tisdag 29 juli 2014

Skrivflow

Den som lägger till fem kapitel till sitt manus, den får helt plötsligt mycket mer redigering att ta hand om. Men det blir också mycket roligare, för det är ju ny text att bearbeta.

Ambivalent much: Fem minuter är jag superbäst för att därefter falla ner i ett mycket mörkt hål som dessutom är både djupt och smalt. För att inte förgås av depression så går jag och plockar björnbär och badar i havet.

Nu sitter jag här och slickar på min salta arm och undrar hur tusan jag ska få en snygg knorr på Vickys relation till sin mormor.

Krusiduller och krumbukter

Jag redigerar och tycker att jag är värdelösast i hela världen och att jag borde sluta skriva och vem tror jag att jag är som tydligen tror att jag har berättelser som andra vill läsa och det här med gestaltning måste jag göra mer av och metaforer och fan och hans moster.

Något är jag i alla fall superbra på, och det är att skriva kort och koncist. Var jag sådan redan innan jag utbildade mig till jurist eller har det kommit med åren? Svårt att svara på, men let me tell you, det är långt mycket lättare att stryka text än att fylla i. Mycket. Fan, nästa gång ska jag brodera och krumbukta och krusidulla redan från början. Om jag någonsin ger mig på att skriva ett nytt manus förstås.

måndag 28 juli 2014

I'm an old fart

Inte nog med att jag vill lägga mig tidigt, vill ha lättuggad mat och tyst omkring mig. Jag grinar även till Sommar för att jag blir så sentimental, jag hytter med näven åt folk som kör för fort och jag vill bara gå i platta skor.

Å andra sidan.

Äh, det finns inget å andra sidan.

onsdag 23 juli 2014

Protagonisten och antagonisten

Protagonisten och http://debutantbloggen.wordpress.com/2014/07/23/filmmanus-4-arketyper/.

Gudars vad svårt det är att blogga från mobilen. Det här med att markera ord för att sedan länka? Fungerade ju lite sådär va?

tisdag 22 juli 2014

Hur man blir en jättebra författare

Hujedamig vad banalt det låter på svenska! Stephen Kings bok "Att skriva" nedkokade till 22 stycken råd. Himla bra.

måndag 21 juli 2014

Tuff-Hanna

Min mamma röt ifrån och sa att jag minsann inte är någon mes, jag är diplomat. Ok, jag köper det. For now. Men i nästa manus kommer flera personer gå ett grymt öde till mötes. Mohahahaha!

söndag 20 juli 2014

Friserade sanningar

Att jag väljer att prata om recept när jag egentligen vill skrika från barrikaderna att livet är orättvist? Är det överlevnadsinstinkt eller bara mjäkigt? Har vägt alla mina ord och handlingar på guldvåg i så många år nu att jag inte längre vet. Svalt så många besvikelser att allt numera smakar sött trots att det egentligen inte smakar någonting. Har jag fått känsligare smaklökar eller nöjer jag mig numera med det minsta möjliga?

Oavsett så är jag trött på det. Trött på vad folk kommer undan med, trött på att svälja, trött på att stå bredvid.

Beware, kanske är det slut med Mes-Hanna nu.

onsdag 16 juli 2014

Mumsar

Det här kan gå till historien som den sommaren då jag blev tjock. Två personer slåss i mitt inre och det är alltid den Ohälsosamma Hånfulla som vinner. OH har inte ens övertygande argument, utan fladdrar bara med fingrarna och fnyser "kom å plocka då"! Mes Hanna hänger bara med huvudet och vet inte vad hon ska svara. "Ha" fnyser OH igen och slevar i sig en näve godis. Mes Hanna mår dåligt men håller tyst.

Förslag på hur Mes Hanna ska få OH att backa och gå sin väg emottages tacksamt. Mvh, Spyr snart.

Sommarlov

Herregud vad alla har sommarlov och reser och dricker vin och håller på. Mvh, En bok i solstolen på altanen går också bra.

*Bara lite bitter.*

söndag 13 juli 2014

Drake

Jag behöver en drake, verkligen alltså. Det har jag behövt i flera år men inte hittat den jag söker. Det finns mängder av drakar i silver och i profil, men jag behöver en i färg och som är redo för allt. På etsy hittade jag en som kommer i närheten, kanske får det vara good enough.



Här och nu

För någon vecka sedan fick jag boken Här och nu av Eva Ludvigsen hemskickad till mig som recensionsexemplar, himla kul tycker jag. Det visade sig vara en feel-good med några mörkare stråk. Den påminde mig om en annan bok jag läst och efter att jag funderat en stund så kom jag på det, Katarina Perssons 90 minuter. Precis som denna så utspelar sig även den här till stora delar i USA och både språket och berättelsen är lustfylld, lättläst och livlig. Kanske inte inte konstigt att de båda givits ut på samma förlag tidigare? :)

Ingrid väljer att resa runt i världen under ett år för att träffa mannen i sitt liv. Hon har en stark känsla av att han finns därute och att hon på detta sätt kommer att råka på honom. Och det gör hon såklart, på en hästgård i Montana. Här finns starka karaktärer och många dialoger. Jag är inget dialogfreak, men måste säga att Eva lyckats riktigt bra med att även få mig att gilla det. Alla har sin egen röst och allt hakar i varandra på ett trovärdigt sätt, så jag tänker att de som verkligen gillar dialog kommer få sitt lystmäte här.

Som jag skrev så har berättelsen några mörkare stråk, men om jag går in på dem så tycker jag att jag avslöjar för mycket eftersom de är bärande för historien. Så ni får helt enkelt läsa själva!


New Yorks gudar

För några veckor sedan läste jag en bok som jag sedan dess tänkt att jag måste rekommendera men ännu ej kommit till skott. Men nu så! New Yorks gudar av Lyndsay Faye (vilken gräslig hemsida förresten ...) kan vara en av de bästa böcker jag har läst faktiskt. Till en början tyckte jag att språket stod i vägen för berättelsen och lite för pretentiöst för att jag skulle orka läsa klart. Men så påminde jag mig själv om att det var exakt samma känsla jag hade när jag läste Jellicoe Road, och det är en bok som tog mig med storm när jag väl kommit över den första svårigheten med språket. Så jag läste vidare, och som sagt: fick läsa en bok som är en av de bättre jag läst. Härligt!

Tidningen Kulturen har skrivit vad jag själv skulle ha velat skriva, så jag länkar dit istället. Ja, idag är jag lite slö.

fredag 11 juli 2014

Pappa Paparazzi

Jag har ju skaffat Instagramkonto, som sist i världen, men det hör inte hit. Det visade sig vara roligare än jag först trodde och jag spann loss. Vi var på landet, sonen och jag, och löjlade oss med en peruk. Självklart tog jag fram nya mobilen och brände av några foton och lade glad i hågen ut dem på Instagram. Solen bländade mig och jag såg inte helt klart. Det jag såg när jag sedan kom in och bläddrade bland mina bilder ... Då var det tydligt. Den där blicken hos någon litelite på sin vakt, som försöker se avslappnad ut och titta in i kameran, som vet att den inte kommer undan, det är bara att härda ut. Den där blicken vi matas med i media, den på kändisar som paparazzis kör upp kameror i ansiktet på titt som tätt. Så såg han ut, kärleken i mitt liv, och det var jag som framkallade den där blicken.

Debatten om barn på sociala medier handlar om vad de kan tänkas vilja/inte vilja att vi lägger ut om dem, och självklart om pedofili. Men jag undrar jag, hur många barn blir utsatta för övergrepp dagligen, av sina föräldrar, fastrar, kusiner, vänner? Just i det ögonblicket som bilden tas, hur känner de då?

När jag var barn togs det foton vid högtidliga tillfällen som födelsedagar och jular, släktträffar och skolavslutningar. Vi var alla glada och tyckte det var spännande att vänta några veckor på att få se resultatet, hade man skrattat fint eller hade man råkat blunda? Eftersom det inte gick att radera bilder i kameran och ta hur många som helst för att sedan välja den finaste, så var man noga när man tog, och det togs inte så många. Särskilt det där sista: Det togs inte så många.

Idag blir våra barn utsatta för det som kändisar fasat för i hela vår moderna tid: Paparazzis. Men den här gången är det mamma och pappa som är bovarna.

torsdag 10 juli 2014

Mammasamvetet

När jag lägger mig om kvällen och tänker att jag hade kunnat vara snällare, jag hade kunnat vara mer lyhörd, jag hade kunnat samtala mer om creepers/family guy/bläckfiskars hundratolv magar/hur snabbt en fis färdas i rymden/annat valfritt ämne som tioåriga pojkar gillar att samtala om, då tycker jag att det är jobbigt att vara mamma. Men när vi hittar spel som vi båda gillar, badminton/skruvboll/hang man och sedan har vattenpistolkrig som slutar med att vi skriker av skratt och får ont i magen av kramp och häller hinkar med vatten över varandra och skiter i att mamman är 43 och kanske borde vara mer raffinerad, då är det himmelskt att vara mamma!

onsdag 9 juli 2014

Modesty och decoupage

Nu är hon färdig, byrån. Modesty som kicks ass osv. Jag som svurit över klister och trycksvärta. nu svär jag inte längre, nu klappar jag lite försiktigt och suckar nöjt.



tisdag 8 juli 2014

Instagram

Så, jag har ett nytt jobb och därmed också en ny mobil. En iPhone 5s, som man enligt sonen bör vara riktigt glad åt. Jag tänkte att jag skulle ta sommaren på mig att lära mig den eftersom den kommer vara en del av min arbetsdag framöver och det kan ju vara bra att kunna redskapet då. Alltså ... Jag började med Instagram för att det innehåller bilder och det trodde alla skulle vara såhimlaskojfördighanna! Alltså ...

Näe, jag skäms men det där med liten skärm och dutta med fingret och scrolla till dödagar? Inte min grej. Men, jag har ett instagramkonto och där heter jag hanna.lans. Jag har lagt upp hela två(!) bilder redan, båda på min hund. Var inte förvånad om dessa två bilder kommer vara de enda jag lägger upp, jag ber om ursäkt till er som redan följer mig!

söndag 6 juli 2014

Pia H. Interiör

När man är på besök i paradiset, kan man med fördel även svänga inom Jonsereds Fabriker och unna sig en extra trevlig upplevelse, nämligen ett besök i butiken Pia H. Interiör! Där finns även ett nära nog himmelskt café. Hemsidan har fantastiskt fina bilder under fliken "Inspiration" men jag var tvungen att ta några egna också. Paret som förestår det hela ville dock inte vara med på bild, vilket är lite synd eftersom jag sällan skådat ett så stiligt par!







På besök i paradiset

Tänk vad härligt att hela Sverige äntligen verkar ha fått sommar och värme! Jag bor ju tydligen i den del av Sverige som varit ett undantag den här sommaren med 20 grader och sol nästan varje dag, men idag, idag kan ingen klaga! Jag hade förmånen att bli bjuden på lunch hos väninnan som bor i paradiset, närmare bestämt Jonsered. Va, säger ni som kommer från västkusten, är inte det bara en avfart från E20? Näpp, det är det inte, svarar jag då.





Det här är bilder från väninnans trädgård, fattar ni eller? Det är alltså en herrgård med tillhörande mangårdsbyggnader där ägaren till herrgården hyr ut husen och gjort lägenheter på loftet i ladan. Hästhagar runt omkring och fantastisk utsikt över sjön. Herrgården kan dessutom vara en av Sveriges vackraste byggnader på en av Sveriges vackraste tomter. Oh my. Tänk att bo såhär? Tänk att få åka på besök till det här och dessutom bli bjuden både på lunch och finkaffe? Jag blir nästan avis på mig själv.

Nokia

Gör de ens telefoner längre? Förresten har jag ett par stövlar som härrör till den tid då Nokia gjorde skor. Kvalitet, kan vi väl i alla fall enas om att de står för? Stövlarna är ca: 25 år gamla och först nu har de fått ett litet hål i skaftet. Telefonen är något yngre, kanske sju år? Fungerar fortfarande, men hänger ju inte med med alla nya funktioner, så imorgon, imorgon är det jag som kvitterar ut en ifån som alla andra. Jädrar i min lilla låda vad jag ska instagramma!

Hej då vännen.

lördag 5 juli 2014

Decoupage

Det är så himla kul, Hanna. Det är så himla lätt, Hanna. Du måste pröööva, Hanna. Den som sa det ska ha spö. Spö, I tell you.


fredag 4 juli 2014

Carnitas

Hittade ett nytt recept på carnitas som verkar vara bättre än mitt. Måste pröva i helgen!

torsdag 3 juli 2014

Min stora kärlek

Han slutar varje dag med att säga att han älskar mig. Han vaknar varje morgon med att säga att han är vaken och har gått ut med hunden och gett honom mat. Fast det där sista är ljug, han säger inte att han har gett honom mat, han säger att han gett han mat. Jag ringer hem på lunchen och frågar om han gått ut med vovven och gett honom mat. Han svarar alltid att jag inte behöver ringa, han har gett honom mat samt varit ute med honom. Fast nu var det lögn igen, för han ger aldrig honom mat, han ger han mat. Och jag ger snart upp.

Jag förklarar den engelska motsvarigheten att han ju aldrig skulle säga I gave he food. Nä, det skullr han ju inte men likt förbaskat går det inte in. Och likt förbaskat upprepas det till jag blir irriterad och säger "hupp" när han är på väg att säga fel. Jeezuz, slappna av morsan. Han älskar mig, jag älskar han eh ... honom, och det är gott nog.


onsdag 2 juli 2014

Upside down-cake, Swedish style

Låt mig bara börja med att säga herregud. H e r r e g u d. Man kan baka amerikanska pajer och tårtor och så kan man baka megasuperamerikanska pajer och tårtor. Då kan man exempelvis baka en Upside Down Cake. Något jag aldrig bakat förr trots mina sju år over there. Men idag slöade jag i solstolen och sneglade mot min röda vinbärsbuske som dignade av mogna bär. Jag suckade lite över att jag inte kan äta smulpaj eftersom jag är glutenintolerant. Innan jag visste om det, så åt jag rödavinbärssmulpaj om somrarna så det stod härliga till. Mycket kan bli lika bra med glutenfritt mjöl, men smulpaj är inte en av dem. Och nej, det går inte lika bra med havregryn. Röda vinbär och havregryn är inte bästa vänner. Men i alla fall. Jag sneglade mot bären och tänkte att man borde kunna göra något annat gott. Och då poppade det upp en bild på Pineapple Upside Down Cake i medvetandet. Lika amerikansk som Cherry Pie eller nätdörrar. Nåväl, googlade lite och modifierade lite och volià: en Upside Down Cake Swedish Style med ananas och röda vinbär! Och som sagt: H e r r e g u d. Låt inte bilden lura er, detta är en bjudkaka. Med risk för att gästerna inte kommer hem för att de ätit för mycket.


Recept
2 dl Muscovado socker
1 dl smör
1,5 liten burk ananasringar
1/2 l röda vinbär

Låt socker och smör smälta ihop på spisen. Det tar ca: 10 minuter. Under tiden blandar du i en bunke:

3 dl glutenfritt mjöl (jag använde Finax, röda paketet)
1 dl mandelmjöl
3/4 msk bakpulver
1/2 tsk salt
1 msk vaniljsocker

I en annan bunke vispar du (ordentligt) ihop:

3,5 dl strösocker
2 dl rumstempererat smör
4 ägg, ett i taget

Sedan tar du det smälta sockret och häller i en form med löstagbar kant (för säkerhets skull, dock ej nödvändigt). Därefter lägger du i ananasringarna och de röda vinbären. Jag la ananasen först och sedan vinbären men inser nu att de röda vinbären skulle i först, det hade blivit snyggare tror jag.

Tag därefter:
1,5 dl crème fraîche och klicka i ägg-och sockersmeten varvat med mjölblandningen. Häll över bären/frukten och ställ längst ner i ugnen i 150 grader ca 1,5 timme. Låt svalna i formen och stjälp sedan upp på ett fat, gärna med djupa kanter eftersom man inte vet hur mycket det kommer att rinna på sidorna.


Min rann inte alls. Lite tråkigt, men som sagt: h e r r e g u d.

Fröken livrädd och symaskinen

Darrade av rädsla när jag bar ner symaskinen från vinden för att sy ett kuddfodral. Tre raksömmar. En gång i tiden ville jag bli designer och ritade både design och mönster och sydde för glatta livet. Intressant hur livet och känslorna kan ändra sig såpass mycket. Från svart till vitt och tillbaka igen. Jag överlevde dusten med maskinen och sydde hela två (!) kuddfodral. Bara raksöm och visserligen lite darrigt, men ändå, ä n d å ! ! Man måste möta sina rädslor och övervinna dem. En i taget.

Självförtroendet

Boosta ditt självförtroende på enkelt sätt. Ja, jag tror på sådant här, det går att lura kroppen och hjärnan till att boosta sig själv. Och jag tror att det är nyttigt!

tisdag 1 juli 2014

Det är inte den som ska gå till jobbet som behöver sova

Precis som jag alltid har hävdat. Men vet ni? När en är den där utmattade mamman som behöver ha lite tid att få samla sina tankar och inte har den där pappan som förstår eller ens bryr sig, då hjälper det inte om omvärlden säger till den där mamman att hon ska säga till den där pappan att han ska ta det ansvaret. SÄGDETTILLPAPPANDIREKT. Ok? Bara ett litet tips från mig till er. En utmattad mamma (ok, vilken förälder som helst, men i mitt fall var jag en mamma) orkar nämligen inte böna/be/gråta/säga till pappan ENENDAJÄVLAGÅNGTILL och behöver ha lite hjälp.

När jag var i det där stadiet och kände mig så jävla lurad för att pappan inte alls var pappa i verkligheten utan bara på papperet som den som varit med och avlat barnet, så hade jag hoppat på det där löftet i slutklämmen på direkten. På d-i-r-e-k-t-en I tell you. Nu väntade jag istället tills jag kunde uppbåda så mycket energi att jag orkade skilja mig. Himla bra beslut det också.

Men som sagt, till er som har en utsjasad mamma i er närhet (jaja, vilken förälder som helst, men jag känner avgjort fler utsjasade mammor) (kan vara för att mitt närmaste umgänge består av mammor) (jaja, slut på paranteser för att vara pk) så hjälp henne genom att själva böna/be/gråta/säga till pappan. Hon kommer älska er för det.