Malin K Eriksson har ett härligt flyt i sitt berättande, och som läsare befinner jag mig mitt i 1860-talet då historien utspelar sig. Huvudpersonen Elin lider av något som jag antar är epilepsi och blir flyttad från sitt hem till prosten och senare även till ett hospital. Vi lär känna både de intagna och personalen och får ta del av olika procedurer som ska bota Elins sjuka. Elin känner skuld över sin lillasysters död och funderingarna kring vad som kan ha hänt följer boken igenom. På sjukhemmet lär sig Elin skriva och försöker nå sin döda syster genom de skrivna orden. Väl ute från sjukhemmet, träffar Elin en man och trots att hon är väl medveten om sin kropp och njutning, förstår hon inte vad som händer med hennes kropp. Elin glider in och ut ur sitt medvetande och har förmåga att prata med djur. Hon blir friskförklarad av läkaren på hospitalet men läsaren får följa en kvinna som fastnat i sin sorg och skuld över det som hände systern och mer och mer får jag känslan av att hon faller djupare in i en psykos som till tar en ände med förskräckelse.
Riktigt välskriven och med en historia som både fängslar och ängslar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar