torsdag 9 oktober 2014

Three Winter Ghosts

Jag har letat efter den perfekta spökboken under ganska lång tid nu. Jag vill ha läskigt krypande känsla, inga monster, jag vill ha nutid och jag vill ha spöken som bråkar med levande människor. Googlade och googlade, följde länkar och hittade nya sökord på vägen. Till slut nådde jag fram. En kort roman från England, Three Winter Ghosts av Gary Sargent. Redan på fjärde sidan tyckte jag det var så läskigt att jag var tvungen att lägga ifrån mig boken. Då hade inget ens hänt än ... Det här är en ruskig bok med alla ingredienser som måste finnas för att bli en bra spökhistoria. Den drivande men långsamma rösten som berättar, spöken som bråkar på ett sätt som gör det fullt trovärdigt och en genomtänkt plot. Uuuhh ...

Berättarjaget är en yngre professor som leder läsaren framåt. Här finns en döende man, Morris Noble, som i sin tur berättar en historia om en ung kvinna som hemsökt honom. När en av de som lyssnar, Dr Jardine, hånar historien lovar Noble att han kommer att hemsöka Jardine efter döden. Det gör han också. Med råge.Dr Jardine går givetvis även han hädan, och då är det istället berättarjaget som hemsöks.

Jösses, vad läskigt och spännande och välskrivet det är! Och vet ni vad mer? Det är en egenutgiven bok. Tänk om inte internet hade funnits, då skulle inte jag ha hittat den här lilla pärlan och inte kunnat rekommendera den till er. Men det kan jag nu: Skicka efter, läs och rys!

2 kommentarer:

Åsa Hellberg sa...

Alltså, vi har helt olika boksmak. Eller rättare sagt; vilken bred smak du har!
Det skulle inte falla mig in att läsa spökhistorier. Mitt läskigaste går vid deckare.

Hanna sa...

Jag läser nog det mesta faktiskt. :) Min fascination för spökhistorier började med Maria Gripe och Edgar Allan Poe. Jag vill dock inte att de dryper av blod, det är spänningen jag vill åt.