fredag 30 september 2011

Ingen återvändo

Nu har jag gjort det. Anmält mig till NaNoWriMo! Mitt namn där är, liksom här, Morran. Hear me roar.

Multi-tasking at its finest

Eller, här äre många bollar i luften. Ansiktsbokar, målar naglarna, äter nachochips, dricker vin, bloggar och tittar på TV samtidigt. Inte så trött längre med andra ord.

Trötttröttaretröttast

Sitter och väntar på en man som ska kolla på vår fasad. Vi hade underbara åtta grader i vardagsrummet förra året och misstänker starkt att värmen silas igenom väggarna tämligen fritt. Men. Kanske har han glömt att han ska komma hit? Jag kan bara tänka på choklad och glass och annat onyttigt. Det brukar bli så när jag är trött. Så jag vill till affären. Nu. Men frågan är om jag oarkar eller somnar på halva vägen. Men kommer han inte snart så är istället risken att han får väcka mig. Herregudihimmelenvadtröttjagär ...

torsdag 29 september 2011

Käringen mot strömmen

Jag börjar tycka att Agnes-Nicole Winter är riktigt skön. Men skulle så gärna se en bild på henne innan implantaten. Jag misstänker att hon var farligt snygg au naturel.

Bild från hennes Facebooksida.

Färgstarkt

Jag känner mig lite urlakad och tänkte pigga upp mig med lite färg. Således sökte jag på färgstarka hem på det kära Internet. Första bilden som kom upp var den här:



Eh ...?


Så jag sökte lite mer aktivt och hittade en liten vitamininjektion:


This is what I'm talking about when I say colourful! (Jag är hungrig, snart kommer svenska tillbaka.)

Ena sekunden

... har man en blogglista, andra sekunden har man den inte. Åt cyberrymden upp den? Kommer den tillbaka? Har Facebook kapat den? Många frågor, inga svar.

Imorgon måste jag ta mig i kragen och städa upp på vinden igen. Och fixa med nya datorn. Nu så. NU. Ska jag sätta mig och redigera färdigt mitt andra manus.

onsdag 28 september 2011

Snopp och snippa

Pojke och flicka. Kille och tjej. Man och kvinna. Någon mer än jag som reagerar? Trots att vi ska vara så h i m l a upplysta och jämställda (läs i kommentarerna), så är det på det här sättet vi refererar till de två könen. På detta sätt fortsätter vi att sätta det manliga som norm och det kvinnliga som kopian. Inte förrän den dag som vi blandar hej vilt har vi kommit fram. Snippa är ett ord jag ryser av att använda. Jag kommer ihåg för något år sedan när många föräldrar bloggade om att det var så skönt att ä n t l i g e n få ett ord för sin dotters kön. Ehum? Vad är det för fel på vulva? Slida? M.fl. Ordet snippa är dessutom bestämt efter snopp. Ännu en norm och en kopia. Men åh, vad det gastades om att det äntligen var jämställt, för nu hade båda könen ett bra ord för sina könsdelar. Nej hörni, jag blir upprörd in i själen.

Snart får jag skämmas

Ska iväg och lämna in hundarna för tvätt och borstning. Jeez vad jag kommer skämmas när jag lämnar in dem. De är nämligen så toviga att jag är rädd att djurombudsmannen kommer tvångsomhänderta grabbarna. Behöver en styrkekaffetår innan jag ger mig av. Och så ska jag andas lugnt och låtsas som ingenting när jag lämnar över dem. Ingenomnäsanutgenommunnen.

tisdag 27 september 2011

Hur många dårar finns det?

Aftonbladet har en artikel om en man i Kina som slänger en hund i vattnet gång på gång. Såhär beskriver jag själv en sådan händelse i min bok:

... Hunden hamnar under vattnet och försöker förtvivlat simma bort från mannen. Lönlöst. Mannen tar upp hunden igen. Hon står som fastnaglad i stranden. Hon ser hur han en gång till slänger ut hunden i vattnet. Hunden rullas runt av vågorna. Utmattad nu. Hon känner vreden blossa upp inom sig. Mannen går fram emot hunden och tar upp den. Hon ser hur han tänker slänga ut hunden ytterligare en gång. Det är bara hon, mannen med hunden och Mannen så långt ögat kan nå. Och hunden. Hunden som hänger mer och mer med huvudet. Raseriet tar överhanden. Hon inser att hon inte kommer att hinna fram till mannen med hunden för att rädda den från ytterligare en halv drunkning. Eller hel. Hon knyter nävarna och skriker för fulla lungor att mannen ska let go of the dog. Mannen med hunden ser sig förvånat runtomkring. Han ser en galen blond liten kvinna med cerise hud som med häpnadsväckande röstresurser skriker åt honom. Galen. Hon känner hur hon fylls av urkraft när hon är på språng mot mannen med hunden.

Jag blir galen när försvarslösa djur och människor blir illa behandlade! Vad har gått fel i världen?

Nyttan med en coach

Jamenvisst ska man ta sig till en coach någon gång i livet! Vissa är tydligen inte så bra. Men så finns det de där andra. De som spänner ögonen i en och frågar frågor och utmanar tills man lovar saker som man tydligen sedan utför. Som att se till att ens bok kommer ut i slutet av november 2010. En sådan coach borde alla få gå till minst några gånger. Eller, så många gånger det behövs för att ge ut sin egen bok i alla fall. Jag vet många som skulle behöva en sådan coach. Exempelvis skulle man då kunna höra av sig till den här kvinnan.

Anledningar till refusering

Här hittade jag en jättebra föreläsning på nätet om 143 anledningar till att man blir refuserad. Och sju sätt att undvika det. Kan alltid vara bra att ha någon slags checklista om man är osäker på sitt manus. Visserligen kan man lätt bli refuserad ändå, men med checklistan blir det i alla fall ett väl genomgånget manus.

Porto Francos väktare

Eftersom jag anser mig vara helkass på att skriva recensioner, länkar jag istället till en som jag känner tycker som jag. Eller så är jag bara lat?

Jag är inte särskilt förtjust i deckare, men jag älskar historiska romaner. Kanske är det därför jag tycker att detta är hennes bästa roman hittills. Den är nämligen långt mer ett historiskt dokument än en kriminalhistoria. Jag älskar däremot Marstrand och har haft Marstrandsön som ett av mina bästa tanka-energi-ställen. Ett varv runt ön och lite picknick på en höjd, och sedan en tur in i Carlstens fästning, så har all försvunnen energi kommit tillbaka.

På Bokmässan hade jag turen att råka gå förbi just som Ann Rosman skulle signera. Hon verkade så himla pigg och glad och var så uppmärksam på den hon hade framför sig. Till boken fick man ett tjärat snöre som bokmärke, och vad jag misstänker är en pålstek. Vilken enkel stämningsförhöjare! Tjäran och knopen gör att man direkt kommer i stämning. Underbart!

Kass vikarie

Idag satte chefen sig själv som vikarie i köket. Jag kan väl nöja mig med att konstatera att diska inte är en av mina bättre färdigheter.

måndag 26 september 2011

Mormor hade rätt

Vi tjatade alltid på mormor att hon skulle sitta ner när hon åt. Men nu vet jag att mormor hade rätt. Det är skönt att stå och äta vid diskbänken. Och hemskt praktiskt. Nära till soppåsen, man kan spilla utan att det gör något, matstrupen är fin och rak och magen likaså=bättre matsmältning samt att man slipper värken i knäna som man får när man reser sig från en stol.

Medelålders, jag?

söndag 25 september 2011

Skörden

Snygga montrar

egenutgivarträffen diskuterade vi bland annat hur man sätter ihop en snygg monter. Efter det gick jag omkring och funderade på vad jag gillade och inte. En av de bästa tycker jag att förlaget Ord, text, mening stod för. Eftersom de säljer en viss En shot till tack, så var det extra roligt.


Jag gillade att de hade en annorlunda färg, att de hade en rund disk, att böckerna var lättillgängliga, placeringen, hur namnet var placerat, affischerna, ljussättningen.

Jag har också fått kramas med Annika och Malin, inte illa!

lördag 24 september 2011

Orkar jag?

Jag tänkte mingla med andra författare ikväll. Men här sitter jag i hemmets lugna vrå och längtar efter ostbågar. Orkar jag ta mig in till stan igen, eller vinner ostbågarna?



Bild från igår. Kiki ställde upp och agerade köpare för bildens skull. (Hon har den redan och recenserade den här på sin blogg.) Så in i he-ete skoj det är med Bokmässa! Nya och gamla vänner och en himla massa inspiration. Och Kiki: Nu anmäler du dig omedelbart till kursen!

Uppdatering: Jag blev tillsagd att mässpriset var för lågt. Så det blev en jämn hundralapp som pris istället och min lapp kasserades omedelbart. Bra så.

Uppdatering 2: Jag orkade!

Jag har kramats

Med Amanda. Det kändes bra. Sötare författarinna får man leta efter. Nu ska jag snart påbörja Döden på en blek häst, men först lite vila och fest och sedan vila igen.

Vad gör alla superintressanta människor hela dagarna?*

Somliga av dem sitter här och smider planer.


*Eller vad var det Lindströms bok hette nu igen ...? Jaja, intressanta människor runt bordet var det i vilket fall som helst.

Not my cup of tea

Nej, denna folkmassa är ogenomtränglig. Istället tar kvinna genvägar i kulvertarna på andra våning. När kvinna gör det krockar kvinna med Camilla Läckberg. Bara så ni vet. Skippa folkmassan, det intressanta händer vid sidan av.

Lärdomar

Du är ingen riktig författare om du har en signeringspenna som kostar under 5.000 kr. Lär Jan Guillou ha sagt till Kim Kimselius en gång. Själv hade hon en betydligt billigare när hon signerade mina böcker som jag köpte, men ändå dyr. När jag köpte en bok av henne fick jag nämligen också en lektion i vad för slags penna man bör signera med. Min lila favorit förslog inte. Inte heller min svarta flödiga och inte heller min gratispenna med uppmaningen "Ge blod". Trots att det var kulspets. För det måste det vara. Jag passade på att berätta att jag tycker det är så underbart att hon delar med sig så frikostigt på sin blogg. Och så bytte vi böcker. Kul!

Igår hann jag även skrika till Emma Hamberg att jag älskade henne samt haffa Fredrik Skavlan när han smet ut en stund. I Hoi förlags monter pratade jag med Kristina Svensson, Skrivarmamma, Susanne Boll och Simona Ahrnstedt också.

I vimlet och i ögonvrån, lyckades jag spotta Joanna också. Trots att jag inte var på rätt plats och trots att det är tusentals människor på mässan. Det var bra gjort tyckte jag. Dessutom fick jag köpa underbara armband med svarta pärlor och döskallar också. När jag blir glad pratar jag som en kulspruta. Är jag dessutom på språng till något, så har jag en svada out of this world. Lärdom: Prata lite långsammare, annars kan man skrämma bort folk.

Idag måste jag få tag i Desirée och även ha egenutgivarmöte.

Sista lärdomen: Lär dig posera för guds skull. Annars kommer man hem med sådana här bilder:


Det är ju helt underbart det här med bokmässa!

torsdag 22 september 2011

Snygg-Joanna och Nina Lekander

Från och med nu måste Joanna kallas för Snygg-Joanna! Jo, i media får man alltid ett dubbelnamn när man varit med i TV. Nina Lekander (Tråk-Nina)  kommer ha svårt att plocka upp sig från min minuslista och Håkan Nesser (måste fundera över passande dubbelnamn här) hamnar ytterligare pinnhål högre upp. Sedär, min sammanfattning av Debatt. Imorgon hoppas jag få höra vad Snygg-Joanna tyckte. :)

Nytt format


Åh, det här är ett format som tilltalar mig! Kanske min nästa Göteborg Noir (nej, en annan titel ska det vara såklart) ska komma ut i excessformatet?

Ibland tror jag att jag ser ut som en man

Men så slänger jag en blick på mina höfter och inser att jag inte gör det.





Tack Camilla för tipset om halsduken!

onsdag 21 september 2011

När träffas vi?

Det börjar dra ihop sig. Vad har vi sagt? Ca: kl 13 på lördag? Var?

Uppdatering: Ok, vi träffas kl 12.30 på restaurang Mix (även kallad festvåning tydligen). Ska vi gissa på att det är enormt mycket folk där? Jag kommer förmodligen känna igen både Kristina och Joanna, känner ni igen mig? Eller måste jag ta på mig en konstig hatt eller något ...? Joanna: Armband, pengar?

tisdag 20 september 2011

Endast för Newyorkmamman!

Jag lovade en viss newyorkbo att ta kort på mina nya skor. Så nu blir det modeblogg. Jisses vad jag behöver göra något med mitt hår ...

Höstpiff

Åh, nä nu måste jag också skaffa en orange halsduk. Och bleka håret. Ja, så får det bli. Jag ser för täääskig ut just nu. Solglasögon modell större kanske jag också borde skaffa. Fast det har jag försökt förr. Det går inte, jag klarar inte av saker som är i vägen och solglasögon hör definitivt till dessa ting. Nå, var hittar jag en stor orange halsduk?

måndag 19 september 2011

Fantastisk länk

Här hittar man en massa skrivguider i tio steg.

Skituppkoppling

Något hände med vår uppkoppling i helgen. Jag har inte kunnat kommentera eller kunnat logga in. Det är inte klokt vad man känner sig handikappad när Internet inte fungerar som det ska! Nu jobba. På fredag: B O K M Ä S S A N ! !

söndag 18 september 2011

Träffa mig på Bokmässan!

Förutom att vi drar ihop ett gäng egenutgivare på lördagen den 24 september runt lunchtid, så kan ni träffa mig i QoolaQvinnors monter A04:43 på fredagen den 23e då jag finns på plats för att signera min roman Som någon annan bäddar mellan kl 14-15. (Hoppsan vilken lång mening.) Jag finns även i montern mellan kl 13-14 på söndagen den 25e. Åh, vad kul det ska bli!!

Recension?

Jag är urkass på att recensera böcker. Jag är mer direkt. Bra, dåligt, gäsp. Och emellanåt när jag läser recensioner undrar jag om det verkligen är en recension. Kanske kan man kalla det tankar kring en bok, istället för recension? Recensioner andas ju av ett dömande, och dömanden är väldigt subjektiva, men döljs av ordet "recension". Det ordet gör att vi omedvetet tycker som recensenten. Så som man s k a tycka.

Camilla Läckberg. Varför har hon blivit så kontroversiell? Jag har bara läst en enda bok av henne, Predikanten, och bestämde mig för att inte läsa någon mer. Inte för att den var dåligt skriven, för det kan jag inte alls komma ihåg att jag störde mig på. Nej, det jag inte klarade av, det var att alla tilltänka offer faktiskt blev offer. Ingen räddades. Dessutom så var morden så snaskiga att jag mådde illa. Jag är lite äckelmagad tydligen.

Men varför får Camilla som person så mycket skit? Är hon så avskydd som mamma som det påstås? I ett inlägg som jag skrev i våras erkände jag att jag var avundsjuk. Och fick en kommentar av Camilla själv. Så då blev jag dessutom lite förälskad i henne. Men i kommentarerna diskuterades det huruvida det var ok att åka på turné och lämna sitt barn hemma under tiden. I detta fall måste jag säga att det hade varit värre att ta med barnet. Shit, vad människan hade ett hektiskt schema!

Nåväl, vad jag ville säga var väl bara att vi alla gör så gott vi kan. Både i arbetslivet och som föräldrar. Som en klok väninna sa till mig en gång: Som förälder kan vi bara räkna med att vi gör 50% rätt. De där 50 procenten fördelar vi alla olika.

Jag avslutar med att säga att jag respekterar Camilla Läckberg som författare och som livspusslare. Och fortfarande är jag en smula förälskad. Och avundsjuk.

Skrivartips

Jag hittade en skrivarskola i tio steg om hur man skriver romanceböcker. Här. Jag tycker nog att de tio tipsen kan appliceras på vilken genre som helst, och dessutom är enkla råd att följa. Tack för att det finns författare som delar med sig så generöst!

lördag 17 september 2011

En kärleksförklaring

Till sonen. En pojke som aldrig balanserar högst uppe på taknocken. Som aldrig leker krig. Som aldrig slåss. En pojke som vaknar med ett leende. Som är den mest nyfikne jag vet. Som är full av empati. En pojke som aldrig tystnar. Som funderar. Som uppfinner. Som har de finaste kinder jag någonsin sett. De vackraste ögonen, det finaste leendet. En vacker själ. Som upplevt mer elände än ett barn ska behöva uppleva. Som ändå hållts skyddad mer än de flesta skilsmässobarn. Som resonerar och frågar. Som bakar med liv och lust. Som somnar med orden "mamma, idag har det varit en till mysig dag". Tryggt bredvid mig.

Mega mysigt


Nu måste jag lägga mig en stund så att min fyrkantiga mage kan återta sin lite mer runda form.

Inte så mysigt

En pedagog efterfrågade ståltråd för att trä rönnbär på. Alla barnen skulle få göra sin egen längd i ståltråd och rönnbär. Så mysigt. Tänkte jag. Idag plockade jag rönnbär för att trä på ståltråd. Inte så mysigt. Ståltråd är inte rakt på något sätt och rönnbären är små, lätt-trasade och kladdiga. Tror att pedagogen får tänka om, annars kommer hon få 15 ledsna enmetersmänniskor på halsen. Kanske räcker det med att göra ett litet hjärta?

Även en dyster dag

Kan man hitta vackra blommor.

Det man inte har

Och det man inte får, det taaar man. Sa Vargen. Våra äppleblommor frös sönder i våras så det blev tre ynka skrutt att skörda. Utanför sonens skola finns det äppleträd som inte tillhör någon. Hoppas jag. Vi pallade några igår. Så idag blir det äpplepaj.

fredag 16 september 2011

Jag beklagade mig

Häromsistens beklagade jag mig för Newyorkmamman över att jag blivit vuxen. Sonen har en hemlig klubb och en fantastisk lekstuga i form av en källarvind ovanpå garaget. Jag gnällde och sa att jag också vill ha en hemlig klubb och en lekstuga. Den kloka kvinnan svarade att jamen Hanna, bloggen är din hemliga klubb och ditt hus är ju som en stor lekstuga. Vilken tur att jag har en så klok väninna! Hon ska ju även bli psykolåååg, så jag får öva mig vid att vara patient då och då också. Och hon får öva sig vid terapefftandet. Win-win!

Känsliga tittare varnas

Är jag snygg eller är jag snygg? Strumpbyxor idag va?



Alltså, den här bilden gör inte mitt ben rättvisa. Myggbetten är illröda och det blågrå emellan ser ut som ren misshandel. Men jag visar ändå. Om inte annat så för att Maria ska få se mina ohyggligt snygga ben. ;)

I rättan tid

Igår somnade jag ledsen och vaknade nästan lika ledsen. Men, så satte jag mig vid datorn för att läsa bloggar. Och hittade en underbar nästankärleksförklaring till mig hos Duktiga Tjejen! Åh, positiva ord i rättan tid! Read it and weep (det gjorde jag):

"Det här blir nästan en kärleksförklaring till Hanna Lans. Hanna, kära Hanna, den dagen då du lämnade en första kommentar i min blogg angående min bok som just var klar, så var det som om en helt ny bloggvärld öppnades för mig. Det var genom dig jag hittade så många likasinnade. Du är min förlagsguru och inspiration till att ge ut själv. Förutom att jag gillar din bok Som någon annan bäddar så gillar jag dig som person; du verkar vara otroligt stark, modig och rättvis. Jag kan tänka mig att du är en såndär supervän som gör allt för en, men blir du förbannad blir du förbannad och då åker alla kort fram på bordet. Ärlig och rak, precis som jag gillar."

*Glädjesnyft*

torsdag 15 september 2011

Nyttig läsning

En dag som den här kan jag skriva och läsa och fundera och göra upp planer. Världsviktiga saker helt enkelt. Och så vill jag ju dela med mig till andra. Jag är inte en sådan som sitter på hemliga recept, vägrar ge alla detaljer och jag tänker aldrig "nähä du, du får leta information själv". Jag älskar alla som delar med sig och ratar de som inte gör det.

Så, med denna inledning fortsätter jag: S t i p e n d i e r. Så himla svårt att hitta och ännu svårare att formulera sig i breven och allra svårast att alls få. Den här artikeln är välskriven och rakt på sak och matnyttig för oss aspirerande författare.

En dag, säger jag eder, då ska jag minsann hitta ett stipendie för mig. Söka och få. Johoorå!

Egenutgivarträff

Lördagen den 24 september under Bokmässan, så kommer jag försöka dra ihop ett gäng egenutgivare och sådana som håller på att ge ut själva, eller vill  ge ut själva. Det blir lördagen för att då kan Desirée vara med och hennes erfarenheter vill vi inte vara utan! Vad tror ni om en kaffe på eftermiddagen? Jag har inte programmet framför mig, men tänker att på morgonen och vid lunch, så är man som mest upptagen på mässan. Orkar man ses kl 16 tro? Svara här om ni vill vara med, eller maila/mejla (vet aldrig hur jag ska stava det där ordet) till info@berghemforlag.se

Skriv en roman på 30 dagar

Ibland behöver man en morot, ibland en piska. Om den här utmaningen är en morot eller piska vet jag inte. Men visst låter det spännande? Att skriva en roman på 30 dagar. Hela november ska man sitta och skriva. 10.000 tecken per dag tror jag. Så att det blir 300.000 tecken på en månad. Kanske blir det inte världens bästa kvalitet om man pressar ur sig en roman på denna korta tid, men nog tusan kommer det att i alla fall bli en! Efteråt kan man redigera. Det finns alltid tid till sådant efteråt. Jag laddar. Jag tror jag ska försöka vara med.

onsdag 14 september 2011

En award


Här ska det rannsakas!

1. Varför började du att blogga?
Jag tänkte att jag ville pröva formen och se om det passade mig. Om det gjorde det, så var tanken att jag skulle gå över till en blogg i mitt namn, för att använda i marknadsföringssyfte. Men jag blev fast här tydligen.2. Vilka bloggar följer du?
Se högerspalten. Sedan klickar jag in mig hos andra också. Listan till höger görs om då och då. Jag missbrukar nämligen bloggen på så sätt att jag inte kan låta bli att läsa andras, och det går väldigt mycket tid åt detta. Tid jag borde ägna mig åt att skriva. Om jag bara har ett visst, ganska lågt, antal bloggar i min lista, så kan jag lura mig själv till att tro att jag inte läser så många. Jag är ganska så lättlurad.
3. Vilka favoritfärger har du?

Lila och vitt. Och silver och guld. Turkost också förresten. Rosa är också fint.4. Vilka favoritfilmer har du?
Den engelske patienten, Thelma och Louise, Lejonkungen, Pianot, Livet är underbart m.fl.
5. Vilka länder drömmer du om att få besöka?

Inte ett enda. Jag är så nöjd så med att leva och bo i Sverige. Därmed inte sagt att jag inte kommer resa igen, för det kommer jag och kommer dessutom vara nöjd med det. Men nyfikenheten är stillad för tillfället.

Så ska jag skicka iväg awarden till andra. Vad säger ni, Newyorkmamman och Camillos?

Uppdatering: Jag g l ö m d e att lägga med bilden på awarden. Slarvigt. Nu när jag lagt till den vill jag också passa på att skicka vidare den till Helena!

tisdag 13 september 2011

Kaos i Båstad?

Ännu ett lågvattenmärke. Tidigt 2000-tal kommer gå till historien för sina löjligt dåliga TV-program. Eller så går tidigt 2000-tal till historien som som de sista åren TV fanns överhuvudtaget? Snart kommer vi säkert bara streama film och program och välja att titta på program på webben endast. (Nej, jag tittade inte på hela KIB, heder åt mig.)

Krig och fred

Kimselius blogg hittade jag ett citat från en man som köpt några av hennes böcker. Så klokt att jag måste dela med mig. Angående det där med krig och fred: Tänk om lika mycket resurs och samverkan ägnades åt fredliga åtgärder, som till krig, tänk vad mycket bättre världen skulle vara då?

Svisch

Eh, var det inte söndag igår? Måndagen försvann lika snabbt som fredagen. Så kan det gå när man tycker om sitt jobb. Så nu håller jag tummarna för att det fortsätter på detta glada vis!

söndag 11 september 2011

Vinn min bok!

Nu finns min roman Som någon annan bäddar till utlottning i Qoola Qvinnor Qlub. Må bästa lotten vinna!

När jag var amerikan

Det finns ett tillfälle då jag var mer amerikan än svensk. Och det var idag för tio år sedan. Då bodde jag där, mitt på Manhattan. I ett häftigt loft i TriBeCa. Med utsikt åt två håll. Åt norr och åt söder. När man såg åt söder hade man en klar utsikt mot tvillingtornen. Där låg jag ofta i sängen och tänkte att amerikanerna inte var kloka. Som jobbade och jobbade. Oavsett tid på dygnet var det nämligen alltid många våningsplan som det lyste ur fönstren på.

Just den 11 september var jag inte på plats. Jag var i Stockholm för att skriva en tenta. Min dåvarande ringde mig direkt efter att första planet träffat norra tornet. Han stod på sitt kontor och hade en klar utsikt över händelserna. Mitt under samtalet skrek han att ett till plan just hade kört in i det södra tornet. Jag minns att jag tänkte att det var en konstig flyguppvisning som var igång en tisdagmorgon kl 9 och varför mitt på Manhattan? Jag satt på bussen och undrade om jag borde berätta för de andra passagerarna om vad som höll på att hända.

Jag gick hem och slog på TVn. Ringde till svärföräldrarna i Kalifornien. Väckte dem såklart. Klockan var ju bara 6 på morgonen hos dem. Men jag tänkte att jag skulle tala om för dem att deras son inte var i WTC och att han levde. Han var ofta där i affärer nämligen och hade varit där dagen innan. De var hemskt tacksamma att jag ringde. För sedan brakade nätet ihop.

Jag satt framför TVn hela dagen och grät. Telefonen ringde oavbrutet. Alla dessa vänner som inte visste om jag var i Sverige eller i NYC.

Två veckor senare var jag tillbaka. Lägenheten täckt av det ljusa finfördelade damm som halva Manhattan täcktes av då tornen föll. Mycket att städa. Det paradoxala var att med denna mörka handling hade ett ljus skapats över södra Manhattan. De där tornen hade tagit så mycket ljus. Södra Manhattan låg i skugga större delen av dagen, men utan tornen var det plötsligt ljus. Solen nådde ner till människorna.

Sammanhållningen som följde. Ödmjukheten inför andra människor som man mötte på gatorna. Alla dessa samtal jag haft med okända i Central Park. När man går igenom något så oerhört, då skapas samhörighet. Om ledningen/presidenten hade förstått vilken kraft de hade i sitt folk den hösten och våren som följde, då tror jag att man hade kunnat undvika dessa krig som följt. Jag tror att USA som nation hade kunnat ta stora steg framåt. Om de hade vågat lyssna på sitt folk. Jag tänker osökt på dåden i Oslo. Hur de hanterade sorgen. Ja, det är stora skillnader, men det handlar om ondska i båda fallen. Och hur desa två länder valt att hantera den. Med kärlek eller med hat. Icekvåld och sanning i alla situationer. USA skulle tjäna på att lyssna lite mer på Gandhi. Eller Stoltenberg.

lördag 10 september 2011

Fredagen försvann

Så kan det gå när man är upptagen. Gårdagen innehöll en massa jobb med känslosamheter inkluderat. Sedan åkte jag hem och försökte andas en timme eller två. Då kom det gäster. Sedan träffade jag en väninna och tog en drink. Sedan åkte jag hem och åt upp en halv chipspåse framför ett halvt avsnitt av Poirot. Vaknade med lika ont i huvudet som jag somnade med. Men: Igår kom mina nya visitkort! Måste ha till Bokmässan tänkte jag:


Från moo.com, så himla skön kvalitet! På baksidan kontaktuppgifter såklart. Om någon tänker att de ska beställa från dem, så vill jag rekommendera att inte ta fetstil. Det blev alldeles lagom svart med normal stil.

torsdag 8 september 2011

Teknikskit

Det visade sig att jag och sambon skickat sms till varandra som den andra inte fått.Vi har båda blivit irriterade och känt oss nonchalerade. Så visar det sig att de jä-la sms:en inte kommit fram! Vilka fler har inte fått sms av mig och trott att jag nonchalerat dem? Och under hur lång tid? Nä, nu hivar jag min 300 kronors skitpryl och skaffar väl en iPhone som alla andra.

Mat-Hanna

Eller "Hanna bakar". Eller "Lans' kitchen"? I vilket fall som helst. Engelwinge efterfrågade recept på min smarriga müsli. Här kommer det:

Smält 1/2 dl olja (neutral smak) tillsammans med 1 msk vaniljsocker och 1 dl honung. Tycker man om pomerans så kan man krydda med detta också. Eller kanel. Kardemumma går också bra. Blanda ner1 liter flingor och gryn och rör om väl. In i ugn på 175 grader i 10-15 minuter. Vänd flera gånger så det rostas jämnt.

I min müsli brukar jag ta lite mer än hälften med havregryn (rena, jag är ju glutenintolerant) 1/4 del boveteflingor och sedan lika delar solrosfrön, pumpakärnor, skalad hirs, krossat linfrö och ljust psyllium samt hackade mandlar. Efter rostningen brukar jag blanda i russin.

Så himla gott att det inte räcker till så många frukostar som man skulle önska.

onsdag 7 september 2011

För mycket müsli är inte nyttigt

Kunde inte låta bli att dra en replik från min favoritreklam. Müsli är dock nyttigt, och nu äntligen har jag gjort ny efter en vecka utan. Ska bara blanda i russin och blåbär också, sedan njuta. Mmm ...

Följetong

Men vilken utmärkt idé! Sandra Gustafsson ger ut sin senaste roman idag. Endast på nätet. Som följetong i sex veckor. Jag tänker följa! Dels för att hon verkar skriva mycketmycket bra, men också för att eventuellt stjäla idén ...

Ansiktsboken

Bland mina vänner på Ansiktsbok har jag allt från vänster till höger, allt från krokigt till rakt, allt från icke PK till extremt PK etc. Emellanåt hittar jag skojiga listor, senast denna:

FIVE RULES TO REMEMBER IN LIFE: 1. Money cannot buy happiness but it's more comfortable to cry in a Ferrari than on a bicycle. 2. Forgive your enemy but remember the b*stard's name. 3. Help someone when they are in trouble and they will remember you when they're in trouble again. 4. Many people are alive only because it's illegal to shoot them in the face. 5. Alcohol does not solve any problems, but then again, neither does milk.

;)

Uppoffringar

Dollys The Sacrifice fick mig att gå i spinn i Scandinavium förra helgen. Så fin. Så sann. Just det här med uppoffringar, det är något jag känner att min generation inte är villig att göra. Och om vi ändå gör det, då ska det klagas om det. I all oändlighet. Vill man ha något så får man försaka något annat. Det är helt ok. Om det inte är så att man försakar sina barn in absurdum för att istället göra något annat. Då kanske man istället skulle ha försakat att sätta dem till världen överhuvudtaget. *Oj, nu blev jag alldeles för privat istället för personlig. So sue me.* (Det är nu som de läsare som inte läst min debutroman inte förstår någonting. Det är ok det också.)


Och om man inte hör vad hon sjunger, här kommer texten:

Well, I've sacrificed time with family and friends
Gave up vacations for work without end
24/7, 365
But I was willing to make the sacrifice

But empty or full, I've carried my pale
You don't drink the water if you don't dig the well
Through blood sweat and tears I have built a good life
But it didn't come without sacrifice

But I was gonna be rich no matter how much it cost
And I was gonna win no matter how much I lost
All through the years I kept my eye on the prize
You ask if it's worth the sacrifice, the sacrifice

I think about Jesus and all that he gave
And the ultimate sacrifice that he made
He is my strength and my guiding light
And he's taught me that nothing's without sacrifice

I was gonna be rich no matter how much it cost
And I was gonna win no matter how much I lost
I wanted success and, brother, I've paid the price
And, yes, it's been worth the sacrifice, the sacrifice

I was gonna be rich no matter how much it cost
And I was gonna win no matter how much I lost
Grindstones and rhinestones have made up my life
But I've shined like a diamond through sacrifice

I was gonna be rich no matter how much it cost
And I was gonna win no matter how much I lost
But I hope God will tell me, 'Well done, my child
You've won your reward through your sacrifice, the sacrifice'

The sacrifice
But sometimes I wonder in the still of the night
Is it really worth the sacrifice
I've often laughed and I've often cried
I've often failed but I've always tried
I made the sacrifice

tisdag 6 september 2011

Ställer mig frågande

För att dämpa min irritation över fjärrkontrollen, har jag hetsätit Polly. Inte vilken Polly som helst, utan the Dregen edition. Alltså. Visst, marknadsföring. Alla vill sälja mer av allt. Pernilla Wiberg åt en massa Risi-Frutti, Erika Johansson har väl käkat detsamma, eller var det Proviva? Ärligt talat, bryr jag mig om vem som äter vad? Och största fråga i detta nu: Är det egentligen inte så att just Dregens Polly avskräcker konsumenten? A rocking taste of salty licorice, lemon and milk chocolate. På baksidan står det med hårdrocksstil (wow, liksom) I pimped your Polly! Oavsett vad andra konsumenter må tycka, så har den här lilla mamman just tagit den sista Pollybiten, och mår ganska så illa.

Hyfsat irriterad

Fjärrkontrollen är spårlöst försvunnen. Ska vi gissa på att det inte är jag som slarvat bort den? Jag motbevisar dock gärna mig själv. Det skulle nämligen jämna ut oddsen för borttappade saker så att det står: son/sambo 10032 borttappade saker mot mina 2 borttappade i så fall. Man ska vara jämställd på alla plan tycker jag. Tills dess morrar jag högt. H ö g t ! !

måndag 5 september 2011

Nästa boktitel

Jag börjar så smått fundera över min nästa romans titel. Just nu har den bara en arbetstitel. Ni vet en sådan som man måste ha för att behålla fokus så att man följer en linje. Jag behöver dryfta den lite, så att jag kommer över tröskeln för att hitta på en ny: Höja sina röster, kallar jag manuskriptet. Men så tänker jag på Stockholm rosé. Den handlar om Stureplan och rosévin m.m. Min handlar om Göteborg och är svart. Kolsvart. Kanske borde den rida på modeboken och kallas Göteborg noir ...?

Rent krasst vill jag ha något med direkt anslag. Som väcker lite obehag men också nyfikenhet och jävlar anamma. Förslag emottages tacksamt!

Uppdatering: Ungefär såhär blir början. Tre kvinnor med olika relation till en och samme man. En man som inte är särskilt snäll. *Eh, har jag fastnat på ett och samma tema kanske* Olika sätt att tackla relationen och resultatet av dessa sätt. Detta är dock inte uppföljaren till min första. Denna är helt fiktiv.

Misslyckad

Jag skulle ju koka slånbärssaft. Jag kokade och kokade. Något gjorde jag tydligen fel, för det blev inte saft. Det blev gelé. Till sonens stora glädje, han älskar gelé. Men något surare och liksom t o r r t i smaken, det får man leta efter.

Same same but different

Jag förundras över hur olika tid kan uppfattas. På min förra arbetsplats kändes åtta timmar som åtta veckor. Idag när jag åkte hem efter åtta timmars arbetsdag kändes det som att det hade gått åtta minuter.

söndag 4 september 2011

Sköna september

Menherregudminje vad fantastiskt fint väder vi har idag! Det är kriminellt att sitta inomhus då. Så nu tar jag en bok och lägger mig i solstolen.

lördag 3 september 2011

Egenutgivarföreningen

En sådan startar vi, eller hur?! Det närmaste jag hittar är NOFF-nordiska oberoende förlags förening. Det kostar 1.200 kr/år att vara medlem där och rent krasst vet jag inte vad man betalar för. Deras jurist erbjuder en gratiskonsultation, men sedan kostar det. Det jag efterfrågar är en förening av egenutgivare där man kan träffas och ge varandra tips på tryckerier, lektörer, marknadsföring etc. Ja, det kan man få via bloggar och sajter som 1av3 och kapitel1 etc, men jag menar en förening där man träffas i verkliga livet. Som kan dela på en monter på Bokmässan. Som kan komma med hurrarop och ge råg i ryggen. Jag skulle själv behöva lite mer av det sistnämnda.

Brännö

Jag ville umgås med sonen idag och bestämde att vi skulle åka till Brännö. Oklok som jag är, sa jag dessutom ja till en av hans vänner som ville följa med. Där försvann den egentiden med sonen. Inte för att de istället hängde med varandra, utan för att de båda hängde på mig. Sonen och jag brukar annars ha filosofiska samtal med varandra när vi är ensamma. Nu blev det mest frågor om skjutvapen (kompisen) minor (båda) skjutvapen (kompisen) skjutvapen (kompisen) skjutvapen (kompisen) och sonen som tillslut sa att när han blir stor ska han bestämma att skjutvapen ska förbjudas. Stort hjärta på den. S T O R T ! !

fredag 2 september 2011

Hetsäter

Cheez cruncherz framför datorn. I vardagsrummet rullar någon obetydlig fotbollsmatch på TVn och sambon fredagsmyser. Vad hände med mitt vin och någon trevlig film? Va??

Sommarminne

Idag hade sonen i läxa att prata om ett sommarminne för klassen. Eftersom vi inte gjort mycket mer än plockat bär och bakat samt gjort glass och haft café, så bestämde han sig för att ta med sig glassmaskinen till skolan och göra glass till klassen. En väldigt trevlig idé tycker jag. Han och kompisen gick och köpte ingredienser. Blåbär och lime skulle det bli. Men sonen och kompisen tyckte att de behövde pröva hur högt limen kunde hoppa på studsmattan, och det visade sig att den kunde studsa väldigt högt. Faktiskt långt högre än nätet. Faktiskt i en såpass vid och hög båge att den hamnade bland taggbuskarna. Så det blev bara blåbärssmak på glassen. 

torsdag 1 september 2011

Frida funderar

Frida på Valadonastories har nästan läst klart min bok. Och funderar på sin blogg kring den:

Hanna är egenutgivare. Om hon är det av eget val vet jag inte (hur är det med saken Hanna?), men om det är så att förlagen nobbat detta manus är det något som inte står rätt till. Vad bra att författaren bestämde sig för att hennes berättelse skulle delas med oss, det gör vår värld lite rikare och lite ljusare.
Det är ju som så att jag skickade iväg några tunga manuskript till några tunga förlag och fick några tunga refuseringar. Varför valde jag att ge ut själv istället för att skriva om, skicka igen? Jo, för att jag inte har några som helst kontakter i förlagsbranschen. Jag tror nämligen att det hade hjälpt upp det hela avsevärt. Ja, det finns de som inte har kontakter och blir utgivna ändå, men de är långt färre än den andra gruppen. De som har kontakter eller har utmärkt sig på något annat sätt i media. Förlagen vill ha något som de tror säljer. De vill veta vad de får. De allra flesta jobb får man genom kontakter, inget konstigt att förlagsbranschen är likadan.
Men får man inte det jobb man vill ha, så får man skapa sig det själv och lära sig att ta plats. Det kanske tar lite längre tid. Men det ska gå!