måndag 31 december 2012

Nyårslöften

Hade kunnat vara min lista ...


Snodd av Desirée som hade den goda smaken att lägga ut den på FB, det tackar jag för!

söndag 30 december 2012

Det svänger snabbt

I hockey, eller hur brukar man säga? Likadant med självförtroendet. Blä, vad dåligt jag skriver och blä, vad långsamt det går. Kan känslan från igår vara snäll och komma tillbaka?!

Både Joker och Ess

En intressant artikel i SvD idag om rekrytering. Ja, jag tror verkligen det stämmer att en arbetsgivare letar efter anställda som är som h-n själv. Men vad händer med dynamiken då, undrar jag? Utvecklingen? Underbart då med sådana som Prime och de arbetsgivare som vänder sig till dem.

F.ö. tittade jag igenom mina inlägg från december 2011 för att se om jag avgett något nyårslöfte, jag trodde nämligen det. Jag trodde mig ha uttalat orden att jag skulle träna/gå på långpromenad/vara aktiv, varje söndag. Det som inte är nedskrivet, det har väl aldrig hänt, eller ...?

I år har jag bara ett enda nyårslöfte här på bloggen, och det är att använda bilder mer. Det är trevligt med inlägg med bilder. Helst fotograferade för egen hand, men även visdomsord och filmer livar upp.

Mitt bidrag för dagen, och målbild för år 2013:




År 2012, en sammanfattning

Det gick upp. Och så gick det ner.

Men om 2013 börjar som 2012 slutar, så måste jag utfärda en varning: Ser ni en lilaturkos blixt fara förbi, så är det jag.

Snart 30.000 ord!


lördag 29 december 2012

Kvantitet är en form av kvalitet?

Snart har jag skrivit fyratusen ord till. Med stel kropp, snor i huvudet och värk i detsamma, är det ett smärre mirakel att jag överhuvudtaget kan formulera mig. Fast vänta här nu, det kanske jag inte kan heller? Ordräknaren är snart uppe i 25.000 ord, men vem räknar hur god kvalitet det är på dem ...?

Vad man roar sig med

Sådär mellan frisk och sjuk. När man inte kan vila, för det blir man uttråkad av, men man kan inte prestera något heller, för det blir man för utmattad av? Där befinner jag mig nu. Några ord på mitt manus, några sånger, några videoklipp, lite ansiktsbok, lite mejl och så tillbaka igen. Nedan ett av mina favoritklipp alla kategorier. Stark kvinna saves the day och hela världsbilden. Ah, urkraft när den är som vackrast:




fredag 28 december 2012

Here comes the pain

Just som jag trodde att jag höll på att bli bättre, så blev jag sämre. Kastade mig iväg i bil och inhandlade yoghurt, fiskbullar, juice och annat som kan hålla mig någorlunda ohungrig om jag måste stanna i sängen och inomhus i några dagar till. Det gäller att p l a n e r a sin sjukdom som ensamstående.

Knappt 21.000 ord stannade jag på idag, det hände alltså inte så mycket mer efter kl 14.40. Oh well.

KDS?

Som förkortning av: Kan Detta Stämma? Jag är uppe i 20.202 ord. Klockan är 14.40. Allt kan hända.

Mer inspiration

Ok, inte frisk, men utan värk. Tack vare fina vänner som föreslår olika remedies så hålls den stången. Detta har gjort att jag idag redan fått ihop 2.000 nya ord på mitt tredje vuxenmanus. Ja, jävlar i min lilla låda vad jag skriver!

Här lite mer inspiration:



Och oj, vad hittade jag väl mera, en oerhört passande låt:


Womyn

Jag är inte förespråkare av ordet hen och jag är inte förespråkare av att alla ord ska avkönas till den manliga varianten av ett ord. Ni vet, att säga lärare istället för lärarinna etc. Det är inte att neutralisera ett feminint ord, det är att göra det till den manliga normen. Precis samma skit som händer när man tar bort Lilla Hjärtat, den dansande juden i Disney på julafton etc. Det blir extremt snedvridet. Om alla karikatyrer ska tas bort, så kvarstår bara en: Den vite mannen. Och var har allt detta lett oss då? Jo, förstås rakt in i rasismens allra djupaste vrå.

Jag läste en recension av "Cool Women" och råkade på ett ord jag aldrig tidigare hört: Womyn. Jag tänkte att jaha, även engelskan har alltså konstruerat ett hen-ord. Så jag googlade. Det visade sig vara tvärtom! Det är feministiska skribenter och konstnärer som skapat ett ord för att visa på att det kvinnliga ordet står starkt för sig självt. Istället för att försöka gå mer och mer åt det manliga hållet, alternativt skapa totalt avkönade ord som vi i förvirrade Sverige gör, har de tagit ett steg därifrån genom att ta bort den manliga delen av ordet. Så smart!

Förstärk det kvinnliga istället för att gömma undan det! Förstärk alla rasers olikheter och framhäv detta som något positivt istället för att klippa bort! Är det en självgod och välgödd vit man vi vill se som det enda rätta här i världen, verkligen?

torsdag 27 december 2012

Tusen ord

Tusen ord om en krossad burk med plommonmarmelad, kan det vara något ...? Det låter sisådär nu när jag skriver om det, men det är en viktig scen. Och manuset är nu tusen ord längre och jag går och lägger mig igen. Dumma sjuka!

Hoppsan

Jaha, den här värken jag kände i kroppen igår, det var inte för att jag suttit för mycket vid datorn. Det var sjukdom. Hej då manuset, hej sängen!

onsdag 26 december 2012

Nu ger jag upp

Knappt 4.500 ord blev det idag. Jag som hade siktat på femtusen, en jämn och bra siffra. Men det är bara att inse, kroppen vill inte sitta framför datorn längre. Den vill ha mat, den vill röra på sig och den vill läsa en god bok. 14.584 stannar ordräknaren på idag. Inte fy skam det heller! Imorgon kavlar jag upp ärmarna igen.

Hörs som ett minne

Lever och andas mitt tredje manus just nu. Letade efter en låt som är med i ett viktig scen. Vad är då bättre än att fråga om hjälp bland vänner på FB? Bästa reserachstället ever!

Här, känner ni suget i sången och musiken? Ah, ska bara försöka beskriva detta så att man förstår det precis genom det skrivna ordet. Utmaning.


Inte lika effektiv

... som igår, men har ändå hittills skrivit 3.000 ord. Försöker slappna av i axlarna genom att dansa till sånger på YouTube, men sladden till hörlurarna är för kort vilket gör att jag istället har fått kramp i benen efter konstig dansställning ...

Lägger mig på soffan ett tag istället. Min Cleo Coyle och lite choklad, så är jag på't igen sen!

Tvåtusen till

2.000 ord till har jag fått ihop. Skoj! Nu promenad med vovven och sedan lunch. Måste också lära mig att andas rätt. Hur kommer det sig att jag höll andan även detta andra skrivpass, trots att jag visste att jag gjorde det det första och nu försökte bättra mig? Kass disciplin?

Jag håller andan

Alltså, det här är ju inte bra. Jag håller andan när jag skriver. Precis som när jag tränar. Så himla dumt. Man klarar sig längre om man andas ordentligt har jag hört. Hittills idag: 1.300 ord. Fler ska det bli!

tisdag 25 december 2012

10.024

Mein Gott, jag klarade det! Nu måste jag ladda inför imorgon. Då blir det nazism och annat läskigt.

Jag och mina kolhydrater

Jag måste sluta med det här! Jag är på tok för bra på att unna mig för än det ena, och än det andra. Oftast bara för att. Just den här biten bara för att ladda lite. Inför ett skrivpass till. Klarar jag att nå tiotusen ord innan läggdags?


7.001

Minsann om jag inte är uppe i över 7000 ord nu. Jojomen, det är jag! Och fler ska det bli innan läggdags.

Flow

Inte som i engelskans betydelse, utan vår försvenskade variant som vi använder för att beskriva ett fint skrivflöde. Det är vad jag genomgår just nu. Underbara känsla! Ytterligare tvåtusen ord nu på förmiddagen utan minsta antydan till att sina. Hur ska det här sluta?

En dag

Eftersom TV inte visade något av intresse för mig igår, julafton, så såg jag fram emot att titta på En dag. Oh my, sicken tråkig rulle. Varje gång jag ser något med Anne Hathaway tror jag att det ska vara något bra, men varje gång blir jag besviken. Både av henne och filmen. Men det känns som att hon borde kunna göra ett strålande jobb, gör det inte? Kanske är det dags nu, med Les Misérables?


Fyrtio graders skillnad

Det är ju nästan osannolikt hur stora temperaturskillnader det kan vara i Sverige på en och samma dag. Vi har regn och +5 i min del av Göteborg idag, uppe i norra Norrland har de -35!

Min juldag går i skrivandets tecken. Har nästan hela romanen klart för mig, nu ska den bara ner på papper. Eh ... dator menar jag.

måndag 24 december 2012

2.000

Tvåtusen ord. Har jag skrivit idag. Om inte om hade varit, så skulle det ha kunnat bli många fler. Men jag har åkt runt, skottat och gått ut med hunden också. Fyra gånger. Det bryter upp dagen det där med hundpromenerandet. Kanske hade varit bättre med katt om man nu ska bli/vara författare?

Äsch, jag slängde in tusen ord till. Why not, liksom. Aah, tempo, I like it!

Kalle eller inte Kalle

... det är frågan det. Har hittills idag skrivit 1000 ord på mitt nästa romanprojekt. Vilket väger tyngst, Kalle eller orden?


Men de här typerna får inte vara med. Eller jo, den vita tjocke mannen får vara med. Egentligen lite konstigt eftersom han är en stereotyp av en vit man. Välgödd och självgod. Borde inte han också klippas bort?

Idag längtar jag efter

Den pojken. Den årstiden. Den platsen. Och den känslan.



Ganska långt borta nu, allt det där.

Jag gör som Simona istället. Skriver på nästa stora(?) roman!

söndag 23 december 2012

Jag gillar inte deckare

... brukar jag hävda. Men när jag fick en fråga förra veckan, så började jag fundera. Frågan löd: Finns det någon författare som du läser alla böcker av? Jajemen, svarade jag och började rabbla upp: Agatha Christie, Cleo Coyle och Donna Leon. Men hold on ...! De skriver ju deckare? Så nu måste jag tänka om. Jag gillar tydligen deckare, men en särskild sort.

Gemensamt för författarna ovan? De är författarinnor. Morden är inte alltför geggiga. Maten spelar huvudrollen.

Just nu Cleo Coyles senaste från The Coffeehouse Mysteries. Läs och låt er läskas!




lördag 22 december 2012

Juldagen

Idag är det dagen efter julafton, dvs juldagen. Johooorå! Det är verkligen fantastiskt vad jul det kändes som igår. När jag var ute på kvällspromenad med vovven kändes det konstigt att inte se andra julrusiga människor öppnandes paket i sina vardagsrum. (Jag bor tättbebyggt och man ser in i allas små världar.)

För mig är det juldagen idag och när jag läser folks bloggar om hur de laddar upp inför julen, då måste jag fundera ett varv till för att förstå. Nu börjar jultrafiken, säger tidningarna, årets största köphelg etc.

Inte jag. Vi tittar på våra fina julklappar, använder det som går att använda (sprayfärg!) och äter rester.

Imorgon är det jag som ligger på soffan med julböcker. Sträcker mig lojt efter en pralin till och funderar över nyårslöften.


fredag 21 december 2012

Lillejul

Idag har vi firat Lillejul. Det blir ju så när man separerar från sitt barns andre förälder. Riktigt bra blev det, det tyckte vi alla som var med. Härligt! Enligt mig, så är det här det viktigaste på hela julen:


Och den gravade laxen, som blev himmelsk, de rökta laxrullarna och de ugnsbakade fikonen. Och julmusten, paketen, sillen, osten och allt det andra.

Nu sover sonen sött och imorgon ska vi pröva en av hans klappar: Graffitimålning i lekrummet!

torsdag 20 december 2012

Sicken liten pralin

Nu har även jag följt i Sonjas fotspår genom Europa! Åh, vilken önskedröm att få vara med om det de tre väninnorna är, och vilken härlig feel-good historia! Precis som en kännas-bra historia ska vara. Lite sex, lite flärd, lite skratt och lite tårar. Snart tar jag mig an hennes hemlighet också. :)


Man kan också glädja andra

Vår gran gör stor succé på FB just nu. Tänkte att jag kanske kan glädja andra också. Om inte annat kan er prestationsångest inför granköp kanske mildras
något ...


onsdag 19 december 2012

Research



Till mitt tredje vuxenmanus. Det börjar ta form nu. Historien har jag haft med mig ett år ungefär, men först nu faller orden på plats. Har skrivit slutet först. Ett bra slut, tycker jag. Vi får väl se om jag håller fast vid det eller ändrar. Ibland blir det ju så.

Hitler, undrar ni? Ja, säger jag. Men bara som bifigur. Ockultism, undrar ni? Ja, säger jag. Spöken och annat skoj blir det också. Kan bli hur bra som helst. :) 

tisdag 18 december 2012

Jippiiii

Det är så kul att betala räkningar i december att jag måste ge mig på ett litet glädjetjut: Tjohooo!

Eller inte.

Linser som julmat, kan det vara nå't?

måndag 17 december 2012

Min grynkorv

Idag sysslar jag inte med bloggande. Eller fejsbookande. För idag tar jag hand om världens bästa, men sjuka, nioåring! Grattis älskade sonen på din 9-årsdag!!



Lite svår bild, men genom hålet som leder från sonens sovrum och in till lekrummet, ser ni en födelsedagspresent: En världskarta som täcker hela väggen! Tack storasyster för hjälpen med att sätta upp den!

söndag 16 december 2012

Hundraåringen som inte klev ut genom fönstret och försvann

Här sitter jag framför datorn och letar namn som kan ha passat för hundra år sedan. Och vad hittar jag väl då? Jo, en härlig hundraåring som bloggar!

Jag behöver namn till en tragisk karaktär som finns i min tredje vuxenroman. Eller, kommer att finnas, den är inte skriven än. Har slängt ur mig frågan på FB och har fått en mängd förslag, alla bra. Men namnen Dagny och Bojan kan jag inte använda längre. Eftersom det finns en hundraåring med samma namn och som inte klivit ut genom sitt fönster och försvunnit, utan som är synnerligen vital framför sin dator. Och verkar vara allt annat än tragisk.

lördag 15 december 2012

Söder om stan

Jag funderar över livet på min lokalblogg idag.

Nu ska jag måla och nåla tyg och slå in presenter. Till min snart nioåring. Tiden går fort och långsamt. Men det är det som är livet, och jag älskar det.

Förtvivlan och en glad bild

Charmiga Charlie som bor i Connecticut, skriver så fint om det förtvivlade som hänt i grannskapet. I samma inlägg finns fantastiska och optimistiska bilder. Jag väljer att sno en av dem. Mer glädje till folket, och långt färre vapen. Borde vara ett vinnande koncept.

Krama om varandra idag. Och alla andra dagar. Och kära USA: Gör om era vapenlagar. NU!


fredag 14 december 2012

Gud välsigne Amerika ...

Mitt forna hemland. Jag tänker på mina nära och kära vänner och bekanta som bor kvar i området.

Jag är glad att jag inte gör det.



Signerade böcker

Jag tog mig en sväng söderöver, till Kungsbacka närmare bestämt. För där stod Åsa Hellberg och signerade två av sina romaner om Sonja. Det tillfället ville jag ju inte missa! Så jag körde ner, satte mig på biblioteket och skrev. Och skrev. Och researchade. Underbart, dit tänker jag ta mig fler gånger. När klockan slog 15.30 var jag på plats på Bokia. Två julklappar rikare gick jag därifrån 30 minuter senare. Jag tror att man får stanna och prata vid signeringsbordet. Jag är ganska säker ... *host*

Hoppas tåget är i tid på vägen hem, Åsa! (Och att jag hade fel om tiden mellan Kungsbacka och Frölunda Torg ...)


torsdag 13 december 2012

När jag trodde att garaget skulle störta samman

Kl 15 skulle jag hämta ut min bil ur garaget under Lärarhögskolan. Helt plötsligt börjar det dåna något förskräckligt och då jag hemfaller åt katastroftänk titt som tätt, så tog jag för givet att det var garaget som höll på att störta samman. Det var det inte. Det var några jas-plan som flög i julgransformation.

J u l g r a n s f o r m a t i o n.

Hahaha! Ganska långt ifrån sammanstörtade garage.

Och för alla Snabba Cash-fans, kan jag meddela att inspelning av denna bl.a. kommer genomföras i nämnda garage mellan kl 21-03 i natt.

*Bild från nätet någonstans.*

Trägen vinner

Simona gästas idag av Annika Estassy som debuterar i vår med Solviken. Jag måste dela med mig eftersom Annika beskriver processen så bra! Haha, precis såhär är det. Hopp och förtvivlan, man är bäst för att sedan bli sämst. Och som alltid hjälper det mig att få läsa om andra som inte gett upp och som glatt delar med sig av eländet som är livsnödvändigt och som kanske kanske leder fram till en färdig roman!

onsdag 12 december 2012

Tante Juls adventskalender

I posten idag fick jag en påse chokladkolor från Tante Jul! Hon har en adventskalender där man kan vinna hemmakokta karameller nämligen, och den har jag deltagit i. Och fick en påse gotter. Yum! Passar utmärkt till godisbordet på jul. Om det finns några kvar tills dess. Var med du också, kanske vinner du?

SkillPages ...

Nä, fy vad jag känner mig lurad. Kränkt kanske till och med. Fick en förfrågan från en person i min bekantskapskrets om jag ville vara med i SkillPages. Då det är en person jag inte normalt skickar privata mail med, tyckte jag det kändes märkligt, men blev ändå glad. Det lät som ett bra nätverk. Så jag tackade ja. Skulle jag kanske inte ha gjort. Vips skickades nämligen förfrågningar till alla jag någonsin mailat ... Precis, inte bara dem jag har i min adressbok på Yahoo, utan alla a l l a jag någonsin skickat mail till. Detta inkluderar olika kommuntjänstekvinnor- och män, arbeten jag sökt, tidigare arbetsgivare och min trista ex-man. Nämen, vad skoj liksom. Not.

Läste på nyheterna att SkillPages fått miljoner användare på kort tid. Jo, tjena.

Upprörd är bara förnamnet.

tisdag 11 december 2012

Energipåfylld

Har ni någonsin suttit i IKEAs restaurang och pratat i 2,5 timmar? Inte det? Det har jag, för första gången i mitt liv. Tack KT!! Nu fylld av positiv energi som jag ska använda till något kreativt. Men först promenad med vovven.

måndag 10 december 2012

Ditt vackra liv

En så härlig titel hade eventet jag medverkade i igår! Det var soppa, thé, meditation och praktiska kreativa övningar om vilka drömmar vi har för år 2013. Allt utmynnade i varsitt collage. Åh, vad jag älskar collage! Detta pryder nu väggen framför min dator, så att jag kan minnas, känna och drömma mina drömmar.



Tack Eva för ett underbart initiativ!

Vad collaget till fullo betyder? Det vet bara jag. ;)

Newyorkmamman får igång publiken på Rolling Stones konsert i Brooklyn!

Bara se här vilken cool kompis jag har! Jag förstår om inte ni kan peka ut min Newyorkmamma, men det kan jag. Lyssna och njut, vilken stämning!

söndag 9 december 2012

Scrivener

Verkar ju helt genialiskt! Har precis tittat igenom en enklare tutorial och är såld. Ska ladda ner vid tillfälle och sedan, sedan: DÅ blir jag strukturerad i mitt författande, minsann!

Jag övar

Jag har alltid gillat att fotografera. Med en pappa som hade det som sitt stora intresse när jag växte upp, så antar jag att jag blev påverkad av det. Vi hade också ett mörkrum hemma, Där fick jag och min storasyster härja fritt. Learning by doing, var mottot. Åh, vi älskade det! Dofterna, den mättade mörkrumslampan, förväntan på hur bilden skulle bli.

Digitalkamerans intåg förändrade detta. Fördelen är att man kan radera en bild omedelbart, det kunde man inte förr. Nackdelen är fördröjningen när man tar kortet, och att man inte längre behöver ett mörkrum.

Jag brukade kunna fotografera hyggligt bra. En fantastisk fin kamera hade jag. Nu har jag köpt mig en liten pocketsak. För att kunna ha med mig överallt. Gott så. Men. Alltid detta men. Hur tusan använder jag den på bästa sätt? Jag har en funktion som gör att jag kan zooma in riktigt nära och få ett ok djup i bilderna. Problemet är bara att jag endast hittar den funktionen då och då.

Så jag övar. Och övar. Och övar. Här snökristallklädd ljung. Ja, jag vet. Det finns miljarder bilder på snökristallklädd ljung ute i världen. Här kommer helt enkelt en till. En som hade kunnat ha bättre djup. Men som på något sätt är fin ändå.


lördag 8 december 2012

Tidiga julklappar

Kvinna måste älska Amazon.com! Jag beställde tre böcker med allra långsammaste leverans. Skulle komma fram mellan jul och nyår, tidigast. Icke då. De kom fram igår. Så nu har jag att göra i mellandagarna. Jag, böckerna, soffan och knäck. Det blir bra det.


fredag 7 december 2012

Syrlig

Dagen började fantastiskt trevligt men fortsatte inte på samma sätt. Eller, jag fortsatte inte på samma sätt. Livet, ni vet. Det är inte många människor som irriterar the hell out of me. Men: De(n) som gör det gör det med bravur.

Skönt att de allraallra flesta jag känner är sunda, trevliga, empatiska och alldeles underbara!

Nu tänker jag ha en fabulös helg, det svääär jag på!

torsdag 6 december 2012

Dumma dej

Suck. Det är svårt att erkänna när det är man (jag) själv som är dum. Men så är det. Varje morgon. Varje morgon promenerar jag, sonen och hunden till skolan. Och varje morgon säger jag dummadej, till hunden. För att han drar, för att han stannar, för att, ja, för att vadå egentligen? Han är en hund.

Sonen kvittrar vid min sida om ditt och datt och det enda jag tänker på är kaffet jag inte druckit. Kaffet som skulle ha gjort mig till en bättre människa. Så svär jag på att imorgon, då , ska jag hinna dricka kaffe innan vi går iväg.

Men morgonen därpå, trycker jag på snooze och så är det samma tråkiga visa igen.

Dumma mej.

onsdag 5 december 2012

När man inte är rädd om sitt liv

I Göteborg är det inte hälften så mycket snö som i Stockholm, och dessutom har vi en strålande blå himmel idag. Men. Trots att det är skottat på gator och trottoarer, så är det uschligt mycket snömodd. Som bilist gör jag vad jag kan för att minimera risken för att bilen ska sladda eller glida i sidled. Jag vet inte vad dessa cyklister tänker på? Gatan är min, MIN? Rädda om livhanken är de i alla fall inte. Ingen bil kommer förbi en cyklist som cyklar såhär och ingen bil har möjlighet att stanna i tid om cyklisten sladdar och trillar.

Bild från SvD

Dagens upprörda morr går till våghalsiga cyklister!

tisdag 4 december 2012

Finfina Frida

Åh, blommor! Och i de härligaste färger jag vet. Ibland får man sådant av mysiga vänner. Exempelvis en söndag då man bjuder på glögg.


Lilla lögnskolan

Tittade en kort stund på Nyhetsmorgon nu imorse. Där uttalade sig en lögnexpert (nej, så var nog inte hennes titel, men det var något ditåt) om hur man kan se om någon ljuger. Och tar den klassiska som man hör överallt när det här med lögner kommer på tal: Om personen i fråga tittar snett upp till vänster, så ljuger den. Nej, nej och åter nej! Vill jag utbrista. Jag känner ingen som talar så mycket sanning som jag, och jag äääälskar att titta upp till vänster när jag funderar. Det är där kreativiteten finns för mig. Jag tittar överhuvudtaget oerhört sällan till höger när jag funderar, tittar ännu mer sällan ner i backen under samma omständigheter.

Ett annat tecken för att se om någon ljuger, är att de petar sig i ansiktet under tiden. Nej, nej och åter nej! Vill jag än en gång utbrista. När jag funderar flyger ofta ett finger upp till munnen. Vet inte varför, men jag ser på foton på mig själv som barn och nog tusan står jag ofta med blicken i fjärran och ett finger på läppen. Och nej, jag ljög inte som barn heller.

Är jag undantaget som bekräftar regeln, eller ska hela lögnskolan revideras?

måndag 3 december 2012

The Rolling Stones

Alltså, att Newyorkmamman var cool, det visste jag redan innan, men nu slår hon nya rekord!

HÄR finns ett klipp på YouTube. (Blogger vägrar lägga upp video just nu ...)


söndag 2 december 2012

Tio vanliga fallgropar

Det finns en lista på Författarcentrums hemsida där deras erfarna lektörer gjort en lista över de tio vanligaste fallgroparna för ett manus som inte blir antaget. Jag stupar på nr 6. Jag misstänker dessutom att jag alltid kommer att stupa på nr 6.
G e s t a l t n i n g. Men jag gillar ju inte gestaltningar! Varken vad gäller mina egna manus eller andras. Lite, sådär vid sidan om, är ok och nödvändigt, men annars somnar jag eller blir hejdlöst irriterad.

Jag tänker att det är synd att gestaltning blivit ett så allena rådande ideal idag. Bara för 20 år sedan såg det inte alls ut så. I alla fall inte om jag baserar det utlåtandet på de böcker som trycktes då och som jag har läst. Jag tror faktiskt att vår icke-läsande allmänhet blir alltmer undanskuffad av för många och utbroderade gestaltningar. Kanske med den trista bieffekten att de själva känner sig mindre vetande och lite utanför. Utan att veta varför.

Så, jag slår ett slag för bredare litteratur. Då menar jag av det slaget att skrivsätten skiljer sig åt. Mångfald även vad gäller språket, det gillar jag!

lördag 1 december 2012

Inspirationsbild

Jag tänker mycket i bilder. Jag ser i scener när jag skriver och jag ser det när jag fantiserar ihop olika berättelser. Även om det mesta går att suggerera fram med en rik fantasi, kan det ibland vara bra med inspirationsbilder. Dessa sparar jag för att framöver ta fram när fantasin behöver en knuff framåt. Idag gick jag förbi den här underbara stentrappan:



Den kan få vara med både i mitt andra barnmanus och i mitt tredje vuxenmanus!

Skrivaradventskalender

Ann Ljungberg har en bra idé om skrivövningar varje december. En adventskalender med skrivtips! Ska försöka haka på hela vägen nu när min NaNoEdMo är färdig. Och ja, jag nådde hela vägen fram i november som jag hade tänkt!

fredag 30 november 2012

En dag kvar

Sedan är det första dagen på sista månaden! Och första dagen på början på ett sundare liv för mig. Kanske. Hittade Trainalong genom en FB-vän och tänkta att ja, jag hänger på. Röra på fläsket kanske gör att humöret går upp samtidigt som orken gör det? Vet inte hur det är med er, men min november har varit ganska så trött. Längtar tills jag får tillbaka min vanliga energinivå igen!

torsdag 29 november 2012

Refuserade

Aahh, ljuv musik i mina öron och en anledning till att inte ge upp sin dröm. Någonsin!

Smittsamt

Snodd rakt av från Åsa. Ett gott skratt förlänger livet!


Hoppas ni får en trevlig torsdag! Själv ska jag promenera hundar, köpa födelsedagspresent och fundera mer på min synopsis.

onsdag 28 november 2012

Letar stämning

Jag behöver komma i rätt stämning för att påbörja min spökhistoria. Således googlar jag på spökhus, kråkslott, mystiska hus etc. Och dyker på en TV-serie som jag bara måste ha! Med min all time favourite skådis, Jessica Lange. Kan inte bli annat än bra. Här kan vi snacka om att komma i stämning!

Barnboksmanus nr 2

I måndags satt jag på café i några timmar för att skriva synopsis till mitt nästa manus. Det var så himla länge sedan jag hade möjlighet att sitta helt ensam och i flera timmar, och jag njöt i fulla drag. En (ett?) synopsis påbörjades och om jag kan fullfölja detta så kan det bli riktigt bra tror jag.

När jag tyckte mig vara färdig med synopsen (vill gärna skriva synopsisen, men det ser konstigt ut) tittade jag igenom andra dokument på datorn. Jag hade ju tid på mig och ville absolut inte gå därifrån. Och ja just det ja, där låg mitt halvfärdiga manus till min andra barnbok. Och vet ni? Jag tyckte den var riktigt bra! Bra historia och bra språk. Såpass bra att jag inte kunde komma på hur jag skulle fortsätta. Vilket dilemma.

Kommentarer

Det verkar som om man inte kan kommentera på min blogg från sin telefon. Jag hittar inte de inställningar som kan avhjälpa detta tyvärr. Tips emottages tacksamt. Fast det förstås, om ni inte kan kommentera, så kan ni inte heller ge tips ... Ni som kan kommentera och som vet, kan ni skriva en kort bruksanvisning till mig?

tisdag 27 november 2012

En gång var jag sopran

Musik och sång har alltid funnits med i mitt liv. Från blockflöjten när jag var 9 år, via fagotten när jag var tonåring till körsång i NYC. För att inte tala om alla gånger jag som barn sjöng med familjen runt köksbordet i stugan med tända stearinljus och pappa på tvärflöjt. Bleka dödens minut. Om och om igen. Så grät vi och sjöng igen. En familj med väl utvecklade tårkanaler.

När jag bodde i New York sjöng jag med Svenska Kyrkans kör. Inte för att jag var kristen, utan för att det var där man träffade andra hemlängtare och så sjöng vi tillsammans. Jag var sopran. Jeez, vilka toner jag kunde ta! En december sjöng vi på Waldorf Astoria för en massa businessmen och några kvinnor. I stora salen. Den är stor. Den var fylld till brädden av människor som satt och åt runt runda bord. Alltid runda bord och guldstolar i USA. Absolut knäpptyst blev det när 30 svenska tjejer och killar skred in och sjöng Natten går tunga fjät.

Vi sjöng med Loa Falkman och inte en ton sjöngs fel. Det kändes mäktigt och finstämt och herregud vilka applåder vi fick. Sedan sjöng Loa Falkman själv. Då började folk äta igen och småprata. Bästa betyget till vår kör tycker jag. Att sjunga bort Loa Falkman? Unheard of.

Nåväl, jag har inget videoklipp från den kvällen tyvärr, så ni får hålla tillgodo med en annan mäktig körsång:



måndag 26 november 2012

Tävling hos Anna!

Om ni kilar över till Anna Granströms blogg så kan ni vara med i en tävling om tre böcker!

Vänner

I brevlådan i fredags låg en alldeles förträffligt fin present! En julklapp sådär en vecka innan advent. Men så var det också ett julpynt, och ett sådant vill man ju ställa fram innan det är julafton. Fotot gör det inte alls rättvisa, men jag hoppas verkligen att ni får en uppfattning om hur oerhört välarbetat detta är. Scrapbooking at its finest! Allra finaste Maria har gjort detta till mig och hjärtat svämmar över av glädje över alla vackra, fina och rara vänner jag har träffat genom bloggen! Underbara Maria, stort tack från djupet av min själ!


Recension

Trillingnöten har äntligen läst min Som någon annan bäddar! Och vet ni? Hon har lånat den på Elib till sin telefon och läst på den. Åh, vad kul! Det verkar ju ha gått bra. Med ett undantag, i telefonen har man inte riktigt koll på hur långt det är kvar av boken. Läser du en pappersvariant så är det ju väldigt tydligt, i telefonen måste man nog ha koll på sidnumren.

Men alltså, det här med att låna en bok i Sverige, på sin telefon i USA, det känns så futuristiskt. Jag har ännu inte riktigt landat i all den här fantastiska tekniken som finns. Bra att andra drar i mig och visar vägen. Och bra att jag glatt hänger på. :)

söndag 25 november 2012

Julgodis

Jag fortsätter av bara farten. Idag, svampfudge!


Men titta här, ett ännu enklare recept med ännu färre ingredienser!

lördag 24 november 2012

Bilfudge

Sonen har två vänner som ska sova över och de samarbetar så bra så. Framför varsin dator. Eftersom det är så lugnt och jag så överflödig, rände jag iväg till affären. Fick en krejving efter julgodis nämligen. Tänkte mig juleskumsfudge, men ändrade mig till bilar. Bilfudge. Vi får se hur det blir. Go'lördag på er!

fredag 23 november 2012

Lättklätt

På en semester förra sommaren reste jag bl.a. genom Tyskland. Där tog jag kort på en byggnadsställning med en affisch på en lättklädd kvinna. Sa väl: vojne, så det står till ute i världen, tack och låååv att det inte är så i Sverige. Men det är det tydligen. Suck.

Note to self

Ska ju skriva en spänningsroman är det tänkt. Då behöver man (jag) lite tips och trix. Hittade ett bra och kort inlägg hos Amanda Hellberg om det hela. Ska försöka komma ihåg. Nu när jag länkat dit är det enklare. Älskar hur man kan använda bloggen som både egen dagbok och kommunikationsmedel med andra.

Tydlighet

Tänk, vad jag uppskattar tydlighet! Oavsett om det rör sig om något positivt eller negativt, så gillar jag raka puckar. Har alltid gjort. Om man får en förklaring till saker och ting så är det lättare att förhålla sig till omvärlden. Och gå vidare. Kan det vara därför som jag blir så irriterad på refuseringsbrev som i princip bara säger tack men nej tack?

*Sorterat under fredagsreflektioner*

torsdag 22 november 2012

Glutenfria pepparkakor

Tänk, vad en liten deg kan göra en (mig) så glad! Orkar dock inte skriva receptet en gång till, så kila över till min andra blogg ni som vill ha ett fantastiskt recept på glutenfria pepparkakor!



Sämst

När man känner sig som en riktigt dålig skribent, är det viktigt att peppa sig själv på alla sätt och vis. Hittade två fina visdomsord från andra författare, har dock missat att skriva ner vilka:


Det svåraste med att vara författare är att stå ut med hur dåligt det är under tiden. 
-Här befinner jag mig just nu. Är kass, kassare, kassast. Kan man ens komparera det ordet? Ja, ni märker ju. Kass.
Om bara fågeln med den vackraste rösten sjöng, tänk så tyst det skulle bli i skogen då
-Den här är riktigt peppande. Alla böcker och berättelser behövs! Alla har någon som tycker om när texter skaver, går mot strömmen etc.

Tänker nu ta tag i dagen och skriva. Än på det ena och än på det andra.

onsdag 21 november 2012

Tatuerade tårar

Ska du bara läsa en bok i år, låt mig då rekommendera Tatuerade tårar av Bobbi A. Sand. Finstämd och mångbottnad skriver Bobbi om tre unga personer. Mija, Micki och Danny. Alla tre med olika tyngder inom sig, men olika uttryckssätt. Här finns visserligen självskadebeteenden med, men det är inte dessa som står i fokus. Det är istället huvudpersonernas val att möta verkligheten som står i fokus. Oerhört välskrivet och aldrig svart eller vitt. Istället svävar vi mellan olika gråzoner som aldrig blir ovidkommande eller platta. Gestaltningar som annars är något jag inte är helförtjust i, förekommer här helt naturliga och leder hela tiden berättelsen framåt. Det här är inte en bok man läser snabbt, eftersom man (jag) inte vill missa några nyanser. Låna eller köp! Finns också för nedladdning för iPad om du klickar på länken ovan.

tisdag 20 november 2012

Fynd

Finns det något roligare än att fynda? Ja, jo, visst barnkalas, julen, födelsedagar etc, men annars? Idag hittade jag ett handvirkat vitt, tvättat, helt överkast som täcker min 1,40 säng. För 300 kronor. Alltså?! Bildbevis kommer.

F.ö. tycker jag det är konstigt när hundra människor läser ett inlägg men inte en enda kommenterar. Själv har jag svårt att låta bli när jag läst någons inlägg ... Jag tycker överlag att alla bloggar har färre kommentarer än i våras. Är det så? I så fall, varför?

Det här med rasism

Hur man än gör så blir det fel i någons ögon. För att spegla mångfald måste man såklart ha möjlighet att avbilda olika folkslag. Men gör man det är man rasistisk. Om man väljer att teckna nidbilder. Då undrar jag: Vem bestämmer vad som är en nidbild? Tecknaren Stina Wirsén tyckte inte att hon tecknade en nidbild när hon tecknade Lilla Hjärtat. Det tyckte andra. Vem bestämmer vad som är sanningen? Själv tycker jag att Lilla Hjärtat är fruktansvärt söt, precis som alla Små Brokiga. Kanske hade ingen reagerat om Stina även tecknat en Liten Brokig med asiatiska influenser? Samer? Romer?



Egentligen vill jag inte komma nån mer vart med det här inlägget, än att jag tycker att det går för långt ibland. Antirasismen blir rasistisk. Genusmedvetenheten blir sexistisk. Balansgång är vad allt handlar om.

måndag 19 november 2012

Språkfunderingar

Funderar lite över språket (som så många gånger förr ...) och hur vi använder det. Svenskan är ett språk som medger femininum och maskulinum. Inte bra, säger många. Då görs en uppdelning mellan könen och det är negativt bestämt om det är feminin form. Menas det. Som kvinna blir jag förödmjukad av detta resonemang. Det är inte på något sätt fel eller negativt att vara kvinna i min värld!

När vi tar bort ord som lärarinna och istället säger lärare rätt över, ja, då identifierar vi alla som maskulinum. I rättvisans namn hade vi lika gärna kunnat göra oss av med maskulinumformen och istället kallat alla för lärarinnor. Det är inte genusmarkörerna som måste ändras, det är vår värdering av desamma.

Jag känner dock att jag arbetar i motvind vad gäller den här delen av språket.

Undrar när vi får höra att kronprins Victoria och prins Daniel får tillökning. Eller när prins Madeleine gifter sig med sin finansvalp.

Förkovran

En bild säger mer än tusen ord.


söndag 18 november 2012

Vad gör en författare på sin fritid

Kim Kimselius är en författarinna som är busybusybusy. Hon åker land och rike runt och föreläser om sina böcker. Idag skriver hon om att hon ofta får frågan Vad gör en författare på sin fritid? Hon svarar med att hon tänker på sina böcker. Precis sådär är det för mig också har jag märkt. Jag tänker på hur jag kan marknadsföra mig, hur nästa roman ska se ut, hur omslaget ska se ut, hur jag ska lägga upp den dramaturgiska kurvan, genom vems ögon vi ska följa historien etc i all oändlighet. Man kan tro att detta skulle hindra mig från att utföra andra sysslor, men det gör det inte. Tvärtom. Jag får energi av att tänka ut historier.

Och när jag tänker tillbaka på mitt liv hur det sett ut, så har jag alltid haft historier i huvudet. Jag intervjuade min farmor vid ett tillfälle för att skolarbete. Hon berättade att hon aldrig känt sig äldre än 25 år och att även hon ständigt fantiserade och var nyfiken på allt. Hon somnade in i sin säng när hon var 91 år. Knappt sjuk en dag i sitt liv och med ett strålande humör. Visserligen inte författarinna, men det är jag säker på att hon hade kunnat vara.

Jag tror att det till en stor del handlar om att man har ett rikt inre liv, och det är något som alla författare har. Oavsett hur framgångsrika de är.

lördag 17 november 2012

Vad i hela helvete?!?

Jo, det passar sig att använda riktigt fula ord just nu. Fetaste fulorden man kan hitta till och med. För vad annat kan man säga om att ett gäng slår ner en 87-årig dam? En dam som försökte få sagda gäng att sluta sparka på en hund? En normal dam med normalt förnuft och normalt vett. Dessa normala människor får aldrig tystas! Vi andra får inte tystas av sådana här händelser! Men det är fara värt. Mot muskler och galenskap står man sig slätt. Går vi samman kan vi dock mota sådant här, det är min övertygelse.

#Sverige är inte mitt land om sådant här tystar oss.

Jag brukar inte

... vara den som bryr mig hur andra ser ut. Jag utgår ifrån att folk tar på sig antingen det de tycker är fint eller det de tycker är bekvämt. (Förr om åren var jag en riktig svensk och tyckte och tänkte om det mesta, men åren i NY förändrade den biten. Till det bättre.)

Men. Varje gång jag ser den här skådisen, undrar jag hur hon tänker om sitt hår. Varför alltid på sidan? Varför aldrig "fixat"?



Å andra sidan, kanske ska jag hellre se det som uppfriskande att någon försöker se naturlig ut? Minus sminket då.

Oj, vilka djupa tankar så här på lördagförmiddagen. Kanske nästa inlägg blir mer moget. Eller inte.

fredag 16 november 2012

Fantastiska ställen



Men alltså, varför så smal bildremsa? Den var mycket större när jag sparade. Alltså, nä, jag orkar inte ändra. Zooma in för att läsa om fantastiska ställen runt om i världen!

torsdag 15 november 2012

Min debut som e-bok!

Idag skriver Svenska Dagbladet om svårsålda e-böcker. Jag har ingen aning om hur svårt det är, men längre ner i texten står att en anledning kan vara det höga priset. Att e-böcker håller högre pris än en pocketbok. Då vill jag gärna slå ett slag för min egen debutroman, den kostar endast 29 kr! Finns numera också på Elib, så låna på bara! Textskribenten menar vidare att ett annat problem är att det finns väldigt få titlar på svenska. Aha, även där håller min måttet, svenska rakt igenom. Kvalitet, undrar ni kanske? Jodå, om man ska tro de läsare som hört av sig, så håller den klass dessutom. Som någon annan bäddar, snart Sveriges mest sålda och lånade e-bok? Jag håller tummarna.

onsdag 14 november 2012

Elib och jag

Titta här, titta här! Nu finns min debutroman Som någon annan bäddar till utlån på Elib!

Gestaltning

Emellanåt klagar jag på hur gestaltningen tar över i litteraturen. Krystad och tämligen onödig ofta. Men så ser man (jag) sådant här, och måste tillstå att all gestaltning inte är av ondo. Den kan vara kortfattad, fin och ... alldeles underbar!


PS. Tack till Anneli som postade på FB!

tisdag 13 november 2012

Och vips

Så var mitt manus på hela 207 sidor från mer modesta 90. Så kan det gå när man ändrar från enkelt radavstånd i stående dokument till liggande med två sidor per uppslag. Peppen man får av det!

Dörrförsäljare

Det knackas varje dag på min dörr. Inte är det vänner till sonen eller mig heller. Sketna dörrförsäljare. Read my lips: Vi l l  i n t e  k ö p a  n å g o t  i  d ö r r ö p p n i n g e n.  N å g o n s i n.

Över till något helt annat: Imorgon kommer min debutroman att finnas tillgänglig på Elib!

Färdig

Eller, nu tog jag i för mycket igen. Men. I alla fall så har jag gjort en första rejäl slutredigering av mitt andra manus. Redigering klar nu, kl 11.10 den 13 november. När det är 17 dagar kvar av naNoEdMo. Det är jag ruskigt nöjd med! Nu har jag ju tid över att göra ytterligare en redigering. Stycken, sidbrytningar etc. Dessutom tyckte jag allt att jag fick till det riktigt snyggt i sista delen. Bara det!

måndag 12 november 2012

Alltid du

Av Pernilla Alm.

Obehaglig. Iuuh, så obehaglig. Inte för att det var en rysare, skräck, deckare eller psykologisk thriller, utan just för att den handlade om vardagen. Hur den kan bli. Så himla lätt. Ett trevligt par med två små barn. Fast i vardagen, både tråkig, rolig, kärleksfull och irriterande. Men. Iuuh. Att trilla dit. Jag läser Alltid du och förstår hur himla lätt det kan gå till.

Jag funderade över varför det gick så fort att läsa den. När jag bläddrade lite i den efteråt, så insåg jag att det berodde på dialogerna. De löper så lätt och ledigt att även om de är många, så tyngs inte texten ned av dem, utan flyter på. Som svensk chick-lit (ja, jag tycker nog ändå att den hör dit) fungerar den alldeles utmärkt. Framförallt för er som har Denise Rudberg som favorit. Det blev lite kul i slutet när jag dragit parallellen med D.R, för i slutet är hon den första att få ett tack av författarinnan. :)

Köp eller låna om detta är din genre!

söndag 11 november 2012

Norrfjärden Ljungsbro Vittaryd

Jag hade helt glömt bort att läsarna i Allas nr 40 kunde tävla om tre exemplar av min debutroman. Gick in och tittade på vinstlistan och jovisst, tre lyckliga vinnare. En ännu lyckligare författarinna, tänk att någon ville tävla om just min bok. :) Numera finns den alltså även i Norrfjärden, Ljungsbro och Vittaryd!

Jag vinner så mycket pengar

Minst en gång i veckan vinner jag pengar. En massa pengar. Flera miljoner faktiskt. Idag exempelvis, har jag vunnit drygt 700.000 Euro. Bara jag mailar tillbaka så vips, sätts pengarna in på mitt konto. Ja käre värld, som min farmor skulle ha sagt, vad  de hittar på.

Vad vinner upphovsmännen på dessa mail, undrar jag.


Vinnare nr 005,

Det дr uppenbart att detta meddelande kommer till dig som en цverraskning men du hittar tid att lдsa den noggrant nдr vi gratulerar dig цver din framgеng i fцljande officiella offentliggцrandet av resultaten av e-post elektronisk nдtet
Tдvlingar som organiseras av Microsoft Corporation i samband med grunden fцr frдmjande av programvaruprodukter, (FPS) som hцlls i Amsterdam-Nederlдnderna.

En Betalning av 715.810.00 euro (sju hundra femton tusen, еtta hundra och tio euro enbart) kommer att betalas ut i ditt namn.

Det дr viktigt att notera att din utmдrkelse slдpptes med fцljande uppgifter knutna till den.

(1) Filnummer: F1267-2012
(2) Ref. Kod: KP23/857/MCL5 / CO
(3) licensnummer: MICC/97846563459/206

Microsoft Group Agency NL:
Regissцr: Dr.David Bengal
Kontakt E-post: microsoftagency@postino.net
Tel: +31 659 161 820

Snart ovanstеende information tas emot via e-post till: microsoftagency@postino.net  ,kommer din betalning bearbetas och betalas ut till dig.

Med vдnliga hдlsningar,
Mrs Sandra Crowford

lördag 10 november 2012

61 av 90

Jag är på sidan 61 av 90 i mitt andra manus. Det som jag nu redigerar under hela november. Jag ligger bra till, har gått igenom 2/3 när jag har 2/3 av månaden kvar. Guldstjärna!

Morgongåvan

Jag hade en märklig känsla när jag läste Morgongåvan av Susanne Boll. Känslan av att det var jag som hade skrivit boken. Att jag borde veta hur historien skulle utvecklas, eftersom jag var författaren. Men det visste jag inte. Det var roligt. Att veta upplösningen redan i början av en bok är ju inte så skoj. Historien handlar om en trasig man som gör kvinnor illa. Det gör mitt andra manus också. Och skrivsättet. Alltså, vet inte om jag förhäver mig nu, men är det inte likt mitt eget sätt att skriva ...?

Jag gillar Morgongåvan jättemycket! Den är äcklig och sorglig och lättläst. Språket flyter lätt och ledigt och metaforer lyser med sin frånvaro och gestaltningarna är precis lagom. Jag är inget fan av gestaltning, i alla fall inte som den lärs ut och omhuldas av många idag. Och när man läser en bok där man känner varenda känsla, är med i varenda steg, är inte då detta ett tecken på att författaren fått fram extremt mycket i sin text, oavsett om gestaltandet följer den mall som är förhärskande idag?

Usch, nu hamnar jag där igen, men gestaltning bara för gestaltandets skull? Inte bra. Susanne Bolls författarstil? Mycket bra! Läs, låna, köp eller ge bort!

(Klicka på länken ovan om du vill veta mer om Morgongåvan.)

fredag 9 november 2012

Nätmobbning

Ahh, ljuvt när påhoppade svarar. Och svarar snyggt! Nätmobbning, kan vi vara eniga om att den ska bort nu?

Man är inte stor

När man inte ens fyllt tio år. Någon tar en från ens trygga miljö och man kan inte försvara sig. Inte förmedla sig till sin omvärld. Helt i en vuxens våld. Jag mår illa. Den här gången verkar det ha gått relativt bra. Flickan är återfunnen och föräldrarna och vi andra kan pusta ut.

Jag kan inte låta bli att fundera över samhällets ansvar. Jag bodde i USA i sju år. Inte de bästa åren i mitt liv, men det finns en sak där som jag tycker vi saknar i Sverige. Samhällets ansvar, omgivningen som lägger sig i. I Sverige håller vi oss för oss själva i mycket. Ser vi något som verkar konstigt så vänder vi bort blicken. Varför? Mentaliteten är helt annorlunda i USA. Ser man något underligt så höjer man rösten. Ifrågasätter.

Jag bor i ett mycket tättbefolkat område. Det är sällan folktomt på gatorna och gårdarna. Däremot finns det många ställen att gömma sig på, att försvinna på. För någon månad sedan gick det omkring en ensam tvååring här. Han hade en soppåse i handen och letade efter ett sopnedkast. Jag följde efter honom för att se om det fanns någon vuxen han "hörde till". Men såg ingen. De människor som jag passerade frågade jag om de visste vem han var. Nej,det var ingen som visste. Alla gick vidare. Funderade inte ens över om han var borttappad eller inte. Efter att ha följt efter honom en stund så gick jag fram och frågade vart han skulle och vart han bodde. Han skulle slänga soporna men visste inte vart och visste inte vart han bodde. Så jag stannade med honom. Efter 20(!!) minuter kom en stressad pappa springandes. (Man kan komma väääldigt långt i en bil på 20 minuter. Med ett kidnappat barn. Om man vill.) Sonen hade försvunnit i ett obevakat ögonblick när dörren var öppen. Det som förvånar mig är inte att barnet försvann, det som förvånar och upprör mig, är att jag var den enda som ens funderade på att hjälpa barnet. Som var den enda som följde efter, tog mitt ansvar.

Jag hoppas att Missing People får riktigt mycket uppmärksamhet. Vi behöver sådant här i detta introverta land. Så att folk får upp ögonen, vågar ställa upp och vågar ifrågasätta när de ser något misstänkt. Hellre misstänka en gång för mycket än en gång för lite när det gäller barn!

torsdag 8 november 2012

Lägger Siri åt sidan

Jag har kommit en fjärdedel in i Siri av Lena Einhorn. Men nu lägger jag den åt sidan. August är så tvär och Carl så kär och Siri själv fortfarande lite förvirrad och ämlig. Så jag påbörjade Morgongåvan istället. Jag har haft den i bokhyllan sedan Bokmässan då jag träffade författarinnan Susanne Boll och bytte min roman mot hennes. Ah, älskar byteshandel! Jag har dock hållit på den lite eftersom den verkade så ruskig. Men nu tog jag mod till mig. Har bara kommit 1/5-del men ångrar inte bytet från Siri. Återkommer när jag läst klart.

onsdag 7 november 2012

NU NU NU NU ! !

Jaa! Nu äntligen finns min debutroman som e-bok! Jag har satt ett så lågt pris det bara är möjligt. Varför då kan man undra? Jo, för att utlandssvenskar ska kunna handla utan att behöva bekymra sig nämnvärt över växlingskurser eller stenhårda äkta makar som undrar varför frun köpt sig en dyr bok etc. Men Hanna, säger någon, tror du verkligen att männen skulle bry sig om om frun köper sig en bok över nätet? Ja, svarar jag. Inte bara tror jag det, jag vet. (Nu drog jag många över en kam. Ibland får man göra det)

Vid sidan om allt annat jag håller på med, arbetar jag ideellt med att hjälpa utsatta kvinnor i utlandet. De har inte många kronor att röra sig med utan att mannen ifrågasätter. Dessa kvinnor behöver ett ljus i mörkret. Då och då är det jag som tjänar som detta ljus. Vi pratar via telefon och e-mail, men nu kanske jag även kan stödja i form av en e-bok som endast kostar 5 dollar att beställa.

Har du vänner, bekanta eller familj i utlandet? Berätta gärna om min bok och skicka dem följande länk som går till Novellisten där den är upplagd: http://www.novellisten.se/index.php/catalog/show/89.html#

tisdag 6 november 2012

Jag håller takten

Jag är fortfarande i fas med min NaNoEdMo. Bra. Mindre bra är snuvan som lurar i vassen och lederna som börjar göra ont. Tar mig ett bad med Lena Einhorns Siri istället för att tänka sjukdom.

Favoriterna

Jag passar på att göra lite reklam såhär på tisdagsmorgonen. Jumperfabriken! Jag har sju stycken klänningar därifrån och varje gång jag har på mig en får jag komplimanger. Ni vet sådär så att folk springer efter en för att fråga var plagget man har på sig kommer ifrån. Nu nominerade till Entrepreneur of the Year. Heja!

Här en turkos med rosa fickor.

Och här pippiklänningen!

måndag 5 november 2012

På bra humör

Om man behöver bli på bra humör kan det vara bra att lyssna på en glad och bra låt. Här är mitt bästa tips:


Nyss hemkommen från en Qoola Qvinnor träff med företagande kvinnor som gav oss andra tips på tu man hand. Underbart!

Nu en redigeringsvända till. Har en massa energi!

Måste morra lite

Träd har alltid legat mig varmt om hjärtat. Vackra, viktiga och vilda. Det går inte ens att tämja ett ädelträd i en trädgård. Egensinnigt växer de stolt som de vill. En stor del av Göteborgs charm, anser jag alléerna vara. De trädkantade. De andra kan väl knappast kallas alléer. H U R kan man ens fundera i banorna att såga ner dem? Jag vägrar tro att de är i så dåligt skick att detta måste ske. Hur ofta ser vi nedfallna grenar på cykelbanorna på Vasagatan? Just det, aldrig. Arborister har sagt sitt och menar att träden är stadiga och friska. Jaja, mestadels. Att ta ner allihop vore befängt. Bättre då att ta ner dem som verkligen är dåliga. Min cyniska sida misstänker att det är för dyrt att mäta av alla träd för att se vilka som håller hög kvalitet och inte. Därför hellre ta ner allihop. Så dröjer det hundra år innan dessa vuxit upp och prunkar och gläder oss kalla nordbor och huttrande göteborgare. Så mycket som det regnar i den här stan behövs det gröna lövverket över oss när vi går i de fantastiska gröna tunnlar som alléerna bildar!

Flow

Kanske kan jag kalla det flow. Att jag redan kl 11 har redigerat min dagliga dos av manus nr 2. Jag fortsätter i eftermiddag. Nu lunch, sedan promenad med herren nedan.


söndag 4 november 2012

Självbehärskning

Det är inte mycket med den varan här just nu. Sugen på chokladglögg redan i oktober, köpte jag den 1 november när Systemet fick in den. Saffransbullar? Inga problem, vi bakar. Och äter. Trots att det bara är november.
K a n  i n t e  l å t a  b l i.



För den som vill ha receptet, så skrev jag om det den 25 november 2012. Det blir tidigare och tidigare för varje år tydligen. Vem vet, år 2013 kanske jag bakar saffransbullar redan i augusti.

lördag 3 november 2012

Sympatisera

Som jag ojar mig över mitt redigerande. Man skulle ju kunna tro att det handlar om något stort, tungt och superviktigt. Tre sidor om dagen i en månad, hur in i h-ete j-la svårt kan det vara egentligen ...

Så jag läser bloggar. Och hamnade på ett bra inlägg om huvudpersoners karaktär. Men så fastnar jag på det här med att läsaren måste känna sympati för huvudpersonen. Ehum ... Min huvudperson är dum. Inget trevlig alls. Jag tror inte att läsaren sympatiserar med honom. På något plan.

Nu ska jag inte ta det här som ett skäl för att ge upp. Jag tar det som ett skäl till att titta igenom redigerandet med flera andra par glasögon än dem jag hade bestämt mig för.

Ska bara googla lite bilder på Wentworth Miller först.


Sådär. Nu kan jag fortsätta att redigera.

Uppdatering: Alltså, det här med darlings. Som man ska döda. Jag hittade ju en massa herregud häromdagen. Nu hittade jag fem explodera och fyra sprängas på bara två sidor. *Lutar huvudet mot händerna och gråter en skvätt*

Övergrepp

Jag sitter och redigerar mitt manus nr 2. Sida upp och sida ner av övergrepp. Men alltså, har jag inte skrivit n å g o t mer, undrar jag? Eller är det mest i början? Och varför så många övergrepp? Vem orkar läsa sådant? Nä, vi får allt se om det blir någon bok av detta. Ja, jag ska redigera klart. Hela november. 1/30-del per dag.

fredag 2 november 2012

Fakturera

Alltså, missförstå mig inte. Jag ä l s k a r att min debutroman säljer. Och nej, jag ångrar inte att jag startade mitt eget förlag. Men. Det här med att fakturera ... Jag hade gärna sett att någon annan gjorde det för mig. Även om de olika bokhandlarna går genom Bokrondellen och denna underbara Bokrondell gör största jobbet åt en, så har jag ett enormt motstånd mot att skicka fakturor. Why? Hade jag haft råd så skulle jag gärna ge bort min bok gratis till alla som ville. Bara för att slippa administrera mina fakturor. Snart kommer min debut som e-bok, då går pengarna genom PayPal. Hoppas dessa pengar går raka vägen in på mitt konto. *Håller tummarna hårt*

Under tiden jag samlar kraft till att skicka iväg dessa erbarmliga fakturor, så får ni och jag njuta en dagens Miller:


torsdag 1 november 2012

Plågsamt

Det var uschlans vad svårt det var att redigera. Trots glöggen. Tidigare idag skrev jag ändringar på papperskopior och skrev sedan in det i datorn. I pauserna på Revenge. Upp och ner för trapporna, fyra minuter i taget. Datorn på vinden och TVn på bottenvåningen. Bra för rumpan.

Men, vad händer i Revenge? Börjar det inte bli misstänkt likt Prison Break? Snurrigare och snurrigare. Vadå the Initiative?


Wentworth, aka Eye-candy.

Nu tjuvstartar jag

Det blir kvällsarbete för mig. Några sidor manus ska redigeras och chokladglögg
ska drickas. NaNoEdMo startar NU!





onsdag 31 oktober 2012

Herregud

Jag snabbläser mitt manus inför NaNoWriMo som börjar imorgon. Jag tänker dock göra lite annorlunda och istället fokusera på att redigera mitt manus. Så det blir NaNoEdMo för mig istället. Eva Holmquist gör samma sak.

Jag har delat upp manuset i 30 delar och ska bara arbeta med en del per dag. Jag har annars lätt att bli blind för hela texten och så stressar jag igenom lite sämre saker än vad som annars är fallet. Tror jag. Nåväl. Nu när jag snabbläste märkte jag att jag tydligen har en darling. Herregud. På nästan varje sida: Herregud.

Herregud, vad jag måste stryka en massa herregud!

Förklara för mig

Varför göra såhär mot sig själv? (Ja, jag erkänner, jag tittade på bad day-time TV tidigare idag.)


tisdag 30 oktober 2012

There's nothing I can do about that

Kunde inte hjälpa det, men jag började fnissa ganska rejält i slutet av det här klippet. Läskigt såklart med alla träd som bryts som tandpetare, men i slutet är det en tjej som upprört skriker att det brinner hos grannen. "Dad, OMG there's a fire! Varpå pappan kolugnt svarar There's nothing I can do about that.

Haha. Eller, fnissar lite försiktigt i allt eländet: hihi.

måndag 29 oktober 2012

Hysteri

Just nu pågår hysteriska uppdateringar på FB bland mina vänner som bor på USAs östkust. Det är nästan så jag sveps med. Nästan. Coola Newyorkmamman uppdaterar dock sakligt och tar ner allt på jorden igen.

Stormarna därborta är verkligen inte att leka med och när alla elledningar går över mark, ja då kan man bara anta att elen går när grenarna börjar trilla av träden. Sverige är allt bra skönt ändå. En orkan typ vart tredje år, en farlig orm och inget mer. Fast när vi skulle äta middag satte sig sonen till bords med följande kommentar: Det är verkligen skönt att vi slipper bekymra oss över getingplågan numera.

Har vi inget värre än getingar att oroa oss för, då har vi det ganska bra.

Uppdatering: Ooops, här vaknar jag till nyheterna att södra Manhattan står under vatten. Ser mitt gamla hus på bilderna och det ser ut att stå mitt i floden. Scary.

Besynnerliga barn

Varje gång jag skriver om en bok så vill jag börja med att klargöra att jag inte är någon recensent. Samma sak just nu. Men så funderar jag ett varv till: Vem är egentligen recensent? Så, jag låter hybrisen fara ut genom rutan och skriver en recension av senast lästa bok.

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn, av Ransom Riggs. (Klicka på länken för att läsa en kort beskrivning av boken.)

Hmm ... Where to begin? Jo, boken är fantastiskt fint utformad. Den tilltalar mig enormt mycket rent estetiskt. Skön papperskvalitet är det också. Att den har bilder insprängda här och där tycker jag också mycket om. Något jag tror, och hoppas, kommer att komma alltmer även i litteratur som vänder sig till vuxna.

Jag tycker upplägget är intressant och trovärdigt. Jacob har en farfar, Mr Portman, som är lite speciell. Relationen mellan dessa två är mycket fint återgiven. Vi får följa dem mellan Jacobs barndom och hans tonår. Sedan dör farfar och det hela spårar ur.

Jag har en känsla av att författaren velat skriva en annan bok. En bok om judarna och förintelsen. I de passager som dessa nämns, så svider språket till på ett sätt som det inte gör i resten av romanen. Jag tror att den hade vunnit på att ta bort en del historiska paralleller, för de fungerar inte särskilt bra. Att tidsresan sker mellan nu och 1940, saknar dessutom relevans. Dessa kapitel hade kunnat bli en helt annan bok.

De besynnerliga barnen beskrivs också lite för mycket i detalj, för att sedan följas av ett kapitel där Jacob är kåt. Ja, det är precis så abrupt och konstigt som det precis nu kändes att skriva det. Nästa stycke får man reda på mer om andra besynnerliga barn och så var det med det.

Språket är ganska befriat från gestaltning. Det gillar jag. Jag tycker att det här med gestaltning gått överstyr. Det saknas också nypåhittade metaforer. De gamla beprövade håller än. Uppfriskande!

Det är övertydligt att författaren  tänker sig en fortsättning. Den tänker jag inte läsa.

Synd på en sådan fin bok att innehållet trots allt var lite, tja, beige.




Tar upp stafettpinnen

Jämställdhet. Var då? Katrine Kielos (en favorit) skriver så bra om det. Camilla Wagner likaså. Jag tar upp stafettpinnen från Pernilla som tagit upp den från Simona. Näthatet. Trollen.

Historiskt har kvinnor alltid blivit förtryckta i oroliga tider. Krig och ekonomiska svårigheter leder alltid till detta. Det betyder dock inte att vi ska finna oss i det. Åh, nej! Vi ska påvisa sambanden om och om igen och inte låta våra röster tystas.

Julia Gillard gör det offentligt och mycket effektivt:


Camilla Wagner föreslår att vi alltid bemöter trollen med denna kommentar: ”Ogillar den låga nivån på kommentarerna. Jag håller inte alltid med textförfattaren i sak, men tänker stå vid hennes sida mot alla troll som vill döda debatten och därmed hotar demokratin.”

Tillsammans är vi starka och kan förminska trollen och ta tillbaka vår hundraprocentiga rätt till vår röst. Så, ser du en sexistisk kommentar, var inte tyst! Kopiera texten ovan och svara med den.

söndag 28 oktober 2012

IndieLit

Fortsätter att läsa min Damernas Värld. Kom till musiksidorna. Där får ofta debutanter halva sidan, vilket är roligt. Det som är intressant, och som jag påpekat tidigare, är att tonerna runt musik som faller utanför ramarna, alltid låter positiva. Medan tongångarna runt egenutgivna böcker snarare är det motsatta.

Nu senaste Noonie något. (Jag sitter på vinden och skriver, tidningen ligger två trappor ner, orkar inte kolla exakt namn, sorry). Hon skrev sin egen musik och spelade sedan in den hemma hos olika kompisar. Hon gick en tid på musikskolor, men hoppade av eftersom allt blev så likriktat. Tja. Så tycker jag det är med böcker. Allt ska gestaltas och det ska gestaltas på samma sätt. Men diskussionerna runt böcker har inte kommit lika långt. Där anses det vara fult att inte göra som alla andra. Inom musiken ger det en tyngd. Varför denna skillnad?

Det är inte ofta romaner berör mig numera. Man kan tro att det är för att jag är gammal och vis och intet nytt under solen och yada yada, men så är det ju inte. Det börjar bli för likriktat. Ja, det finns olika historier, men skrivsättet är likartat. Jag vill ha något annat. Mer. Annorlunda. Gripande.

Det finns kass musik och det finns kass litteratur. Men det den ena tycker är kasst, tycker den andra är genialiskt. Jag är så himla glad att det finns möjlighet att ge ut sina egna alster numera. Låt det vara musik, konst eller böcker. Eller något helt annat.

Bredd. Olikheter. Så mycket roligare kulturen blir med dessa förutsättningar!

Men istället för att säga egenutgivna böcker, så går jag nu över till att säga IndieLit. Jag är ju både internationell och cool. Eller nå't.

Nu redigeringsarbete och sedan födelsedagsmiddag hos föräldrarna.


Bilden har inget med inlägget att göra. Om vi inte är pretentiösa och säger att det är en symbol för yttrandefriheten. Att munnar skärs av för att ingen får tycka olika. Eller så ser vi det för vad det är: Halloween-snacks gjorda på äpplen, jordnötssmör och marshmallows. Inte görsnygga, men skojiga, goda och hemgjorda. IndieLips.

lördag 27 oktober 2012

Hesa Häxan Hanna

Nu väntar vi bara på gästerna. Och på att det ska bli mörkt. M O H A H A H A ! ! !


Jamen varför inte

Det sker en del nu vad gäller språket. Debatten om hen. Som jag inte håller med om. Jag anser inte att problemet ligger i könsbetsämmandet, problemet ligger i att det anses vara bättre att vara det ena framför det andra. Det problemet kan vi inte kringgå genom att hitta på ett sk könsneutrum.

Men det här om F.Kr?

Hur kan jag inte ha tänkt på detta förut? Det ligger ju egentligen helt i linje med sådant jag brukar fundera över. Jag älskar historia och tror inte på att utrota alla rasistiska ord ur gamla texter, däremot tror jag på att inte upprepa dem idag. Men igen, det här med F.Kr. Klart vi istället ska skriva före vår tideräkning. Eller något annat lämpligt. F.Kr. bestämmer ju för en hel värld att det är Jesus vi ska räkna ifrån. Jaha. Men långt ifrån alla vill tvingas in i ett kristet fack.

Så, jag ogillar hen, men jag gillar bort med F.Kr.

Nu dekorera klart för sonens Halloweenparty.

fredag 26 oktober 2012

Feministen i mig

Nu har jag avslutat min prenumeration på Damernas Värld. Jag fick nog. Jag har älskat modemagasin sedan jag var femton. Typ. Innan dess var det Frida som gällde. Elle, Clic, Vogue, Femina, you name it, jag har köpt dem. Men inte nu längre.

Vad var det som hände? Tja, det var år av frustration. Artikel efter artikel som skriver om den starka kvinnan. Som inte ska låta sig slås ner. Som ska lära sig andas och slappna av och veta att hon är good enough och allt det där. Men. In emellan. Där det står att läsa att det är kvinnan som förstör. Kvinnan som är boven. Boven bakom män som inte kan tänka själva. Är män otrogna, då är det den andra kvinnan som är boven. Om mannen lämnat sina barn för att han hittat en ny kvinna, då är det den kvinnan som tvingat honom att inte träffa sina barn. Och så vidare i en hel evighet.

Det började redan i Martina Bonniers inledande ord. Luften gick ur mig. Där stod det om förlåtelse. Om en vuxen kvinna vars pappa övergivit henne och hennes syskon för att hans nya kvinna krävde det.

Varför är mannen alltid utan skuld?

All denna sexualundervisning man genomlidit. Där vi tjejer får reda på att vi ska kräva av killen att han använder kondom. Eh ...? Om vi inte kräver det så får vi liksom skylla oss själva. Kan vi istället fokusera kraft på att tala om för killarna att de inte kommer i närheten av tjejerna om de inte tar sitt ansvar?

(Jag kan rada upp exempel i flera dagar, men vem orkar läsa ett sådant långt inlägg.)

Eller kanske ska vi omyndigförklara männen här och nu. För samtidigt som artikel efter artikel lägger skulden på kvinnan, så nedvärderas samtidigt mannen. De är tydligen ansvarslösa och funktionsodugliga.

Jag vill inte längre vara med i den där snedvridna världen.

Nej, nu är det jag som endast läser tidningar som fokuserar på positiva saker. Utan genusuppdelning. Som Skriva.

torsdag 25 oktober 2012

Fantastiskt härligt

Emellanåt får jag mail från någon som har läst min bok. (Åh, vad underbart det kommer att bli när jag kan skriva min 3e bok, 4e etc ...) Dessa mail brukar vara fulla av funderingar och positiva omdömen. Tänk, vad fantastiskt det är att kunna beröra andra människor så!

När jag precis var färdig med "Som någon annan bäddar", så sa jag att om jag bara kunde hjälpa en annan människa till ett bättre liv, så skulle det vara värt det. Nu har jag förlorat räkningen på hur många det är som blivit berörda, hur många som fått styrka av mina ord och förändrat sin livssituation osv. Jag sitter här och låter tårarna rulla av glädje. Lilla jag. Har gjort något bra. Tydligen.

Utdrag ur senaste mailet:  Jag har suttit naglad vid boken. Läst och läst utan uppehåll. Det flödande, direkta kortspråket är oerhört effektivt då det ger en närvarokänsla som förstärker intrycket att det är på riktigt och det gillar jag. Nästan så att .man hela tiden befinner sig i händelsernas centrum.
     Vad tusan är det för fel på oss män?  tänker jag då jag försöker hitta paralleller i mitt eget knasiga liv. Vad kommer alla psykopater ifrån? Vad är det som skapar psykopater? Vad betyder samhällsklimatet? Egocentrismen som verkar ha fått förnyad näring den senaste tiden? Det är funderingar som väckts nu när jag har läst din bok.
     Nu skall jag inte filosofera mer. Din bok är alldeles enastående, som jag hoppas får den uppmärksamhet den förtjänar.