Jag ser ljuset

Junibacken är ett underbart ställe på alla sätt. Eller, två sätt hade jag kunnat vara utan. Det ena är alla vuxna som står och dräller vid barnens lekhus. Det borde man kunna lösa bättre. Det andra är sista scenen i sagotåget. Vem har bestämt att det ska vara Bröderna Lejonhjärta och när Skorpan tar Jonathan på ryggen och hoppar för att komma till Nangilima? Jag har åkt tåget förut och var därför förberedd och höll för öronen lite diskret. Första gången var jag totalt oförberedd och satt och storgrät när man helt plötsligt var framme och en attraktionsskötare hoppade fram och glatt sa att turen var över... Den där Astrid visste hur man fångande läsaren och spelade på precis rätt strängar. Bitterljuvt.