I måndags satt jag på café i några timmar för att skriva synopsis till mitt nästa manus. Det var så himla länge sedan jag hade möjlighet att sitta helt ensam och i flera timmar, och jag njöt i fulla drag. En (ett?) synopsis påbörjades och om jag kan fullfölja detta så kan det bli riktigt bra tror jag.
När jag tyckte mig vara färdig med synopsen (vill gärna skriva synopsisen, men det ser konstigt ut) tittade jag igenom andra dokument på datorn. Jag hade ju tid på mig och ville absolut inte gå därifrån. Och ja just det ja, där låg mitt halvfärdiga manus till min andra barnbok. Och vet ni? Jag tyckte den var riktigt bra! Bra historia och bra språk. Såpass bra att jag inte kunde komma på hur jag skulle fortsätta. Vilket dilemma.
HANNA LANS om författandet, betraktandet och andra livsnödvändigheter
3 kommentarer:
Ett förfärligt, men smått angenämt, dilemma?
Det där är så roligt när det händer- när man förundras över sin egen påhittighet! Ta fram manuset och se om du kan slutföra det. Jag lät min deckare ligga i datorn i närmare fyra år- nu gillas det av lektörer på ett av förlagen jag skickat till. Så ironiskt om något jag skapade på tre månader blir antaget! Kramar Helena
Åsa: Ganska så nice dilemma får jag nog säga. :)
Helena: Det vore jätteroligt! Och stödjer i så fall teorin att man bör vara inspirerad när man skriver, inte bara skriva av disciplin.
Skicka en kommentar