Min hund är rasist

Usch och fy vad pinsamt. Var i skogen med lugna, trygga Leo. Hunden som inte bråkar. Hunden som gillar alla. Hunden som kommer när man ropar. Ja, ni förstår. Nästan en mönsterhund helt klart. Så kommer det då några andra människor gåendes i skogen. Väldigt vanligt och inget som brukar generera uppmärksamhet hos hundarna. Men den här gången ... På långt håll börjar Leo morra. Skälla och bete sig. När de kommer närmre fokuserar han på en av männen i gruppen. En svart man. Han fixerar honom med blicken och skäller och rusar runt. Mannen sätter sig ner och försöker prata lugnt. Jag försöker prata lugnt. Inget hjälper. Jag skäms. Vi bor i ett väldigt vitt samhälle, även med svenska mått mätt. Leos första möte med en annan männsikoras. Pinsamt är ordet.