tisdag 4 januari 2011
En tanta
Träffade på en tanta i hundspåret. En sådan där som gnällde och skällde med mer eftertryck än vilken hund som helst. En sådan som visste bättre än alla andra. En sådan vars egen hund naturligtvis var ett föredöme för alla andra. En sådan som lät veta att hon minsann sa till cyklisterna vad hon tyckte om deras framfart. Om pulkaåkarna, om de som inte skötte sin trädgård. Om de som la annat skräp i hundbajssoptunnorna än just hundbajs. Fem minuter i hennes sällskap var tillräckligt för att den här utbrända 39-åringen var tvungen att lägga sig på soffan en stund. Med rejäl yrsel. Det är det värsta för hälsan. Tantor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Måtte aldrig detta öde drabba oss, tantödet.
Jag gillar tanter, men inte tantor. Rejäla käringar med munter blick och vass tunga, de är underbara! Men dessa själsligt nedbrutna bittra saker... Vet inte vad jag ska kalla dem, men brukar referera till dem som just "tantor". Håller tummarna för att inte bli en sådan..!
Skicka en kommentar