tisdag 29 mars 2011

Avundsjuk

Jag har alltid haft lite svårt för Camilla Läckberg. Lite sådär så det gnager och skaver varje gång jag ser henne, ser hennes böcker eller hör henne någonstans i media. Men jag har inte vetat varför. Så jag har ryckt på axlarna. Tills nästa gång jag hör/ser/läser om henne. Men nu. Alldeles för någon ynka minut sedan, när jag läste på denna blogg, så slog det mig. Körde över mig lite som en ångvält. Jag är avundsjuk. Jag är avundsjuk! Det här är ingen känsla jag är van vid. Jag brukar tycka att alla gör vad de kan, alla ser ut på sitt eget sätt, alla har de förutsättningar de har och gör med dessa som de vill. Emellanåt blir jag dock en smula avundsjuk. Då brukar jag se avundsjukan i ansiktet och skratta åt den. Då blir det så att man istället skrattar med den, och det är en ganska trevlig känsla. Men som sagt. Nu. Nu är jag sådär avundsjuk att jag vill lägga mig över tangentbordet och snyfta. Dra något gammalt över mig. Äta en massa chokladglass. Inom mig skriker det: "Jag vill också ha välskött glänsande hår! Jag vill också har smala ben och en onopprig poncho! Jag vill också sälja en helvetes massa böcker! Jag vill också vara välmejkad! Jag vill också tjäna enorma pengar på mitt skrivande!"

Den här dagen börjar ju jättebra.

15 kommentarer:

vally sa...

Ja de snabba ögonblick, som bilderna visar, ser fina ut.
Hon måtte vara stark.
Jag kan inte fatta hur hon och Martin kunde lämna sina respektive med två små barn vardera.
Det tänker jag på, när jag ser henne.
Hon är vacker och framgångsrik.
Inte tu tal om.
Du har absolut ingen anledning att känna avund.

Hanna sa...

Åh, Vally, tack för den sista meningen! Nu känns det lite bättre.

Nillas sa...

Haha!
Men jag ogillar henne inte för att jag är avundsjuk, bara för att hon ...ja, jag ska fundera.

Monica O Kolkman sa...

Känner igen mig såååå i det du skriver.
Jag grubblade också länge på varför jag hade svårt att tycka om Läckberg.

När jag sedan erkände för mig själv att det var avundsjuka... och gottade mig i avundsjukan ett tag... har jag lärt mig uppskatta henne mer.
Hårt arbetande, målmedveten, ja, allt det där.

Ps. När jag blir rik berömd författare ska jag också gå ned 15 kg och bli jättesnygg. Men just nu är jag ganska nöjd med den jag är...
//Monica

Frida Åberg sa...

Jag är ocksâ avundsjuk pâ ALLA som tjänar sitt levebröd pâ skrivandet. Dessutom är jag ganska säker pâ att jag kommer att ha svârt att göra det, även om jag skulle bli utgiven. Jag skriver ju inte deckare och skulle vara sinnesjukt dâlig som deckarförfattare eftersom jag tycker det verkar vara astrâkigt att skriva om mord. Och det är väl kanske det som tar mig ur avundsjukan inför det svenska deckarundret :)).

För övrigt tror jag säkert att det finns nâgon som Läckberg är avundsjuk pâ, av anledningar vi inte ens kan föreställa oss. När vi jämför vârt inre med nâgons annans yttre blir det alltid knas. Egentligen möter vi nog vâra egna rädslor..

Kram!!

NEWYORKMAMMAN sa...

Sympati! Ja vi har ju ältat detta lite du och jag. Jag känner likadant, det vet du. Den där bilden i Times Square. Eller på Starbucks. Åh vad hon är äcklig (Läs snygg/perfekt)!!! Jag vill också!!! Ja jag är avis så in i bänken och jag kan inte ens skriva böcker, men det kan ju du. Men jag håller med min kloka moder här ovan, det är något som inte är helt rätt och snällt. Hur kan man lämna sina familjer? Hur kan man, som de ju gör, fortsätta lämna sina familjer? Jag skrev ett inlägg om det igår, men suddade, att de lämnar sina barn hemma i två veckor och åker till USA. De var ju precis på Bali i två veckor! Lille Charlie är inte ens 2! Jag längtar ihjäl mig efter min lilla efter bara några timmar, för att inte tala om hur ledsen hon är när jag inte finns hos henne. Nej, något är lite knepigt det är det allt. Vi har nog egentligen ingen anledning att vara så avundsjuka. Eller försöker jag bara bortförklara mig nu?? (Hoppas ingen av Läckberg/Melin läser detta men hur länge tror du hon kommer behålla honom?) Tänk om de läser!!! Nu är jag elak, jag vet.

NEWYORKMAMMAN sa...

Vad fin du har gjort bloggen!

Hanna sa...

Monica och Frida: Vad kloka ni är! Ska komma ihåg era ord i svåra stunder.

NYC-mamman: Elaking där! Något jag inte avundas, som du ju vet, är travandet på Manhattans gator. Det har jag gjort till förbannelse.

camillos sa...

Jag tänkte precis kommentera att jag minsann också kan känna avund för alla dessa snygga, rika och framgångsrika kvinnor man läser om överallt. Men...lämnade de verkligen sina barn i två veckor?? Hmm.

Camilla Läckberg sa...

Och alla dessa pappor som är ute och reser i jobbet vecka ut och vecka in - det är det aldrig någon som kommenterar eller har synpunkter på.

Varför får jag hårdare kritik för det för att jag är mamma? Det tål att fundera på....

Och avundsjuk? Ja, det kan jag förstå om man bara tittar på de "glättiga" bitarna - men bakom varje litet "glamoröst" ögonblick, ligger det tusen väldigt oglamorösa ögonblick med en enorm mängd slit och hårt arbete.

Kommer aldrig be om ursäkt för att jag är framgångsrik - jag har jobbat alldeles för hårt för att ha något att be om ursäkt för.

Och nej det är inte kul att vara ifrån sin lille. Men jag vet många mammor som visserligen inte åker bort som jag gjort, men som å andra sidan inte kan hämta lika tidigt, och ha lika mycket tid i vardagen med sina barn. Få mammor har lika mkt tid dagligen med sin lille minsting som jag har.

Men som sagt - fundera på varför inte alla dessa män som är ute och reser ett par dagar varje vecka ifrån sina barn kritiseras?

/Camilla Läckberg

camillos sa...

Jag tycker att två veckor är för lång tid för småttingar att vara från sina föräldrar (mamma OCH pappa). Jag tycker inte att frågan handlar om mammor, det handlar lika mycket om pappor. Nä, det är inte bra för barn som har pappor som ständigt är på resande fot heller. Eller barn som har alldeles för långa dagar på förskolan.

Hanna sa...

Oj, nu blev jag dessutom lite KÄR i Camilla L! Tack för att du tog dig tid att kommentera!

I alla fall: Visst förstår jag att det ligger många långa hårda timmar barkom framgång. Det jag är mest avundsjuk på, det är naturligtvis att du försörjer dig på att skriva böcker. En dröm jag har haft sedan barnsben och som jag nu gör något åt. Bättre sent än aldrig. Mitt hår kommer jag alltid ha problem med. ;)

Vad gäller att vara borta från sina barn, så drar jag alla föräldrar över en kam. Jag tycker att båda ska ha samma krav och ansvar på sig.

Anonym sa...

@Hanna,tips: kolla var Camilla gör sina extensions så kan du ha lika fint hår som hon ;)

Hanna sa...

Anonym: Jag kommer alltid ha problem med mitt hår för jag gillar inte hår. På andra ser det ibland skinande och snyggt ut, som idag när jag var avundsjuk. Men i vanliga fall är jag inte mycket för hår. Kanske därför jag har så lite kvar av mitt...

Sofie sa...

Fast när man ser på hennes (Camilla Läckberg) schema för USA, så får man nog tycka att det hade varit förskräckligt om hon hade tagit med sig barnet.