Berättelse som berör

Jag har läst en hel bok på mindre än en halv dag. 280 sidor. Ett avbrott tog jag, för att titta på Desperata Hemmafruarna. Jag pratar om "En shot till tack", Maria Engelwinges debutroman. En enda sak ångrar jag. Och det är att jag läste den så snabbt. Jag hade velat dra ut på den, men kunde inte. Det är såklart Marias fel helt och hållet. Skriver man en bok som flyter på så bra, då kan inte läsaren läsa annat än i det tempo som författaren har lagt upp. Något att ha i åtanke när ni läser boken. Får jag rekommendera något så är det att ni väntar med den till i sommar. En riktigt bra sommarbok är det. Läses med fördel på någon strand på Gotland. :)

Någonstans hade jag läst att det skulle vara hemskans mycket sex i boken. Halvvägs igenom kom jag på det. "Nääe, så himla mycket sex är det väl inte" tänkte jag. Och började titta efter. En hel del sex hade jag läst om visade det sig. Nu kanske man tror att jag inte kan ha läst så noggrant om jag inte kom ihåg en sådan väsentlig del av handlingen, men då tror man fel. Sex och relationer kan ofta bli banala om de beskrivs för detaljerat tycker jag. Men här har Maria lyckats hålla allt så naturligt och trovärdigt att dessa scener liksom flyter ihop med berättelsen. De verkar inte vara skrivna av sensationslystnad, utan som en viktig del av berättelsen. Det är detta som gjorde att jag inte hade tyckt att det var så mycket sex i den.

Jag vet inte om boken är skriven med en uttalad baktanke att den ska roa, eller oroa. För mig var den ett nutidsdokument. Såhär är det att vara tjej/kvinna i Sverige. Alla de där tankarna har vi alla tänkt. Och det känns så skönt att få läsa dem genom  någon annans penna och ändå känna att det här är ju mig det handlar om. I vissa delar.

Nu efterlyser jag en likadan bok av en man om en man. Jag vill en gång för alla få veta hur 17 de tänker!

Maria: Mer. MER, säger jag!