onsdag 27 februari 2013

Dan Brown

Hajpen, h a j p e n ! ! Tänker ni, liksom jag, låta er dras med?

Tydligen kommer utsidan se ut såhär.
(Info: www.danbrown.com)

Bortvald

Jag har tre bloggar. Joråsåatteh ... Den här, som bara handlar om mig, lite ego sådär. En som handlar om sådant som kan vara intressant för tidningen Sydvästs läsare, och en på boktipset.se där jag skriver om, just det, böcker jag läst. Nu senast Bortvald, av Helen Lindell.


tisdag 26 februari 2013

Zzznnaaarrkkk ...

Är det våren? Är det jag? Eller är det en förkylning? Vill bara sova.

måndag 25 februari 2013

Lågvattenmärke

Ok, så internet svämmar över av kassa videosnuttar av bröstsången som framfördes på Oscarsgalan i natt. Men här finns en länk till en bra inspelning. Och vi kan väl alla vara bra eniga om att detta, detta vill vi inte se igen.

söndag 24 februari 2013

Ont i handleden

Att lägga in allt i Scrivener hade helt klart varit lättare. Mindre ont i handleden som är ovan vid att skriva för hand. Över hundra lappar med kort beskrivande text. Nåväl, ett gott underlag för vidare redigeringarbete!


Söndagsnovell

Tidningen Skriva har en novelltävling i varje nummer. Den här gången är temat Monster. Jag har än så länge endast skickat in ett bidrag till deras tävling, och det var på temat Nystart. Som jag inte vann. (Hrmpf ...!) Inte heller fick jag något hedersomnämnande. (Hrmpf ...! x2) Men eftersom jag förfogar över mitt eget mediala utrymme här på bloggen, så publicerar jag den här istället. Håll till godo!



Så står jag där. Alldeles för tidigt. Ensam på gången, bara några meter från porten. Mitt inre är i uppror, men i skarp kontrast till alla känslor jag någonsin hyst, är min kropp i fullständig stillhet. Oförmögen att gå in står jag kvar. Min blick fastnaglad vid dörren framför mig. Tiden står stilla eller rusar fram i vindlande hastighet. Eftersom jag är så tidig, tänker jag inte knacka på ännu. Jag väntar ut mig själv medan känsla efter känsla lägger sig till ro i mitt inre. I en rosa vrå hamnar glädjen, i ett mer avskilt hörn finner sorgen ett bo. Ytterligare några ögonblick passerar. Det jag alltid fruktat mest ligger framför mig. Men med rädslan går kärleken, hand i hand. Får näring och hopp av varandra.

Regnet som faller bekommer mig inte. Jag ser hur gången framför mig blir mörkare och mörkare vartefter regndroppe fogas till regndroppe på asfalten. Men själv känner jag mig torr. Jag konstaterar detta snarare än förnimmer det.  Jag har bara rädsla och kärlek i mig nu, ingen av dessa bryr sig om regndroppar. Innanför porten är det varmt och välkomnande.  Det är underligt hur man kan veta sådant utan att ha upplevt. Men jag vet. Varmt, välkomnande och helt nytt. Helt nytt för mig och aldrig kommer jag uppleva samma sak igen. Början och slutet, nytt och gammalt i symbios. Tanken skrämmer mig lite.

En äldre herre går förbi mig på min högra sida. Jag ser honom först i ögonvrån. Jag vrider inte på huvudet, men när han passerar mig ser jag honom tydligt. Han går mycket långsamt och utan att tveka. De välputsade skorna lyfter knappt från marken. Några centimeter i taget vinner de dock mark, närmre och närmre tar de mannen. Fram till porten. Oklanderligt klädd i kostym och hatt. Själv har jag på mig min finaste klänning. Redan uppklädd för en annan fest som jag varit på väg till när inbjudan till denna dök upp. Vi är bjudna på samma tillställning, jag och mannen. Jag är dock ännu inte redo att gå in, jag har fortfarande tid på mig innan det är dags. Mannen verkar däremot vara säker på sin sak. Han lyfter sin hand och knackar på dörren med en fläckig knoge. Skinnet mycket tunt över blodådrorna, som fin marmor. Ja, nog är han gammal. Dörren slås upp och vinklas ut mot mig, precis så pass att jag inte ser vår värd. Den äldre herren ler in mot någon och försvinner sedan bakom porten. Men jag är ännu inte redo, så jag står kvar. Jag vill samla mina två känslor. De rasar fortfarande vildsint i min stilla kropp. 

Eventuellt är min inbjudan ett misstag. Vad jag vet så känner jag ingen annan som är bjuden.  Det verkar dessutom vara en tillställning för en annan åldersgrupp. Äldre. Jag är för ung. Mannen som just försvunnit in genom dörren, han kom inte i sällskap med någon. Han, liksom jag, kom ensam. Jag hör röster från andra sidan, uppsluppna och uppspelta. Det råder ingen tvekan om att stämningen är hög. Feststämning. Även om jag inte känner någon, så vet jag att jag är välkommen. Det strömmar kärlek från porten och rösterna har en klang som av renaste kristall. Och jag förstår. 

Regnet tilltar. Jag ryser till lite. Det börjar bli kallt där jag står. Bara några steg från mig kommer jag mötas av värme och glädje. Några få steg, så är jag framme. Men jag står kvar.

En äldre dam kommer emot mig. Även hon krum av ålder och med tunn, vackert marmorerad hy. Att hon har kommit i tid är rimligt att tro. Någonstans har hon rundat ett hörn, och kommer nu fram till mig. Stannar mitt på gången och tittar upp. ”Tvekar du, min vän?” Hon är mycket kortare än vad jag är och lyfter sin mjuka hand mot mitt ansikte. Lägger den kupad runt min kind. Den är len och känns lugnande och trygg. Trots att jag inte svarar, ler hon mot mig och vänder sig sedan mot porten. Nickar med huvudet mot den och plirar med ögonen när hon ser in i mina ögon igen. Hon krokar in sin arm under min. ”Kom, vi går tillsammans”. Jag tar ett djupt andetag och vet att det är dags. Så går vi mot porten. När den öppnas ser jag: Kärleken har segrat i min kropp. Rädslan är inkapslad och bortförd till en avlägsen vrå långt i mitt inre. Vi ler mot varandra, damen och jag. Sedan går vi in.

In i ljuset.

lördag 23 februari 2013

Ann Rosman

En himla bra författarinna. Läs mina tankar kring Mercurium på boktipset.

I väntan på

Medan jag väntar på att melodifestivalen ska börja, tar jag mig en redigeringsvända med manus nr 3. Jag har fått feed-back från testläsare nr 1 och håller till fullo med om hennes kommentarer och förslag. Bra så. Men, när jag ögnar igenom manuset så ser jag att jag kan brodera ut ännu mer än vad testläsare nr 1 har sagt. Mycket mer. Som om jag springer ett marathonlopp fast i 100 metersloppsfart. Men om jag vänder det hela och tänker positivt: Det där med att skriva med tempo, det behöver jag i alla fall inte öva på.

Nämen, grattis!

Rojalist eller inte, finns det något mysigare än födelsedagsbarn?

Bild lånad av GP.

Gladbordet

Den bortskämda byrackan har fått en egen soffa. Den står utomhus på den kalla altanen, så han är nöjd. Där ligger han och tuggar på ett märgben. Inomhus målar jag om ett bord. När det är färdigt kommer det se ut som en karusell, eller något cirkusaktigt. Ett gladbord, helt klart.

Vit spärrgrund är ett måste som bas på ett gammalt lackat bord. Ska såklart måla minst två gånger med glada färger, här endast en gång. Gult och lila ska det också bli. Åh, det kommer att bli helt i min smak!


 Trevlig lördag på er!

fredag 22 februari 2013

Pysslar

Här ännu inte vågat mig utanför dörren. Fortfarande frustrerad har jag tagit tag i lite pyssel istället. Ju kitschigare desto bättre! Kan man bli annat än uppiggad och gladare när man ser skojiga färgglada saker? Nä, just det.

 Snart på en vägg nära mig.

Att freda sig

Den här veckan har jag varit rejält upprörd. På min sons situation i skolan, på samhället och på att det är år 2013 och vi fortfarande inte har jämställdhet. Blir man utsatt för något så ska man hålla tyst. Annars är man en jobbig jävel. Man ska tåla en massa skit. Men vet ni? Det är bara barn och kvinnor som ska hålla tyst. Så fort det är en man som blir utsatt, så är det helt plötsligt ok att tala högt, peka ut och ta sig sin rätt.

Min son är 9 år. Det betyder att han inte kan freda sig i alla lägen. Det betyder att hans vårdnadshavare måste göra det åt honom. Men skam på den mamma som gör det öppet. Visar sin frustration, sorg och ilska över hur barn blir behandlade i Sverige år 2013. På den plats som måste vara den allra tryggaste utanför hemmet. Skolan. Om inte läraren mäktar med situationen, så ska h-n ta hjälp av sin rektor. Skolhälsoteam etc. Inte lägga skulden på barnet. Peka ut, skämma ut och skrämma. Ja, jag förstår att min son kan vara jobbig, han är ju trots allt sina föräldrars barn och ingen kan anklaga någon av oss för att vara människor som lägger sig ner och tar skit. Snart tre år av oro i magen, och trots otaliga samtal och önskemål från min sida att situationen måste lösas, har inget hänt. Jag pekar inte ut någon vid namn, men jag höjer min röst om att något är fel och att detta måste ställas tillrätta. Har samtal med de inblandade, resonerar, föreslår förändringar, talar med min son. Kan inte låta bli att undra hur situationen hade sett ut om det istället var en man som var i mina kläder.

Så till nästa skitsituation. En kvinna måste tåla att få saker och ting uppkörda i sig. Jag har inte läst rättegångsprotokoll och beslut, bara det som står i tidningen och det är inte alltid hela sanningen. Ganska ofta inte ens en bråkdel av sanningen. Men i sådana här fall gör det inget, för vad ger detta för signaler? KlingKong skriver mycket bra om det hela, läs, bli upprörd och kräv din rätt till din kropp!

Skit på allting. Men ute skiner solen och jag har gula ranunklar i en glaskanna på köksbordet. Får leva i min egen lilla bubbla ett tag tror jag. Andas i påse och ta något lugnande. Först därpå kan jag gå utanför hemmet utan att krevera vid varje löpsedel.

torsdag 21 februari 2013

Trött utan internet

Som jag har slitit med min uppkoppling idag ...! Massa timmar utan uppkoppling och nu sitter jag här, helt förbi av trötthet efter allt slit. Men, bredbandet fungerar igen. Halleluja.

Försökte kommentera ett inlägg hos Edgrenskan, men kunde inte av någon anledning. Därför länkar jag härifrån så att ev. fler kan hitta till den energi hon förmedlar ang. författandet. Mer sån't!

Torsdag

... och jag är säker på att det är något jag måste göra idag, men har glömt vad. Gudars, vad det stressar mig! Ska vi gissa på att jag går omkring stressad över detta hela dagen, bara för att komma på när jag ska lägga mig att det faktiskt inte var någonting ...?

onsdag 20 februari 2013

Lite sådära ...

Jamen, ska vi tro att det är vårtrött jag är? Jag kisar mot solen och min sköra hud rodnar efter några minuter i strålarna. Torr vinterhud och gråblå halvcirklar under ögonen. Stela leder som krupit ihop för länge inuti stora bylsiga jackan. Fötter som vant sig vid tunga klumpiga skor. Kanske inte konstigt att sinnet blir påverkat då vi vinter efter vinter blir avskurna från vår kropp av kläder som visserligen motstår kylan, men som också hindrar våra naturliga rörelser. Snälla alla vädergudar, var nådiga mot oss och skicka hit våren snarast, och låt sommaren vara s o m m a r ! Annars är risken stor att jag emigrerar igen.

tisdag 19 februari 2013

Novelltävling

Jag letar olika vägar att hitta ny publik för att i förlängningen hitta ett bra utgivningssätt. Från flera håll har jag fått tipset om att skicka in bidrag till novelltävlingar. Jag har bara skrivit en novell hittills, men jag tänker att varje kapitel man skriver ju kan betraktas som en novell. Och kapitel, det har jag faktiskt skrivit riktigt många vid det här laget. Via www.boktipset.se hittade jag en ny novelltävling som jag ska försöka skicka in ett bidrag till. Kanske något för dig också?

måndag 18 februari 2013

Agneta Eckemyr

Uppdatering 2014-06-17: Mina tankar kring dokumentären Penthouse North.

It's the end of an era. Agneta Eckemyr flyttar tillbaka till Sverige efter 40 år på Manhattan. När jag flyttade till NYC bodde jag ett stenkast från henne och var ofta där för skvaller, vin och klädprovning. Hela min garderob var full av hennes design. Klänningar, blusar och kanske framförallt: Sidenlinnen. Jag har använt och älskat sönder varenda ett av plaggen. I min debutroman figurerar hon förbi i ett kapitel som "designern". Om du är kvinna/tjej/flicka i New York, så leder alla dina vägar förr eller senare hem till Agneta. Vi är många som fått ta del av denna underbara persons erfarenheter, galna upptåg och goda mat. Jag visade min uppskattning redan där och då, men tycker det kan vara på sin plats att göra det här på bloggen också. Välkommen hem, Agneta!


Utsikten från hennes penthouse på Central Park West

Ur dessa glas har jag druckit en och annan drink

Det var i Agnetas sovrum det mesta skedde


Såhär minns man Agneta i NYC bäst, pratglad i sängen

 Klänningen till vänster hör till mina mesta sommarklänningar.

Med Ringo

Och här ett hemma-hos-reportage i Plaza. Hennes underbara takterass med den gamla tvättstugan inhyst i tornet i änden av terassen. Åh, vilken fantastisk lägenhet!

Nejmen, sehär, ett avsnitt ur TV-serien "Skärgårdsliv".

(De flesta bilder ovan kommer från en Flickr photostream som jag hittade.)

Tips för dagen

Oooh, vilket fantastiskt tips jag precis hittade på Pinterest! Något av det absolut värsta jag vet, kan svära ve och förbannelse och är ingen happy camper alls, är de hårdplastförpackningar som marknaden översållas av. Inte endast utsätter man sina händer för rejäla sår, man riskerar även att saxen man använder går sönder. Men nu. NU! Se hit, genialiskt, använd detta i stället:





Mvh, Hanna Medelålders.

Sliter mitt hår

Den som är perfektionist sliter sitt hår om hon skickar iväg ett mail där hon skriver "-myndighet" istället för "-verk". Men den som är fru över sina egna känslor, bearbetar och går vidare och gör aldrig om samma misstag.

Nu besiktning av bil, hundpromenad, bibelstudier (haha, det trodde jag aldrig att jag skulle skriva i en mening om vad jag ska göra under en dag ...) och förhoppningsvis några rader som förbättrar mitt manus.

Hanna vs Hannas känslor

söndag 17 februari 2013

För 37 år sedan


Bibeln

Under skolåren var man tvungen att läsa i Biblen då och då. Inte för att bli indoktrinerad, utan för att det på något sätt tillhörde allmänbildningen. Jag tyckte redan då att det som stod var lite skrämmande. Sedan dess har jag inte ens bläddrat i en bibel. Men när jag flyttade till ett gammalt hus där det fanns kvar lösöre från tidigare ägare, och flera biblar var bland detta, så började jag bläddra igen. Och blev än mer rädd. Ok, man kan läsa det som en grym historia och världens största bestseller, men herrejisses, det finns ju miljoners miljarder människor som tror på det som står däri!



I mitt tredje manus bygger jag på vissa understrykningar i en bibel från 1887 som jag hittade i det gamla huset. Det blir en ruggig historia som jag såklart hoppas även kommer publiceras på ett eller annat sätt. Idag ska jag försöka bygga på vissa delar efter min första testläsares funderingar. Bl.a. kommer jag läsa om "Qvinnan med blodgång", finns tydligen i både Matteus, Markus och Lukas evangelierna. Kan bli hur läskigt som helst ...

lördag 16 februari 2013

Not my proudest moment

Oavsett tid på dygnet, så verkar MTV sända serien Geordie Shore. Att jag öht känner till detta beror på mitt zappande. Jag glömmer ständigt bort vilken kanal jag har TV4Film på, så jag zappar mig fram dit. Och måste då svepa förbi MTV och den hemska serien Geordie Shore. Alltså, hur är det ens möjligt att sådant här visas? Vem vill vara med? Vem vill titta på sådant? Jag mår illa bara av att zappa förbi. Och för att på något sätt bearbeta traumat det inneburit för mig att jag råkat se några scener, så måste jag nu offentligt skriva ett inlägg om det hela ...


fredag 15 februari 2013

Aredhel Mithrandír

Om en minut ska jag ta ut kyckligen ur ugnen. Nu är det upp till bevis, är det verkligen världens godaste kycklingrecept?

Har precis elvish:at till mitt namn: Aredhel Mithrandír! Gudars, vad trevligt. Man kan hobbit:a till det också. Då heter jag Belladonna Boffin of Whitfurrows.

Hahaha!

UPPDATERING: Nej, kycklingen var verkligen inte världens godaste ... Inte ens näst godaste. Ok, den var lättlagad, men tämligen menlös. :(

torsdag 14 februari 2013

Det bidde ingen

Nej, det blev ingen kyckling idag. För vi har sysslat med det här:


Och den som är otränad, hon får för mycket träningsvärk i armarna av att åka knapplift, så hon klarar inte av att fixa mat och värmer istället linsgryta från frysen. Men imorgon, dåDÅ!

onsdag 13 februari 2013

Middag imorgon, torsdag

Note to self: laga det här imorgon, torsdag!

Saligare att giva

Sonen köper grejer på Minecraft. Jag betalar med mitt kort och han betalar mig med pengar från sparbössan. Jag tänker att det är bra att han får lära sig värdet av pengar, hur snabbt de försvinner och vad saker och ting är värda. Jodå, han verkar förstå. Men. Oj, detta men. Nu visar det sig att han kan ge bort det han köpt, till andra spelare. Jag hör en av hans vänner använda snällaste rösten över Skype och fråga om han inte kan få lite. Liiite.

Jag har en bussig pojke. Han delar gärna med sig, bjuder gärna sina vänner på det han har. Och det är ok så länge det rör sig om en tia godis här och där, men på Minecraft går summan snabbt upp till flera hundra. Och det är nu jag måste bestämma mig för om det är viktigast att lära sig att det är saligare att giva än att taga, eller om det är den krassa verkligheten han ska ledas in i. Den där vänner köps och man slängs bort samma sekund som man gett bort det den s.k. vännen ville ha?

Jag lutar åt det senare.

tisdag 12 februari 2013

Metta Fock

Herregud, vilka öden det finns. Läser just nu Ann Rosmans Mercurium som handlar om ett eventuellt mord, begånget av Metta Fock. Denna kvinna broderade en nådeansökan som finns på Nationalmuseum, den måste jag kika på nästa gång jag är i Stockholm!


måndag 11 februari 2013

Ingen självdisciplin alls

Nej, jag kan inte vänta tills imorgon. Nu blir det jag, semlan och Top Model. Vad är lite hull mot att vara tvungen att skippa de älskade kolhydraterna?




Bring it on, Tuesday!

Aaah, de blev lyckade, vilken lycka! :)


Glutenfritt såklart!

Semmeldags

Jorå, här ska det bakas semlor idag och ätas imorgon!

söndag 10 februari 2013

En nätt liten bok

Tjohopp! Nu är jag färdig! En nätt liten spökhistoria fördelad på 223 sidor. Ja, i alla fall nu i det första skedet. Min första testläsare har dock ännu inget att anmärka på som skulle kunna fylla ut eller dra ifrån och tycker historian är läskigt. Hahaha, säger jag. Bra. Nu får vi se hur långt det håller.

Hoppas ni alla får en fin söndag!

lördag 9 februari 2013

Les Misérables

Alltså, oh my vad jag gillade filmen Les Misérables! Jag och Frida tog oss en tur till Biopalatset igår och fick 2,5 timme underhållning som inkluderade skratt och gråt och fascination över hur väl dramaturgin i denna gamla historia fungerade. Och hör ni, är man inte kär i Hugh Jackman innan, så är man det efteråt. Snygg och duktig och underbar karaktär, den där Jean Valjean. Sedan tänkte vi båda för oss själva att oj, nu kanske jag måste skratta, nu ska Russel Crowe sjunga, men nejnejnej, honom blir man också en smula mer kär i. Vad ääär det med honom egentligen, är det ögonen? Nåväl, efter detta gick vill till Puta Madre. Det gjorde vi rätt i, yum! Både vad gäller mat och inredning. Går gärna dit  igen och gärna i samma sällskap. TACK! Frida, för en härlig kväll!

Tio livsråd från Einstein

Allt man hittar på FB är inte bra, men somligt är lysande!

fredag 8 februari 2013

Feminism

Via Pernilla hittade jag till ett fenomenalt blogginlägg som handlar om feminism och varför feminismen alltid får frågan varför de hatar män. Klockrent! Jag vill också sälla mig till dem som avsäger sig sitt mans-ansvar! (Förutom vad gäller uppfostran av min son, men ni fattar poängen.)

torsdag 7 februari 2013

onsdag 6 februari 2013

Nätkärlek-uppdaterad


Idag handlar Uppdrag Granskning om näthatet mot journalister som är kvinnor. Det är inte bara dessa som blir utsatta, alla kvinnor som är på nätet och skriver någorlunda offentligt, riskerar att utsättas. Jesper har startat ett nätkärleksuppror. Delta ni också!


Uppdatering: Eftersom jag inte hittar Katrine Kielos e-mailadress, så skickar jag lite nätkärlek här via bloggen istället: Katrine, du skriver så himla träffsäkert och insiktsfullt att jag blir tårögd av glädje över att det finns så starka människor som du! Du är i särklass den mest intressanta journalisten tycker jag, och jag älskar att läsa dina texter! Sluta aldrig!!

Faktiskt

... är jag alldeles straxens klar med mitt spökmanus! Klar som i "ett första utkast". Ganska så exakt har jag hamnat på 60.000 ord. Jag misstänker starkt att jag kommer lägga till ungefär 10.000 till under en första redigering, ta bort 5.000 vid en andra, och lägga till 10.000 vid en tredje redigering. Bra plan va?

Nätkärlek

Idag handlar Uppdrag Granskning om näthatet mot journalister som är kvinnor. Det är inte bara dessa som blir utsatta, alla kvinnor som är på nätet och skriver någorlunda offentligt, riskerar att utsättas. Jesper har startat ett nätkärleksuppror. Delta ni också!


Uppdatering: Eftersom jag inte hittar Katrine Kielos e-mailadress, så skickar jag lite nätkärlek här via bloggen istället: Katrine, du skriver så himla träffsäkert och insiktsfullt att jag blir tårögd av glädje över att det finns så starka kvinnor som du! Du är i särklass den mest intressanta journalisten tycker jag och jag älskar att läsa dina texter! Sluta aldrig!!

Genus, del femmiljarderskradiljoner ...

Ja jisses så mycket det finns att säga i genusdebatten. En sådan där liten sak som är enormt stor, bara man har vett nog att tänka en runda extra, är bloggvärlden. Bloggvärlden, köpstarka grupper, annonsörer etc. Istället för att jag ska upprepa siffror från ett annat blogginlägg, läs här på Elaines blogg om hur tjejers arbete utnyttjas i reklamsammanhang och hur de nedvärderas utåt trots att det är här potentialen för marknaden finns. Sprid sedan vidare så att alla kvinnor och tjejer lär sig ta betalt.

Tack Helena för inlägget som ledde till Elaine!

tisdag 5 februari 2013

Gammalt djungelordspråk

Den som skriver försikommit istället för förekommit och dåligare istället för sämre, och dessutom inte har vett att inse vad det riktiga ordet skulle vara förrän efter pinsamt lång stund, den bör inte skriva manus mer ikväll.

Nä nu jävlar!

Urkraften vaknade till liv igen, härligt! Nu jävlar Me Myself & I, ska jag få se på storverk. En linsgryta puttrar på spisen och snart är det jag som skriver ett pass till.

Så gick en tisdag och kommer aldrig åter. Och bra är nog det.

måndag 4 februari 2013

Inspiration

Äh, det där kassa humöret från tidigare idag, lämnade jag därhän. Himla trist att förstöra en hel dag med humöret, don't you think? I alla fall, blev inspirerad av Mångmamma och började leta efter Elf Coats på nätet. Hittade en skojig video med instruktioner. Även om ni inte tycker det är skoj att sy, eller tycker om kappan, så är det här en video man inte kan bli annat än glad av!


Det här med positivt tänkande

Självklart är det bättre att tänka positivt än negativt. Vid många tillfällen drar man till sig mer positivt om man tänker positivt, och mer negativt om man tänker negativt. Helt klart är det så. Men nu har jag tänkt positivt i flera veckor och vet inte vart det lett mig, annat än att jag fått träningsvärk i hjärnan.

Ja, det är måndag, och jag vacklar i humöret.

Lika bra att jag tar livet av en karaktär, det känns som en bra dag att göra det på. Snart 50.000 ord!

Uppdatering: Och nu regnar det också. J i p p i. Tror jag tar livet av ytterligare en karaktär.

Uppdatering 2: Och nu forsar det snöblask från s i d a n. Fortsätter det såhär kommer alla karaktärer i mitt manus gå en ond bråd död tillmötes.

Uppdatering 3: Men dra på trissor, solen skiner!  Jamen då så, kanske ska gå och köpa mig lite blommor och sudda bort min sura min. Men städa låter jag bli.

söndag 3 februari 2013

Mycket kaffe blir det

Maj gadd vad trött jag är. Har sovit oroligt hela veckan, men har faktiskt lyckats somna om hyggligt. Men det här med att sonen börjar Skype-a kl 7 på morgonen med en kompis och de tjoar om invajta och majna och fraaatjons och griiifa, då blir mamman lite småsur. L i t e ... eh ... Alltså, när man passerat 40 behöver man sin skönhetssömn. Förstå hur oelastisk hud ser ut om den inte får sova klart? Skillnaden, mina yngre vänner, är enorm om man får sova ut. Då ser jag nästan ut som 30 igen, men idag? Vojnevojne. Som sagt, mycket kaffe blir det.

Visual Kei

Alltså, det här är så mycket bättre än Heartbreak Hotel. Oavsett hur det går för honom i slutfinalen, så måste jag ändå säga att oj, vad jag gillar hans stil! Aldrig har det väl varit tydligare att det inte spelar någon roll om det är en han eller en hon och att det är helt ok att säga han även om det här väl egentligen skulle vara själva sinnebilden för hen. Ett ord jag tycker synnerligen illa om.


lördag 2 februari 2013

Sammanträffanden

Satt och tittade på Murdoch Mysteries och tyckte jag kände igen huvudrollsinnehavaren. Helt plötsligt kom jag på det, han hette yannick något och var med i en film jag tyckte mycket om som tonåring. Satt och funderade på hans efternamn och kom på att det var något som liknade Bisset.

En timme tidigare behövde en FB-vän tillika författarinna hjälp med ett namn till en karaktär. Jag föreslog Jaqueline. När jag satt framför TVn och såg Yannick funderade jag på om han kanske var son till Jaqueline Bisset?

Fortsätter slötitta på nå't polisprogram och vem står då som gästskådis? Jo, Jaqueline Bisset.

Men alltså, hur ofta tänker man på henne och hur ofta sker sådana sammanträffanden? Skojigt tycker jag. Långsökt, tycker några andra. Strunt i dem, säger jag.

(Har för mig nu att hans efternamn var Bisson, inte Bisset.)

Heja jägarna!

Det där beslutet att skjuta några vargar för att inte inaveln ska spridas? Är inte det direkt kontraproduktivt? Färre vargar=större risk för inavel. Heja de jägare som vägrar skjuta vargar i en flock som fungerar bra som den är!

Hoppas vargen här nere i väst får vara ifred. Nya revir=mindre inavel?

Svåröverblickbart

Nu när jag snart är uppe i 45.000 ord måste jag säga att manuset börjar bli svårt att överblicka. Jag borde ha gjort det jag föresatt mig, att ladda ner Scrivener. Nu tänker jag inte ta av min dyrbara tid och göra det, så det får istället bli den gamla hederliga varianten med post-it lappar och tryckta papperskopior. Men nästa gång, dåDÅ lovar jag att spara skogen och lägga in allt i Scrivener!

fredag 1 februari 2013

Ljuva 80-tal

Men oj, här sitter jag och sentimentalitetsknarkar på YouTube:

Gotta love a man with lipgloss. ;)

Sprethåret, wow, kan vi slippa se det igen?

Favoriten alla kategorier!

Var är vargen?

Här är vargen! Fick samtal från sonen att inga barn får gå hem själva från skolan och att hundar inte ska tas med vid upphämtandet. Vargen smyger i buskarna runt skolan nämligen. Jag kan inte låta bli att tycka att det är riktigt härligt. Nu håller jag bara tummarna för att inga dumma tonårsgäng överförfriskar sig själva och utmanar varandra i vem som kan skrämma fram vargen. Jodå, det finns gäng som beter sig illa i fina förorten också.

Nämen alltså

Jag blir lite rädd för mig själv. Varför ta död på en karaktär på det allra mest brutala vis?  

Deletedeletedelete.