söndag 28 december 2014

Garagebandpciphonepaddamac...

Jag blir galen. GALEN! Har spelat in hälften av mitt senaste manus och varendajävlagång jag ska lägga över ett ljudspår på SoundCloud så hänger det sig. Jag har köpt unlimited edition så att det ska gå att föra över en herrans massa ljud. Om GarageBand och SoundCloud bara kunde samarbeta lite bättre. Morr! Jag gissar att varje avsnitt har tagit mig fyra gånger så lång tid att lägga upp som det faktiskt tagit att spela in det. Dubbelmorr! Men, när jag googlar runt på de olika problemen som uppstår, så inser jag att jag inte är ensam om frustrationen, och det känns ju bra. Inte jag som är korkad alltså. (Ja, typ värsta mardrömmen.) Lite glad blir jag av folk som orkar behålla lugnet och skriva sådana här kommentarer:

Man ska kunna lira trummor och gitarr på skärmen t ex. Skulle jag då alltså kunna skapa det jag ville i GB och föra över det till en flerspårsfil i Cubasis, för att sedan föra över från Cubasis till ett flerspårsarrangemang i Cubase på PC? Låter smått huvudvärksframkallande, men man kan ju alltid ta några Treo. 

Ska jag göra nu efter några timmars slagsmål med GarageBand. Ta en Treo, Treo löser alla problem.

tisdag 16 december 2014

Grundlagsvidrigt

Jag har under en längre tid funderat över det här med att vi nu har SD inte bara i riksdagen som tredje största parti, men även en SD-politiker som talman (vice, men har ju redan hoppat in). Kan detta verkligen gå i linje med våra grundlagar? Med tanke på hur uttalat rasistiska partiet är, så undrar jag hur de överhuvudtaget har kunnat få bilda ett röstbart parti? Allt de står för går ju rakt emot vår grundlag som säger att makten ska ha respekt för alla människors lika värde. Så jag började läsa igenom våra grundlagar och sedär, redan i första kapitlets andra paragraf stöter vi på det som gör att SD inte ens borde kunna bilda ett parti som dessutom får mandat till riksdagen. Se extra noga på den understrukna texten och låt det sjunka in, grundlag gott folk, grundlag:


2 § Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa.

Det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer.

Det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv.

Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.

Samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas. Lag (2010:1408).


Inte nog med detta, det är talmannen som utser statsministern. Förstår ni vad det betyder? Det betyder att vår nästa statsminister kommer heta Jimmie Åkesson. Vill vi verkligen ha en Jimmie på den posten?

Uppdatering: Tydligen får vem som helst starta ett politiskt parti. Inget krav ställs på ett innehåll på så sätt som krävs av exempelvis folk som vill starta bolag. Alltså har inget olagligt skett där, inget manipulativt med partibeteckning el.dyl. Kvarstår frågan om vår demokratiska grund. Där borde sammanslutningen SD falla på eget grepp.

söndag 14 december 2014

Bilder

Tekniken och jag ... Har suttit ett tag nu och försökt komprimera gigantiska bilder så att jag ska kunna få upp dem i min telefon för att kunna spara dem där och göra skojiga saker i olika appar. Men se, jag går bet varenda gång. Har lyckats få ner dem till en femtedel men de är fortfarande för stora för telefonen. Nu mitt sista försök. Tänker att om jag lägger in dem i ett blogginlägg, då kanske det kan gå att öppna från telefonen och på så sätt spara. Med sämre kvalitet javisst, men just nu är jag inte knusslig alls.








(Alla bilder från Shutterstock gratisprogram och får publiceras.)

tisdag 2 december 2014

Att vara mamma

... till en elvaåring, innebär att en måste hitta lösningar på hela världens problem. Annars blir det gråt och tandagnisslan. Inte undra på att mammor är påhittiga, snabbtänkta och trötta. Har diskuterat ebola, tredje världskrig, rasism, rättningar av prov samt hur man bäst gör för att trä sin kropp genom sina armar. Nu vill jag ha vin.

torsdag 27 november 2014

lördag 22 november 2014

Podcast-den eviga följetongen

Jävlar i min lilla låda vad jag tydligen inte ger mig. Jag s k a kunna göra min egen podcast! Det verkar dock som om Apple har tagit bort podcastfunktionen i senaste versionen av GarageBand. But why? Inte hittar jag heller någon instruktion om hur man gör istället? Här är den gamla manualen, much good som den gör mig
liksom ... Oh well. En wikipedia om att skapa en podcast. Vet inte riktigt vad jag ska ha den till just nu, men kanske bra att ha. Kanske.

Men titta här då, Hanna: Här finns en tutorial på svenska på YouTube. Kan det vara något då, va?

*Svär ljudlöst för mig själv*

Tonårsboken

Nämen, se här, vad enkelt: Att göra en podcast. Och nu förstår jag vad mitt största problem är, det är att jag inte har podcastsymbolen i mitt garageband. Hur fixar jag det då, va, google?

onsdag 19 november 2014

SoundCloud

Jisses, vad mycket det är att lära sig innan en kan lägga upp en podcast! Nu har jag laddat ner GarageBand och SoundCloud och spelat in och klippt och svurit och försökt igen. Skam den som ger sig.

Jaha, RSS-flöde hade tydligen inget att göra med SoundCloud. Nehe, då får jag lära mig något nytt i d a g  o c k s å.

Cheesecake

Nu börjar julförberedelserna!

Pepparkakscheesecake

Saffranscheesecake

Måste nog göra båda.

lördag 15 november 2014

Podcast Blogger eller WordPress

Blogspot eller WordPress, det är frågan. Jag är ju van vid blogger, men det verkar som om de flesta med podcast väljer WP, varför? Googlar runt i väntan på svaret och hittar lite matnyttig information om de olika stegen:

How to publish your Podcast.

How to make a podcast feed from blogger.

How to create podcasts in GarageBand.

Så gör du din egen podcast.

Så sparar du din inspelning i GarageBand.

Ang. inspelningstid, ändra antalet takter till 40 bpm så kan man spela in i tre timmar.

Det där sista visade sig vara viktigaste lärdomen idag! Dessutom måste inställningarna göras om vid varje inspelning, inte varje gång man öppnar GarageBand alltså, utan v-a-r-j-e gång man spelar in. Även vid redigering med flera spår efter varandra, annars hamnar man snabbt inom en alltför snäv tidsgräns.

Slåss med nu: Hur jag lägger till ett fjärde spår under de förinställda tre? Det står på nätet att man ska kunna hantera upp till åtta spår åt gången, men jag fastnar på tre.

Ytterligare en lärdom: Inspelningarna kan max vara på 320 takter. Fast 320 takter och 40 bpm blir inte tre timmar i min telefon, that's for sure. Jaja, det är väl ok om ett podavsnitt inte är mer än 20 minuter kan jag tro, jag har i alla fall hittills inte lyckats lyssna mer än så på ett program oavsett innehåll.

Lärdom tre för dagen: Kära Hanna. Sluta försöka redigera ihop olika snuttar, läs in allt på en gång istället så löser sig problemet. Strunta i enstaka harklingar och bara kör på. Annars är risken stor att du får hjärnblödning. Ok? Ok.

onsdag 12 november 2014

Arduino och LilyPad

Jag söker efter hårdvara som både jag och sonen kan hantera. Han är ju överförtjust i allt som har med datorer att göra och som den goda mor jag försöker vara, så vill jag självklart stödja detta. Med varierad framgång. Under ett möte igår fick jag höra talas om Arduino och nu när jag söker på det kommer det upp i samband med LilyPad, som jag har för mig att Newyorkmamman tipsade mig om? I alla fall, note to self: Titta närmare på detta!

måndag 10 november 2014

Läsa högt

För några år sedan fick jag tipset av någon annan skrivande själ att det är bra att läsa sin text högt för sig själv under redigeringen. Jag prövade vid något tillfälle men kände mig synnerligen dum där jag satt och pratade för mig själv rakt ut i ett tomt rum. Nu övar jag på att spela in mig själv på iPhonen som kom med nya jobbet och ujujuj, vad bra det är! Inte bara för att höra hur himla mycket jag sväljer medan jag pratar, utan framförallt för språkets skull. Det hörs med en gång var avsnitten inte flyter på så bra. I skrift går det att fuska med sådant där, eller liksom inbilla sig själv att det visst flyter på himla bra. Och det gör det ju, inne i ens eget huvud. Men när någon annan läser ens text, så är det ju utan det som jag som författaren till texten har med mig inuti mitt huvud, texten ses för första gången av någon och den personen läser därefter. Med alla punkter och kommatecken och försök till fraseringar i allmänhet. Tipset från mig och som tidigare kom från någon annan, är därför att läsa sin text högt under redigeringen. Eventuellt med halstabletter bredvid.

lördag 8 november 2014

Fisken i snön

För en tid sedan fick jag boken Fisken i snön-Med hälsning från hospitalet som recensionsexemplar. Både utsidan och de första sidorna lockade mig, men ändå lät jag den ligga. Men nu, nu har jag läst den och känner mig lite vimmelkantig.

Malin K Eriksson har ett härligt flyt i sitt berättande, och som läsare befinner jag mig mitt i 1860-talet då historien utspelar sig. Huvudpersonen Elin lider av något som jag antar är epilepsi och blir flyttad från sitt hem till prosten och senare även till ett hospital. Vi lär känna både de intagna och personalen och får ta del av olika procedurer som ska bota Elins sjuka. Elin känner skuld över sin lillasysters död och funderingarna kring vad som kan ha hänt följer boken igenom. På sjukhemmet lär sig Elin skriva och försöker nå sin döda syster genom de skrivna orden. Väl ute från sjukhemmet, träffar Elin en man och trots att hon är väl medveten om sin kropp och njutning, förstår hon inte vad som händer med hennes kropp. Elin glider in och ut ur sitt medvetande och har förmåga att prata med djur. Hon blir friskförklarad av läkaren på hospitalet men läsaren får följa en kvinna som fastnat i sin sorg och skuld över det som hände systern och mer och mer får jag känslan av att hon faller djupare in i en psykos som till tar en ände med förskräckelse.

Riktigt välskriven och med en historia som både fängslar och ängslar.


måndag 3 november 2014

Podcast

Alltså, saknar bandspelare där man tryckte på rec och bara pratade och sedan tryckte på play och lyssnade. Så kunde man skicka sina blandband och ljudbrev till sina vänner som kunde lyssna genom att trycka på play. Ville de också spela in, så tryckte de på rec. Oavsett märke på apparat. Herregud vad enkelt livet var då. Nu ska filer spelas in på olika sätt och sparas på hundra andra sätt och sedan behövs det ett program eller fem för att konvertera filen så att det går att ladda upp den på något ställe och sedan behövs det en annan konvertering för att lägga in på annat ställe. Varför i hela fridens namn går det inte bara att trycka på rec och play? Va? Trodde att datorn var ämnad att förenkla. No? Det här med podcast, hur himla svårt måste det vara?

Tack för kaffet förklarar.

Internetworld menar att man kan spela in direkt i Audacity. Det vore ju bra att slippa gå omvägen att behöva spela in och konvertera för att först därefter redigera.

Men som alltid verkar det allra enklast om man har en mac. Men alltså? Är det så att Apple lagt in skit i systemen för alla andra för att nå världsherravälde?*


*Det där sista kan jag ha skrivit i vredesmod.

Party venue

Via Enjoying the Big Apple, hittade jag ett minne från förr. Inte jättelänge sedan, men another lifetime trots allt. Vilket ställe att ha party på, eller konstutställning eller varför inte en konsert? Lika vackert i verkligheten som på bilderna.

söndag 2 november 2014

Halloween 2014

Herregudihimmelen om jag kunde förklara min vecka förtifyra med tre ord? Vad skönt det skulle ha varit. Inte bara planerade jag för en hejdundrande Halloween, jag jobbade dessutom både heltid på mitt vanliga jobb, samt coachade förtvivlade människor lite här och lite där. Det kulminerade kl 19.00 i fredags då jag satt i mitt kök utklädd till Samara från The Ring, samtidigt som fem elvaåringar skrålade från vardagsrummet, och textade till någon på andra sidan jordklotet att om situationen blev hotfull, så skulle vederbörande inte dra sig för att ringa polisen. Eller nej, det kulminerade en timme senare när jag stod i en grop och väste in i telefonluren till en annan förtvivlad förälder att jag inte kunde prata just då. Jag var lite upptagen på annat håll. Typ. Jag kan helt ärligt inte riktigt komma ihåg när jag andades under vecka förtifyra. Skönt då att en ny vecka börjar imorgon, jag längtar efter rutinerna på kontoret. Som jag ska andas!

Nåväl, bildkavalkad från grymt lyckad fest som gick ungefär såhär: 18.00 Bus eller godis. 18.30 middag. Självklart serverades likdelar och blod. 19.00 Skattjakt. Kodade meddelanden visade gossarna på vägen framåt, den som ledde dem till en parkering där det stod en bil med en zombie i. Zombien i sin tur lämnade fram ett meddelande som killarna skulle lösa och andra nyfikna stirrade in i bilen. Fyfan, var tydligen en kommentar bland andra. När killarna inte kunde lösa uppgiften, fick zombien hjälpa till. Sedan sprang de vidare till det gamla huset från 1905 som jag tidigare bodde i. Där öppnade sig garageporten automatiskt och en telefon ringde därinne. I källarvindens fönster stack ett spöke fram och skrämde slag på gänget. Det hörde nog alla som bor i Skintebo. Därefter var de så skärrade att de behövde lite vänlig coachning från vänlig bonuspappa. Då vågade sig några in i källarvinden där Samara (en annan Samara, inte jag) skrämde skiten ur ungarna. Därefter var det meningen att de skulle springa upp och in i gamla huset. As if. I fönstren där stod nämligen tre spöken till och lystes upp av hemliga ljuskällor. Skriken avlöste varandra och jag ska nog vara glad att inte Socialtjänsten blev inkopplad. Till slut vågade sig fyra av elvaåringarna in i huset där ytterligare en Samara skrämde brallorna av dem. Runt runt i huset och upp och ner för trapporna och tydligen kom det en och annan tår ur ögonen också. Efter många om och men hittade de sista ledtråden hos galningen på vinden och sedan sprang de upp till det gamla uthuset längst upp i backen bakom huset. Det var där jag stod. i ett djupt hål med en mur runt mig. Och en skatt såklart. 20.00: Filmtajm. Skräckfilmerna jag laddat med, ratades. Helst ville de se Nalle Puh. Det blev ett mellanting.

Mycket lyckat hör ni. Darrande som asplöv, jo faktiskt, togs skatten emot och sedan pratades det inte om annat än hur rädda de varit och det var minsann det läskigaste de varit med om och kan jag inte vara snäll och göra skattjakten ä n n u läskigare nästa år?

Jorå, mamma kan göra det läskigare. Hoppas bara jag får hjälp av andra vuxna då också. Fem vuxna och ett barn tog det att skrämma fem elvaåringar. Hur många kommer det ta att skrämma fem tolvåringar ...?

 Setting the scene.

 Man häller blod att dricka ur gamla karaffer.




 Alla mina vänners ögon gick åt.


 Samara och galningen på vinden.

 Mentalpatient? Nej, Samara i brunnen.

 Luckan till brunnen. Herrejesus, att det finns sådär stora spindlar i Sverige?

Nästan mer creepy i dagsljus.

måndag 27 oktober 2014

A happier life

A happier life. Ibland behöver en påminnas om att stanna upp, reflektera och våga tänka i nya banor. Breathe and re-boot. Typ.

Nr 6. Joråsåatte ...

måndag 13 oktober 2014

Nybörjarens fyra fel

Genom Simona hittade jag till Caro Clarke som ger tips på hur en kan förbättra sitt manus. Bland annat det där om de fyra stora misstagen. Något att tänka på och lära sig av, helt klart.

torsdag 9 oktober 2014

Three Winter Ghosts

Jag har letat efter den perfekta spökboken under ganska lång tid nu. Jag vill ha läskigt krypande känsla, inga monster, jag vill ha nutid och jag vill ha spöken som bråkar med levande människor. Googlade och googlade, följde länkar och hittade nya sökord på vägen. Till slut nådde jag fram. En kort roman från England, Three Winter Ghosts av Gary Sargent. Redan på fjärde sidan tyckte jag det var så läskigt att jag var tvungen att lägga ifrån mig boken. Då hade inget ens hänt än ... Det här är en ruskig bok med alla ingredienser som måste finnas för att bli en bra spökhistoria. Den drivande men långsamma rösten som berättar, spöken som bråkar på ett sätt som gör det fullt trovärdigt och en genomtänkt plot. Uuuhh ...

Berättarjaget är en yngre professor som leder läsaren framåt. Här finns en döende man, Morris Noble, som i sin tur berättar en historia om en ung kvinna som hemsökt honom. När en av de som lyssnar, Dr Jardine, hånar historien lovar Noble att han kommer att hemsöka Jardine efter döden. Det gör han också. Med råge.Dr Jardine går givetvis även han hädan, och då är det istället berättarjaget som hemsöks.

Jösses, vad läskigt och spännande och välskrivet det är! Och vet ni vad mer? Det är en egenutgiven bok. Tänk om inte internet hade funnits, då skulle inte jag ha hittat den här lilla pärlan och inte kunnat rekommendera den till er. Men det kan jag nu: Skicka efter, läs och rys!

onsdag 24 september 2014

Bokmässan 2014

Yes, imorgon är det jag som är på plats! Jag har inte lusläst programmet, men tänkte gå förbi vissa montrar där vänner och bekanta håller till, samt ta en långsam sväng förbi Digitala Torget. Det intresserar mig av två anledningar. En är självisk och den andra är osjälvisk.

Självisk: Jag är oerhört intresserad av var e-boken är på väg och alternativa vägar. Det här med att Amazon tar över behöver inte vara av ondo. Jag tror att branschen måste ändras och bli mer inkluderande. Jag vill att alla ska känna glädje i att läsa och inte tvingas läsa sådant som anses vara g o d litteratur, utan faktisk kunna välja helt fritt. Det har man inte kunnat tills alldeles nyligen. Sedan har författarna ju rätt i att dumpade priser gör att man inte kan leva på sitt jobb, men å andra sidan: Jämför smågodis med fin choklad. Det finns en budget och en tid för alla smaker.

Osjälvisk: Hackerklubben ska vara där och min son vill lära sig mer om programmering. Jag ska sondera terrängen medan han är i skolan. Jag har nämligen ledigt från jobbet för att gå på detta, men han har inte ledigt från skolan. Oh well. Mamma fixar istället.

Toodles, ska njuta i vilket fall som helst. Jag ä l s k a r det skrivna ordet!


söndag 21 september 2014

Halvvägs igenom

Här var jag lite kaxig och trodde att jag redigerat det mesta som redaktören påpekat. Men inte då. Nio kapitel av 65, hade jag tagit tag i. Men nu, nu är jag precis halvvägs igenom! Heja mig! Och den där Jante som jag dragit runt på nu ett tag, kanske det är någon annan som vill ta över?

fredag 19 september 2014

En liten människa

Idag är jag inte särskilt stor. Faktiskt ganska så missunnsam och butter. JAGVILLOCKSÅHAFREAKINGBIBLIOTEKSERSÄTTNING! Herregud, vad alla uppdaterar på Facebook om sin biblioteksersättning. Måste sluta följa författare tror jag, det här håller ju inte. Vill inte vara en liten människa, en liten lort. Vill vara freaking glammig och en peaceout awesome dude som bara chillar och gillar.

*Kryper tillbaka bakom datorn och pillar med en rapport som måste in. Sådär vuxet.*

onsdag 17 september 2014

tisdag 9 september 2014

Podcast

Podcast, är något jag funderar på. Vad bra att andra har funderat innan mig och dessutom kommer med råd och tips. Det där med musik,, det hade jag faktiskt inte tänkt på alls, men ujuj, det är ju superviktigt ju! Samma med en bra mikrofon tydligen. Jaha, tekniknaiv som jag är hade jag trott att det skulle räcka med iPhonen. Så långt fram i utvecklingen har vi tydligen inte kommit ännu. Clas Ohlsson nästa?

Ooh, om jag kunnat sjunga som Eivor! Perfekt som musik till mitt spökmanus.


söndag 7 september 2014

Redigering pågår

Jag har lånat mina föräldrars stuga i helgen för att så skrivro och framförallt redigeringsro. Lite komplicerat blev det när solen kom fram igen och lockade med sina 22 grader och fortfarande varmt i vattnet. Så, lite försenad sitter jag nu här och dubbelarbetar med två datorer framför mig. Den ena med manus som redaktör/testläsare skrivit noteringar i, och den andra där jag skriver in dessa förändringar och funderar och pillar.

Ett av de allra bästa redigeringstipsen jag fått, var från Kim Kimselius, som föreslog att man ska stryka under allt man vill ha kursivt i sin sista version. Detta för att kursiv text gärna ändras tillbaka till normal text när man flyttar dokument hit och dit, medan understruken text alltid fortsätter vara understruken. Detta märks tydligt i min senaste version. Dvs att jag inte följt hennes råd ... Så en av mina stora utmaningar nu är att stryka under det jag vill ha kursivt, så kan jag slappna av sedan och bara ändra sista gången jag redigerar. För en dag kommer den, den där dagen då man säger att JAG ÄR KLAR.

Jag är inte där än, men snart, mycket snart!

torsdag 4 september 2014

Gestaltning ad infinitum

Jag kan inte släppa min aversion mot gestaltning. Den gestaltning vi blir itutade på skrivarkurser och i recensioner that is. Det finns ju en annan sorts gestaltning som blir större i bl. a. USA, och det är där berättandet som jag sysslar med, verkar falla inom. Alltså, inte berättandet rakt av att från punkt A gick de vidare till punkt B och där hände C, utan mer genom helheten. Kommer inte ihåg vad det heter och jag vet att jag skrivit ett inlägg om det, men jag orkar inte leta upp det. Min poäng med detta inlägg är bara att få visa en skojig bild som jag hittade på Facebook. Precis så känner jag när jag läser något krystat i böcker som författats av någon som fått gestaltningshybris.


söndag 31 augusti 2014

Gone Girl

Alltså, kan vi prata lite om den? Boken alltså, Gone Girl. Filmen med samma namn kommer i oktober. Den ska jag inte se. Önskar jag inte läst boken heller faktiskt. Men den skulle ju vara så braaaaa, den finns ju överallt och ujujuj vad den haussas. Jag drog öronen åt mig i det längsta, brukar inte tycka att det som framhävs som succéer är så himla fantastiska som det sägs. Men men, jag föll. Där på T-Centralen i Stockholm så föll jag. Och förlorade 85 kronor och en massa timmar.

Läste Dark Places förra året och tyckte inte om. Maken till just mörk plats får man leta efter. Gone Girl är något ljusare, men inte särskilt intressant, det tyckte jag förresten inte att Dark Places var heller. Vem hyllar? Undrar jag, och anar en extremt duktig agent i bakgrunden.

Marknadsföring, friend or foe?

torsdag 14 augusti 2014

Tjejigt

Mörkersdottir har en tävling med dead-line den 31 augusti. Det visste jag egentligen men hade sorterat bort bland all redigering och nytt jobb. Men kanskekanske att jag ska försöka mig på ett bidrag.

Att bygga karaktärer

Skriver Åsa om idag. Kan vara bra att ha som checklista!

onsdag 13 augusti 2014

Oj vad jag inte bloggar

Det där med nytt jobb och manusbearbetning tog visst musten ur mig. Men bra har jag det, med rätta. Tycker jag trampat i tuggummi länge nog. Hejsvejs!

fredag 8 augusti 2014

Struktur på berättandet

Har fått lite feed-back på att jag måste beskriva miljön lite mer i ett manus jag håller på med. Miljöbeskrivningar är tråkiga tycker somliga, men om den spelar en stor roll för berättelsen, så är det såklart givet att den måste vara tydlig. Så jag funderar på hur jag ska kunna arbeta om och letar inspiration. Hittade ett bra inlägg på Debutantbloggen om struktur på berättandet som var intressant. Har inte mycket att göra med mina miljöbeskrivningstankar, men är bra ändå. Och allt som är inspirerande leder framåt på något sätt!

fredag 1 augusti 2014

Vägran

Så jag åkte till mina föräldrar för att skriva ut senaste versionen av mitt manus. Jag gjorde misstaget att ta med mig vovven, nu får jag honom inte härifrån! Kanske är det det svala klinkersgolvet som gör att han vägrar, eller så vill han flytta hemifrån. Samma visa varje gång. Tar lite illa upp faktiskt.

Sorteras under: Vardagsbekymmer av yttepytteliten betydelse.

tisdag 29 juli 2014

Skrivflow

Den som lägger till fem kapitel till sitt manus, den får helt plötsligt mycket mer redigering att ta hand om. Men det blir också mycket roligare, för det är ju ny text att bearbeta.

Ambivalent much: Fem minuter är jag superbäst för att därefter falla ner i ett mycket mörkt hål som dessutom är både djupt och smalt. För att inte förgås av depression så går jag och plockar björnbär och badar i havet.

Nu sitter jag här och slickar på min salta arm och undrar hur tusan jag ska få en snygg knorr på Vickys relation till sin mormor.

Krusiduller och krumbukter

Jag redigerar och tycker att jag är värdelösast i hela världen och att jag borde sluta skriva och vem tror jag att jag är som tydligen tror att jag har berättelser som andra vill läsa och det här med gestaltning måste jag göra mer av och metaforer och fan och hans moster.

Något är jag i alla fall superbra på, och det är att skriva kort och koncist. Var jag sådan redan innan jag utbildade mig till jurist eller har det kommit med åren? Svårt att svara på, men let me tell you, det är långt mycket lättare att stryka text än att fylla i. Mycket. Fan, nästa gång ska jag brodera och krumbukta och krusidulla redan från början. Om jag någonsin ger mig på att skriva ett nytt manus förstås.

måndag 28 juli 2014

I'm an old fart

Inte nog med att jag vill lägga mig tidigt, vill ha lättuggad mat och tyst omkring mig. Jag grinar även till Sommar för att jag blir så sentimental, jag hytter med näven åt folk som kör för fort och jag vill bara gå i platta skor.

Å andra sidan.

Äh, det finns inget å andra sidan.

onsdag 23 juli 2014

Protagonisten och antagonisten

Protagonisten och http://debutantbloggen.wordpress.com/2014/07/23/filmmanus-4-arketyper/.

Gudars vad svårt det är att blogga från mobilen. Det här med att markera ord för att sedan länka? Fungerade ju lite sådär va?

tisdag 22 juli 2014

måndag 21 juli 2014

Tuff-Hanna

Min mamma röt ifrån och sa att jag minsann inte är någon mes, jag är diplomat. Ok, jag köper det. For now. Men i nästa manus kommer flera personer gå ett grymt öde till mötes. Mohahahaha!

söndag 20 juli 2014

Friserade sanningar

Att jag väljer att prata om recept när jag egentligen vill skrika från barrikaderna att livet är orättvist? Är det överlevnadsinstinkt eller bara mjäkigt? Har vägt alla mina ord och handlingar på guldvåg i så många år nu att jag inte längre vet. Svalt så många besvikelser att allt numera smakar sött trots att det egentligen inte smakar någonting. Har jag fått känsligare smaklökar eller nöjer jag mig numera med det minsta möjliga?

Oavsett så är jag trött på det. Trött på vad folk kommer undan med, trött på att svälja, trött på att stå bredvid.

Beware, kanske är det slut med Mes-Hanna nu.

onsdag 16 juli 2014

Mumsar

Det här kan gå till historien som den sommaren då jag blev tjock. Två personer slåss i mitt inre och det är alltid den Ohälsosamma Hånfulla som vinner. OH har inte ens övertygande argument, utan fladdrar bara med fingrarna och fnyser "kom å plocka då"! Mes Hanna hänger bara med huvudet och vet inte vad hon ska svara. "Ha" fnyser OH igen och slevar i sig en näve godis. Mes Hanna mår dåligt men håller tyst.

Förslag på hur Mes Hanna ska få OH att backa och gå sin väg emottages tacksamt. Mvh, Spyr snart.

Sommarlov

Herregud vad alla har sommarlov och reser och dricker vin och håller på. Mvh, En bok i solstolen på altanen går också bra.

*Bara lite bitter.*

söndag 13 juli 2014

Drake

Jag behöver en drake, verkligen alltså. Det har jag behövt i flera år men inte hittat den jag söker. Det finns mängder av drakar i silver och i profil, men jag behöver en i färg och som är redo för allt. På etsy hittade jag en som kommer i närheten, kanske får det vara good enough.



Här och nu

För någon vecka sedan fick jag boken Här och nu av Eva Ludvigsen hemskickad till mig som recensionsexemplar, himla kul tycker jag. Det visade sig vara en feel-good med några mörkare stråk. Den påminde mig om en annan bok jag läst och efter att jag funderat en stund så kom jag på det, Katarina Perssons 90 minuter. Precis som denna så utspelar sig även den här till stora delar i USA och både språket och berättelsen är lustfylld, lättläst och livlig. Kanske inte inte konstigt att de båda givits ut på samma förlag tidigare? :)

Ingrid väljer att resa runt i världen under ett år för att träffa mannen i sitt liv. Hon har en stark känsla av att han finns därute och att hon på detta sätt kommer att råka på honom. Och det gör hon såklart, på en hästgård i Montana. Här finns starka karaktärer och många dialoger. Jag är inget dialogfreak, men måste säga att Eva lyckats riktigt bra med att även få mig att gilla det. Alla har sin egen röst och allt hakar i varandra på ett trovärdigt sätt, så jag tänker att de som verkligen gillar dialog kommer få sitt lystmäte här.

Som jag skrev så har berättelsen några mörkare stråk, men om jag går in på dem så tycker jag att jag avslöjar för mycket eftersom de är bärande för historien. Så ni får helt enkelt läsa själva!


New Yorks gudar

För några veckor sedan läste jag en bok som jag sedan dess tänkt att jag måste rekommendera men ännu ej kommit till skott. Men nu så! New Yorks gudar av Lyndsay Faye (vilken gräslig hemsida förresten ...) kan vara en av de bästa böcker jag har läst faktiskt. Till en början tyckte jag att språket stod i vägen för berättelsen och lite för pretentiöst för att jag skulle orka läsa klart. Men så påminde jag mig själv om att det var exakt samma känsla jag hade när jag läste Jellicoe Road, och det är en bok som tog mig med storm när jag väl kommit över den första svårigheten med språket. Så jag läste vidare, och som sagt: fick läsa en bok som är en av de bättre jag läst. Härligt!

Tidningen Kulturen har skrivit vad jag själv skulle ha velat skriva, så jag länkar dit istället. Ja, idag är jag lite slö.

fredag 11 juli 2014

Pappa Paparazzi

Jag har ju skaffat Instagramkonto, som sist i världen, men det hör inte hit. Det visade sig vara roligare än jag först trodde och jag spann loss. Vi var på landet, sonen och jag, och löjlade oss med en peruk. Självklart tog jag fram nya mobilen och brände av några foton och lade glad i hågen ut dem på Instagram. Solen bländade mig och jag såg inte helt klart. Det jag såg när jag sedan kom in och bläddrade bland mina bilder ... Då var det tydligt. Den där blicken hos någon litelite på sin vakt, som försöker se avslappnad ut och titta in i kameran, som vet att den inte kommer undan, det är bara att härda ut. Den där blicken vi matas med i media, den på kändisar som paparazzis kör upp kameror i ansiktet på titt som tätt. Så såg han ut, kärleken i mitt liv, och det var jag som framkallade den där blicken.

Debatten om barn på sociala medier handlar om vad de kan tänkas vilja/inte vilja att vi lägger ut om dem, och självklart om pedofili. Men jag undrar jag, hur många barn blir utsatta för övergrepp dagligen, av sina föräldrar, fastrar, kusiner, vänner? Just i det ögonblicket som bilden tas, hur känner de då?

När jag var barn togs det foton vid högtidliga tillfällen som födelsedagar och jular, släktträffar och skolavslutningar. Vi var alla glada och tyckte det var spännande att vänta några veckor på att få se resultatet, hade man skrattat fint eller hade man råkat blunda? Eftersom det inte gick att radera bilder i kameran och ta hur många som helst för att sedan välja den finaste, så var man noga när man tog, och det togs inte så många. Särskilt det där sista: Det togs inte så många.

Idag blir våra barn utsatta för det som kändisar fasat för i hela vår moderna tid: Paparazzis. Men den här gången är det mamma och pappa som är bovarna.

torsdag 10 juli 2014

Mammasamvetet

När jag lägger mig om kvällen och tänker att jag hade kunnat vara snällare, jag hade kunnat vara mer lyhörd, jag hade kunnat samtala mer om creepers/family guy/bläckfiskars hundratolv magar/hur snabbt en fis färdas i rymden/annat valfritt ämne som tioåriga pojkar gillar att samtala om, då tycker jag att det är jobbigt att vara mamma. Men när vi hittar spel som vi båda gillar, badminton/skruvboll/hang man och sedan har vattenpistolkrig som slutar med att vi skriker av skratt och får ont i magen av kramp och häller hinkar med vatten över varandra och skiter i att mamman är 43 och kanske borde vara mer raffinerad, då är det himmelskt att vara mamma!

onsdag 9 juli 2014

Modesty och decoupage

Nu är hon färdig, byrån. Modesty som kicks ass osv. Jag som svurit över klister och trycksvärta. nu svär jag inte längre, nu klappar jag lite försiktigt och suckar nöjt.



tisdag 8 juli 2014

Instagram

Så, jag har ett nytt jobb och därmed också en ny mobil. En iPhone 5s, som man enligt sonen bör vara riktigt glad åt. Jag tänkte att jag skulle ta sommaren på mig att lära mig den eftersom den kommer vara en del av min arbetsdag framöver och det kan ju vara bra att kunna redskapet då. Alltså ... Jag började med Instagram för att det innehåller bilder och det trodde alla skulle vara såhimlaskojfördighanna! Alltså ...

Näe, jag skäms men det där med liten skärm och dutta med fingret och scrolla till dödagar? Inte min grej. Men, jag har ett instagramkonto och där heter jag hanna.lans. Jag har lagt upp hela två(!) bilder redan, båda på min hund. Var inte förvånad om dessa två bilder kommer vara de enda jag lägger upp, jag ber om ursäkt till er som redan följer mig!

söndag 6 juli 2014

Pia H. Interiör

När man är på besök i paradiset, kan man med fördel även svänga inom Jonsereds Fabriker och unna sig en extra trevlig upplevelse, nämligen ett besök i butiken Pia H. Interiör! Där finns även ett nära nog himmelskt café. Hemsidan har fantastiskt fina bilder under fliken "Inspiration" men jag var tvungen att ta några egna också. Paret som förestår det hela ville dock inte vara med på bild, vilket är lite synd eftersom jag sällan skådat ett så stiligt par!







På besök i paradiset

Tänk vad härligt att hela Sverige äntligen verkar ha fått sommar och värme! Jag bor ju tydligen i den del av Sverige som varit ett undantag den här sommaren med 20 grader och sol nästan varje dag, men idag, idag kan ingen klaga! Jag hade förmånen att bli bjuden på lunch hos väninnan som bor i paradiset, närmare bestämt Jonsered. Va, säger ni som kommer från västkusten, är inte det bara en avfart från E20? Näpp, det är det inte, svarar jag då.





Det här är bilder från väninnans trädgård, fattar ni eller? Det är alltså en herrgård med tillhörande mangårdsbyggnader där ägaren till herrgården hyr ut husen och gjort lägenheter på loftet i ladan. Hästhagar runt omkring och fantastisk utsikt över sjön. Herrgården kan dessutom vara en av Sveriges vackraste byggnader på en av Sveriges vackraste tomter. Oh my. Tänk att bo såhär? Tänk att få åka på besök till det här och dessutom bli bjuden både på lunch och finkaffe? Jag blir nästan avis på mig själv.

Nokia

Gör de ens telefoner längre? Förresten har jag ett par stövlar som härrör till den tid då Nokia gjorde skor. Kvalitet, kan vi väl i alla fall enas om att de står för? Stövlarna är ca: 25 år gamla och först nu har de fått ett litet hål i skaftet. Telefonen är något yngre, kanske sju år? Fungerar fortfarande, men hänger ju inte med med alla nya funktioner, så imorgon, imorgon är det jag som kvitterar ut en ifån som alla andra. Jädrar i min lilla låda vad jag ska instagramma!

Hej då vännen.

lördag 5 juli 2014

Decoupage

Det är så himla kul, Hanna. Det är så himla lätt, Hanna. Du måste pröööva, Hanna. Den som sa det ska ha spö. Spö, I tell you.


fredag 4 juli 2014

torsdag 3 juli 2014

Min stora kärlek

Han slutar varje dag med att säga att han älskar mig. Han vaknar varje morgon med att säga att han är vaken och har gått ut med hunden och gett honom mat. Fast det där sista är ljug, han säger inte att han har gett honom mat, han säger att han gett han mat. Jag ringer hem på lunchen och frågar om han gått ut med vovven och gett honom mat. Han svarar alltid att jag inte behöver ringa, han har gett honom mat samt varit ute med honom. Fast nu var det lögn igen, för han ger aldrig honom mat, han ger han mat. Och jag ger snart upp.

Jag förklarar den engelska motsvarigheten att han ju aldrig skulle säga I gave he food. Nä, det skullr han ju inte men likt förbaskat går det inte in. Och likt förbaskat upprepas det till jag blir irriterad och säger "hupp" när han är på väg att säga fel. Jeezuz, slappna av morsan. Han älskar mig, jag älskar han eh ... honom, och det är gott nog.


onsdag 2 juli 2014

Upside down-cake, Swedish style

Låt mig bara börja med att säga herregud. H e r r e g u d. Man kan baka amerikanska pajer och tårtor och så kan man baka megasuperamerikanska pajer och tårtor. Då kan man exempelvis baka en Upside Down Cake. Något jag aldrig bakat förr trots mina sju år over there. Men idag slöade jag i solstolen och sneglade mot min röda vinbärsbuske som dignade av mogna bär. Jag suckade lite över att jag inte kan äta smulpaj eftersom jag är glutenintolerant. Innan jag visste om det, så åt jag rödavinbärssmulpaj om somrarna så det stod härliga till. Mycket kan bli lika bra med glutenfritt mjöl, men smulpaj är inte en av dem. Och nej, det går inte lika bra med havregryn. Röda vinbär och havregryn är inte bästa vänner. Men i alla fall. Jag sneglade mot bären och tänkte att man borde kunna göra något annat gott. Och då poppade det upp en bild på Pineapple Upside Down Cake i medvetandet. Lika amerikansk som Cherry Pie eller nätdörrar. Nåväl, googlade lite och modifierade lite och volià: en Upside Down Cake Swedish Style med ananas och röda vinbär! Och som sagt: H e r r e g u d. Låt inte bilden lura er, detta är en bjudkaka. Med risk för att gästerna inte kommer hem för att de ätit för mycket.


Recept
2 dl Muscovado socker
1 dl smör
1,5 liten burk ananasringar
1/2 l röda vinbär

Låt socker och smör smälta ihop på spisen. Det tar ca: 10 minuter. Under tiden blandar du i en bunke:

3 dl glutenfritt mjöl (jag använde Finax, röda paketet)
1 dl mandelmjöl
3/4 msk bakpulver
1/2 tsk salt
1 msk vaniljsocker

I en annan bunke vispar du (ordentligt) ihop:

3,5 dl strösocker
2 dl rumstempererat smör
4 ägg, ett i taget

Sedan tar du det smälta sockret och häller i en form med löstagbar kant (för säkerhets skull, dock ej nödvändigt). Därefter lägger du i ananasringarna och de röda vinbären. Jag la ananasen först och sedan vinbären men inser nu att de röda vinbären skulle i först, det hade blivit snyggare tror jag.

Tag därefter:
1,5 dl crème fraîche och klicka i ägg-och sockersmeten varvat med mjölblandningen. Häll över bären/frukten och ställ längst ner i ugnen i 150 grader ca 1,5 timme. Låt svalna i formen och stjälp sedan upp på ett fat, gärna med djupa kanter eftersom man inte vet hur mycket det kommer att rinna på sidorna.


Min rann inte alls. Lite tråkigt, men som sagt: h e r r e g u d.

Fröken livrädd och symaskinen

Darrade av rädsla när jag bar ner symaskinen från vinden för att sy ett kuddfodral. Tre raksömmar. En gång i tiden ville jag bli designer och ritade både design och mönster och sydde för glatta livet. Intressant hur livet och känslorna kan ändra sig såpass mycket. Från svart till vitt och tillbaka igen. Jag överlevde dusten med maskinen och sydde hela två (!) kuddfodral. Bara raksöm och visserligen lite darrigt, men ändå, ä n d å ! ! Man måste möta sina rädslor och övervinna dem. En i taget.

Självförtroendet

Boosta ditt självförtroende på enkelt sätt. Ja, jag tror på sådant här, det går att lura kroppen och hjärnan till att boosta sig själv. Och jag tror att det är nyttigt!

tisdag 1 juli 2014

Det är inte den som ska gå till jobbet som behöver sova

Precis som jag alltid har hävdat. Men vet ni? När en är den där utmattade mamman som behöver ha lite tid att få samla sina tankar och inte har den där pappan som förstår eller ens bryr sig, då hjälper det inte om omvärlden säger till den där mamman att hon ska säga till den där pappan att han ska ta det ansvaret. SÄGDETTILLPAPPANDIREKT. Ok? Bara ett litet tips från mig till er. En utmattad mamma (ok, vilken förälder som helst, men i mitt fall var jag en mamma) orkar nämligen inte böna/be/gråta/säga till pappan ENENDAJÄVLAGÅNGTILL och behöver ha lite hjälp.

När jag var i det där stadiet och kände mig så jävla lurad för att pappan inte alls var pappa i verkligheten utan bara på papperet som den som varit med och avlat barnet, så hade jag hoppat på det där löftet i slutklämmen på direkten. På d-i-r-e-k-t-en I tell you. Nu väntade jag istället tills jag kunde uppbåda så mycket energi att jag orkade skilja mig. Himla bra beslut det också.

Men som sagt, till er som har en utsjasad mamma i er närhet (jaja, vilken förälder som helst, men jag känner avgjort fler utsjasade mammor) (kan vara för att mitt närmaste umgänge består av mammor) (jaja, slut på paranteser för att vara pk) så hjälp henne genom att själva böna/be/gråta/säga till pappan. Hon kommer älska er för det.

söndag 29 juni 2014

Blåbärs- och citronglass

Jag slänger väl in ett recept till här på bloggen, det är ju ändå söndag liksom. Fast, det har inget med saken att göra, det enda som har med saken att göra är att mormodern ringde och berättade att hon och dottersonen gjort glass men att den inte blev lika god som när jag och sonen gjorde det. De är på landet och tar det lugnt och jag är i stan och, ja, eh ... bara är.

Blåbärs- och citronglass

2,5 dl grädde
skalet från en ekologisk citron
saften från 1/2 paket frysta blåbär (man måste mosa själv)
1 dl strösocker
1/2 mjölkchokladkaka, riven

Eller det här receptet:

Jordgubbs- och apelsinglass

2,5 dl grädde
skalet från en ekologisk apelsin
1/2 paket frysta jordgubbar, så mosade det går
1 dl strösocker

Blanda så länge som glassmaskinen vill att man ska blanda.


lördag 28 juni 2014

Sofia och Carl Philips förlovning

Alltså, det spekuleras i om inte Calle lelle är vriden åt andra hållet eftersom det tagit sådan tid för de tu att förlova sig. Men att ... eh ... svenska hovet är väl inte direkt känt för sitt öppna sinnelag och eh ... damen i fråga har ju *host* en del prekära bilder i sitt bagage. Jag kan istället tro att man försökt tiga ihjäl den solkiga stämpeln och nu några år senare när hon är så fin så fin, då går det bra att förlova sig.


Vad säger den här historien oss? Inte mycket faktiskt. Jag blir bara mer och mer förundrad över att vi faktiskt har ett kungahus och att förlovningsringarna som de ger varandra är så galet dyra och att det faktiskt är vi skattebetalare som betalat dem.

Det var mest det. Nu ska jag kurera min förkylning och äta glass framför TV:n.

fredag 27 juni 2014

Maleficent

Kom precis hem från biobesök med sonen. Maleficent. Och nu är vi båda helt sålda. Jag googlar action figures för att köpa hem och krama på ibland, och sonen pratar om drakar och häftiga finesser och jag grät såklart en skvätt när the true love's kiss placerades på Törnrosas panna och när draken höll på att dö och ja, nästan hela tiden faktiskt. Det är inte klokt vad blödig jag är.

Nu måste jag nog köpa en sådan här att glida omkring i och låtsas ha vingar på ryggen och vara oövervinnerlig och god och ond på samma gång.

Från etsy.com såklart.

Struktur och gestaltning

Idag delar Amanda med sig av sitt sätt att strukturera samt hur tänket är kring gestaltning. Jag gillar särskilt att hon av slutar med att ibland måste man bara få gå över en gata utan att det ska gestaltas. Jag är ju själv inget fan av gestaltning, men det är mest för att det verkar ha gått lite galet i Sverige vad gäller det just nu. Allt ska gestaltas och allt annat ska beskrivas med metaforer. Kräks lite när jag läser för mycket gestaltning och metaforer.

torsdag 26 juni 2014

För ett gott skratt

Precis min humor, i alla fall i detta nu. Nästa år är alla vänsterställda penisar omoderna. Hahaha!

Selfie

Läste i en tråkigt negativ krönika om kvinnors selfies. Att de alltid är tagna uppifrån och att det är pga att vi vill förminska oss själva och se så ofarliga ut som det är möjligt. Då vill jag bara påpeka att det är omöjligt att ta en selfie nedifrån om man inte vill böja sig ned. Och det vill man ju inte eftersom man vill ha med hela kroppen. Återstår alltså att ta en bild uppifrån. Män tar inte lika många selfies som vi kvinnor, och när de gör det så brukar det endast vara ansiktsbilder. Se där lite vardagsfunderingar från den solvarma mamman som bara kan ta selfies uppifrån.


När sonen hjälper till kan det tas en selfie från golvet. Men då blir det kanske en youlfie? Eller en momfie? I vilket fall som helst ser jag inte ofarlig ut. Ser ut att kunna stampa på både det ena och det andra.

The Snowflake Method

Snowflake method, verkar ju vara något bra att följa faktiskt.

Rosensaft

Den här författar- och omvärldsfunderarbloggen har tydligen fått karaktären av en matblogg. Här kommer ytterligare ett recept på skojig sak att pyssla med och inmundiga:

Rosensaft. Ja, du läste rätt. Så himla gott och enkelt och udda att bjuda på. Receptet kan med fördel användas med alla ätliga blommor som doftar mycket. Exempelvis syrén, älgört, fläder och lavendel.

Ca: 20 blomklasar
1 liter kokande vatten
1 kg strösocker
2 ekologiska citroner

Rensa blommorna från grenar och blad, ta bort så mycket stammar och stjälkar som möjligt eftersom dessa kan ge en besk bismak. Tvätta citronerna och skala av skalet med potatisskalare. Pressa resten av citronerna. Blanda socker, blommor, citronskal och citronsaft i en bunke och häll över det kokande vattnet. Rör om. Ställ svalt i tre dygn och blanda då och då så att sockret verkligen löser upp sig. (Alternativt koka vatten och socker och häll över blommorna etc istället för att varva sockret i bunken.) Sila ordentligt.

Ställ i kylskåp eller frys in i plastlådor och skopa upp så mycket du behöver per tillfälle. Håller sig minst ett år i frysen.


onsdag 25 juni 2014

Spöken

Alltså, det här med spöken? Till exempel skulle jag vilja veta om alla kan bli spöken eller om det krävs någon särskild sorts disposition? Alltså, något slags särskild densitet, sinnelag etc? Jag skulle också vilja veta om det är flera olika stadier som man spökar i, eller om det bara är det första och sedan när man gått mot ljuset, så är man någon annanstans? Och det där med att man kan röra sig mellan de olika skikten? Borde inte det också betyda att man kan komma tillbaka till livet då? Och i så fall, är det då man väljer att reinkarneras?

Ja ni märker ju, många frågor och inte ett enda svar.

Vill gärna ha svar i detta liv, inte sedan, efteråt. Någon som vet?

tisdag 24 juni 2014

Två kistor och lite rester samt en chock

Vad man kan göra när man hittar grejer i kylskåpet som legat där lite för länge. Å man ba: simsalabim så blev det ännu fler. :)

Fyra sådana här längst ner och bortglömda i kylskåpet.

 Planterades i två sådana här i april.

Å blev till sådana här i juni.



Chocken över att inse att själen och hjärnan samarbetat för att föra kroppen bakom ljuset och lura ut en på en löprunda? Kommer nog inte ha hämtat mig förrän i augusti. Tidigast.

Jordgubbstårta

Alla behöver ett recept på jordgubbstårta! Och råkar en trilla på ett helt perfekt recept, då delar en med sig, ok? Ok! I receptet står det pistagenötter men ospecificerat om det ska vara salta eller ej. Jag tog osaltade men drygade ut med salta, and let me tell you, det ska vara salta! Jeez, vad gott det var i de tuggor där det var salt!

 Botten

 Första lagret

 Slutresultatet

Receptet på den perfekta tårtan!