Halloween 2014

Herregudihimmelen om jag kunde förklara min vecka förtifyra med tre ord? Vad skönt det skulle ha varit. Inte bara planerade jag för en hejdundrande Halloween, jag jobbade dessutom både heltid på mitt vanliga jobb, samt coachade förtvivlade människor lite här och lite där. Det kulminerade kl 19.00 i fredags då jag satt i mitt kök utklädd till Samara från The Ring, samtidigt som fem elvaåringar skrålade från vardagsrummet, och textade till någon på andra sidan jordklotet att om situationen blev hotfull, så skulle vederbörande inte dra sig för att ringa polisen. Eller nej, det kulminerade en timme senare när jag stod i en grop och väste in i telefonluren till en annan förtvivlad förälder att jag inte kunde prata just då. Jag var lite upptagen på annat håll. Typ. Jag kan helt ärligt inte riktigt komma ihåg när jag andades under vecka förtifyra. Skönt då att en ny vecka börjar imorgon, jag längtar efter rutinerna på kontoret. Som jag ska andas!

Nåväl, bildkavalkad från grymt lyckad fest som gick ungefär såhär: 18.00 Bus eller godis. 18.30 middag. Självklart serverades likdelar och blod. 19.00 Skattjakt. Kodade meddelanden visade gossarna på vägen framåt, den som ledde dem till en parkering där det stod en bil med en zombie i. Zombien i sin tur lämnade fram ett meddelande som killarna skulle lösa och andra nyfikna stirrade in i bilen. Fyfan, var tydligen en kommentar bland andra. När killarna inte kunde lösa uppgiften, fick zombien hjälpa till. Sedan sprang de vidare till det gamla huset från 1905 som jag tidigare bodde i. Där öppnade sig garageporten automatiskt och en telefon ringde därinne. I källarvindens fönster stack ett spöke fram och skrämde slag på gänget. Det hörde nog alla som bor i Skintebo. Därefter var de så skärrade att de behövde lite vänlig coachning från vänlig bonuspappa. Då vågade sig några in i källarvinden där Samara (en annan Samara, inte jag) skrämde skiten ur ungarna. Därefter var det meningen att de skulle springa upp och in i gamla huset. As if. I fönstren där stod nämligen tre spöken till och lystes upp av hemliga ljuskällor. Skriken avlöste varandra och jag ska nog vara glad att inte Socialtjänsten blev inkopplad. Till slut vågade sig fyra av elvaåringarna in i huset där ytterligare en Samara skrämde brallorna av dem. Runt runt i huset och upp och ner för trapporna och tydligen kom det en och annan tår ur ögonen också. Efter många om och men hittade de sista ledtråden hos galningen på vinden och sedan sprang de upp till det gamla uthuset längst upp i backen bakom huset. Det var där jag stod. i ett djupt hål med en mur runt mig. Och en skatt såklart. 20.00: Filmtajm. Skräckfilmerna jag laddat med, ratades. Helst ville de se Nalle Puh. Det blev ett mellanting.

Mycket lyckat hör ni. Darrande som asplöv, jo faktiskt, togs skatten emot och sedan pratades det inte om annat än hur rädda de varit och det var minsann det läskigaste de varit med om och kan jag inte vara snäll och göra skattjakten ä n n u läskigare nästa år?

Jorå, mamma kan göra det läskigare. Hoppas bara jag får hjälp av andra vuxna då också. Fem vuxna och ett barn tog det att skrämma fem elvaåringar. Hur många kommer det ta att skrämma fem tolvåringar ...?

 Setting the scene.

 Man häller blod att dricka ur gamla karaffer.

 Alla mina vänners ögon gick åt.

 Samara och galningen på vinden.

 Mentalpatient? Nej, Samara i brunnen.

 Luckan till brunnen. Herrejesus, att det finns sådär stora spindlar i Sverige?

Nästan mer creepy i dagsljus.