Modevecka

Mercedes-Benz Fashion Week Stockholm. Det låter det. Nästan så att vi tror att vi har ett Bryant Park här också. Men det har vi ju inte. Nu har jag kollat runt på bilder från de visningar som varit, och på de personer som suttit i publiken. Det som slår mig allra först, är att publiken har oerhört trista kläder på sig. Stor skillnad från publiken i NYC om vi säger så. Det andra som slår mig är skorna. Oj, vad slitna skor folk har på sig i Sverige. Ja, det är vinter här och ja, det kan vara slaskigt ute. Men: Ingen fashionista av rang i NYC skulle fotas med sådana skor. De skulle rather be caught dead. Kanske en petitess, men för mig drar det ner intrycket. Jag älskar mode. Det kan man inte tro när man ser mig i dagsläget, men det gör jag. (Svårt att motivera något annat än fleece i ett dragigt hus från 1905...) Nåväl. Jag har snott lite bilder från rodeo.net. Beckmans har alltid en examensvisning. Jag är besviken. Kanske måste man ha sett den på plats för att uppskatta den, vad vet jag? Men vad är det här för taffligt?

Beckmans

Noir et Blanc

Noir et Blanc, ett märke som respekteras. Men, vad är detta?

Rodebjer

Tackolov att det fanns åtminstone en designer som vågade använda färg och som fick ihop något snyggt. Detta känns svenskt och internationellt på samma gång. Vi är ju bekväma av oss i Sverige. Man ska kunna sitta i kläderna och röra sig när man promenerar på lunchen. Men bekvämt behöver inte betyda stora t-shirts och jeans. Det bevisar Rodebjer.

Wester

Det bevisar även Carin Wester. Även om det inte är så innovativt förstås. Tryggt och enkelt. Svenskt och praktiskt.