lördag 5 mars 2011

Kidnappning

Usch och fy. Läser om ett försök till kidnappning i Stockholm. När jag och sonen var där för någon vecka sedan, så inträffade något. Jag skulle köpa blommor till mina vänner och sonen var hungrig. På Karlaplan fanns ett blomstertält och precis utanför fanns en korvkiosk. Då jag har mina randiga och rutiga skäl till att hålla min son under uppsikt, var jag glad att blomstertältet hade fönsterrutor. Jag har genom åren tränat mig själv till att alltid se sonen, oavsett hur han rör sig. Min blick är alltid mot honom. Tack och lov. Det var bara vi på Karlaplan vid den tiden. Han satt ensam på bänken vid kiosken med sin korv och sin dricka. Han tycker om att känna sig stor, så han vill göra saker på egen hand. Om han visste att han är övervakad precis hela tiden skulle han nog inte bli glad. Men den ilskan kan den här mamman ta om det skulle behövas. Hellre den ilskan är ett bortfört barn. Nåväl. Helt plötsligt ser jag en kvinna komma emot sonen. Hon ser sig över axlarna. Går målmedvetet mot honom, men inte särskilt snabbt. Fokuserar på sonen samtidigt som hon tittar runt sig lite diskret. När hon kommit fram till sonen tog jag några snabba steg mot henne och försökte döda henne lite lätt med min blick. Då kom hon av sig, och gick med snabba steg därifrån. Ja, jag är en paranoid mamma. Lite paranoia kan vara bra när världen ser ut som den gör.

7 kommentarer:

Carita sa...

Ja usch, hur hemskt skulle det inte vara om nån stal ens barn?! Man kan inte tänka tanken slut, och knappast nånsin kunna föreställa sig hur hemskt det skulle vara om det verkligen hände...

Håller med om att det är bättre att man är lite paranoid än helt oeftertänksam och sin egen värld.

Annika, Bokplantan sa...

Oj, jag borde kanske bli lite mer paranoid. Skulle aldrig komma på tanken att någon försöker stjäla dem, tappar bort dem i butiker etc jämt och samt.

Hanna sa...

Åh hjälp, Annika, nu fick jag lite ont i magen... Men jag beundrar er som klarar av att slappna av, det gör jag. Och avundas er, det gör jag också.

camillos sa...

Usch, otäcka tanke!

Newyorkmamman sa...

Och jag som bor i staden där allt kan hända låter mina ungar springa fritt. Särskilt sonen. Jag har honom alltid under uppsikt, men han kan vara långt borta ibland. Jag är inte särskilt orolig. Stora dottern däremot, som åker tunnelbana ensam till skoan i sin kortkortkortkorta minimala uniformskjol varje morgon. Nej jag orkar inte tänka den tanken ut.
Man måste alltid vara närvarande.
Sedan kan jag ju inte bli att undra över detta ärende som kvinnan hade in på Systembolaget och genast börjar klockorna ringa att något skumt är i görning där. Det hade liksom klingat bättre om hon hade varit inne på ICA...
Vi får väl se vad som uppdagas. Här i USA, när något mysko händer med barn, är det i 99.9 procent av fallen droger och sprit inblandade. Moralens väktare det är jag!

Hanna/Morran sa...

Tyvärr har jag hört om flera incidenter i Europa som tyder på annan verksamhet än att någon är påverkad och inte vet vad de gör. I NYC måste man ju ändå samla upp sina barn innan nästa gathörn, så sådär jättelångt bort har jag svårt att Ph är..? Stora däremot, ojojoj, vi tänker inte tanken ut. Streetsmart får vi tro i alla fall.

Newyorkmamman sa...

Jag vet inte jag. Hon överlever hoppas jag. Mycket folk på tunnelbanan och på gatorna. Men vacker att titta på är hon ju om inget annat. Jag är rädd att någon ska se ett mönster i hennes väg till skolan, typ vilken tid hon går, vilket tåg hon tar etc. Jag vill att hon alternerar och tar buss ibland. Hon fattar ingenting så klart. Nej som sagt, vi lägger ner den där tanken.