Just nu läser jag "Den farliga leken". Jag känner mig mycket bekväm med hur M. Jungstedt skriver. Det här är den första bok jag läst av henne, så jag vet inte om hon skriver likadant i de andra böckerna. Men så tänker jag att jag ska fundera på vad det är som gör mig så bekväm med hennes stil. Och slås av att det finns stora likheter med hur jag själv skriver. Jaja, nu kan man tro att jag har fått hybris och jämför mig med en etablerad och godkänd författare och inte ser mig för vad jag är - liten och blablabla, men jo, jag tänker visst säga att det finns likheter. Hon använder ytterst få dialoger. Hon bygger upp meningarna på liknande sätt och stycken, styckeindelning och kapitlen. Vi använder ungefär samma vokabulär. Ja, det är det jag upptäckt hittills.
Dialoger är svårt tycker jag. Både att läsa och skriva. Det blir lätt så himla pladdrigt och tråkigt. Det är få författare som lyckas få mig att läsa igenom en hel sida med dialog. Jag tröttnar, tycker det är ointressant och blir irriterad på jamseriet. Å andra sidan är jag straight to the point när jag pratar i verkliga livet också. Inga onödiga resonemang här inte. Förutom inuti mitt huvud. Där förs det oändliga resonemang om hutlöst ointressanta saker.
Ville bara säga det. Nu tillbaka till kladdkaka och bok!
HANNA LANS om författandet, betraktandet och andra livsnödvändigheter
6 kommentarer:
Jag älskar Mari Jungstedt! Har läst alla utom den senaste och alla är lika bra. Hon ger dessutom väldigt fina skildringar av Gotland.
Mumsa i dig kladdkaka nu och ha en fin kväll!
Borde kanske läsa Jungstedt då.
Ser fram emot dina alster.
Tog totalstopp med Malin Giolito.
Kan bara säga att det var tråkig läsning. Tyvärr.
Kladdkaka är ack så gott.
Vally: Ja, jag säger detsamma om Giolito. Gäsp... (Men tydligen ska hon vara en oerhört trevlig kvinna.)
Maria: Jag börjar bli lite nyfiken på att resa dit. Har bara varit på Gotland en gång och det var lääänge sedan.
Hon är enastâende, annars hâller jag med dig ! Det kan bli träligt, men faktiskt sällan hos svenska författare för de gillar action.
Gammelmor
Gammelmor: Som person är hon enastående? Jag har inte någon egen uppfattning, men har läst det här och där.
Ja, svenska författarinnor och författare gillar action helt klart. Jämför med Igelkotten eller Izners böcker...
Jag tycker att det är en ganska skön känsla när man känner igen sig i en författares språk. Det känns som om man faktiskt har något riktigt på gång då. Förhoppningsvis! Beroende på vilken författare man känner igen sig i förstås :)
Skicka en kommentar