onsdag 18 maj 2011

Det spökar

Som straff för att sambon inte följer min blogg slaviskt, så ska jag nu skriva om honom. Kanske sätter han kaffet i vrångstrupen. Må så vara. Idag har spökena varit på honom ... Jodå, han kom inte undan. Själv var jag lite mindre påverkad. Inte alls faktiskt. Kanske är det därför de nu gav sig på honom. Vi städade undan damernas saker och var tvungna att avbryta för att de blev så upprörda. Men vi tar nya tag. Det är vi som bor här nu!

8 kommentarer:

Sofie sa...

Ursäkta? Spöken? På riktigt?

camillos sa...

Spökar det i ert hus? Herregud vad spännande! Kan du inte berätta mer?

NEWYORKMAMMAN sa...

Hanna jag vågar nog inte bo hos dig!

mockapocka sa...

Det är bra, visa vem som bestämmer! Första hösten vi bodde här band jag fast vår sovrumsdörr i trappräcket sedan "någon" (måste varit ett spöke för barnen låg alltid och snusade så fint när jag kollade) stängt den ordentligt (sådär så att man hör hur handtaget går ner) flera nätter på raken.
Efter det slutade han/hon.
Nu är det vi som bor här.
Det är för övrigt vi som byggt huset, så han/hon har inget här att göra, men jag tror spöket var sur över att vi byggde hus i hans fårhage.

Hanna sa...

Camillos: Jag har en bok i huvudet om detta. Kan du vänta några år på att få veta mer? ;)

Newyorkmamman: Fegis...

Mockapocka (och Camillos): Vi har sex stycken spöken här. Ett föräldrapar och deras fyra döttrar. De har varit riktigt besvärliga men har lugnat sig nu. Men man får inte svära, då kastar de saker.

Sofie: Ja, på fullt allvar. Spännande!

NEWYORKMAMMAN sa...

Jag far val ta valium...

mockapocka sa...

Jisses, det här känns som värsta rysaren! Och denna miljö har du förmåga att både bo (sova!?) och arbeta i?! Det är nog din urkraft som håller dem på plats ;)

Hanna sa...

Tyvärr har inte min urkraft räckt till. Jag tog hit ett medium, hon fick bukt med dem. Till viss del.