onsdag 23 februari 2011
Refuseringar
På en annan blogg hittade jag denna artikel om vad förlagen letar efter när de läser nya manus. Det ljusnar lite för mig om varför Piratförlaget refuserade mig, när jag förstår att den första granskaren endast läser de tio första sidorna. Inte för att jag tycker att mina första tio sidor är dåliga på något sätt, men de är inte representativa för huvudämnet i boken. Hade jag kunnat skriva annorlunda, kanske börjat pang på med problematiken kring bortförande och kvarhållande av barn? Nej, jag tycker inte det. Jag ville ha berättelsen så autentisk som möjligt, så del ett är en bakgrund till del två och tre. Man förstår ändå redan från början att något inte är som det ska och att allt kommer att haverera. Vad gäller just Piratförlaget kanske de också passar sig för att ge ut böcker baserade på verkliga historier där det handlar om dysfunktionella förhållanden och lagstiftning som inte fungerar. Man har väl Gömda-böckerna färskt i minne ...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag har också läst den där artikeln och stryker och stuvar om som besatt nu för att själva temat ska visa sig snabbt. Men på de första tio sidorna ... nej, det är omöjligt.
Jag tror i och för sig att de flesta bokläsare klarar bra mycket mer än tio sidor innan de lägger en bok åt sidan. Men det hjälper ju inte om inte förlagens lektörer gör det.
Jamen, det kanske var hos dig jag fick fatt i artikeln då?!
Jag börjar bli lite trött överhuvudtaget på de stora förlagen. Det finns så många böcker som de ger ut som jag och många med mig, bara skakar på huvudet åt. Man hittar redaktörsmissar, syftingsfel, historier som inte går ihop m.m.
Allt handlar om marknadsföring. Vad går att sälja för så lite pengar som möjligt. Det är ju inte klokt att man som författare bara får tio sidor på sig vid en första bedömning med ev. några stickprov senare i boken.
Jag tänker också på alla bra böcker man missar för att folk blir refuserade. Vilket fantastiskt utbud det skulle kunna finnas! (Jaja, det finns en hel massa böcker nu också, men ändååå...)
Om du läser Unni Drougges bok Boven i mitt drama kallas kärlek får du lite bakgrundsinformation till mannen som åtminstone under de åren boken utspelar sig styrde Piratförlaget. Din bok är förmodligen inte en bok i hans smak...
Det visste jag faktiskt inte, att det var han alltså. På vad jag har hört låter det inte som om min bok är en i hans smak nej...
Skicka en kommentar