lördag 7 maj 2011

Gästbloggerska!

Idag har jag äran att få vara värdinna för min allra första gästbloggerska! Ja, jag skriver i feminin form, för hon är kvinna och att vara kvinna är förbaske mig inget dåligt. Jag gör vad jag kan för att vara motvalls och hävda att det inte är att göra om alla ord från feminin form till maskulin som gör att vi blir jämställda. Vore det så, så skulle vi lika gärna kunna göra om alla maskulina ord till feminina. Men nu kommer jag från ämnet. Maria Engelwinge har ordet och skriver om ett annat otyg: Jantelagen. Varsågoda!

Den där förbaskade Jantelagen

Jag var barn och tonåring på 70- och 80-talen och det har satt en del spår (mycket gott, annat mindre bra), bland annat det jag tänkte skriva om i dag – Jantelagen. Den verkar djupt rotad i den svenska folksjälen. Tycker mig dock märka skillnad mellan oss 60- eller 70-talister och de som är födda runt 1990 och senare. Kanske har den där otrevliga Jante äntligen blivit gammal och drar sina sista dödsryckningar just nu? Man kan hoppas.

Så här ser Jantelagen ut (och här kan du läsa om hur den uppstod en gång i tiden
http://www.folkbladet.se/opinion/kronikor/artikel.aspx?articleid=5211798):

Du ska inte tro att du är något.
Du ska inte tro att du är lika god som vi.
Du ska inte tro att du är klokare än vi.
Du ska inte inbilla dig att du är bättre än vi.
Du ska inte tro att du vet mer än vi.
Du ska inte tro att du är förmer än vi.
Du ska inte tro att du duger till något.
Du ska inte skratta åt oss.
Du ska inte tro att någon bryr sig om dig.
Du ska inte tro att du kan lära oss något.
 
Den här lagen tycker jag väldigt illa om och skulle vilja totalförbjuda, om det gick:). På vilket sätt tog den då sig uttryck när jag växte upp och hur har den påverkat mig som vuxen?
Den var allmänrådande i det svenska samhället då jag växte upp och fanns i princip överallt. Föräldrarna trodde nog att de gjorde sina barn en tjänst när de bankade in Jantelagen i våra små skallar. Och de var inte bara mina föräldrar, så här var det hos alla mina kompisar. I skolan var det samma sak och på alla andra ställen där man som barn befann sig. Att någon vuxen gav beröm var helt i sin ordning. Då skulle man blygt titta ned i golvet och tacka underdånigt.

Skulle man däremot ha gett sig själv beröm, sagt att man var bra eller till och med bättre än många andra på vissa saker – då hade man gjort bort sig totalt. ”Eget beröm luktar illa” kunde man få höra. Man uppfattades som en skrytmåns som behövdes hållas på mattan och veta sin plats. Ett exempel jag tror många känner igen sig i är när man fick beröm av lärare, föräldrar, släktingar osv. Efter berömmet kom nämligen alltid ett: MEN. ”Oj, vilka bra betyg! Men den där tvåan var ju inget vidare hörredu.” ”Du skriver fantastiska berättelser, men matten har du problem med.” ”Vilken fin klänning! Men är den inte lite väl kort/färgglad/tunn?”

Hur har det här påverkat mig som vuxen?  Jag jobbar med Jantelagen, och mig själv, varje dag. Nu när boken är släppt har jag fått många otroligt fina recensioner. Då kan jag inte bara vara jättelycklig och tänka ”fan vad bra jag är”. Istället säger en röst inom mig: Åja, SÅ bra är du inte. Det finns de som är mycket duktigare än du. Bli nu inte mallig och få för dig att du är något eller kan något. Snart kommer bakslagen. Snart kommer de dåliga recensionerna och det är de som har rätt, det vet du. Du är en medelmåtta och kommer alltid att förbli.

Jag hatar Jante av hela mitt hjärta! Låt oss gemensamt se till att han blir begravd, en gång för alla:).
En SHOT till tack går att beställa direkt från mig med signering och några ord från författaren för samma pris som Adlibris tar, 170 kronor inklusive frakt. Skriv ett mejl på skogsnuvan@yahoo.se.

Eller beställ från Adlibris
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9197895342

Bokus, CDON och Ginza har också romanen.

En riktigt god och underhållande läsning önskar jag alla som köpt romanen.



4 kommentarer:

Mångmamma sa...

Så sant, så sant!

Hanna sa...

Ja, Jante är inte att leka med!

Maria (husetfullt) sa...

Tittar in till dig.
Håller med Jante måste begravas djupt ner någon stans. Tyvärr sitter han väldigt rotad men tillsammans kan vi ändra på det.

Hanna sa...

Välkommen Husetfullt! Ja, Jante måste bort!