måndag 31 oktober 2011
Imorgon smäller det
Idag satte jag mig på biblioteket för att fuska. Bara lite, men ändock fusk. Vad hände då? Jo, min från födseln inbyggda och alldeles för välfungerande moral dök upp och sa fy skäms. NaNoWriMo börjar vid midnatt, inte en minut tidigare. Därför blev det inte ett endaste ord fuskat idag, trots goda förutsättningar. Men imorgon, då smäller det. Förhoppningsvis högt!
söndag 30 oktober 2011
Skattjakt
En zombie, en lieman, en mumie och en död läkare gav sig iväg på Bus Eller Godis. Kaxiga. Sedan kom de tillbaka och gick på skattjakt. Inte så kaxiga längre. Läskig musik, kolmörkt och en häxa gjorde det hela litelite läskigt. Lappar med koder som skulle lösas ledde dem vidare mot skatten. Lite vägledning fick de med hjälp av skelett. Uppenbarligen i plast, men ändå väldans läskiga. Tydligen. Nu tittar gänget på en läskig film. Mardrömmar i natt tro?
Till mat fick de avhuggna fingrar och grön pasta (tack Newyorkmamman) och drack blod till. Sista momentet i skattjakten fick de sticka fingrarna i en stor skål med lila maskar och hitta ledtråden i. Bilderna blev så hysteriskt dåliga, så vi får se om det blir något bildbevis på detta ...)
Till mat fick de avhuggna fingrar och grön pasta (tack Newyorkmamman) och drack blod till. Sista momentet i skattjakten fick de sticka fingrarna i en stor skål med lila maskar och hitta ledtråden i. Bilderna blev så hysteriskt dåliga, så vi får se om det blir något bildbevis på detta ...)
lördag 29 oktober 2011
Nu sticker jag
Min vana otrogen så kommer jag komma några minuter försent ...
Kvällens outfit. Men varför på snedden?
Kvällens outfit. Men varför på snedden?
fredag 28 oktober 2011
Halloween
Inte för att vi dekorerar så galet mycket som man gör over there, men både jag och sonen håller på att övertrumfa varandra i hur hemskt hans Halloweenkalas ska vara på söndag. Vi övade lite nu ikväll. Shit, vad läskigt det blev. Vi får se om det går hem bland de andra killarna på söndag. Ska försöka ta bilder. Hatt med hår, näsa med vårta, låtsasblod, spindelnät och dödskallar överallt. Och några överraskningar. Hehehe ...
Arbetstid
Jag måste börja se tiden jag ligger sömnlös som arbetstid. För det är faktiskt det jag sysslar med de där timmarna då min kropp ligger i sängen och försöker sova. Hjärnan försöker inte alls sova däremot. Den försöker jobba vidare. Den har ju så många bra idéer. Igår multi-taskade den och gjorde upp planer för sonens Halloweenkalas, löste personalfrågor och la upp arbetet med barnboken jag tänker skriva under NaNoWriMo. Det blev många sms till mig själv för att inte glömma av alla strålande idéer. Om de är lika strålande idag? Ja, faktiskt. Det är väl bara att inse att jag jobbar bäst i sängen. I mörker. Med stängda ögon. Så får jag omsätta det i praktiken när jag är påklädd, har öppna ögon och upprätt.
torsdag 27 oktober 2011
Hipp Hipp Hurra!
Idag fyller min pappa år, så ett stort grattis från mig kommer här: GRATTIS!! Jag försökte sno en skojig bild från hans Facebookprofil för att lägga upp här, men det gick inte. För er som inte vet hur min pappa ser ut: Titta på bilder av mig, lägg på lite mörkare hår och 27 år, et voilà, ni har min pappa. Säg grattis om ni ser honom på stan. :)
Att veta vem man är
Det är sannerligen inte så lätt alla gånger. Mina vänner brukar säga att jag har en mycket tydlig kontur. Att det inte är svårt för dem att veta vem jag är. Att jag alltid varit sann mot mig själv. Det stämmer i vissa delar, men även jag har svajat betänkligt genom åren. Särskilt som ung vuxen var jag väldigt lättpåverkbar. Och tyvärr inte i positiv bemärkelse. Jag hade några vänner som jag räknade som mina allra bästa vänner. Oj, vad vi pratade i telefon och oj, vad vi skrattade.
Men så kom det en dag. Jag insåg att jag mådde dåligt. Jag trivdes inte med mig själv. Började leta efter felet. Vems fel det var att jag mådde dåligt. Jag letade och letade. Stötte och blötte med mina vänner. Tills en dag. Då någon ifrågasatte på vilket sätt jag och mina vänner umgicks. Jag kommer inte ihåg vem det var och jag kommer inte ihåg exakt hur orden föll, men jag kommer ihåg chocken. För när jag funderade över hur jag pratade med mina vänner, så visade det sig att vi bara pratade skit. Om andra. Om allt. Och sheisse vad illa jag mådde av detta. Jag tog beslut som var grundade i vårt skitsnack. Och mådde dåligt av det. Jag förlorade fotfästet. Jag hade ju glömt av vem som var jag. I mig själv. Istället pratade jag utifrån den person jag var när jag umgicks med mina vänner. De jag snackade skit med. Det visade sig alltså att det var mitt fel att jag mådde dåligt!
Så jag tog ett aktivt val. Pratade igenom detta med mina vänner. Som inte alls var på samma planhalva som jag själv. Som trivdes med att prata skit. Som blev arga på mig för att jag inte ville prata skit längre. Då blev jag utesluten. Men vet ni, det var det bästa som kunde hända. För jag hittade mig själv igen. Tog beslut som var tokiga emellanåt, men det var mina beslut. Och hade de inte uteslutit mig, så skulle jag ha gjort slut med dem. För det kan man också göra. Om en vän inte låter dig vara den du är, vad är det för en vän då? Inte en särskilt bra sådan.
Vad jag ville säga var väl egentligen klichén be true to yourself. Och det är inte hela världen att förlora fotfästet. Man hittar balansen igen. Med de vänner som tillåter en att vara den man är. Att tycka det man tycker. Dessa vänner har du hela livet. Och när de förlorar fotfästet finns du där för dem. Och vänskapen kommer baseras på positiv energi. Vilket får alla att må så mycket bättre.
Etikett: "Vardagsfilosofen Hanna betraktar sin omvärld".
Men så kom det en dag. Jag insåg att jag mådde dåligt. Jag trivdes inte med mig själv. Började leta efter felet. Vems fel det var att jag mådde dåligt. Jag letade och letade. Stötte och blötte med mina vänner. Tills en dag. Då någon ifrågasatte på vilket sätt jag och mina vänner umgicks. Jag kommer inte ihåg vem det var och jag kommer inte ihåg exakt hur orden föll, men jag kommer ihåg chocken. För när jag funderade över hur jag pratade med mina vänner, så visade det sig att vi bara pratade skit. Om andra. Om allt. Och sheisse vad illa jag mådde av detta. Jag tog beslut som var grundade i vårt skitsnack. Och mådde dåligt av det. Jag förlorade fotfästet. Jag hade ju glömt av vem som var jag. I mig själv. Istället pratade jag utifrån den person jag var när jag umgicks med mina vänner. De jag snackade skit med. Det visade sig alltså att det var mitt fel att jag mådde dåligt!
Så jag tog ett aktivt val. Pratade igenom detta med mina vänner. Som inte alls var på samma planhalva som jag själv. Som trivdes med att prata skit. Som blev arga på mig för att jag inte ville prata skit längre. Då blev jag utesluten. Men vet ni, det var det bästa som kunde hända. För jag hittade mig själv igen. Tog beslut som var tokiga emellanåt, men det var mina beslut. Och hade de inte uteslutit mig, så skulle jag ha gjort slut med dem. För det kan man också göra. Om en vän inte låter dig vara den du är, vad är det för en vän då? Inte en särskilt bra sådan.
Vad jag ville säga var väl egentligen klichén be true to yourself. Och det är inte hela världen att förlora fotfästet. Man hittar balansen igen. Med de vänner som tillåter en att vara den man är. Att tycka det man tycker. Dessa vänner har du hela livet. Och när de förlorar fotfästet finns du där för dem. Och vänskapen kommer baseras på positiv energi. Vilket får alla att må så mycket bättre.
Etikett: "Vardagsfilosofen Hanna betraktar sin omvärld".
tisdag 25 oktober 2011
E-bok
Fantastiska Kim Kimselius skriver om e-bok på ett sätt som gör att jag blir supersugen. Ja, nog tusan ska jag ge ut min debutroman som e-bok! Till ett rejält lågt pris dessutom, det verkar smart.
Förresten är jag så glad att jag tillslut vågade ringa Försäkringskassan att jag blir alldeles tårögd över mitt mod. Helt klart har jag en fobi mot Försäkringskassan. Hur bearbetar man en sådan?
Förresten är jag så glad att jag tillslut vågade ringa Försäkringskassan att jag blir alldeles tårögd över mitt mod. Helt klart har jag en fobi mot Försäkringskassan. Hur bearbetar man en sådan?
Tisdagsfundering
De där högarna med småplock som finns här och där i huset, vem ska plocka upp dem? Det där samtalet till Försäkringskassan, vem ringer det? Jag börjar tro att jag har fobier mot högar och Försäkringskassan. På riktigt.
måndag 24 oktober 2011
Helgen kom och gick
Det finns många tillfällen då jag mår riktigt bra i livet. Några färre då jag mår sämre. En sak jag mår väldigt bra av är att gå på kurs. Jag älskar att lära mig nytt, pröva nytt och träffa nya människor. Så kursen i helgen i Katarina församling gav mig tre av tre möjliga. Så underbart! Energidepån fylls igen och kreativiteten får nytt liv. I love!
fredag 21 oktober 2011
Besatt
Min förkärlek till Stockholm börjar likna en besatthet. My God, som jag älskar min forna hemstad! I alla fall: Internet på Stadsbiblioteket är långsammare än hemma. Var dock tvungen att logga in för att berätta att jag smygtagit bild på min bok som inte var utlånad. Kul att ta kort, men det hade ju varit skoj om den varit utlånad.
torsdag 20 oktober 2011
Om jag inte pratar
Och om jag inte vrider på huvudet. Då kan jag nästan låtsas att jag känner mig frisk. Därför är jag frisk, nu bestämmer jag det. Packa, fundera över tänkbara kläder. Hur är vädret i Stockholm? Regn? Kallt? Behövs mössa och vantar? Vill inte packa för mycket och inte heller för lite. Denna ständiga kamp. Oavsett: Stockholm, here I come!
onsdag 19 oktober 2011
Det här går inte an
Ont i halsen, yr och snörvel bara en nysning bort. Dagen innan jag ska till min favoritstad, Stockholm. Nej, det går inte alls an. Ner med en massa Day Nurse, thé med honung och kanske inte så många timmars jobb som jag först hade tänkt? Kan förkylningen vara så snäll och hävas på detta sätt? Prettypleasewithsugarontop?
tisdag 18 oktober 2011
måndag 17 oktober 2011
söndag 16 oktober 2011
Ugglisen
Här en bild på den förskräckta lilla ugglan. Kartongen den sitter i är liten, så ni förstår att detta är en bebis. Hos viltvårdarna blev den röntgad och en inre blödning konstaterades tillsammans med en hjärnskakning. Den blev satt i mörker för att läka. Fortsättningen vet jag inget om, men förhoppningsvis läker det hela och den klarar sig för att sedan släppas ut. Nu håller vi alla tummar för denna tanke!
Mogán
Läser på Katerina Janouch blogg att hon är på Gran Canaria och skriver. Och precis som jag noterade när jag var där tycker hon att Puerto Mogán är ett toppenställe att sitta och skriva på. (Resten jag har sett av ön är lite sisådär.) Så blir jag lite avundsjuk. Men bara sådär lite så att det är hanterbart. Jag lägger i bakhuvudet och plockar fram vid nästa tillfälle jag har möjlighet att resa själv.
lördag 15 oktober 2011
Förväntan stiger
Gosh, jag börjar bli nervös inför NaNoWriMo ... Eller är det bara förväntan tro? Såhär har jag skrivit om min roman:
Elsie och hennes mamma flyttar till ett hus som mamman har ärvt av sin faster Viola. Fastern dog vid 103 års ålder och levde ensam hela sitt liv. Elsies mamma arbetar mycket och Elsie är ensam hemma många timmar varje dag. Snart inser hon att Viola levt ett annorlunda liv och inte så ensam som alla har trott. Var kom hennes stora förmögenhet ifrån? Hur kommer det sig att Violas trädgård alltid är så välskött, trots att Viola själv mest tillbringat sin tid inomhus? Vem bor i muren och vad finns i brunnen i källaren?
Det kan komma att ändras, men det är det här jag tänker arbeta utifrån.
F.ö. kan jag inte ladda upp en bild på deras hemsida. Wonder why.
Uppdatering: Nu känner jag att namnen Viola och Elsie inte passar alls. Nå, jag kör på dessa namn och ändrar i efterhand. Det vore dumt att hänga upp sig på namnen i detta läge, då kanske jag inte får något skrivet alls.
Elsie och hennes mamma flyttar till ett hus som mamman har ärvt av sin faster Viola. Fastern dog vid 103 års ålder och levde ensam hela sitt liv. Elsies mamma arbetar mycket och Elsie är ensam hemma många timmar varje dag. Snart inser hon att Viola levt ett annorlunda liv och inte så ensam som alla har trott. Var kom hennes stora förmögenhet ifrån? Hur kommer det sig att Violas trädgård alltid är så välskött, trots att Viola själv mest tillbringat sin tid inomhus? Vem bor i muren och vad finns i brunnen i källaren?
Det kan komma att ändras, men det är det här jag tänker arbeta utifrån.
F.ö. kan jag inte ladda upp en bild på deras hemsida. Wonder why.
Uppdatering: Nu känner jag att namnen Viola och Elsie inte passar alls. Nå, jag kör på dessa namn och ändrar i efterhand. Det vore dumt att hänga upp sig på namnen i detta läge, då kanske jag inte får något skrivet alls.
Smådjävlarna
Ja, något var det som for i oss, mig och sonen. För nu har vi pärlpysslat i två hela dagar. Och så är detta mitt 666:e inlägg, så något med just djävul måste jag ju skriva om.
Färgglada skålar kan man inte annat än bli glad av. Och förmodligen fördriva en och annan djävul med.
Färgglada skålar kan man inte annat än bli glad av. Och förmodligen fördriva en och annan djävul med.
Att aldrig ge upp
Christin Ljungqvist har fått bokkontrakt och har skrivit ett så fint inlägg om att vägra ge upp. Läs här. Det tänker jag göra. Om och om igen. Och inte ge upp.
fredag 14 oktober 2011
Researchresa
Bästa semestern någonsin spenderades i Mexico, några mil söder om Cancùn. Detta fantastiskt vackra land med sina fantastiska kulturskatter. Kim Kimselius -som börjar bli något av en guru för mig- ska dit på researchresa. Jag känner mig en smula avundsjuk. Men jag ska också på researchresa snart. Till något oerhört exotiskt. Långt borta. Intressant. En resa som kommer bli alldeles underbar. Högsbo. Smaka på namnet. H ö g s b o. Eller nej, hur jag än vänder och vrider på namnet så når det inte samma klass som Tulum, Playa del Carmen, Coba ... Högsbo. Något skumt händer där, det förstår man ju direkt. Eller, kanske någonstans mer i mitten. Eller kanske i slutet. Men något händer i Högsbo. Det ser en av mina karaktärer till. Frågan är bara var i Högsbo. För att få svar på den frågan krävs efterforskningar. Eller research som vi säger på ren svenska.
Svår färg
I våras köpte jag två fåtöljer i senapsgul sammet. Jättesvår färg tycker jag, men fåtöljerna var i så gott skick att jag köpte ändå. Jag trodde att jag skulle klä om dem. Eh ... Nä, det har inte blivit gjort. I vilket fall, jag fick ett fint litet sidobord av en väninna och placerade det emellan fåtöljerna. Men det har inte känts riktigt rätt. Så fick jag se, genom the glamourais blogg, ett inredningsreportage med just denna färg:
Och då trillade det på plats. Fåtöljerna passar såklart bättre om man bryter av med något helt annat än försöker passa in samma stil. Sagt och gjort. Jag tog ett gammalt skyltB och satte som sidobord istället. Och trivs så mycket bättre!
Och då trillade det på plats. Fåtöljerna passar såklart bättre om man bryter av med något helt annat än försöker passa in samma stil. Sagt och gjort. Jag tog ett gammalt skyltB och satte som sidobord istället. Och trivs så mycket bättre!
torsdag 13 oktober 2011
Vad man inte tänker på
Kim Kimselius har ju alltid en massa finfina skrivtips och utgivartips på sin blogg. Så även idag. En sak som jag verkligen inte tänkt på, är att kursiv text ändras om man byter typsnitt. Ska en viss text vara kursiv i slutmanuset, så ska man fram till sista redigeringen stryka under denna text istället. Vilket enkelt och supernödvändigt tips, tack Kim!
onsdag 12 oktober 2011
Sitta och uggla
Varje onsdag har jag morgonmöte på IKEA. Varför där, undrar ni. För ont om plats i vissa lokaler, svarar jag. Men snart blir det ändring på det. I alla fall, kom till saken. Jo, när jag var på väg därifrån så såg jag tre människor stå och luta sig över något på parkeringen. Jag gick och hämtade min bil och körde förbi. Där, mitt på parkeringen och med värsta risken att bli överkörd, satt den minsta uggla jag någonsin sett. En bebisuggla. Människorna runt den stod och tog kort på den och jag tyckte så synd så synd om den. Såg en kollega lite längre fram och stannade vid henne. Vädjade om att hon skulle förbarma sig över den lilla. Det gjorde hon, men först efter viss kamp från de andra åskådarna. Som hävdade att man inte får röra vilda djur. Kollegan konstaterade att antingen tog hon i ugglebebisen och tog med den till viltvårdare (de hade inte möjlighet att komma och Polisen var inte intresserad), eller så skulle den bli överkörd. Vad tyckte åskådarna om de alternativen? Tystnad. Kollegan hämtade en låda och lyfte försiktigt ner ugglan i den. Körde sedan till viltvårdarna i Kungälv. Heja kollegan! Nu väntar jag med spänning på att få höra om ugglisens fortsatta öde.
(Nej, såklart ska man inte röra vilda djur som regel. Men på IKEAs parkeringsplats en förmiddag, utan minsta träd i närheten? Viltvårdarna föreslog åtgärd och kollegan utförde. Bara så ni vet.)
(Nej, såklart ska man inte röra vilda djur som regel. Men på IKEAs parkeringsplats en förmiddag, utan minsta träd i närheten? Viltvårdarna föreslog åtgärd och kollegan utförde. Bara så ni vet.)
Snart börjar det
Vad har jag gett mig in på? En månads skrivande, 1.667 ord per dag. Annars förlorar man och det vill man inte. Kvinna vill inte. Men här hittade jag en krönika om det hela, full med tips.
tisdag 11 oktober 2011
Olika nöjen
Jag längtar efter att vakna imorgon. Då ska jag skriva dikter.
Nej, det var inte jag som sa det, det var sonen snart åtta år. Aktiviteter runt 05.30 i vårt hus. Själv planerar jag att sova vid den tiden.
Nej, det var inte jag som sa det, det var sonen snart åtta år. Aktiviteter runt 05.30 i vårt hus. Själv planerar jag att sova vid den tiden.
Och vad gäller Adlibris
Så tar de 20% av F-priset. Mitt förslag är att man beställer hem sina böcker, därefter väger dem. Då kan man ta reda på portot för böckerna. Lägg denna kostnad på tryckpriset, lägg därefter på för Adlibris avdrag. Då har du F-priset du ska ta från dem. Adlibris har visserligen bra avtal vad gäller portot, men det är lika bra att play it safe.
Nu ska jag erkänna en rejält pinsam sak. *Blir alldeles rosa om kinderna* Men: Mitt bästa motto här i livet är: Lär av andras misstag ty du kan aldrig leva länge nog för att begå dem alla själv. Till detta krävs ju faktiskt att man delger varandra sina misstag, så nu gör jag det:
Min första leverans till Adlibris var på tio böcker. Samtidigt som de skickade beställningen skickade de även portolappar till mig. (Jag hade i mitt avtal även inkluderat ett avtal om fördelaktigt porto.) De skickade tio stycken portoklistermärken. Oerfaren som jag var, så la jag alla tio böcker i varsitt kuvert, och en portolapp på varje kuvert. Hade jag tagit det lite lugnt, så hade jag förstått att det skulle vara en portolapp per beställning, inte per bok. Jag hade alltså satt på ett porto om 50 kr per bok ... Listen and learn. Ta alltid den tid du behöver för att göra på rätt sätt.
Förresten glömde jag i tidigare inlägg att skriva en adress till Bokrondellen. De ska ha ett katalogexemplar av dig, detta skickas till: Bokrondellen, Box 2052, 103 12 Stockholm. Bra att veta är att de inte kräver f-skattsedel av dig som förläggare. Däremot kan vissa stora inköpare, som CDON m.fl. inte handla utan f-skatt, för då måste de betala sociala avgifter m.m. (För ett år sden var det så med dem i alla fall.)
Nu ska jag erkänna en rejält pinsam sak. *Blir alldeles rosa om kinderna* Men: Mitt bästa motto här i livet är: Lär av andras misstag ty du kan aldrig leva länge nog för att begå dem alla själv. Till detta krävs ju faktiskt att man delger varandra sina misstag, så nu gör jag det:
Min första leverans till Adlibris var på tio böcker. Samtidigt som de skickade beställningen skickade de även portolappar till mig. (Jag hade i mitt avtal även inkluderat ett avtal om fördelaktigt porto.) De skickade tio stycken portoklistermärken. Oerfaren som jag var, så la jag alla tio böcker i varsitt kuvert, och en portolapp på varje kuvert. Hade jag tagit det lite lugnt, så hade jag förstått att det skulle vara en portolapp per beställning, inte per bok. Jag hade alltså satt på ett porto om 50 kr per bok ... Listen and learn. Ta alltid den tid du behöver för att göra på rätt sätt.
Förresten glömde jag i tidigare inlägg att skriva en adress till Bokrondellen. De ska ha ett katalogexemplar av dig, detta skickas till: Bokrondellen, Box 2052, 103 12 Stockholm. Bra att veta är att de inte kräver f-skattsedel av dig som förläggare. Däremot kan vissa stora inköpare, som CDON m.fl. inte handla utan f-skatt, för då måste de betala sociala avgifter m.m. (För ett år sden var det så med dem i alla fall.)
ISBN-nummer m.m.
HÄR kan man beställa sina ISBN-nummer. Faktiskt det enklaste i hela utgivningsprocessen. Härligt att något är enkelt, då orkar man med allt det där som är svårare!
HÄR hittar du Bokrondellen. Här ska du registrera dina böcker så att de finns sökbara för bokhandlare. De skickar sin order till Bokrondellen som skickar den till dig. Du själv skickar faktura och böcker.
HÄR kan du läsa mer om btj-häftet. Om du skickar två exemplar av din bok till Bibliotekstjänst, så kan din bok hamna i detta häfte. Viktigt för biblioteksinköpen. Jag fick en fin recension i btj-häftet och min bok har köpts in av över hundra bibliotek.
Bara lite info from me to you.
HÄR hittar du Bokrondellen. Här ska du registrera dina böcker så att de finns sökbara för bokhandlare. De skickar sin order till Bokrondellen som skickar den till dig. Du själv skickar faktura och böcker.
HÄR kan du läsa mer om btj-häftet. Om du skickar två exemplar av din bok till Bibliotekstjänst, så kan din bok hamna i detta häfte. Viktigt för biblioteksinköpen. Jag fick en fin recension i btj-häftet och min bok har köpts in av över hundra bibliotek.
Bara lite info from me to you.
Tips och idéer
Det är alltid bra att se sig omkring vad gäller utgivning. Nu har vi startat en egenutgivarförening, den tror jag stenhårt på. Ensam är inte särskilt stark vad gäller detta, och att vi redan är ett gäng med hög kompetens och många idéer känns så himla bra! Jag browsar runt på nätet och hittar lite bra och lite dåligt. Men jag tänker att all information i slutänden är bra, eftersom man alltid lär sig något. En väldigt amerikansk sida, men jag sneglar lite på deras marknadsföringsidéer. Kanske kan jag hitta något där.
måndag 10 oktober 2011
Synd att det behövs
Men bra att det finns.
Qoola Qvinnan Siv
Tillsammans med den här kloka, skojiga, trevliga och kompetenta kvinnan stod jag på Bokmässan. Jag är så glad över att jag fick möjligheten och så glad över att vara med i ett sådant positivt nätverk!
Skummar
På senaste tiden har jag skummat igenom många böcker. Det börjar så lovande. Jag läser och myser. Men när lite mer än hälften är genomläst, så händer det något. Jag tröttnar. Det kommer sidohistorier, görs en bakåtdykning i någons liv, dialogerna ger inte så mycket längre, utan handlar mest om det som redan hänt i boken. Så jag skummar. Fäster blicken på mitten av sidan och får på så sätt in det mesta. Jag missar inget, men det förhöjer tyvärr inte läsupplevelsen. Jag vill njuta av hela boken. Njutningen uteblir när man skummar. Men om jag skulle läsa varje mening så som jag gör till hälften, då skulle inte läsupplevelsen bli så bra heller, jag skummar ju av en anledning. Vill jag gärna tro i alla fall. Nej, ge mig en bok utan alltför mycket dialog, med lagom mycket gestaltning och utan sidospår, så läser jag nog hela och njuter. Något tips?
söndag 9 oktober 2011
Snörvel
Ont i halsen och snörvel. Men jag tog i alla fall en långpromenad runt Amundön med ena hunden. Underbart! F.ö. känns det som om taket snart kommer spräckas av alla ekollon som slängs bort av trädet på uteplatsen på baksidan. Ja, det känns som om trädet kastar bort dem, sicken fart! Hur många ekollon kan det finnas på ett träd förresten? Hela marken är täckt och ändå fortsätter det att peppras i oavbruten takt även över taket.
lördag 8 oktober 2011
Brickor
Jag älskar brickor. Man kan ha dem till allt möjligt. Servera mat från. Bulla upp bakverk på. Servera drinkar lite snitsigt, ha ljusstakar på. Eller som häromdagen, svamp.
Kommentera
Vad har hänt med blogger? Någon annan än jag som inte kan kommentera hos vissa? Trying to Follow my Dreams, Helena Milton, Ninas Skrivarlya ... Kommentarerna bara försvinner. Det spelar ingen roll vad jag gör. Någon annan som har samma problem? På andra bloggar, Joannas Universum, My Myself & I m. fl. går det att kommentera, men först efter att jag klickat några gånger.
Fat lip
Idag dricker jag kaffe med sugrör. Tar yttepytte bitar av min smörgås. Jag har nämligen vaknat med största fat lippen. Om jag inte vetat att det var ett munsår, skulle jag har misstänkt en rejäl dos fillers hos någon mindre nogräknad plastikkirurg.
fredag 7 oktober 2011
Spela spel
Kalaha kan jag tycka är kul. Men spela på mobil, TV och dator? Nix, inget för mig. Jag tyckte inte ens om Donkey Kong och PacMan då när det begav sig på 80-talet. Nu tänkte jag istället gå och lägga mig tidigt med den här boken.
Grattis!
Idag fyller min mamsegull år! Stort grattis säger jag med en bukett från favoritblomsteraffären Törnrosa:
torsdag 6 oktober 2011
Det är mörkt
Idag blir det nog inte ljust alls. Kan hösten vara mörkare än vad den är i Göteborg ...?
Några tända ljus, en god bok, en kopp kaffe och vad mer? Tända ljus, det är det som gör att man överlever hösten. Och den goda doften från naturen.
Några tända ljus, en god bok, en kopp kaffe och vad mer? Tända ljus, det är det som gör att man överlever hösten. Och den goda doften från naturen.
onsdag 5 oktober 2011
Nyheter
Jag blir beklämd, bestört, förbannad och uppgiven när jag läser sådant här. Jag undrar också hur dessa personer har kunnat undgå alla dessa skriverier genom åren om hundar som råkat dödas på detta sätt. Som alldeles superung läste jag (hörde kanske rent av?) om detta och det räckte med den gången. Sedan etsades det fast i hjärnbarken. Samma sak med andra nyheter. Med andra uppmaningar etc. Vi har en hjärna. Vi har möjlighet att minnas saker. Varför fungerar det inte hos så många? Eller är det helt enkelt så att alldeles för många fullständigt skiter i vad som händer andra? Hur kommer det sig annars att så många hundar blir instängda i bilar i gassande sol? Barn som råkar glömmas i bilen och möter samma öde? Barn som backas på för att man struntar i döda vinklar eller bara är allmänt vårdslös? Morr!
Morgonhumör
Att vakna av skrikande barn och en alldeles för morgonpigg elektriker är SÅ inte min kopp thé ...
tisdag 4 oktober 2011
Celiakiskit
Idag känner jag mig utanför. Man kan baka på glutenfritt mjöl, javisst, men ett vetebröd är ett vetebröd. Och grunden för en kanelbulle är vetedeg. Och aldrig mötas vete och celiaki. Så jag surar.
Bild från arla.se
Bild från arla.se
måndag 3 oktober 2011
Vardagsmat
Det här skulle ingen infödd amerikan höja på ögonbrynet åt. Inte vi f.d. utlandssvenskar heller. Sådär är det. Inte för att jag håller med. Men sådär är det. Som svensk tycker jag att det är lite väl magstarkt, men min andra sida gäspar och undrar varför det får rubriker. Bättre att arbeta för upplysning. Titta ska jag i vilket fall som helst. Men bara för att få höra och fascineras av A-N's kassa uttal och märkliga mungipor.
söndag 2 oktober 2011
Spegelvänd
Jag stod och tvättade händerna igår på festen och såg då mig själv i spegeln. Vi hade fåniga namnlappar på oss som jag hade skrivit. På fullt allvar står jag och läser på lappen och undrar varför den är spegelvänd ... Jag är nog inte så intelligent som jag tror.
En utmärkelse
Jag har fått en vänutmärkelse av Mockapocka! I den ingår att man ska fullfölja några påståenden, och det gör jag ju så gärna:
Min blogg heter som den gör för att
När ingen ser/hör mig
Stirrar jag in i evigheten och hittar på nya historier.
Jag går aldrig hemifrån utan
Carmex. Stor kärlek på den.
Min blogg heter som den gör för att
Jag inte kan låta bli att uppröras av min samtid. Då morrar jag. På fullt allvar, djupt nere i halsen kommer ljudet ifrån. Dessutom gillade jag Mårran som barn, så jag blandade ihop morr och hennes namn.
Om jag vågade så skulle jag
Hoppa fallskärm.
Hoppa fallskärm.
Om tio år kommer jag att
Ge ut min tionde bok. Den kommer att vara lika smashing framgångsrik som de tidgare nio. :)
Det där med att skicka vidare ... Kan vi inte helt enkelt göra så att ni som läser detta och inte har svarat tidigare, ni kan känna er utmanade att göra så?
lördag 1 oktober 2011
Partyprinsessa
OMG. Jag ska på fest ikväll. En fest som inte har en sluttid. Numera uppskattar jag när fester har en tydlig starttid och en tydlig sluttid. Så behöver inte jag känna mig så tråkig när jag avviker fem i. Sådana här fester med öppna slut, hur klarar kvinna det? Oavsett hur rolig en fest är, så däckar jag klockan tjugotvå. Då har jag blinkat ner mascaran till mitten av kinden sedan en timme tillbaka. Håret ligger platt och hållningen is no more. Red Bull, kan det hjälpa? Kan inte skada att pröva.
Skriker ekorrar?
Ungefär vid klockan fem varje morgon är det ett djur som skriker i vår trädgård. Det är inte ett rådjur, för deras läten har jag koll på. Det låter som jag föreställer mig att en häger skulle kunna låta. Som ett fågeldjur med lång näbb. Den långa näbben gör att ljudet låter mer burkigt, tänker jag mig. AAOO. Låter det. AAOO. Redigt högt dessutom. Idag sprang en av hundarna efter något. Rakt in i vår gigantiska rhododendron. Då lät det igen! Första gången någonsin som jag hört lätet mitt på dagen. Upp i stora parkeken hastade en ekorre till säkerheten långt upp och långt bort från en elak hund. Men frågan: Skriker ekorrar? När jag googlar så hittar jag bara att ekorrar gör helt andra läten. Men vad är det som låter? Någon som har ett förslag? Förutom att jag gärna vill få tyst på djuret på morgonen, så börjar jag blir rejält nyfiken.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)