onsdag 4 maj 2011

Ett års fängelse

En pappa som fört bort sina fyra barn från mamman och ut ur Sverige till ett annat land, har nu blivit dömd till ett års fängelse och 100.000 kronor i böter. Barnen var borta från sin mamma i nio månader. Det här berör mig naturligtvis djupt. Det här med att slita bort barn från en annan förälder, det kan inte kännas bra för något barn. Om det inte handlar om övergrepp såklart.

Men, har jag inte själv fört bort mitt barn från hans pappa? Nej, det har jag inte. Vi skötte det hela juridiskt och har på så sätt båda kunnat vara delaktiga i vår sons liv. Vår tvist är något utöver det vanliga, det ska inte förnekas, men vår son har hållits utanför och har på så sätt sluppit de trauman det måste medföra för ett barn att bli bortryckt från sin invanda miljö. Om man på detta lägger att barnen ofta dumpas hos någon släkting och alls inte bor med den andra föräldern under denna tid, ja då blir händelsen än mer traumatisk.

Jag tar upp vissa av dessa funderingar i min roman. Jag tar också upp alternativet till att kidnappa sina barn. Det juridiska alternativet. Än en gång måste jag hålla tummar och tår för att romanen når föräldrar som står i begrepp att begå en olaglig handling. Så att färre barn behöver genomlida svåra uppbrott. Ungefär hundra barn om året blir bortförda från Sverige. Olika många olika år, men som ett medeltal. Det är hundra barn för många.

6 kommentarer:

Ebba Range sa...

Hej Hanna!
Det här temat/ämnet har alltid intresserat och berört mig även om jag inte är särskilt insatt - ännu.
Din bok som jag beställde igår em har redan kommit idag på em - fantastiskt har aldrig varit med om en sådan snabb leverans:-)

Själv skilde jag mig från en 'vanlig' svensk man när barnen var små. De hade varsitt permanent boende hos respektive förälder, ingen delad vårdnad (det fanns inget som hette det då). De flyttade alltså inte varannan vecka, utan de var tillsammans hos den ena föräldern enligt ett visst schema på helgerna.
Men vi bodde alla på samma gata och barnen kunde komma/gå när/hur de ville. Senare gick de i samma skola och hade samma rötter - ändå ångrar jag att de blev delade mellan oss. Men det var så det såg ut då för länge sedan ...

Sofie sa...

Delade man på syskonen menar du? Så att den ena bodde på ena stället och den andra på andra?

Hanna Lans sa...

Ebba: Oj, vad snabbt, vad roligt! Och tack för att du köpt den, sådant gör mig jätteglad!

En bekant till mig separerade på 70-talet och då delade man på barnen så att en bodde på ena stället och den andra på det andra. Så hade de helger tillsammans. Men som jag har förstått det så har barnen inte tyckt om det. Men som sagt, så gjorde man då.

Ebba Range sa...

Ja - det ena syskonet bodde hos mig och det andra hos pappan med bara ett hus emellan ...
Barnen är vuxna nu och har en fantastisk fin kontakt:-) Vi träffas alla, barn, barnbarn och vi som föräldrar (numera mor- o farfärldrar)- det finns ingen osämja alls.

Anonym sa...

Ett hån mot de mestadels pappor vars barn förts bort på samma sätt fast inom Sverige. Förra året anmäldes 1715 sådana bortföranden till polisen. Men i nästan alla fall var det frågan om bortföranden inom Sverige, oftast av mamman.

Resultatet för den kvarvarande föräldern blir oftast att han inte ser sina barn på mycket lång tid, ibland aldrig. Bara i en procent av fallen väcktes åtal. Riksåklagaren har nämligen i ett hemligt PM till landets domstolar rekommenderat dem att lägga ned dessa fall. Resultatet har blivit 1715 fall under 2010. På nittiotalet var det bara några hundratal.

För barnen är det nästan alltid frågan om en katastrof då de i ett slag blir av med en förälder. Forskningen visar tydligt att dessa barn senare i livet har en många hundra procent större sannolikhet för psykiska problem, missbruk och självmord. En tickande bomb som landets politiker inte förmår ta tag i.

Hanna Lans sa...

Anonym: Siffrorna du tar upp kan jag inte säga något om och inte heller den sista slutsatsen. Detta är något jag inte har erfarenhet av. Däremot vet jag att åklagare lägger ner de allra flesta fall av anmälningar i vårdnadstvister, oavsett om det är mamman som anmält pappan eller tvärtom. Detta för att man tror att tvisten blir värre om man tar det till allmänt åtal. Detta tror jag är rent felaktigt. En infekterad tvist blir varken bättre eller sämre av detta, men rättsskyddet urholkas.

Tror jag alltså.