fredag 6 januari 2012

Gråter floder

Alla dessa kvinnor som har fastnat i andra länder för att de fått barn där. Alla dessa älskade barn som hamnar i den knipan att trots att de är så älskade, också blir den som är grunden för att mamma inte har det liv hon vill ha. Vi pratar inte om något vanligt svenskt självförverkligande här nu, jag snackar mänskliga rättigheter, så som att alla har rätt till sitt liv. Jag har med egna ögon tagit del av alltför många lidanden av denna sort. Jag skrev min roman Som någon annan bäddar, för just dessa kvinnor. Oavsett om man lyckas ta rodret och styra dit man vill tillsammans med sitt barn, eller om man är tvungen att passivt åka med, så var min förhoppning att dessa kvinnor skulle finna något slags tröst eller hopp genom att läsa min bok. Emellanåt dimper det ner e-mail till mig från en kvinna som har läst och som vill tacka. Som alltid så gråter jag ruskigt många tårar för deras skull. Och för min skull. Och för alla dessa barns skull. Samtidigt blir jag så glad varje gång jag får höra att jag gjort något slags skillnad. Då har jag lyckats med det jag föresatte mig, att hjälpa:

... Så, tack för att du delade med dig av din erfarenhet. Jag vill tacka för att du skrev boken. Jag har fått nytt hopp att jag kan få komma hem till Sverige efter att jag läst vad du gick igenom. Jag tänker inte sluta hoppas och försöka!

*Stryker bort några tårar till*

9 kommentarer:

Annika, Bokplantan sa...

Snyft.

Sofie sa...

Vad underbart med sådan feed-back!

mamman sa...

Jag glädjer mig med dig, detta var ju vad du önskade o hoppades på!

vally sa...

Mina tankar går till en när och kär.
Tårar stiger upp i mina ögon.
Måtte det finnas en lösning.

Duktiga Tjejen sa...

Så underbart att få ett sådant hoppfullt mail, även om det såklart är hemskt att det finns fler därute som är där du har varit. Hemskt.

Hanna sa...

Bokplantan: Snyft!

Sofie: Det är verkligen underbart med Internet, att man kan få tag i nästan alla!

Mamman: Precis!

Vally: Det finns alltid en lösning, men kanske inte exakt så som man vill ha den ... Men kanske nära nog?!

DT: Det finns alltför många i samma sits, jag är glad att jag i alla fall spridit lite ljus till några!

Joanna Björkqvist sa...

Jag blir så glad för din skull och kan inte låta bli att tänka på förlagen som nobbade boken för att de tyckte att den var för de närmast sörjande. Detta påpekade jag tydligt redan när jag skrev mina tankar efter att ha läst boken; detta är ju en bok för alla mammor som alltid gör allt för sina barn och rent av för alla som bryr sig om sina medmänniskor... Så kul att du får så mycket cred!!!

malin r a sa...

:´(

Hanna sa...

Joanna: Ja, det var ett mycket konstigt skäl till refusering av min bok måste jag säga. "Välskriven, men vi tror inte berättelsen har allmänintresse". Que?

Malin: *Snyft*