söndag 6 mars 2011

Lycklig?

Några forskare i USA har kommit fram till att det är vanligt med en livskris när man blir 46 år. Tydligen har man tidigare sett kriser vid 30 år och 50 år. Frågan är också när man själv tyckte att man var som allra lyckligast?

För mig har det varit olika "lyckor" vid olika åldrar. När jag var 20 var hela kroppen lycklig. Den var frisk och stark och rent psykiskt låg man helt klart på topp. Livet var intressant och det fanns så mycket att utforska. Jag tyckte dessutom att jag var bäst på allt. När jag var 30 hade psyket blivit lite mer osäkert. Inte olyckligt på något sätt, men på de tio åren sedan jag var 20, hade man ju insett hur mycket man faktiskt inte förstod. Naiviteten vid 20, hade bytts till insikt vid 30. Naivitet är en form av lycka anser jag. Denna hade jag inte kvar. Kroppen kändes dock fortfarande stark och psykiskt var jag också stark.

Nu, vid snart fyllda 40 kan jag ärligt säga att kroppen inte känner sig så himla stark längre. Hur ska det kännas vid 50, undrar jag? Så, kroppslyckan, den har dalat. Jag hade svåra år mellan 33-37, dessa har satt sitt spår på psyket. Inte så att jag har så kallade psykiska besvär, men naivitet och insikt, har bytts ut mot en rejäl dos cynism. Däremot har det hänt en massa skojiga saker mellan 37-40, så där ligger det en lyckotopp.

Summa sumarum:
20 år: Naivitet
30 år: Insikt
40 år: Cynism
50 år: ??

3 kommentarer:

camillos sa...

Visst är det så. När man tänker tillbaka så trodde man att man visste allt och ägde världen när man var 20-25. Men vad lite man visste. För att inte tala om den första ungdomskärleken, när den gick i kras så genomgick man en stor livskris men när man tänker tillbaka så kan man med ett annat synsätt säga att man då inte visste vad kärlek var. Fast det var ju kärlek då. Men en annan sorts kärlek tror jag.

vally sa...

Härligt!
God fortsättning.

My Myself and I sa...

Köper gärna din bok om du vill signera den! Maila mig på skog.bo@hotmail.com