Lära sig att sova

Jag är sömnstörd. Det har jag varit större delen av mitt vuxna liv. Det tar tid att somna och blir jag väckt vid kl fem, så kan jag inte somna om innan jag måste gå upp igen. Under mina s.k. svåra år, så blev detta än värre. Då var jag tvungen att sova med öronproppar och i totalt mörker. Blev jag väckt mitt i natten, oavsett när, så kunde jag inte somna om. Vad roligt det var när man var ensam med en bebis ... Två timmars sömn per natt. Hade jag tur så var de i rad. Hade jag ännu mera tur så drog pappan sitt strå till stacken en gång varannan helg. Då kunde jag ha sådan tur att jag kunde sova i sju timmar. Åh, jag kommer ihåg glädjen över att hjärnan fungerade tämligen normalt de där dagarna. För det är ju så, att utan sömn så klarar du dig inte. Jag har också fått hjälp i form av tabletter, för att kunna somna. Sedan jag flyttade hem till Sverige igen så har sömnen blivit bättre. Inte bra, men i alla fall så att hjärnan fungerar. Det första jag märkte det på var att jag inte behövde totalt mörker när jag skulle sova. Sedan att jag inte behövde öronpropparna. Nu har jag t.o.m. kunnat somna om efter att jag blivit väckt. Wow, vad månde bliva? Jag har läst att för att hjälpa sömnen måste man gå och lägga sig samma tid varje natt, men framförallt gå upp samma tid varje morgon. Så nu är det jag som gör det. Även såhär på en lördagmorgon.

Det dumma med att gå upp den här tiden en helgdag, är att ingen annan börjat blogga ännu. Vad ska jag göra? Vad ska jag lääääsa?