måndag 31 januari 2011
Finlandssvenska?
Genom NYC-vännen här till höger trillade jag på denna härliga blogg: http://debutsky.wordpress.com/ Jag märkte att jag försökte läsa som Mark Levengood, sådär mysfinlandssvenskt. Jag har nog aldrig varit bra på det visserligen, trots vänner från Finland, men det förhöjde stämningen ytterligare. Svårt språk, finska. Vi på andra sidan Östersjön kan skatta oss lyckliga för att så många kan svenska. Och att accenten blir så himla fin. Bra mix, svenska och finska.
Spöken
Hej hej själarna ropar sonens vänner in i matsalen när de kommer hit. Sedan väntar de och lyssnar. Efter en stund säger de nöjt jag hörde dem. Sedan springer de iväg och spelar Mario Wii.
Glutenfritt ska de' va'
I den här familjen är det bara jag som har celiaki. Men tydligen är de glutenfria pannkakorna jag gör så goda så goda. Sonens vänner skriker att de vill ha pannkakor så fort de kommit innanför dörren, och sonen vill bara ha glutenfri smörgås. Man tackar och tar emot. Det blir mycket enklare om alla äter glutenfritt, då är det ju trevligt om det dessutom smakar bättre. Så, nu ska jag ställa mig vid spisen och steka dubbel sats. Det brukar gå åt. Tre stekpannor åt gången, annars tar det för lång tid.
Färdig
Hualigen så kallt det var uppe på vinden efter en timme eller två... Elementet, eller, för att vara korrekt, radiatorn, har slutat pumpa vatten så där finns ingen värme alls. Förutom den som stiger upp från resten av huset. Den är inte tillräcklig för mer än 30 minuter.Måste göra något åt detta.
Bara att sätta igång
Men först ska jag bara... *Dricka lite kaffe, skriva lite inlägg, gå ut med hundarna.* Sitter med en översättning som ska vara klar på fredag. Jag älskar att skriva och jag älskar att fixa med texter, men: Vad oerhört mycket svårare det är när det är någon annans text! Vilken ton ska det vara? På engelska uttrycker man sig på ett sätt och på svenska ett annat. Om texten ska behålla samma känsla så måste orden ibland ändras helt. Då känns det som att jag fabulerar och inte gör som man ska. Men direktöversättningar låter inte kloka ju, så jag måste. Men när jag ser mig omkring så ser jag att de datoriserade direktöversättningarna tar över, så snart ändras väl svenska språket radikalt. Än så länge håller jag tappt, det ska göras för hand. Inte genom Google Translate.
söndag 30 januari 2011
Könsneutrala yrkestitlar?
Jag hakar alltid på diskussioner om genus. Jag kan inte vara tyst när dessa frågor dryftas. En som förföljer mig är den om yrken. Att man inte får kallas för lärarinna längre, för det är nedvärderande. Nej, istället ska man kallas lärare. Sångerska ska vara sångare, författarinna ska vara författare osv i all oändlighet. Ursäkta mig. Men är det verkligen ett problem att utpekas så som varande kvinna? Själv är jag kvinna och det är inget jag varken tänker skämmas för eller se som ett problem. Det finns de som menar att ordet lärare är könsneutralt. Sedan när, undrar jag? Lärare är manligt bestämt. Så är även författare och sångare. Jag är kvinna och vill inte hänvisas till som om jag vore en man.
Problemet med genus ligger inte i språket, det ligger i vår värdering av det. Värderingen är att kvinnor är lägre stående och därför ska vi kallas för manliga saker. Då får vi upp statusen. Ursäkta mig. Igen. Detta är samma debatt som vi haft vad gäller ord som funktionshindrade, lokalvårdare osv i all oändlighet. Igen. Har vi ändrat inställning till yrket lokalvårdare för att ordet är utbytt? Nej, jag trodde inte det heller. Det är inte i ordet som det negativa ligger, det är i våra värderingar kring yrket. Det spelar ingen roll vad vi kallar yrket, det är inte ordet som är problemet. (Om man inte hårdrar det och börjar kalla det för kissochbajstorkare eller något annat dumt förstås...)
Samma sak med genus. Kalla mig gärna författarinna, lärarinna etc, men tryck inte ner mig för att jag är kvinna. Om vi ska ändra alla ord i feminin form till den maskulina motsvarigheten, kanske vi ska ta och ändra alla namn också? Gud förbjude att det märks på mitt namn vad jag är för kön! Hanna kan kallas för Hans istället kanske? Det blir neutralt och bra.
Svenska språket har möjlighet till ord som är både femininum och maskulinum, det tycker jag är ganska skojigt. Kan vi inte få fortsätta med det och istället arbeta med genusuppfattningen på det plan där det ska ligga? Eller är det så att:
Den dagen vi alla är män, då först har jämställdhet uppnåtts?
Problemet med genus ligger inte i språket, det ligger i vår värdering av det. Värderingen är att kvinnor är lägre stående och därför ska vi kallas för manliga saker. Då får vi upp statusen. Ursäkta mig. Igen. Detta är samma debatt som vi haft vad gäller ord som funktionshindrade, lokalvårdare osv i all oändlighet. Igen. Har vi ändrat inställning till yrket lokalvårdare för att ordet är utbytt? Nej, jag trodde inte det heller. Det är inte i ordet som det negativa ligger, det är i våra värderingar kring yrket. Det spelar ingen roll vad vi kallar yrket, det är inte ordet som är problemet. (Om man inte hårdrar det och börjar kalla det för kissochbajstorkare eller något annat dumt förstås...)
Samma sak med genus. Kalla mig gärna författarinna, lärarinna etc, men tryck inte ner mig för att jag är kvinna. Om vi ska ändra alla ord i feminin form till den maskulina motsvarigheten, kanske vi ska ta och ändra alla namn också? Gud förbjude att det märks på mitt namn vad jag är för kön! Hanna kan kallas för Hans istället kanske? Det blir neutralt och bra.
Svenska språket har möjlighet till ord som är både femininum och maskulinum, det tycker jag är ganska skojigt. Kan vi inte få fortsätta med det och istället arbeta med genusuppfattningen på det plan där det ska ligga? Eller är det så att:
Den dagen vi alla är män, då först har jämställdhet uppnåtts?
Ruddalen
Och nu blir det långfärdsskridskoåkning! För första gången sedan jag bodde i Stockholm. Innan jag bodde i New York. Herreguuud, det är ju jättelänge sedan ju... Bäst att jag tar på mig hjälm.
lördag 29 januari 2011
Näsljud
Idag satte jag mig för att skriva på Stadsbiblioteket. Jag passade på att ta en kaffe samtidigt och satt och hade det rätt så njutbart. Då slår sig en man ner på stolen bredvid mig. Javisst, det är ett café så det är helt naturligt att det slår sig ner folk på stolarna. Men här är mitt problem: Han hade världens blåsljud från näsan. Jag kunde inte fokusera på något annat än hans näsljud. Min text blev lidande. Jag led. Kunde inte låta bli att vrida lite på mig. Jag var tvungen att gå därifrån. Sedan var den skrivardagen till ända.
fredag 28 januari 2011
Pelletsfanskapet
Klockan 23.30 en fredagkväll. Jag rakar pellets i vad som förmodligen är världens sämst utformade pelletsförråd. Vi vet hur vi sexar till det i förorten.
I det där pyttehålet måste jag föra in min arm med en miniskyffel. Sedan rakar man och rakar till förbannelse och tills man har långa rivmärken på armen. Först då, när det gör helveteiskt ont i rivmärkena och kliar samtidigt, först då kan man få upp dörren till pelletsen och skyffla med en stor skyffel.
Pelletsdjävlarna. Har man dessutom inget munskydd så riskerar man att dö av pelletslunga redan innan midnatt.
Göteborgsväder
Idag klockan 14 var det ett underbart väder i Göteborg. Not. Blev det ljust alls idag undrar jag?
Avenyn visar sig från sin bästa sida.
För övrigt har jag kommit lite mer till insikt vad gäller mig själv. Sådant är ju alltid härligt. Vad vill jag, hur gör jag, vilken väg är bäst? Ännu en pusselbit lagd i Hannapusslet. (Fast egentligen vill jag skriva puzzle. Puzzlebit? Puzzelbit? Puzzlet? Eller, det ser ju jättekonstigt ut förresten..?)
Avenyn visar sig från sin bästa sida.
För övrigt har jag kommit lite mer till insikt vad gäller mig själv. Sådant är ju alltid härligt. Vad vill jag, hur gör jag, vilken väg är bäst? Ännu en pusselbit lagd i Hannapusslet. (Fast egentligen vill jag skriva puzzle. Puzzlebit? Puzzelbit? Puzzlet? Eller, det ser ju jättekonstigt ut förresten..?)
torsdag 27 januari 2011
Black Swan
Hmm...
Uppenbarligen handlar den om kampen vi för mot oss själva. Den där vi kämpar för att nå dit vi vill och samtidigt bli den vi vill vara. Egnas och andras förväntningar. Utan alltför mågnga replikväxlingar tycker jag att regissören gjort ett fantastiskt fint jobb. Däremot hade man kunnat avstå en hel del av närbilderna i de första två tredjedelarna av filmen. Där går Natalie Portman mest omkring och ser gråtfärdig ut. Förvandlingen till svart svan var dock en underbar prestation av henne, mer sådant!
Uppenbarligen handlar den om kampen vi för mot oss själva. Den där vi kämpar för att nå dit vi vill och samtidigt bli den vi vill vara. Egnas och andras förväntningar. Utan alltför mågnga replikväxlingar tycker jag att regissören gjort ett fantastiskt fint jobb. Däremot hade man kunnat avstå en hel del av närbilderna i de första två tredjedelarna av filmen. Där går Natalie Portman mest omkring och ser gråtfärdig ut. Förvandlingen till svart svan var dock en underbar prestation av henne, mer sådant!
Ännu fler bilder till hemlängtarna
Du, Yankee, alla skyltfönster är skitiga som tusan i den här stan. Inte ens de mer exklusiva affärerna (alla tre...) har strukit plaggen innan de hängt upp dem i skylten. Ganska så deprimerande if you ask me. Men i alla fall.
Början (eller slutet?) av Haga. Jag stod still med bilen när jag tog bilden. Lovar.
Viktoriapassagen
Kungsgatan. Faktiskt tror jag att Lindex hade strukit sina plagg.
Massa rea just nu.
Oj, vi kan verkligen det där med skyltning i Sverige. Alltså, hade inte PoP varit så känt för oss svenskar, hade vi verkligen sugits in här då? Missar man inte turisterna när man skyltar såhär och dessutom hänger upp kläderna ganska så fantasilöst?
Inget att längta hem till gumman!
Göteborg sightseeing
Nytt försök att ladda ner flera bilder i samma inlägg.
Brogyllen där jag satt och skrev idag. Jag väntade tills en spårvagn kom runt hörnet, är man i Göteborg så är man.
Brogyllen där jag satt och skrev idag. Jag väntade tills en spårvagn kom runt hörnet, är man i Göteborg så är man.
Utsikten från min skrivarhörna.
Semleträd och en obligatorisk spårvagn som döljer utsikten över den fina kanalen och Ostindiska kompaniet.
Göteborg i ditt hjärta?
Som utlandssvensk längtar man hem ibland. Ganska ofta faktiskt. Alldeles för ofta om jag nu ska vara helt ärlig. Jag har varit där. Längtat hem. Nu är jag här och behöver inte längta längre. Än så länge längtar jag inte bort igen, men nyfikenheten drar. Nuförtiden får det räcka med semestrar dock. För andra, så finns hemlängtan kvar. För dessa stackare har jag i -10 grader gått runt och fotat idag. Utan mössa.
På vägen in till stan, Annedalskyrkan.
På vägen in till stan, Annedalskyrkan.
Observera fartmätaren. Just här får man köra i 70 km/tim. vad håller jag på med? Ja just det ja, jag saktade ner för att kunna ta ett kort. *Host*
onsdag 26 januari 2011
Mammatankar
Jag sitter och lyssnar på sonen när han pratar om skojiga saker. Sådant där som robotar och Lego. Jag sitter där på andra sidan och älskar. Men så känns det inte som att jag är riktigt närvarande. Jodå, jag är närvarande, men jag vill vara ännu mer närvarande. Jag vill vara närvarande till hundra procent. Men man kan ju bara vara hundraprocentigt närvarande om man är personen ifråga. Annars står man ju alltid lite vid sidan om, hur mycket man än lyssnar och försöker förstå. Jag vill förstå min son till hundra procent. Helt och fullt. Då slår det mig, jag vill vara min son. Jag vill vara honom, så jag känner i hela kroppen precis hur han känner, precis hur han tänker. Mysko. Man kan aldrig vara så närvarande som man vill. Gud vad det är frustrerande att vara mamma.
tisdag 25 januari 2011
Jag är på!
Wow, nu fick jag en liten vitaminkick. Härligt GT!
Uppdatering: Meh, vad trista kommentarerna till artikeln är. Visionerna då, v i s i o n e r n a? Framtidstro och livsglädje? Komma här och prata om kollektivtrafiken och Tingstadstunneln. Morr!
Uppdatering: Meh, vad trista kommentarerna till artikeln är. Visionerna då, v i s i o n e r n a? Framtidstro och livsglädje? Komma här och prata om kollektivtrafiken och Tingstadstunneln. Morr!
Energi
Du är så full av energi och det är så härligt att du delar med dig av den. Fick jag höra häromdagen. Finns det någon därute som kan dela med sig till mig av sin energi? Jag skulle behöva lite extra när jag måste betala räkningar, när jag måste ringa svåra samtal, när jag måste göra måste-saker. För då försvinner all energi på något mystiskt vis. Putsväck.
Depparjepp
Här går det upp och här går det ner. En skön promenad på morgonen gjorde mig fylld av energi. Jag fixade och funderade och planerade. Ett samtal efter lunch gjorde mig istället håglös, deppig och utan framtidstro. Herregud, att man ska vara så känslig. Jag trodde att min hud var ganska så tjock vid det här laget. Att jag lätt som en plätt skulle kunna skaka av mig och spotta i nävarna igen. Jag måste skapa någon rutin för sådant här, så att jag vet hur jag ska hantera det i fortsättningen. Det går ju inte an att man missar flera timmar av sin dag för att energin blir tagen av någon. Då måste man kunna ta tillbaka den. Den är ju trots allt min.
måndag 24 januari 2011
Ullared
Det spelar ingen roll hur jag bär mig åt. Åker jag till Ullared kommer jag därifrån 5.000 kr fattigare. Oavsett om jag bara köper sådant jag behöver, eller om jag bara köper strunt. Hur är det med alla andra undrar jag, är affären uppbyggd så att man snor åt sig ett visst antal varor och av ungefär samma prisspridning? Kanske ska jag fråga någon nationalekonom om det hela... IKEA går ju back på sina korvar, men vet att de får mångdubbelt igen för att kunderna går därifrån nöjda och glada, istället för utsjasade och griniga av hunger. Ett gott minne av något gör ju att man gärna kommer åter. Det sista IKEA köparna kommer ihåg var det positiva med korven, alltså kommer de hellre tillbaka dit, än åker till exempelvis Mio. Undras om inte Ullared har en minst lika väl utplanerad strategi. Men slopa gärna t-shirtarna med I love Ullared på.
söndag 23 januari 2011
Humor
Jag läste just en jobbannons för ett jobb som jurist i en kommun nära mig. Bland kvalifikationerna stod listat "Ska ha humor". Vad för sorts humor undrar jag? Vem bestämmer vilken humor det ska vara? Det stod inte ens "önskvärt med humor". Det var ett krav. Ska. Är det prutt och bajs skämt som avses? Torr humor? Underfundig humor? Frågorna blir oändliga för mig. En annan har ju råkat ut för en chef som bad mig le mera. Jag behövde inte ta hoppsasteg, sa hon, men jag behövde för fan le mer. Hon hade prutt och bajs humor. Det hade inte jag. Vidare stod det att denna jurist skulle "bidra till arbetsplatsens trevnad". Vem vill i n t e bidra till arbetsplatsens trevnad? Mycket märkligt formulerad annons.
lördag 22 januari 2011
Svindyr lampa
Jag läser att denna lampa har fått en massa pris. En massa tusenlappar kostar den också. Jag tycker den påminner om den jag själv har knåpat ihop. Kan designern ha varit här på fika och sedan rusat hem och gjort en likadan, fast liksom s t i l r e n?
Nigger?
Innan sonen ska somna så läser jag högt för honom. Vi har gått igenom alla Nelly Rapp och alla LasseMajas detektivbyrå. Jag slog därför till när jag såg att Ica sålde Tsatsiki och morsan för en billig peng. Jag tänkte att den har jag nog hört gott om. Jag märkte ganska snabbt att den ju inte var helt modern, och tittade på årtalet då den gavs ut. 1995. Inte så himla gammal ändå. I ett kapitel spelar några barn "Nigger" på skolgården... Ingen förklaring till spelet. Boken utspelar sig i Stockholmsområdet och jag undrar om detta var ett spel som alla kände till där? Här i Göteborg kan jag inte påminna mig om att jag någonsin hört det om ett spel. Vad gick/går det ut på? Är det verkligen DET ordet nigger som menas? Man läser titt som tätt om ord som är obsoleta och som inte längre är comme il faut att säga. Ordet neger är ett av dessa. Men nigger? Det har aldrig, a l d r i g, varit ok att säga. Fattar jag fel när jag läser i boken? Jag blev upprörd in i själen. Till och med så mycket att jag blev lite förvånad. Så mycket att jag var tvungen att skriva ett inlägg om saken.
Eh..?
För det första verkar inte det här barnet bara vara två veckor gammalt. Men ändå. Visst kanske vi emellanåt är lite väl försiktiga och nervösa med våra små. På sjukhusens förlossningsavdelningar kan det gå nästan vilt till, men detta YouTube klipp är att ta i. Varför ska man snurra barnet runt huvudet sådär? Syftet, vad kan det vara? Nacken, finns det någon som tänker på nacken på det där yoga-centret? Ett utsatt område som man som vuxen yogautövare blir tillsagd att vara förskiktig med. Den där ryskan, nej, jag säger njet. NJET, utarbeta andra metoder.
Krukor
Ett stort problem som infinner sig när man planterat om växter, är att inga ytterkrukor passar. Så nu står mina gladare växter i fulare krukor. Köpa nytt, köpa större. Gick stavgång med en kompis och med ...b r o d d a r... jag är verkligen medelålders nu. :(
Smågodis
Vad är det meeed mig egentligen? Jag ser en skål med godis och tror att jag är sugen, så jag tar en bit. Men då inträffar det märkliga: Jag mår dåligt! Fysiskt dåligt mår jag. Vad har hänt? Jag brukade kunna slänga i mig en ansenlig mängd av dessa godbitar. En h a l v är vad jag får i mig numera. Nej, tacka vet jag chips!
Ouppätet godis och o-omplanterade växter i bakgrunden.
Ouppätet godis och o-omplanterade växter i bakgrunden.
Vintertrött
Våra vintertrötta växter som behöver större krukor och ny jord. När vi var på Gran Canaria hade vi strömavbrott så det var noll grader i huset. Flera växter dog av det, men dessa överlevde åtminstone kylan. Nu hoppas jag att de får ny kraft av omplanteringen. Pelargonerna får vänta några veckor till.
Plantera
Jag tror banne mig att jag ska låtsas att det är mer vår än vad det är, och åka iväg och köpa jord och krukor. Plantera om växterna och väcka pelargonerna. Eller städa. Eller skriva kanske..? Eller några koppar kaffe till och läsa klart Johan Theorins senaste. Lördag. Allt medan sonen ritar kluriga teckningar och sambon löser korsord. I bakgrunden gnäller tvillingarna att de inte har fått tillräckligt med mat. Familjeliv, bliss!
fredag 21 januari 2011
Chewbacca
Nix, den där vita fuskpälsjackan som September har på sig på bilden några inlägg neråt, var inget för mig. Eftersom fuskpälsen var lika tjock överallt så blev det världens puckel på ryggen av allt lurv. En annan har ju inte så mycket på framsidan att väga upp med heller, så det såg en smula märkligt ut. Tänk Chewbaccas krökta rygg fast vit. Jag sa nej tack till det och lät jackan hänga kvar.
Medelålders
Sambon sitter och fnissar framför På spåret och svarar högt på alla frågor. Jag sitter framför datorn och skakar på huvudet. Det blir inte roligare en fredagkväll i förorten.
torsdag 20 januari 2011
*Funderar*
Bra möte idag och nya funderingar för framtiden. "Vad ska jag göra, vad ska jag göööra", har istället blivit: Det här ska jag göra. Mina funderingar faller mer och mer på plats. Hittar rätt plats i hjärnan för att kunna formas till något konstruktivt. Det blir nog bra det här med framtiden.
Göteborgs skärgård
Visst är Göteborgs skärgård hänförande vacker. Men 2 miljoner för en friggebod på ofri tomt?
Sexköp
I G-P idag kan man läsa om en syfilissjuk kvinna som sålt sex. P r o s t i t u e r a d. Alltså. Tonen i artikeln känns lite märklig. Eller också är jag bara extra känslig. Men själva problemet med sexköp tas liksom inte med. Förutom att man riskerar att få en sjukdom om man köper sex. Fast inte för att det är från en prostituerad. Nähä. Alla män som köpt sex under hösten uppmanas att uppsöka vårdcentral. Det jag vänder mig emot är att det talas om sexköp som vilken tjänst som helst. Eller, rent utav som vilken v-a-r-a som helst. "Ni som under hösten köpt en defekt radio uppmanas att lämna tillbaka den då batterierna riskerar att expoldera". Det är ett brott att köpa sex. Vad händer när männen går till vårdcentral då? Kommer de syfilissmittade männen sexa runt och smitta andra för att de är rädda att bli åtalade om de går till vårdcentralen, eller kan man gå dit utan att uppge namn? Nej, det kan man såklart inte, eftersom det är smittspridningen man vill åt, då måste man uppge partners som också kan vara smittade. Vilken härva. Kan vi inte bara slopa att köpa sex framöver? Sluta köp kvinnor! Är min uppmaning.
onsdag 19 januari 2011
Is it me
... eller är TV nuförtiden rent usel? Att titta på 2 1/2 män eller How I met your mother för att det är det bästa som visas, det känns en smula tragiskt. Läs en bok! Säger jag till mig själv, och det gör jag. Men då och då *host, varje kväll* är det trevligt att slöa till det lite framför TVn. Är det ett medvetet val av TV så att man ska beställa dyra filmer istället? Jag anar en konspiration...
Så snygg!
Eftersom jag har klippt håret så här, och eftersom jag tänkte köpa en sådan här jacka på Zara, betyder det då att jag kommer att bli lika snygg som September?
Bild från elle.se
Bild från elle.se
tisdag 18 januari 2011
Månöga
Om man går ut i trädgården för att ta ett kort på den vackra fullmånen och man har en kass kamera, ja, då kan man istället invertera färgerna på bilden man tar. Då får man ett mystiskt månöga.
Pyret
... har somnat i soffan och min pappa har varit här och installerat trådlöst. Föräldrarna promenerade tvillingarna och det finns nybakad kladdkaka i köket. Vad som helst kan hända. :)
Arbetsrätt
I senaste numret av Lag & Avtal finns en välskriven krönika om arbetsförhållanden. Den träffade mitt i prick hos mig och jag mår SÅ bra när folk ryter ifrån och lägger i dagern vad som pågår.
Ett annat mail
I mitt första inlägg citerade jag ur ett fint mail från en läsare. Välformulerat och rakt in i hjärtat gick det. Nu har jag fått ett annat mail. Inte lika långt men minst lika kärnfullt: Fan, du är fan min idol nu! HAhaha!!
April?
Jag tror minsann att det är vår utomhus. April allra minst. Det blev riktigt svettigt i hundspåret med thermobyxor och täckjacka. Men fortfarande kan inget gräs skönjas, det har snöat mycket den här vintern. Och mer kommer säkert om jag känner det här landet rätt... Men ljuset, l j u s e t, aaahh!!
Datorbråk
Sonen hemma från skolan med presumtiv magsjuka. Han framför TVn, jag framför datorn. Eller, nu kommer sonen och berättar om krabbor som slänger i en val i havet. Ingen framför TVn, båda framför datorn. Vem vinner fighten om datorn..? Suck, inte är det jag inte. Lego-internet, here we come.
måndag 17 januari 2011
Godtyckligt
Jag läser och jag läser. Det ena och det andra. Förr läste jag endast för att förströ mig. Även en dålig bok läste jag klart, för man visste ju aldrig. Den kunde bli bättre. Även om den inte blev bättre, så surade jag aldrig över förspilld tid. Den tid jag lagt på att läsa klart just den dåliga boken. Idag läser jag för att analysera och för att jämföra. Det sista borde jag väl inte göra, men kan inte låta bli. Jag jämför mellan olika författare och med mitt eget sätt att skriva. Om en bok inte verkar bra, så läser jag inte klart. De gånger jag trots allt tagit mig igenom en dålig, för att inte säga värdelös, bok, blir jag arg på mig själv. Vilket slöseri med tid. Tänker jag. Jag tänker ockå att varför? Varför fick just den där boken ges ut? Vad tänkte redaktören på? Hur mycket pengar har de lagt på marknadsföring av den usla boken? Hur mycket marknadsföring hade det behövts för att få fart på försäljningssiffrorna av en bra bok? Jag kommer till samma slutsats varje gång. Allt kan säljas in med bra marknadsföring. Vi konsumenter köper det vi blir tillsagda att köpa. Det har inte så himla mycket att göra med kvalitet. Så, hur kan jag fixa god marknadsföring..?
söndag 16 januari 2011
Korrekturfel
Suck. Jag skulle precis skicka iväg ett exemplar av min bok och bläddrade lite planlöst igenom den. Vad upptäcker jag då? Ett korrekturfel! Ett litet ord har smugit sig in där det inte ska vara på sidan 198. Perfektionist som jag är blev jag kallsvettig och fick lite ont i huvudet. Nu har det släppt. Man ska inte överdriva. Till boken ville jag skicka ett kort. Det är ju lite tråkigt att få med ett datorskrivet kort, tänkte jag. Så jag skrev för hand. Nu när jag läste igenom så ser jag att min handstil inte är av denna värld. Min brutna handled från förra året spökar fortfarande. Det är helt omöjligt för mig att få fason på bokstäverna, det ser ut som om jag darrar när jag skriver. Och det kanske jag gör..? Nu tänker jag stå vid min övertygelse att det är trevligare att få ett handskrivet kort än att få ett datorskrivet, skakningar eller ej!
lördag 15 januari 2011
Heja vargkramarna!
7000 jägare mot 20 vargar? Vad är det med vargen som gör så många människor så hatiska? Nedärvd skräck från den tid då vi levde och dog med vårt tamboskap? Men idag, år 2011? Nej, jag förstår inte. Här är en välskriven krönika i ämnet.
fredag 14 januari 2011
Ful, finnig, fyrtioårskris
Jag har helt klart känt mig snyggare än vad jag gör dessa dagar... Med en lagom mörk solbränna och lagom många sovtimmar borde jag inte känna såhär. Finnig och ful. Jaha. Kanske har det att göra med min stadigt annalkande fyrtioårsdag? Jag krisar helt klart. Tur att jag i alla fall inte känner mig fet dessutom, det hade bara varit för mycket.
torsdag 13 januari 2011
Jag önskar
... att jag vore lite argare. Sådär härligt engagerat arg som man kunde bli förr. Då när man inte hade så många besvär egentligen. Då fanns det energi att lägga på att bli arg på småsaker. Idag blir jag inte upprörd över småsaker. Skönt, kan tyckas. Men min arg-tid måste läggas på annat. Sådant jag inte vill. Sådant jag inte kan bestämma själv att jag ska bli arg på. Då kan man inte också bli arg över småsaker. Då förgås man. Men jag önskar emellanåt att jag skulle kunna bli så avslappnad att jag blir arg på småsaker igen. Den dagen kommer jag nog att må väldigt bra. Note to self: Var glad den dag jag blir arg!
onsdag 12 januari 2011
A room with a view
Såhär ser utsikten ut där jag sitter och skriver. En massa grenar. Idag väldigt vackert klädda i nysnö. Om några månader vackert täckta av ljusgröna löv. Åh, hur underbart det hade varit om jag hade kunna skriva "om några veckor" ...
Den eländiga väskan
Den här bilden/kläderna tycker jag mycket om. Minus den stora svarta blobben mitt på bilden. Men herreguuuud, kan inte svenskarna överge de här fula schabraken snart? Move on liksom.
tisdag 11 januari 2011
Klipp och klistra
Oj, vad jag har klippt och klistrat i manuskriptet idag. Och strukit. Och strukit. Åsså lite igen åsså lite klippåklistra. Det hela slutade med tre sidor färre än vad jag började med. Wtf? Det ska gå framåt med skrivandet, inte bakåt.
När vi vänder på det
Här är en krönika om ätstörningar. Det jag gillar med den är att skribenten, Hanna Fridén, vågar vända på resonemanget, applicera tänket om kvinnor på män. Då blir det så dråpligt och enkelt att förstå. Vi är så indoktrinerade med vad som är vanligt och accepterat vad gäller kvinnor att vi inte alltid ser det uppenbara. När man istället lägger problemet på en man så öppnas ögonen. Jag håller med, vilken steroidknaprande tränande ung man vill jämföras med en lönnfet soffpotatis?
Femåringshanden
Det är egentligen ofattbart att den har hållit sig såhär fin i 35 år, handen. Jag minns det som igår. Nåja, som för en månad sedan kanske. Jag minns mina dagisfröknar som gned in min hand med en massa Vaselin. Som förmanade att jag var tvungen att sitta helt stilla och med fingrarna lite böjda. Jag kommer ihåg hur det kliade men man fick inte klia tillbaka. Och jag minns förväntan över resultatet. Jag var fem år och gipshanden har varit en av mina allra käraste ägodelar sedan dess. Tillsammans med en strassbrosch från mormor och ett fint presentsnöre (...) fick den ligga i en låda för att ibland tas fram och hållas i. Att hålla i sin egen hand. Känns tryggt på något sätt.
måndag 10 januari 2011
Prostituerade
Ett utdrag ur G-P idag ang. Magnus Hedmans fällande dom för köp av sexuell tjänst:
"Hovrätten framhåller att det inte bevisats att landslagsspelaren betalat några pengar men anser ändå, till skillnad mot tingsrätten, att mannen måste ha förstått att de kvinnor som följde med till lägenheten var prostituerade. Kvinnorna hade utmanande klädsel, sminkning och talade engelska med kraftig brytning."
Nu kanske det faktiskt står lite mer detaljerat i domen, vad vet jag, men utdraget ovan känns en smula politiskt inkorrekt.
"Hovrätten framhåller att det inte bevisats att landslagsspelaren betalat några pengar men anser ändå, till skillnad mot tingsrätten, att mannen måste ha förstått att de kvinnor som följde med till lägenheten var prostituerade. Kvinnorna hade utmanande klädsel, sminkning och talade engelska med kraftig brytning."
Nu kanske det faktiskt står lite mer detaljerat i domen, vad vet jag, men utdraget ovan känns en smula politiskt inkorrekt.
Varde ljus
Huvudvärken är nu borta och en nöjd Hanna sätter sig och skriver. Och skriver. Och skriver lite till.
Genusfrågor
Det här med feminism. Eller det här med jämställdhet. Att det ska behöva föras en debatt om det? Nu, år 2011. Jag läser, jag förfasas, jag håller med, jag blir upprörd, jag gäspar, jag piggas upp... En tid nu har det varit de s.k. husmorsbloggarna som får stå för det onda i jämställdheten. Men: Om vi alla bara kunde enas om att det ena inte är bättre än det andra. Att inte värdera allt så himla mycket, då tror jag vi skulle komma längre mycket snabbare. Istället för att kritsera och värdera: Acceptera. Ett fint ord. Men vill man läsa välformulerade tankar kring detta med husmorsbloggar, så kan man läsa här.
söndag 9 januari 2011
Mitt dåliga samvete
Såhär ligger det till. Jag hade en farmor och farfar som var väldigt viktiga för mig. De bodde i ett fantastiskt spännande hus med spännande saker i. Varje gång man var på besök så fick man välja en present bland alla fantastiska saker. En dag inne i farfars arbetsrum, hittade jag en låda på golvet. En leverpastejslåda. Det som låg i väckte mitt begär och jag frågade farmor om jag denna gång kunde välja lådan? Utanför lådan låg det andra lika fantastiska som de som låg i lådan. Farmor sa "visst får du lådan och det som ligger i". När hon sedan gick ut ur rummet så tog jag en av de som låg bredvid och la i lådan! Farmor sa inte uttryckligen att jag inte fick ta de som låg utanför lådan, men hon sa inte heller att jag fick. När vi reste hem igen hade samvetet redan börjat gnaga. Inte för någon har jag berättat. Inte heller har jag kunnat packa upp lådan. Samvetet. Samvetet... Jag tjyvade! Åh, vad jag har mått dåligt för detta. Jag som var en ärlig flicka som det gick att lita på. Juristbanan låg inte långt bort. Men nu, när jag flyttat runt det dåliga samvetet i 25 år, nu öppnade jag lådan. Jag kände bara frid och kärlek. Brottet var nog inte så stort som jag hade trott. Älskade Nora och Allan: Tack för all magi!
Fågeldöden
Jag funderar över om det kan vara alla vågor från våra trådlösa internet och mobiltelefoner etc som börjar ta ut sin rätt på naturen? Läste för ganska många år sedan nu, om mobiltelefonvågor som av någon anledning är som allra starkast på fem feet avstånd, eller om det var fem meter. Något däromkring i alla fall. Att försöksdjur fått hjärnskador om de vistats för länge precis där, i den vågen. Jag kommer fortsätta fundera på samma sätt tills de får fram ett svar. Hoppas det blir snart så inga fler fåglar faller ner från himlen.
lördag 8 januari 2011
Leverpastej
Mitt på golvet i stökrummet står den och bligar upp mot mig. Lådan. Leverpastejskartongen. Mitt dåliga samvete från förr. Värsta sämsta dåliga samvetet är den. Eller, det som finns inuti. Ej upplockat för att samvetet varit så tungt. I lådan har det dåliga samvetet legat i 25 år. Idag insåg jag att jag funnit frid. Jag tror att jag är förlåten. Det är dags att plocka ur lådan.
Stökrum dag 3
Huvudvärken från tidigare håller på att släppa. Jag ser ett ljus i tunneln. Om någon dag kommer också skrivbordet att vara städat. Lådorna till höger har jag organiserat och de kommer att hamna på lämplig plats. Åh, så ljuvt att ha ett arbetsrum man faktiskt kan arbeta i!
fredag 7 januari 2011
Saker de säger
Sonen 7 år:
"Mamma, jag vet vad världens allra första hund hette." ...Gravallvarlig... "Den absolut allra första hunden alltså, du vet den allra första som någonsin fötts. Den hette Gustav."
Han hade minsann hört på en gammal TV-nyhet att det var så. Fakta. Basta.
"Mamma, jag vet vad världens allra första hund hette." ...Gravallvarlig... "Den absolut allra första hunden alltså, du vet den allra första som någonsin fötts. Den hette Gustav."
Han hade minsann hört på en gammal TV-nyhet att det var så. Fakta. Basta.
Årets sämsta film
Nu ska the Golden Raspberry delas ut till årets sämsta film. En av de nominerade är SATC2. Nu förstår jag inte..? Ok, jag är ett fan, men inte ett okritiskt sådant. Jag tycker nog t.o.m. att tvåan var bättre än ettan. Genomsnittligt filmen igenom alltså. Jag tyckte att storyn höll bättre i tvåan. Sämsta scenerna finns nog dock i tvåan. Vilka är med i juryn som nominerar undrar jag? Måste googla!
Uppdatering: Aha, vem som helst kan nominera och vem som helst kan rösta! Det är ju i sann demokratisk anda, sådant gillas! Väldigt amerikanska kommentarer ang. SATC2. Inget förvånande alls, the Razzie är ju ett amerikanskt påfund.
Uppdatering: Aha, vem som helst kan nominera och vem som helst kan rösta! Det är ju i sann demokratisk anda, sådant gillas! Väldigt amerikanska kommentarer ang. SATC2. Inget förvånande alls, the Razzie är ju ett amerikanskt påfund.
torsdag 6 januari 2011
Jag gick ut för att skotta
... Skottade och gick in igen. Sedan gjorde jag inte så mycket mer än gick och surade över hur mycket snö det finns därute. Gick upp till stökrummet, stökade bort några sidenblommor på skrivbordet och gick sedan ner igen. Fortsatte att sura. Nu, med ett geléhjärta i magen, slutar jag sura. Amen.
Men ärligt talat..!?
Nu är jag mäkta förbannad. En manual för hur kvinnor ska undvika att bli våldtagna? Vad sägs om en manual för föräldrar hur man uppfostrar sin pojke till att inte bli våldtäktsman? Eller en manual för män hur de ska undivka att bete sig om "lusten faller på"? Eller en manual för andra män hur de ska hindra "dåliga" män att våldta? Behövs det verkligen en manual för hur offer ska bete sig för att inte bli offer? Skuldbelägger vi inte ytterligare då? Jo, det gör vi. Tipset om att kvinnor aldrig ska bli berusade för att de då är lättare byten gör mig så förbannad att jag vill supa Katerina riktigt full och putta ut henne i Stockholmsnatten och se vad som inte kommer hända. Jag förespråkar inte dåliga alkoholvanor, men vad F-N snacka om att begränsa kvinnor. Morr!
onsdag 5 januari 2011
Namnsdag
Hoppsan, idag har jag visst haft namnsdag. Första gången ingen uppmärksammat det tror jag. Själv brukar jag glömma av det. Få se om något händer inom 1,5 timme, annars har en historisk händelse tilldragit sig...
Hustru
"Kropparna tillhör Per Oscarsson och hans hustru." Totalt onödigt att skriva hennes namn. Vem var hon liksom? En kvinna. En mamma. En hustru. Totalt onödigt med namn då.
Stökrum dag två
Långsamt långsamt går det framåt. Tror jag. Det är lite svårt att veta i dagsläget. Nu kommer man i alla fall fram till skrivbordet. Som är överbelamrat. Men i alla fall...
Pamela Anderson
Säga vad man vill både om Peta och Pamela Anderson, men sådan här reklam gillar jag skarpt. Nej, jag är varken vegan eller vegetarian, men jag tycker i grund och botten att jag borde vara det. One day!
Jag tar ett djupt andetag
... och tar mig upp till stökrummet. Jag får huvudvärk bara jag tittar på fotot. Hur ska det här gå?
tisdag 4 januari 2011
Kontoret
Funderar över om jag vågar lägga ut bilder här på ett kontorsrum i förvandling? Det kan väl tänkas att inte så många ser, men de som ser, de kommer verkligen SE. Se hur ruskigt stökigt detta stökrum är. Där jag ska sitta och skriva klart nästa roman. Är det tänkt. Då måste man ha viss ordning och reda. Det råder det verkligen inte där nu... Men om jag lägger upp en bild om dagen så kanske jag sporrar mig själv att få det gjort?
Och nu blir det matblogg!
Recept till Big Apple tjejen:
Världens godaste marmelad gör man såhär:
1,5 kg äpplen eller päron (gamla har mest smak)
1 citron
8 dl strösocker (4 cups?)
1 vaniljstång (eller två om man tycker mycket om vanilj)
Melatin eller annat för marmeladkokning
Riv frukten på grövsta rivjärnet. Riv citronen på minsta och pressa ur saften. Dela vaniljstången på längden och skrapa ur den. Blanda allt, utom Melatin, (även den urskrapade vaniljstången och urskrapet) och koka (ja, det blir mycket vätska av frukten, så det kommer koka. Om du råkat köpa för torr frukt kan du hälla i 1 dl vatten.) Koka tills frukten känns mjuk. Då blandar du Melatin med lite socker och vispar i och låt stormkoka sedan i några minuter.
Mängden Melatin eller annat marmeladförtjockningsmedel ser du på paketet.
Hmm... Kanske ser det rörigt ut? Superenkelt i vilket fall som helst. Och världsgott till brie och kex. :)
Världens godaste marmelad gör man såhär:
1,5 kg äpplen eller päron (gamla har mest smak)
1 citron
8 dl strösocker (4 cups?)
1 vaniljstång (eller två om man tycker mycket om vanilj)
Melatin eller annat för marmeladkokning
Riv frukten på grövsta rivjärnet. Riv citronen på minsta och pressa ur saften. Dela vaniljstången på längden och skrapa ur den. Blanda allt, utom Melatin, (även den urskrapade vaniljstången och urskrapet) och koka (ja, det blir mycket vätska av frukten, så det kommer koka. Om du råkat köpa för torr frukt kan du hälla i 1 dl vatten.) Koka tills frukten känns mjuk. Då blandar du Melatin med lite socker och vispar i och låt stormkoka sedan i några minuter.
Mängden Melatin eller annat marmeladförtjockningsmedel ser du på paketet.
Hmm... Kanske ser det rörigt ut? Superenkelt i vilket fall som helst. Och världsgott till brie och kex. :)
Man vet aldrig...
Jag hade några Anticimex-grabbar här idag. På förstukvisten låg det några benknotor. "Älg?" frågade den ene. "Nej, farmor gav inte tillräckligt fina julklappar, då fick hon stå sitt kast" svarade jag. Ibland förvånas jag själv över hur morbid jag är.
En tanta
Träffade på en tanta i hundspåret. En sådan där som gnällde och skällde med mer eftertryck än vilken hund som helst. En sådan som visste bättre än alla andra. En sådan vars egen hund naturligtvis var ett föredöme för alla andra. En sådan som lät veta att hon minsann sa till cyklisterna vad hon tyckte om deras framfart. Om pulkaåkarna, om de som inte skötte sin trädgård. Om de som la annat skräp i hundbajssoptunnorna än just hundbajs. Fem minuter i hennes sällskap var tillräckligt för att den här utbrända 39-åringen var tvungen att lägga sig på soffan en stund. Med rejäl yrsel. Det är det värsta för hälsan. Tantor.
måndag 3 januari 2011
Intrång i privatliv
Läser om en man i USA som riskerar fängelsestraff i upp till fem år för att olovandes ha öppnat och läst i sin frus e-post. I USA ser man allvarligt på det här med intrång i privatlivet och särskilt då det sker inom äktenskapet. I Sverige är det tvärtom så att om det skett inom äktenskapet så anses det inte vara lika allvarligt. Man det talas det tyst om såklart. Alla har lika stort skydd här. Jo jo... Känner lite lätt för att skrika från barrikaderna och boxa på några sandsäckar när jag läser sådant här. Minnen, minnen. Sår som tydligen är oläkta. Intrång i privatlivet är inte att leka med.
http://www.dn.se/nyheter/varlden/bedragen-riskerar-fangelse-efter-mejlintrang
http://www.dn.se/nyheter/varlden/bedragen-riskerar-fangelse-efter-mejlintrang
söndag 2 januari 2011
Mellandagarna
Mellandagarna blev heldagarna på stranden. Underbart med sol och värme som nådde ända in i själen. Atlanten rakt föröver!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)