Mitt dåliga samvete

Såhär ligger det till. Jag hade en farmor och farfar som var väldigt viktiga för mig. De bodde i ett fantastiskt spännande hus med spännande saker i. Varje gång man var på besök så fick man välja en present bland alla fantastiska saker. En dag inne i farfars arbetsrum, hittade jag en låda på golvet. En leverpastejslåda. Det som låg i väckte mitt begär och jag frågade farmor om jag denna gång kunde välja lådan? Utanför lådan låg det andra lika fantastiska som de som låg i lådan. Farmor sa "visst får du lådan och det som ligger i". När hon sedan gick ut ur rummet så tog jag en av de som låg bredvid och la i lådan! Farmor sa inte uttryckligen att jag inte fick ta de som låg utanför lådan, men hon sa inte heller att jag fick. När vi reste hem igen hade samvetet redan börjat gnaga. Inte för någon har jag berättat. Inte heller har jag kunnat packa upp lådan. Samvetet. Samvetet... Jag tjyvade! Åh, vad jag har mått dåligt för detta. Jag som var en ärlig flicka som det gick att lita på. Juristbanan låg inte långt bort. Men nu, när jag flyttat runt det dåliga samvetet i 25 år, nu öppnade jag lådan. Jag kände bara frid och kärlek. Brottet var nog inte så stort som jag hade trott. Älskade Nora och Allan: Tack för all magi!