tisdag 17 maj 2011

Romanfunderingar

Första meningen i min roman "Som någon annan bäddar" är: "Han har en sko på huvudet." Första meningen i mitt andra romanprojekt (som ännu bara har ett arbetsnamn) är: "Men kör över mig då!"

Hittills har jag 328 037 tecken, eller 71 513 ord. Jag ser slutet. Det blir inte en lika lång historia som min första. "Som någon annan bäddar" innehåller ungefär 99 000 ord. Jag tror inte att det behövs drygt 20 000 ord till för att slutföra det här manuskriptet. Fast vem vet hur det blir i slutänden. Den här gången har jag inte varit lika strukturerad. Då skrev jag avsnitt för avsnitt, nu hoppar jag hej vilt. Kommer jag på något som ska vara längre bak, så hoppar jag dit och lägger till. Sedan kommer jag på att jag trots allt vill ha det längre fram, men kommer inte på var. Då rödmarkerar jag för att fixa lite senare. Nu när jag bläddrade igenom hela texten så känns det som om det är mer röd text än svart ...

Den här gången har jag heller inte haft någon att bolla med och det har varit mycket svårare. Men jag hittar liksom inte rätt person att bolla med. Eller, de som skulle vara bra har för mycket att göra och hinner inte. ;)

Nä, nu ska jag fila lite på en hemsk barndom, köra en kronologikoll och kolla några årstider som jag misstänker ligger fel. Sedan kanske det passar att trycka ut den och redigera på det gamla goda viset, med penna och papper.

5 kommentarer:

Newyorkmamman sa...

Usch nu får jag dåligt samvete. Kan bollning vänta till efter 18/7? Du vet att jag älskar't!

Hanna sa...

Bollning kan definitivt vänta! Med fördel utövas bollning som sport i hemlig trädgård i Billdal ungefär i månadsskiftet juli-augusti.

Marie A sa...

Tur att vi inte är danskar för där betyder "bollning" något helt annat, MOHAHA!

Det skall bli spännnande att läsa nästa bok utav dig...

Hanna sa...

*Fniss* Jag hade på känn att det betydde något snusk på något annat språk.

camillos sa...

Jag ser också fram emot nästa bok! Jag har precis läst klart "Som någon annan bäddar".
Jag började för länge sen och helt plötsligt hade jag visst ingen läslust alls vilket inte berodde på boken! Nu när jag läste slutet kom jag på mig själv med att hålla andan ibland då jag nästan kunde känna en procent av vad du kände. *hu, ryser till*
Vilken stark kvinna du måste vara!!! Hur orkar man annars?