Läsa högt

För några år sedan fick jag tipset av någon annan skrivande själ att det är bra att läsa sin text högt för sig själv under redigeringen. Jag prövade vid något tillfälle men kände mig synnerligen dum där jag satt och pratade för mig själv rakt ut i ett tomt rum. Nu övar jag på att spela in mig själv på iPhonen som kom med nya jobbet och ujujuj, vad bra det är! Inte bara för att höra hur himla mycket jag sväljer medan jag pratar, utan framförallt för språkets skull. Det hörs med en gång var avsnitten inte flyter på så bra. I skrift går det att fuska med sådant där, eller liksom inbilla sig själv att det visst flyter på himla bra. Och det gör det ju, inne i ens eget huvud. Men när någon annan läser ens text, så är det ju utan det som jag som författaren till texten har med mig inuti mitt huvud, texten ses för första gången av någon och den personen läser därefter. Med alla punkter och kommatecken och försök till fraseringar i allmänhet. Tipset från mig och som tidigare kom från någon annan, är därför att läsa sin text högt under redigeringen. Eventuellt med halstabletter bredvid.