Podcast

Alltså, saknar bandspelare där man tryckte på rec och bara pratade och sedan tryckte på play och lyssnade. Så kunde man skicka sina blandband och ljudbrev till sina vänner som kunde lyssna genom att trycka på play. Ville de också spela in, så tryckte de på rec. Oavsett märke på apparat. Herregud vad enkelt livet var då. Nu ska filer spelas in på olika sätt och sparas på hundra andra sätt och sedan behövs det ett program eller fem för att konvertera filen så att det går att ladda upp den på något ställe och sedan behövs det en annan konvertering för att lägga in på annat ställe. Varför i hela fridens namn går det inte bara att trycka på rec och play? Va? Trodde att datorn var ämnad att förenkla. No? Det här med podcast, hur himla svårt måste det vara?

Tack för kaffet förklarar.

Internetworld menar att man kan spela in direkt i Audacity. Det vore ju bra att slippa gå omvägen att behöva spela in och konvertera för att först därefter redigera.

Men som alltid verkar det allra enklast om man har en mac. Men alltså? Är det så att Apple lagt in skit i systemen för alla andra för att nå världsherravälde?*


*Det där sista kan jag ha skrivit i vredesmod.

Självförtroendet

Boosta ditt självförtroende på enkelt sätt. Ja, jag tror på sådant här, det går att lura kroppen och hjärnan till att boosta sig själv. Och jag tror att det är nyttigt!

Det är inte den som ska gå till jobbet som behöver sova

Precis som jag alltid har hävdat. Men vet ni? När en är den där utmattade mamman som behöver ha lite tid att få samla sina tankar och inte har den där pappan som förstår eller ens bryr sig, då hjälper det inte om omvärlden säger till den där mamman att hon ska säga till den där pappan att han ska ta det ansvaret. SÄGDETTILLPAPPANDIREKT. Ok? Bara ett litet tips från mig till er. En utmattad mamma (ok, vilken förälder som helst, men i mitt fall var jag en mamma) orkar nämligen inte böna/be/gråta/säga till pappan ENENDAJÄVLAGÅNGTILL och behöver ha lite hjälp.

När jag var i det där stadiet och kände mig så jävla lurad för att pappan inte alls var pappa i verkligheten utan bara på papperet som den som varit med och avlat barnet, så hade jag hoppat på det där löftet i slutklämmen på direkten. På d-i-r-e-k-t-en I tell you. Nu väntade jag istället tills jag kunde uppbåda så mycket energi att jag orkade skilja mig. Himla bra beslut det också.

Men som sagt, till er som har en utsjasad mamma i er närhet (jaja, vilken förälder som helst, men jag känner avgjort fler utsjasade mammor) (kan vara för att mitt närmaste umgänge består av mammor) (jaja, slut på paranteser för att vara pk) så hjälp henne genom att själva böna/be/gråta/säga till pappan. Hon kommer älska er för det.

Selfie

Läste i en tråkigt negativ krönika om kvinnors selfies. Att de alltid är tagna uppifrån och att det är pga att vi vill förminska oss själva och se så ofarliga ut som det är möjligt. Då vill jag bara påpeka att det är omöjligt att ta en selfie nedifrån om man inte vill böja sig ned. Och det vill man ju inte eftersom man vill ha med hela kroppen. Återstår alltså att ta en bild uppifrån. Män tar inte lika många selfies som vi kvinnor, och när de gör det så brukar det endast vara ansiktsbilder. Se där lite vardagsfunderingar från den solvarma mamman som bara kan ta selfies uppifrån.

När sonen hjälper till kan det tas en selfie från golvet. Men då blir det kanske en youlfie? Eller en momfie? I vilket fall som helst ser jag inte ofarlig ut. Ser ut att kunna stampa på både det ena och det andra.

Jonas Gardell for president!

Slutklämmen är något att seriöst fundera över.

Hur svårt kan det vara?

Det här tänkte jag om feminismen innan jag insåg att jag nog var en del av den

Jag fortsätter bloggutmaningen från Onekligen med dagens rubrik Det här tänkte jag om feminismen innan jag insåg att jag nog var en del av den.

Det här är ett inlägg jag inte kan skriva. Helt enkelt för att jag alltid har ansett mig vara feminist och jag aldrig riktigt har fattat den där grejen att många tydligen tror att en ska ha hennafärgat hår och stå på barrikaderna och skrika att en hatar män, för att vara feminist. Vänsterpartist måste en också vara förresten, det där sista är viktigt. I allmänhetens ögon verkar det inte finnas några högerfeminister. Herregud, inskränkta människor, vill jag påstå. Vänster är inte på något sätt lika med feminism och höger är inte på något sätt lika med patriarkat.

Jag är en likvärdig medlem av vårt samhälle, på samma villkor som alla andra. Det är att vara feminist och därför har jag alltid insett att jag varit det.

Det här är feminism INTE för mig

Jag skulle ju hoppa på Onekligens bloggutmaning att skriva inlägg om feminism. Vad passar då bättre än att resonera kring dagens händelse, en av mina stora käpphästar. Vilken då, undrar ni? Jo:

Det här med att måååånga anser att det är mindre värt att vara lärarinna istället för lärare, författarinna istället för författare etc? Så till den grad att vi numera gärna använder den maskulina formen istället för den feminina för att den feminina är mindre värd? Vad har vi då gjort? Jo, bara bekräftat det vi velat undvika. Men visst, go ahead, begränsa det svenska språket bara, gör det för all del. Men var konsekventa i så fall, i morse föddes det alltså en prins, inte en prinsessa.

För mig är detta INTE feminism. Det är ett sorgligt missriktat sätt att få neutral status som istället har gjort att vi alla är maskulint bestämda. Och så blev mannen måttstocken även i denna fråga.

Det är inte våldtäkt om du hävdar att du är korkad

Helt klart är det så att domstolen anser att män är snäppet mer korkade än kvinnor, och det får de fördelar av. Vet man inte att det man gör är fel, så har man inte gjort fel. Himla bra utgångspunkt för det här med att få ett rättssäkert samhälle. Eller inte.

Saliga äro de korkade, ty de hålla sig alltid flytande.

Men vad hade hon på sig då?

Om man har lättantändligt material på sig så ber man faktiskt om att bli uppeldad. Man får skylla sig själv då, man borde inte ha gått ut med sådana lättantändliga kläder faktiskt.

  Mycket tänkvärt och bra blogginlägg som gärna får spridas!

Jämställdhet, inlägg triljonerstriljarder ... men jo, det tåls att upprepas tills vi nått den, jämställdheten alltså

Lättklätt

På en semester förra sommaren reste jag bl.a. genom Tyskland. Där tog jag kort på en byggnadsställning med en affisch på en lättklädd kvinna. Sa väl: vojne, så det står till ute i världen, tack och låååv att det inte är så i Sverige. Men det är det tydligen. Suck.

Att kämpa i motvind

Jag jobbar på en tvåspråkig förskola. Svensk- och engelskspråkig. Igår var jag slapp. Jag körde en text genom Google Translate. Genusmedveten som jag är skriver jag alltid "flickor och pojkar". F före P, genusmarkering och blabla. Ja, ni vet. Men: Hur blev översättningen?

Jo:

"Boys and girls". 

Nej, inget skämt.

Jävligt pinsamt

Ja, jag skriver ett svärord i titeln på inlägget. Jag börjar bli rejält förbannad. På vad? Jo, på debatten om hen. Nöjesguiden försökte vara politiskt korrekta när de skrev en hel bilaga utan ett enda pronomen. Men tror ni att deras texter är könsneutrala för det? Nixpix, man använder nämligen ord som man i texterna. När ska vi hitta ett könsneutralt ord istället för man? Kanske kan vi låta debatten om nya könsneutrala ord stanna därvid och istället fokusera på att respektera alla? Att jämställdhet inte ligger i att tvinga bort allt som kan visa vilket kön någon tillhör, och istället förstå att jämställdheten ligger i acceptansen av olikheter? Nu har NE på webben lagt till hen som ord. Suck.

Vi gillar olika

Ni kommer ihåg kampanjen? Vi gillade väldigt olika där ett tag i Sverige. Det är fint att gilla olika. Oavsett om det gäller hudfärg eller sexualitet. Vi är så väldigt humana vi svenskar. Inkluderande och toleranta. Förutom vad gäller genus. Debatten om att vi inte får säga lärarinna, konstnärinna etc eftersom det är att nedvärdera kvinnan. Istället ska vi säga lärare och konstnär. Men, det är ju att märka kvinnan som maskulinum? Att verkligen skrika ut till folket att kvinna, det ska det absolut inte märkas om man är.

Om vi ska ha neutrala titlar så måste vi faktiskt hitta på nya ord. Och det görs det. Tänk debatten i Kvällsöppet och andra forum, om hen.Kan ju verka bra på papperet, men vad gör detta i praktiken? Jo, det betyder att vi inte gillar olika. Det betyder tvärtom att vi faktiskt endast gillar lika. Och nu drar jag det lite längre och kanske får en och annan emot mig. Man brukar få det när man generaliserar. Men; det verkar ganska troligt att det ofta är samma människor som "gillar olika" som gillar "hen". Hur går det ihop?

Själv gillar jag olika och tänker fortsätta att göra det. Jag tänker också fortsätta att gilla att könen är olika.

Men framförallt kommer jag fortsätta att gilla jämställdhet!

Stella

Estelle Silvia Ewa Mary. Jag som arbetar i förskolan märker ju att Stella är ett populärt namn. Som kunglig (gudars vad jag vill skriva drottninglig) passar det dock inte med just det namnet, följaktligen blir det Estelle. Jättefint tycker jag. Även om tilltalet säkert blir just Stella. Silvia och Ewa förstår man lätt ursprunget till, men Mary? Vad är det jag missat?

Scum-manifestet

Jag var publik på Debatt förra veckan. Där skulle bl.a. Scum-manifestet och Turteaterns uppsättning av densamma diskuteras. Motståndarna var män såklart. Det är ju dessa som manifestet vänder sig mot. Men det som blev pinsamt var att dessa män inte hade sett pjäsen, och ändå hade en åsikt. Om detta var medvetet av Debattredaktionen vet jag inte, men det förtog en hel del av djupet i åsikterna. Jag har inte heller sett pjäsen men uttalar mig inte heller emot den. När jag har läst i Solanas manifest har jag däremot mått dåligt. Att läsa bara en mening, eller varje mening för sig, är inget problem. Men uppradade efter varandra blir det obehagligt. Jag förstår att det är en satir, men jag förstår också att det ligger verkliga händelser bakom. Och jag ser ju också att byter man ut ordet "man" mot "kvinna" så blir texten långt mindre laddad. Och det gör mig ledsen. Så vana är vi alltså att läsa och höra förnedrande ord och åsikter att det inte längre är så laddat. Det som däremot gör mig väldigt glad, är denna fina och genomtänkta recension av pjäsen. Skriven av en man som reflekterar över rollerna och den snedfördelning som råder. Precis såhär tror jag att Turteatern ville att effekten skulle bli! Eftertänksamhet och kärlek. Inte våld och hat.

Synd att det behövs

Men bra att det finns.

Rent krasst

Jag hittade detta hos Simona och var bara tvungen att dela vidare. Betty, åh, Betty!

Snopp och snippa

Pojke och flicka. Kille och tjej. Man och kvinna. Någon mer än jag som reagerar? Trots att vi ska vara så h i m l a upplysta och jämställda (läs i kommentarerna), så är det på det här sättet vi refererar till de två könen. På detta sätt fortsätter vi att sätta det manliga som norm och det kvinnliga som kopian. Inte förrän den dag som vi blandar hej vilt har vi kommit fram. Snippa är ett ord jag ryser av att använda. Jag kommer ihåg för något år sedan när många föräldrar bloggade om att det var så skönt att ä n t l i g e n få ett ord för sin dotters kön. Ehum? Vad är det för fel på vulva? Slida? M.fl. Ordet snippa är dessutom bestämt efter snopp. Ännu en norm och en kopia. Men åh, vad det gastades om att det äntligen var jämställt, för nu hade båda könen ett bra ord för sina könsdelar. Nej hörni, jag blir upprörd in i själen.