Det finns en lista på Författarcentrums hemsida där deras erfarna lektörer gjort en lista över de tio vanligaste fallgroparna för ett manus som inte blir antaget. Jag stupar på nr 6. Jag misstänker dessutom att jag alltid kommer att stupa på nr 6.
G e s t a l t n i n g. Men jag gillar ju inte gestaltningar! Varken vad gäller mina egna manus eller andras. Lite, sådär vid sidan om, är ok och nödvändigt, men annars somnar jag eller blir hejdlöst irriterad.
Jag tänker att det är synd att gestaltning blivit ett så allena rådande ideal idag. Bara för 20 år sedan såg det inte alls ut så. I alla fall inte om jag baserar det utlåtandet på de böcker som trycktes då och som jag har läst. Jag tror faktiskt att vår icke-läsande allmänhet blir alltmer undanskuffad av för många och utbroderade gestaltningar. Kanske med den trista bieffekten att de själva känner sig mindre vetande och lite utanför. Utan att veta varför.
Så, jag slår ett slag för bredare litteratur. Då menar jag av det slaget att skrivsätten skiljer sig åt. Mångfald även vad gäller språket, det gillar jag!
HANNA LANS om författandet, betraktandet och andra livsnödvändigheter
12 kommentarer:
Jag håller med om att det kan gå inflation i gestaltning ibland. Som vanligt gäller att lagom är bäst. Att skriva att någon blir glad kan räcka. Jag som också skriver veckotidningsnoveller har gjort en intressant iakttagelse - läsarna är inte överförtjusta i att precis varje känsla gestaltas. De tycker inte att det känns naturligt. Ibland gör jag det lätt för mig och skriver att "det hade varit en jobbig dag", men ibland kan jag njuta av att smyga en gestaltning som visar på t.ex. upprördhet: "Hon tappade glaset." Men att hoppa över gestaltningen helt och hållet - nej, då blir texten platt och tråkig. Som sagt - lagom är bäst! :)
Jag kanske ska koncentrera mig på noveller då. Sköna läsare verkar det som. :)
Jag kan störa ihjäl mig på för mycket gestaltning. Måste vi veta ALLT!!? Något är ju trevligt att lämna åt fantasin också...
Jag kan störa ihjäl mig på för mycket gestaltning. Måste vi veta ALLT!!? Något är ju trevligt att lämna åt fantasin också...
Hoppas det fungerar nu, provade att kommentera tidigare under dagen utan framgång.
Bra lista med fallgropar - gäller att inte falla däri ... :-)
Jag tycker det är vikigt med gestaltning men svårt. Ibland känns det ändå konstigt att beskriva allt så in i detalj. Jag antar att man får tänka som att det är som i en film. Där syns ju allt(kläder, frisyr, miljö m.m.)I boken behöver detta berättas om för att läsaren ska få en bild men ibland vill man som ju, som mycket riktigt har påpekats, göra sig en egen bild.
Gestaltning har varit en sak som jag behövt träna på, jag kan också störa mig på den. Om den inte känns äkta och relevant känns det helt onödigt. Fast det tjatas ju om det hela tiden så man vet inte alltid hur man ska göra.
jag vet inte riktigt vad jag ska tycka här, men gestaltning är ruskigt viktigt för att boken ska bli levande men samtidigt är det så ruskigt svårt. man kan väl ha en lagom blandning av gestaltning och beskrivning? det borde väl funka? jag tänker skriva klart mitt manus och sedan ge mig på gestaltningen, men nog tänker jag behålla vissa beskrivningar ändå, de jag tycker är bra får vara kvar, övriga ska jag försöka skriva om. Men klurigt är det!
Jag tror att ett visst mått av gestaltning är absolut nödvändigt, men det har gått lite överstyr just nu anser jag. Dessutom är gestaltning så mycket mer än bara att beskriva omvärlden. Att beskriva den med inre dialoger och funderingar tycker jag ofta ger mer färg åt en historia än att jag får reda på hur dimman lyfter från en äng och på så sätt får reda på att förändring är på gång.
Jag tror på det vi sa igår. Att ha en stark historia och en egen stil. Om det sedan är gestaltning eller hårdkokt eller poetiskt...vad spelar det för roll? När en bra bok griper tag så slår man väl inte ihop pärmarna efter sträckläsning och tänker: "Gud vilken bra gestaltning!"?
Det är oerhört svårt att knåpa ihop en bok, bättre att tänka på vad man gör bra och köra på. Det finns inget recept.
Du har alltid rätt, Frida!
Fast vet du, jag pratade med en (tråkmåns) person en gång som faktiskt sa att h-n läste böcker för gestaltningens skull och att historien var underordnad.
Samma här! Böcker med (mycket) gestaltning gör mig bara irriterad, som om jag inte kunde tänka själv på något sätt.
Precis! Snacka om att skriva läsaren på näsan.
Skicka en kommentar