söndag 29 januari 2012

USA-Europa

Sonen har ju en amerikansk pappa. Han kommer från Oakland i Kalifornien. Vanligtvis ett trevligt ställe med underbart klimat. På andra sidan Bay Bridge från San Fransisco. Man tar sig till Oakland på mindre än 15 minuter med the Bart, en tunnelbana/pendeltåg som går under vattnet. Med tanke på alla jordbävningar som pågår därborta, så tyckte jag alltid att det var lite läskigt att åka Bart. Å andra sidan gick det så snabbt, så det var ju ändå ett enkelt val att ta den istället för att fastna i trafiken på bron. Som dessutom är i två våningar. I den senaste stora jordbävningen trillade den övre våningen ner på den undre.

Nåväl. Jag gillade Oakland. Hela Kalifornien känns faktiskt bra mycket mer europeiskt än resten av USA. T.o.m. när det är demonstrationer känns de mer europeiska än när det är demonstrationer i NYC. How come? Det är ju ändå på andra sidan av jorden och en herrans massa sydamerikaner. Ändå så europeiskt i jämförelse med östkusten.

Sedär, en söndagsfundering från hon som har en bloggpaus ...

lördag 28 januari 2012

Rubriker

Attackbjörn? Vilken utbildning måste man ha för att sätta rubriker i tidningarna? Jag som hade börjat tröttna på monsterorkaner och superstormar och gudvetvad, så dyker det upp superjägare och attackbjörnar ...

Grym disciplin

Hur många timmar klarade jag ...? Till mitt försvar måste jag säga att detta inlägg endast är en note to self. Nämligen denna länk om e-böcker som bibliotekslån. Per utlånad pappersbok får jag som författare 73 öre. Men per utlånad e-bok får förlagen 10 kronor. Alltså borde jag som förlagsinnehavare få 10 kronor per utlånad e-bok. Trots att det för lånetagaren är gratis att låna. Varför jag ännu inte lagt ut min bok som e-bok övergår mitt förstånd.

I'll be back

Förutom att jag verkligen måste ta mig tid att redigera mitt manus, så har jag tusen och en andra saker att stå i nu i dagarna. Jag måste därför tvinga mig till en bloggpaus. Det är inte lätt, men totalt nödvändigt. Ansiktsbok kommer jag inte hellre besöka, men en eller annan blogg till kaffet ska jag nog se till att läsa. :) Vi ses om en vecka eller nå't!

fredag 27 januari 2012

Fredagsmys

Kokt ägg, gravad lax och ... jordnötter. Jag vet hur man festar till det.

torsdag 26 januari 2012

Politiskt

Vi måste höja våra röster (Tjejer)
Text: Margareta Garpe & Suzanne Osten
Musik: Gunnar Edander
Varför har tjejer så tunna röster,
varför har tjejer så svårt att höras
å vad gör en tjej som vill prata,
när alla ropar:
VA SÄGER HON
VA VISKAR HON OM
VI HÖR INTE
SNACKA LITE HÖGRE


Ska en tjej sitta tyst, va, å bara hoppas att någon kille
ska säja det hon tänkt
eller ska hon resa sej upp,
andas djupt med magen
och skrika
OM NI BARA HÅLLER KLAFFEN
OCH LYSSNAR
så hör ni nog vad jag vill säga


Å å å tjejer
Å å å tjejer
vi måste höja våra röster för att höras
Å å å tjejer
Å å å tjejer
vi måste höja våra röster för att höras...

Eller såhär

"Hej! Jo, det börjar med en misslyckat självmord i realtid på Oscarsleden. En slags prolog kan vi säga. Sedan följer vi tre kvinnor genom livet fram till idag. Jag har delat upp kapitlen per ålder, det vill säga, första åldern vi får följa de tre kvinnorna är de åtta år gamla. Vid nästa tidpunkt är de femton år gamla. Sedan 22. Deras berättelser berättas parallellt. I vuxen ålder träffar de en och samme man. Då binds historien samman och berättas inte parallellt längre. Detta är en historia om hur tre kvinnor förhåller sig till denne man och hur livet med honom leder fram till ett och samma beslut. Det är hans tvillingsyster, hans fru och hans älskarinna. Det här är en ganska svart historia men berättad med humor. Jag har velat skriva en historia som utspelar sig i Göteborg och närliggande orter helt enkelt för att det är här jag är uppväxt och för att jag saknar god litteratur om Göteborg. Allt utspelar sig i Stockholm numera, eller utomlands. Jag skriver rakt och avskalat vilket gör att läsaren leds rakt in i berättelsen och stannar kvar där till sista sidan. För övrigt är detta mitt andra manus och jag håller precis på att avsluta två andra. Jag har också planer på en serie som kommer att utspela sig i Göteborg, för när jag skrev den här fick jag blodad tand och vill helt klart fortsätta utforska min hemstad på ett litterärt sätt."

Hmm ... Låter kanske lite platt? Intetsägande? Bättre eller sämre än förra gången? Något som går att blanda kanske?

onsdag 25 januari 2012

Jag övar

"Hej! Mitt manus handlar om tre kvinnor och en man. Mannen är navet kring vilken kvinnorna kretsar. En kvinna är hans syster, en är hans fru och den tredje är hans älskarinna. Ett klassiskt upplägg med andra ord. Kvinnorna mognar på olika sätt genom livet och denna mognad leder fram till tre olika beslut om hur de vill hantera sin relation till mannen. Under samma tid vinner mannen insikt om sig själv. Detta leder fram till den oundvikliga slutliga uppgörelsen. Allt utspelar sig i Göteborg och både kända och mindre kända pärlor i vår fantastiska stad dyker såklart upp. Jag skulle vilja beskriva den som Göteborg Noir, och det är en skönlitterär roman för vuxna. Göteborg Noir, för att berättelsen i grunden är svart, men den rymmer även lite dekadens och en stor portion humor. Svart sådan på ett göteborskt vis. Arbetstiteln är "Höja sina röster" för att referera till sången "Tjejer" och den styrka vi alla besitter och väljer att hantera på olika sätt."

Feed-back?

Kabusa

Tjoho! Jag anmälde mig till Kabusa böckers manuspitch och har idag fått reda på att jag har fått en tid! Nu gäller det att finputsa sina talanger vad gäller att sälja in sig och sitt manus. Jag har en månad på mig. Måtte det gå!

tisdag 24 januari 2012

måndag 23 januari 2012

Svordomar

Jag svär mycket idag. Alldeles för mycket för att kunna förvalta en sådan här fin utmärkelse. Idag är jag allt annat än en liebster eller lovely.

För fan i våld

Ägaren riskerar att dömas? Ägaren ska för all framtid sitta bakom lås och bom, alternativt få rejäl vård och aldrig någonsin få komma i närheten av ett djur igen. Inget annat duger vad gäller djurplågeri, misshandel, övergrepp på barn och allt annat i den genren.

söndag 22 januari 2012

Slick slick

Hahaha, en ekorre satte sig precis på fönsterbrädan vid fönstret där jag sitter, tittade på mig och började sedan slicka på fönstret! Gulligare tunga får man leta efter. :)

lördag 21 januari 2012

Favoriter

Jag googlade runt på SATC bilder och hittade två favoriter. Det finns ju såklart hur många favoriter som helst, men dessa två återkommer jag ständigt till. Den guldglimrande kappan från MoMoFalana. Jag var inne i den butiken och pratade med designern. Hon menade att det var en hemlighet hur hon hade färgat kappan, men någon dag kommer jag ta reda på det och göra mig en egen. Mark my words! Kuriosa om kappan är att designern själv menade att den inte fungerade utan särskild ljussättning och att den behövde vara i rörelse för att komma till sin rätt. Hon tyckte bättre om andra av sina skapelser.



Pariskappan och kombinationen, aahh, en dag! Tyll under prickig kjol och figursydd kappa. Precis min smak.

Inspirationsbild

För att komma i rätt stämning när man skriver är det många som lyssnar på musik. Ett kapitel kräver en sorts musik och ett annat kapitel behöver en annan. Själv behöver jag inspirationsbilder. Jag får en bild i huvudet och så håller den sig där under hela manusskrivningen. (Eller, så har det varit med de fyra jag skrivit, mer erfaren än så är jag ju inte.) Någonstans under processen har jag behövt klippa och klistra bilder så att det blir ungefär som bilden i huvudet. Det är i sådana lägen som jag förbannar mig själv att jag inte lärt mig Photoshop. Man blir lite begränsad med vanliga papper och dålig skrivare och slöa saxar. Men, bättre än inget i alla fall. Min inspirationsbild till Som någon annan bäddar är så grym att jag inte vågar visa upp den. Men såhär ser bilden till mitt senaste manus ut. Den som jag inte har någon titel på.



As yet untitled hette ett album en gång, var det av Prince? Anyways, än så länge kallar jag manuset för Höja sina röster. En svart Göteborgshistoria om en man och tre kvinnor. Tredje kvinnan fick inte plats på bilden, men jag tänker mig henne i bakgrunden, med otvättat hår och sjaviga kläder. Jag tänker också att inspirationsbilder kan tjäna som underlag till omslag?

fredag 20 januari 2012

Övertid

Kvinna har nog ett ganska roligt jobb om kvinna tror att kvinna har arbetat för lite under veckan och tar med sig jobb hem bara för att upptäcka när kvinna räknar igenom sina timmar, att kvinna istället ligger på två timmars övertid ...

(Om kvinna hade skrivit man istället för kvinna där det brukar stå man, så hade det inte sett så konstigt ut. Men kvinnan ifråga vill känna hur det känns att genusmarkera där det går.) Eller så vill jag bara bråka lite.

torsdag 19 januari 2012

Omslag

Helena funderar över omslag till sin debutroman och jag funderar så smått på omslag till mitt andra manus. Som suger, men jag kan tänka på omslag ändå. Jag skulle vilja ha något sådant här:



men med Göteborg i bakgrunden. Jag tänker Poseidon, några speciella blommor som finns i boken och lite mer modern klädsel, men annars tycker jag att omslaget ovan passar stämningen i min bok bra. Om den slutar suga och om den blir klar. Eller vad säger jag, k l a r blir den. Frågan är när?

Amazon

Lycklig! Mina beställningar från Amazon.com börjar så smått dimpa ner i brevlådan. Idag Pad, igår något annat som behövs hämtas ut idag. Åh, the suspense, vilken av mina beställningar är det? Philippa Gregorys senaste? Musik från Ursula2000 eller kanske Pink Martini? (Ja, jag är gammalmodig och kör med CD-skivor.) Tar sonen under armen och springer iväg till Ica Kvantum nu. NU!

onsdag 18 januari 2012

Bilder

Har tittat igenom bilder på mig själv till ett reportage. Alltså. Supersvårt! De som känner mig kommer förmodligen säga att de inte känner igen mig, ingen big deal. Men de som inte känner mig? Vad förmedlar jag för känsla när jag ler som Mona Lisa? Förstår man allvaret när jag biter mig i kinden? Eller måste man känna mig för att förstå? Eller är det så att jag är alltför ovan att se mig själv på bild?

tisdag 17 januari 2012

½#%&/&@@££@!!

Mitt manus om Fredrik och de tre kvinnorna sucks. S U C K S ! !

*Gråter högt och ljudligt och tycker förfärligt synd om mig själv*

måndag 16 januari 2012

söndag 15 januari 2012

New York New York

Igår gav jag mig ut för att shoppa. I Göteborg. Ha, vilket skämt. Det är inte ofta jag längtar tillbaka till New York, men igår hade det inte suttit dumt med utbudet over there. I Göteborg kan man välja mellan grått och svart, och mellan asymmetriskt och lite mer asymmetriskt. Boring. Jag vill ha färg. Jag vill ha klänningar. Kroppsnära och bra kvalitet.

Då det begav sig skrev jag en shoppingguide för nättidningen SalongK. Här en länk. Vissa saker är ju gamla, som utställningen the Bodies, men annars finns det mesta kvar. Som det rycker i shoppingnerven! Paris i vår kanske, kan det vara nå't? Någon som följer med?

Newyorkmamman: Vad tror du om den här guiden, något för dig?

lördag 14 januari 2012

I afton




Uppdatering: FIN! Men: Marilyn har en biroll. Visserligen en stor och absolut nödvändig roll, men huvudrollen har tredje assistenten till regissören. Bara så ni vet. Men vacker och välspelad. En kort period under en filminspelning. De kritiker som gett ett lägre betyg hade nog väntat sig en film om MM.s liv. Härligt i salongen var alla dessa unga män som gick dit tillsammans. Efteråt analyserade de filmen och Marilyns liv. Seriöst och initierat. Hon är tydligen fortfarande en favorit bland herrarna. :)

fredag 13 januari 2012

Lyckodag

Ja jisses, här fläskas det på med två utmärkelser till! En från Lovable med motiveringen: Kloka inlägg från en orädd kvinna är alltid guld värt i min värld. Och från Nina, med motiveringen: För att din blogg bara är så bra. Rakt igenom.


Ursäkta, men nu ska jag gå och sätta mig på en hög häst med näsan i vädret och champagne i handen.


Kramar och pussar till alla som läser här!

Siffran 13

Är så farlig att man uteslutit den som våningsplan i USA. Finns inte. Inte heller finns det en rad på flygplanen som är numrerad med siffran 13. Nix. Farligt. I Göteborg har vi inte så många höga byggnader, men de som finns har jag undersökt. Jodå, våningsplan 13 finns. Däremot har de påpassligt nog satt en radavskärmare på flygplanen just på rad 13, men det har inte med skrock att göra. Nädå. Jag frågade nämligen en flygvärdinna och hon var mycket tydlig på den punkten. Det var bara mycket bra att ha en radavskärmare just där.

torsdag 12 januari 2012

Nobben

Så jag ger grundaren till ett välkänt förlag nobben på en vänförfrågan på Facebook, med hänvisning till att vi inte känner varandra irl. Kanske att jag istället borde ha sagt ja och rensat min ansiktsbok från privata bilder m.m? I dagsläget känns det viktigare med kontakter än att lägga upp bilder på mig själv i fula frisyrer och ostädat hus ...

onsdag 11 januari 2012

Hår

Jag låter mitt hår växa ut. Japp, nu ska det bli långt. Just nu är det i den allra fulaste fasen. Jag ser ut som en grå Plupp. Kanske borde jag färga det blått? Då ser jag i alla fall rolig ut. Just nu ser jag tråkig ut. T r å k i g  I tell you. Så svänger jag inom people.com och ser en übersöt Michelle Williams. Oh, vad svårt det är att se snygga korta frisyrer i det här läget ... Klippa? Låta växa ut? Klippa? Växa ut?

Trivs

Jag trivs så himla bra med mitt jobb! Med arbetsuppgifterna, med kollegorna och med cheferna. Och med att ha så mycket att göra. Underbart, jag avskyr att vara overksam. Och så får jag det bevisat ännu en gång; att har man mycket att göra, så får man mycket gjort. :)

tisdag 10 januari 2012

Skadad

Hur skadad är man om man försöker klicka på ett fetstilat ord i en papperstidning, och tror att man ska bli länkad till något ...?

Det amerikanska i oss

Idag är jag och sonen very american.

måndag 9 januari 2012

Fastnat

Jag har fastnat framför en synnerligen korkad film. Undrar lite lätt varför amerikansk film alltid måste ha en t ö n t med. Vad är skoj med det? Och varför har man fortfarande inte koll på det där med tidsskillnad mellan Europa och New York? Som när kvinnan får ett samtal från mannen och hon gäspar it's three o'clock in the morning here ... och han sitter i strålande solsken i NYC. As if. Varför stänger jag inte av? Ett av livets stora mysterier.

En kär utmärkelse

Åh, det här med utmärkelser är ju så trevligt! Om man får den med motiveringen att jag är en mycket inspirerande och driftig egenutgivare som har ett stort socialt engagemang. Så är det ännu trevligare. Mitt engagemang i min omvärld kommer nog aldrig att svalna och vad gäller att skriva böcker så gäller detsamma. Kan jag kombinera de två så blir det fire-works!

Jag skulle vilja skicka den här awarden till alla som har gått med i Egenutgivarna på Facebook och som förhoppningsvis också går med i http://www.egenutgivarna.se/ när Joanna kommer hem så att vi kan registrera ett konto för föreningen. Då kör vi så det ryker!

E-bok

Jag ska lägga upp min bok som e-bok nu i dagarna tänkte jag. Ja, jag har tänkt så en längre tid, men nu känns det mer på g än tidigare. Kanske säger jag samma sak om en månad, vem vet. Men: Jag har verkligen inte tänkt på det här med utsidan. Formatet är ju inte traditionellt och en utsida syns inte på samma sätt på en e-bok som en vanlig bok, dvs när du läser en e-bok så viker du inte upp pärmen på boken så att andra kan se vad du läser. Frågan är om en utsida alls behövs på e-boken? Jag hittade denna sida som ger tre tips på vad man behöver tänka på med utsidor till e-böcker. Väldigt bra tycker jag. Ännu bättre att den utsida jag redan har verkar leva upp till alla tre punkterna!

söndag 8 januari 2012

Eureka!

Jag har funderat ett tag över hur jag skulle kunna få ihop en bokserie om Göteborg. Att skriva om Göteborg har jag velat göra länge, men inte kommit på hur, var och när. Tanken var också att skriva en serie eftersom det inte går att tränga in hur mycket som helst i en enda roman. Och så nu när jag läste morgonnyheterna: Wohoo, eureka liksom! Jag har inte den blekaste aning om varför jag fick en snilleblixt, för det var inget i nyheterna som hade med hístorian alls att göra. Mmm ... Är så exalterad att jag måste hoppa lite upp och ner på stället. Eventuellt också andas i påse.

Ska bara avsluta barnboken och redigera klart vuxenromanen. Men se'n, DÅ!

Juridik och romantik

När jag läser att Spanien eventuellt kommer att riva upp lagen om rätten till äktenskap mellan två människor av samma kön, undrar jag som så många gånger förr när man ska förstå att äktenskap är en juridisk handling i första hand, och en romantisk handling i andra hand? Även de människor som inte för sitt liv kan förstå att kärlek mellan två människor av samma kön kan existera, borde kunna förstå att ett avtal är ett avtal och ett sådant ska man kunna ingå med vem som helst som är myndig. Oavsett kön.

Själva ingåendet av äktenskapet är strikt juridiskt. Varför skulle detta enda avtal vara vikt för människor av olika kön? Det är diskriminering.

Festen och ritualerna är mer romantiskt betingade. Festen brukar man bara bjuda in sina käraste till, så de som motsätter sig äktenskap mellan två personer av samma kön, behöver inte ens se detta. Detta som tydligen är så förfärligt: En fest som hyllar kärleken mellan två personer.

Vad är problemet?

lördag 7 januari 2012

4D dator

Oj, vad jag tycker synd om er som inte har 4D funktion på datorn i detta nu! Dofterna från denna maträtt är utomjordiskt goda! (Presentationen lämnar en del övrigt att önska, men so what när det smakar som det gör.)

NYC-GBG

Själv har jag en vit.

Lördagmorgon

När det regnar ute och man vill umgås med sitt barn, då kan man inreda en massa rum. Gudars, vad skoj! Sedan bakar vi något. En bra dag!

fredag 6 januari 2012

Gråter floder

Alla dessa kvinnor som har fastnat i andra länder för att de fått barn där. Alla dessa älskade barn som hamnar i den knipan att trots att de är så älskade, också blir den som är grunden för att mamma inte har det liv hon vill ha. Vi pratar inte om något vanligt svenskt självförverkligande här nu, jag snackar mänskliga rättigheter, så som att alla har rätt till sitt liv. Jag har med egna ögon tagit del av alltför många lidanden av denna sort. Jag skrev min roman Som någon annan bäddar, för just dessa kvinnor. Oavsett om man lyckas ta rodret och styra dit man vill tillsammans med sitt barn, eller om man är tvungen att passivt åka med, så var min förhoppning att dessa kvinnor skulle finna något slags tröst eller hopp genom att läsa min bok. Emellanåt dimper det ner e-mail till mig från en kvinna som har läst och som vill tacka. Som alltid så gråter jag ruskigt många tårar för deras skull. Och för min skull. Och för alla dessa barns skull. Samtidigt blir jag så glad varje gång jag får höra att jag gjort något slags skillnad. Då har jag lyckats med det jag föresatte mig, att hjälpa:

... Så, tack för att du delade med dig av din erfarenhet. Jag vill tacka för att du skrev boken. Jag har fått nytt hopp att jag kan få komma hem till Sverige efter att jag läst vad du gick igenom. Jag tänker inte sluta hoppas och försöka!

*Stryker bort några tårar till*

torsdag 5 januari 2012

Jag länkar till en blogg som länkar till en annan blogg

Lika bra att gå omvägen runt Amanda, för det var där jag hittade detta kloka. Som kom från Debutantbloggen. Så sant sagt om något så laddat. Sådana här små visdomsord behövs i processen för att man inte ska tappa sugen.

onsdag 4 januari 2012

Visdomsord

Underbaraclaras blogg läste jag något klokt idag. Hon summerar år 2011 och reflekterar över vad som varit mindre bra och det som varit bra. Bl.a. följande:

Att jag vågat lyssna på min intuition och att jag klivit i båten, skjutit ut från land och satt segel istället för att bara stå på stranden och vara orolig för att fötterna ska bli blöta.

Så tycker jag att fler ska tänka. Jag tror att vi skulle få så många fler lyckliga människor i vårt samhälle då!

Bebis!

Värt att uppmärksamma! Stort grattis från mig!

tisdag 3 januari 2012

Gåtor

Jag tyckte att jag hade en sådan fin idé till mitt barnboksmanus. Mystik, natur och kärlek. Men jag har gjort ett jättestort misstag. Jag har byggt upp min historia runt det faktum att det ska lösas gåtor. Då har jag glömt en väsentlig sak: Jag suger på gåtor! Både att lösa dem och att komma på dem. Lösningen? Tills vidare skriver jag tramsiga ord bara för att komma vidare. Men det duger ju inte i längden. Någon som anmäler sig till frivillig gåtpåhittare?

Inte så kaxig

Idag har det varit en fotograf här för att fotografera mig. "Se lite kaxig ut" uppmanade hon. Jag kaxade till mig å det grövsta. Tyckte jag. Men när jag fick se bilderna såg jag bara arg ut på dem. Så jag försökte igen. Lutade huvudet lite, gnistrade till i ögonen, men utan att se arg ut. Resultatet? Jag såg bara rädd ut. Fotomodellandet är inget för mig. Dessutom såg jag gravt knubbig ut på varenda bild. Ingen hals hade jag heller. Det har jag ju lärt mig av Tyra att man ska sträcka på halsen. Hals måste man ha. Oh well, America's next top model ain't me i alla fall. Men Sveriges nästa bästsäljande författare kanske?

måndag 2 januari 2012

När han själv får välja

Sonens klädsmak ... Inget spelar någon roll så länge det är mjukt och skönt. Men helst ska det vara grönt. Idag iklädd bruna mysbyxor (urtvättade) och knallgrön långärmad t-shirt. Med rött tryck på. Jag tittar åt ett annat håll.

Ang. hur många ord en barnbok är, så hittade jag följande intressanta uträkning. Jag ställer mig dock lite skeptisk till detta, för jag har för mig att NaNoWriMo-uträkningen sa att 50.000 ord är ca: 200 sidor, inte 120? Att diffa på 80 sidor är lite för mycket.

söndag 1 januari 2012

Barnböcker

Hur många ord lång är en kapitelbok för barn ungefär? Någon som vet? Jag tänker mig en relativt lättläst. Inte så som LasseMajas detektivbyrå, men inte heller så avancerad som Tordyveln flyger i skymningen.

- Det är du som är Irma! Ropar Elsie. - Ssch, viskar kvinnan, Ja, det är jag som är Irma. 
Nu tittar hon på Elsie och ler. -Ni ska få träffa Isidor. Men inte än.

*Sorterat under "Hanna kämpar med sitt manus".*

Varannan dag

I Sverige blir en kvinna dödad varannan dag av en man hon har älskat. En varannan dag. Igår blev en dödad, imorgon likaså. Eller kanske idag och i övermorgon. Det spelar ingen roll när, det som spelar roll är att. Det där att:et måste upphöra. Omedelbart! Men hur? Om man inte kan välja sitt öde, utan bara är en produkt av sina gener, då kan vi sluta hoppas på en ändring. Den utvägen är så sorglig att jag inte vill tro på den. Jag vägrar tro att det inte finns något att göra.

Jag har anmält övergrepp mot mig själv. Ett flertal gånger. Men inte en enda gång har handlat om fysiskt våld. När jag suttit med polisen och skruvat på mig och tyckt att i jämförelse med fysiskt våld så är mina ärr i själen ingenting. Ljuvliga poliserna har då tittat allvarsamt på mig och sagt att: -Man måste sätta stopp i tid. Tänk om alla gjorde anmälningar i tid. Allt eskalerar. Det finns ingen bättring. Man måste gå och man måste stå upp för sig själv.

Med detta inte sagt att kvinnorna får skylla sig själva för att de inte anmält kränkningar från första början, eller gått första gången något gick snett. För det är oerhört svårt att bryta sig loss från en destruktiv relation. Svårare än att bryta sig loss från en funktionell. Ansvaret måste ligga på oss runt omkring. Vi måste våga se när något är fel. Måste våga ta med kvinnan till polisen. Måste våga ställa oss emellan. De där männen som slår ihjäl sina kvinnor, de kan stoppas. Men det är vi runt omkring som måste stoppa dem. Inte kvinnan som de slår.

Frukost på sängen

När sonen väcker mig försiktigt med fint fixad smörgås och julmust, och tassar in till mig på morgonen med det, då struntar jag i att jag inte gillar frukost på sängen.