Det finns ett tillfälle då jag var mer amerikan än svensk. Och det var idag för tio år sedan. Då bodde jag där, mitt på Manhattan. I ett häftigt loft i TriBeCa. Med utsikt åt två håll. Åt norr och åt söder. När man såg åt söder hade man en klar utsikt mot tvillingtornen. Där låg jag ofta i sängen och tänkte att amerikanerna inte var kloka. Som jobbade och jobbade. Oavsett tid på dygnet var det nämligen alltid många våningsplan som det lyste ur fönstren på.
Just den 11 september var jag inte på plats. Jag var i Stockholm för att skriva en tenta. Min dåvarande ringde mig direkt efter att första planet träffat norra tornet. Han stod på sitt kontor och hade en klar utsikt över händelserna. Mitt under samtalet skrek han att ett till plan just hade kört in i det södra tornet. Jag minns att jag tänkte att det var en konstig flyguppvisning som var igång en tisdagmorgon kl 9 och varför mitt på Manhattan? Jag satt på bussen och undrade om jag borde berätta för de andra passagerarna om vad som höll på att hända.
Jag gick hem och slog på TVn. Ringde till svärföräldrarna i Kalifornien. Väckte dem såklart. Klockan var ju bara 6 på morgonen hos dem. Men jag tänkte att jag skulle tala om för dem att deras son inte var i WTC och att han levde. Han var ofta där i affärer nämligen och hade varit där dagen innan. De var hemskt tacksamma att jag ringde. För sedan brakade nätet ihop.
Jag satt framför TVn hela dagen och grät. Telefonen ringde oavbrutet. Alla dessa vänner som inte visste om jag var i Sverige eller i NYC.
Två veckor senare var jag tillbaka. Lägenheten täckt av det ljusa finfördelade damm som halva Manhattan täcktes av då tornen föll. Mycket att städa. Det paradoxala var att med denna mörka handling hade ett ljus skapats över södra Manhattan. De där tornen hade tagit så mycket ljus. Södra Manhattan låg i skugga större delen av dagen, men utan tornen var det plötsligt ljus. Solen nådde ner till människorna.
Sammanhållningen som följde. Ödmjukheten inför andra människor som man mötte på gatorna. Alla dessa samtal jag haft med okända i Central Park. När man går igenom något så oerhört, då skapas samhörighet. Om ledningen/presidenten hade förstått vilken kraft de hade i sitt folk den hösten och våren som följde, då tror jag att man hade kunnat undvika dessa krig som följt. Jag tror att USA som nation hade kunnat ta stora steg framåt. Om de hade vågat lyssna på sitt folk. Jag tänker osökt på dåden i Oslo. Hur de hanterade sorgen. Ja, det är stora skillnader, men det handlar om ondska i båda fallen. Och hur desa två länder valt att hantera den. Med kärlek eller med hat. Icekvåld och sanning i alla situationer. USA skulle tjäna på att lyssna lite mer på Gandhi. Eller Stoltenberg.
20 kommentarer:
Om Stoltenberg hade varit president i USA då för tio år sedan, undrar vad som hade hänt efteråt?! Det är en intressant tanke.
Tyvärr är det nog så att hat föder mer hat. Fast jag kan förstå ilskan mot terrorister, hur kan man annat än bli arg? Kan man vända andra kinden till?..
Men de är väl uppväxta med hat, hur kan man annars bli terrorist?
Mycket vackert och klokt skrivet, Hanna. Sitter tårögd och tänker på människans enorma kraft och hur den kan brukas och missbrukas...
Men det var just detta med att hat föder hat som jag inte upplevde den där hösten och vintern i NYC. Jag förudnrades över hur många människor som tyckte det var vansinnigt att starta ett krig mot Irak. Så många protestaktioner det var. Hur uppgivna folk var över att presidenten och ledningen valde att fortsätta med våldet istället för att vända andra sidan till och på så sätt få hela världens respekt.
Ibland tänker jag att det var ett vägskäl för USA. Hade de hanterat den händelsen annorlunda så hade kanske världsekonomin varit på ett annat plan idag. Kanske hade vi inte fått så många rapporteringar om uppror och krig runt om i världen.
USA är ändå en stormakt, eller var, och världen har ögonen riktade dit hela tiden. Många i USA skämdes över sitt land tiden efter 11 september. Inte över landet, men över styret. Enddel uttryckte sin sorg över att inte kunna resa fritt i världen efter detta. "För nu kommer vi alltid ses som monstret med världsherrekomplex".
Det bästa inlägget jag sett hittills om 9/11 i dag. Uppfriskande med en reflektion kring USA:s reaktion efteråt och hur världen kunnat se ut om inte makthavarna i USA handlat som de gjorde. Jag har många gånger varit upprörd över den krigshets som råder i landet. När man är stark måste man också vara snäll - a koncept lost on some countries.
Jag håller med Maria!
Lögnen om att Irak hade massförstörelsevapen är det värsta.
Inte kul att se Bush tillsammans med Obama på det fina högtidlighållandet.
Vet inte, om det är egendomligt av mig, att jag tycker han borde hållit sig borta, nu när vi har facit och vet om alla våndor och förluster hans tilltag orsakat.
Mycket klokt och bra skrivet Hanna.
Den dagen blev sannerligen en vändpunkt för hela världen. Jag håller med dig om hur otroligt det var när vanliga människor stod rakryggade i dammet och höll fast vid det medmänskliga och vid godheten. Härligt mitt i allt det oändligt sorgliga.
Vally: Jadu, Bush väckte säkert delade känslor. Men om han inte hade varit med, då hade det varit ett erkännande om att han agerade fel, och så kan man ju inte ha det. Men att han var med, det kanske också väcker ont blod. Inte lätt det där.
Tack för fina komplimanger om mitt skrivande i inlägget!
oh sista stycket! Precis så. Nu efter det som hände i Norge har jag undrar hur Amerikanerna reagerade. Var det med vrede och aggression eller var det som i Norge, som reagerade med att vägra hata på något sätt. (min fria tolkning)
Vilket fint inlägg. Och du har rätt, det var synd att så många fler förlorade sitt liv till en följd av det. Men på något sätt går det inte att jämföra med det som hände i Norge, det var en ensam man som gjorde det och endast han var den som kunde straffas för det. man kan inte förklara krig mot en ensam man ;) Det som hände 11 september var en terrorattack från en grupp människor som både vill sina egna och andra illa. De förklarade ju själva krig mot USA med den händelsen. Sen hur USA hanterat det är ju en helt annan sak och där borde de som du skrev lyssnat på sitt egna folk...
Frågan är hur vi hade reagerat i Sverige om samma sak hände oss? Om talibanerna bomat slottet, rådhuset, stadshuset, turning torso, ölands-bron etc. Intressant att tänka på.
Frågan är ju vad majoriteten av det amerikanska folket ville precis efter att det hade skett? Kriget mot terrorismen hade ju väldigt många anhängare och hade ett stort stöd bland folket när det började. Jag tror det är svårt att jämföra det som hände i Norge med detta som hände 9/11 tio år sedan. Två stora tragedier men ändå så olika.
Håller med dig om att hat föder hat, me kanske är det oxå lite skillnad då en blond, kristen norsk utför dådet i Norge vs utländska muslimer i NY? Förvarar eller rättfärdigar ingenting, men undrar hur Norge egentligen hade reagerat om det varit en islamist som urfört dåden i Oslo och på utöya?
Vilket fantastiskt inlägg.
Jag håller med dig på alla punkter. Jag är journalist och var i Oslo i nio dagar efter terrorattackerna där, det var mycket speciellt. Hörde Stoltenberg tala flera gånger och redan då tänkte jag om och om igen på hur annorlunda hans tal för jämfört med Bush:s. Ryser fortfarande vid minnet av hans "vi ska jaga er ur era hålor".
Fy fan.
(Och Duktiga Tjejen har ju förresten en väldigt intressant poäng där ovan.
Jag intervjuade muslimer i Oslo om skräcken de kände timmarna efter dåden, innan det blev känt att det var en norrman. De trodde att de aldrig mer skulle kunna gå ut. Så självklart finns det skillnader.)
Jag skulle inte stanna och dela säng och säte med Bush.
Fel att han var med i går.
Här bjöds ett ypperligt tillfälle för honom att visa lite ödmjukhet.
Jaja, inget att tjata om. Gjort är gjort.
Håller med dig!
Man kan bara hoppas att Stoltenberg och Norge nu har satt ett exempel som betyder något för framtiden.
Håller med Duktiga tjejen. Undrar om Norge hade reagerat på samma sätt om det var ett nätverk som låg bakom terrorn? Båda händelser stora tragedier såklart. Men man får även se det som att många länder nu har fått demokrati då befolkningen har sett ett hopp om en bättre framtid efter att diktatorer har brutits ned.
Man ska väl vara öppen med att det är stora skillnader på människorna i USA. Det är ett enormt stort landoch har enormt stora kulturella skillnader sinsemellan staterna. Rent krasst kan sägas att kuststaterna är mer benägna att resonera demokratiskt. Ja, en hårdragning, men som sagt, rent krasst så ...
Jag inbillar mig att Norge inte hade skickat iväg trupper till fjärran land för att bomba muslimer om det ahde visat sig vara ett talibnaskt nätverk somlegat bakom Utöya-dådet. Däremot kanske man inte hade haft blomstermanifestationer heller.
Jag tror dock att Norge hade kunnat hålla isär krig mot terrorism mot krig mot annat muslimskt land.
I och med att terrorister och galningar alltid kommer att finnas, så måste det till ett annat bemötande än att börja en ockupation av Irak. För nej, enligt krigslagarna var det inte ett krig som terrorhandlingen var början på. Därför var inte USA i krig vid det tillfället. USA ockuperade Irak. Vilket är olagligt inom krigslagarna. Det var en enorm progagandakampanj som drogsi igång av Bushadministrationen efter terrordådet. För att få med sig andra länder runt om i världen och för att kringgå krigslagarna som trots allt finns.
Men det där med krigslagar är inte min styrka. Jag fick det förklarat av en annan jurist som arbetar på området.
intressant att få läsa din skildring. och som du säger, vilken enorm skillnad på hur usa och norge reagerat. jag är så stolt över norges reaktion, de visade att det inte lönar sig att bekämpa eld med eld, att det finns ett annat sätt.
Skicka en kommentar