måndag 21 december 2015

Recension av In i evigheten

Min allra första recension av In i evigheten, men förhoppningsvis inte den sista. Johannas deckarhörna har läst, stort tack för detta!

söndag 20 december 2015

Snart slutsåld!

Sicken höst ändå. Bestämde mig i augusti för att ge ut boken, nästlade mig in på Bokmässan och registrerade In i evigheten för lite drygt en månad sedan. Snabba puckar. Nu endast några exemplar kvar. Igår stod jag och signerade på min lokala Ica Kvantum i Hovås/Brottkärr. Trots ganska folktom butik blev det ett gäng sålda böcker, så nu har jag ett kärt besvär att ta ställning till: trycka upp fler eller vara slutsåld. Ett mycket kärt besvär!


lördag 19 december 2015

Personal branding

Oavsett om vi gillar det eller inte så är det personliga varumärket här för att stanna. Här har de enkelspåriga en klar fördel ... Men hur är det för mig, människan som gillar att ha tusen järn i elden samtidigt?

Vem är jag som författare?
Vem är jag som mamma?
Vem är jag på mitt vanliga heltidsjobb?

Är det samma person? I mångt och mycket är det det vad gäller mig, tack och lov, mestadels baserat på att jag är för bekväm för att förställa mig. :) Om man inte är helt sann mot sig själv oavsett situation, så måste man komma ihåg vad man har sagt vid varje givet ögonblick, det orkar inte jag hålla reda på.

Bekväm eller lat?

söndag 22 november 2015

Författarporträtt

En sida med författarporträtt bör man ha, och det har jag fixat idag. Jag tryckte min bok genom Booqla, och det är där porträttet ligger. För övrigt har jag fixat fem marknadsföringsåtgärder för min In i evigheten idag. En om dagen har jag hört att man ska försöka hinna med, så jag har ackumulerat hela veckans åtaganden på en dag. Effektivt va?

onsdag 18 november 2015

Kämpa Hanna, kämpa!

22.700 ord exakt. Det borde vara 30.006. Men äsch, vad gör 7.306 ord för skillnad, va? Suck. Misstänker att jag inte kommer att hinna klart innan november är över, däremot är jag helt säker på att jag kommer att slutföra manuset. Förhoppningsvis innan nyår. Jag har två parallella historier även i denna min andra spökis, och jag har bara kommit till hälften på den ena. Jösses, kan bli så att denna roman blir över 400 sidor lång. Fast det förstås, hellre ha text att skära ner, än en text som måste byggas på.

tisdag 17 november 2015

Omslag

Inser att jag inte lagt upp en bild på min spökis, aja baja. Finns nu registrerad på bokinfo.se (tidigare Bokrondellen) och inskickad till Btj. Nu vänta och se samt diverse enskilda avtal med bokhandlare.




söndag 15 november 2015

Ligger efter

Har varit i Stockholm på jobb i några dagar och trodde att jag skulle kunna hålla uppe mitt skrivtempo i NaNoWriMo medan jag var där. Tji fick jag. Inte ett enda ord fick jag ner i manuset pga såjävlatrött. Konferens och möten tar på krafterna, dessutom verkar inte min kropp vara skapad för förflyttning. Fy tusan, vad illa den mår av x2000-transport! Kände mig inte som mig själv igen förrän i morse efter en natts god sömn i min egen säng. Note to self: Borta bra men hemma bäst.

Mvh, Tanten.

söndag 8 november 2015

Vår gemensamma historia

Jag sitter just nu och skriver på mitt andra spökmanus, som även är mitt femte manus in total. I detta manus figurerar några återblickar till andra världskriget och vår historia här på västkusten om lotsbåtar och genomfart för båda sidornas fartyg. Allt som skrivs om andra världskriget och framförallt om Göteborg, fångar mitt intresse nu. Det har det kanske alltid gjort, men allra särskilt nu. Det här med svenska SS-fruar, hade faktiskt gått mig helt förbi. Men det som inte kan ha gått någon förbi, det är hur historien upprepar sig. Just nu med IS, men som vi regredierar i Sverige, så kan man väl tänka sig att SD tycker att begreppet med SS-fruar är en perfekt utväg. Om jag varit en smula yngre, skulle jag ha varit en perfekt SS-fru med min oklanderligt svenska bakgrund och breda höfter. Rent ideologiskt skulle jag ju däremot inte platsa. Tur att jag är så gammal som jag är, så behöver jag inte alls fundera mer över frågan.

Jaja.

Nej, jag ska inte ha med någon SS-fru i mitt manus, däremot en tysk fanjunkare som blir kär i en jänta från bästkusten. Om någon av dem spökar? Det kan ni lita på.

lördag 7 november 2015

Collage av Cherstin Juhlin

Jag är egentligen inget större fan av deckare, men genom min första bok, Som någon annan bäddar, fick jag på något sätt kontakt med den pensionerade polisen Cherstin Juhlin som visade sig även hon skriva böcker. Jag kommer inte ihåg om vi bytte böcker, eller om vi köpte varandras, men jag läste i alla fall hennes första, Anagram, och gillade den skarpt. T r o t s att den hamnar inom deckargenren. Genom den boken kom jag på varför jag föredrar andra genre än deckare: De är ju ofta inte alls verklighetsförankrade! Men det är Cherstins böcker. Jag har även läst Bryggan och nu senast Collage.



Det är uppenbart att Cherstin Juhlin vet vad hon snackar om. Allt från utredningar till tugget kollegor emellan och hur det faktiskt går till och den alltid närvarande frustrationen. Hon beskriver arbetet på en polisstation oerhört väl utan att det någonsin blir tråkigt. Cherstin har varit sakkunnig vad gäller Johan Theorins böcker, för att polisarbetet ska bli trovärdigt i hans böcker, och då förstår jag ju varför jag gillar hans böcker också. Jag vill ha verkligheten, inga tillrättaläggningar i CSI-tappning.

I Collage vävs två parallella brott samman. Utredare Annika Vestander (tidigare Vester, men hon och kärleken har slagit ihop sina efternamn när de gifte sig) är inkopplad på det ena fallet, men får egentligen inte röra det andra. Det gör hon förstås ändå, och det med rätta. Även om jag själv inte nått pensionsåldern, så är det uppfriskande att läsa om en huvudperson i den åldern, en huvudperson som inte är man. Hur ofta händer det att medelålders kvinnor, eller gud förbjude snart pensionerade kvinnor, får vara huvudroll ens i en bok utan att de antingen har en störning eller är den mysiga mormodern? (Och där fick jag en knäpp på näsan av mig själv, för jag har en mysig mormor i mitt senaste manus, även om hon är full med jävlar anamma också.)

Jag håller med Kristianstadsbladet i allt i deras recension, förutom det där med kommatecknen. Vilken skum ska att haka upp sig på?

Jag hoppas verkligen att Cherstin Juhlin inte slutar skriva i och med att denna trilogi nu blivit färdigskriven! Det är uppenbart att det finns en himla massa brott att skriva om som aldrig blivit lösta, jag vet att hon tar upp minst ett av dem i Collage. Som upplagt att skriva en Annika Vestander-bok till, och få Cherstins egen syn på saken. Jag tror att hon är helt i linje med sanningen, och kanske att de inblandade kan få något slags upprättelse om det skrivs om det i en bok. Eller ännu fler? Helt klart en författare att hålla ögonen på om man vill ha en r i k t i g deckare!

fredag 6 november 2015

NaNoWriMo dag 6

Well hello there creativity and energy! Ä l s k a r när ni kommer på besök. Jag har 8.400 ord i mitt manus och håller tummarna för att flödet fortsätter. Inser dock att mitt manus kommer bli hutlöst mycket längre än 50.000 ord, för jag har inte ens skrivit klart inledningen ... Hahaha, men bättre att ha en himla massa text att redigera än att inte ha någon text alls. Diana Gabaldon om skrivandet, pepp!


Ett måste för NaNoWriMo-skrivande: Lucias chokladglögg och hemlagade saffransbröd.

torsdag 5 november 2015

Skatteverket

Jag fick ett samtal idag. Kvinnan i andra änden av luren gick lite trevande fram med sitt ärende. Ärendet om att jag gjort en himla massa fel vad gäller deklarationen för Enskild Firma. Jejsus vad korkad man kan känna sig hör ni ... Kvinnan i andra änden av luren, jag önskar att jag kom ihåg vad hon hette, var pedagogisk och trevlig och lastade mig inte alls för att jag faktiskt borde ha vetat bättre. Så nu fixar hon allt och jag ska gå på kurs. Gratis! Kära Skatteverket, ni är nog vana vid sådana som mig?

onsdag 4 november 2015

Dag fyra

Nu blev det lite tyngre tror jag allt. De tre första dagarna av NaNoWriMo skrev jag 1.667 ord på 1,5 timme, men idag tog det två timmar. Jag skyller på att vovven gnällde och att mormodern i manuset visade sig inte må så bra. Då var jag tvungen att ta en paus och fälla några tårar såklart. Vovven släppte jag ut, sedan tog jag en muffins och fortsatte skriva. Det s k a gå att slutföra ett manus på en månad!

NaNoWriMo 2015

Vad annat kan en göra åt tråkgrå november än att anta utmaningen med National Novel Writing Month? Jag har startat starkt och håller jag tempot kommer mitt första utkast till nästa spökroman vara klart sista november. Då finns det faktiskt en rimlig chans att bli klar för utgivning inför sommaren 2016, det ni!

onsdag 30 september 2015

Releasefest

Yes, det är dags nu!

Alla böcker förtjänar att firas, alla författare hyllas! Vilken process det är, att färdigställa en bok. Idéer som skramlar runt i huvudet i veckor, månader, år, som sedan rinner ur fingrarna eller värks fram. Ord efter ord, sida upp och sida ner. Pärm till pärm.

I mitt fall nu en spökhistoria, en spökskräckis. Den förra var ju också något av en skräckis, men då autofiktiv; skräcken i att fastna mellan två länders lagstiftningar. Nu: In i evigheten, om skräcken att hamna mellan två dimensioner. Kanske lite samma tema, men med olika inramning?

I alla fall: Öppet hus på Old and White i Billdal, den 6 oktober mellan kl 18-20. Välkomna!

måndag 28 september 2015

Intervju på Bokmässan

Jag haffade en reklambyrå när de stod och intervjuade en författare i en annan monter än min. Man måste passa på liksom.


söndag 23 augusti 2015

In i evigheten

Så himla fin artikel om mig och mitt skrivande! Lokalpressen, når ut till 3.000 hushåll. Hoppas några kommer och tjingsar och pratar spök med mig på årets Bokmässa. Ni hittar mig i monter A03:55! http://www.direktpress.se/sv/goteborg/Sydvast/KulturNoje/Spokar-till-det-i-Skintebo/

söndag 9 augusti 2015

Nu ska vi se ...

... om jag kommer ihåg hur det här med bloggandet går till.

Testing testing.

torsdag 22 januari 2015

Jag och det pågående livet

Funderingar kring vuxna människors ansvar över sin egen situation, både privat och på jobbet. Jag inser mer och mer hur oerhört illa jag tycker om när folk inte tar eget ansvar.

Funderingar kring manus och vilken väg som är bäst för att gå framåt. Branschen är i gungning och jag har svårt för att vänta. Både privat och på jobbet. Jag inser mer och mer hur oerhört illa jag tycker om när saker och ting måste vänta.

Jag tar ansvar och jag sitter inte still. Så. Nu är det jag som publicerar e-bok själv och försöker konvertera till epub.

Vad gäller andras ansvar så får jag väl försöka andas i påse emellanåt helt enkelt.