Förlägenhet och fluffblommor

Idag har det varit stora bokbytardagen. I Göteborg gick den av stapeln vid fontänen på Järntorget. Jag tog med mig en av mina egna böcker och skrev en dedikation till mottagaren. Att det skulle vara trevligt om hon/han lämnade en kommentar här på bloggen om vad hon/han tyckte om boken. Snabbt scannade jag av vad folk höll i händerna och oblyg som jag är frågade jag genast en tjej om hon kunde tänka sig att byta "Ett litet snedsprång" mot den bok jag hade med mig. Tveksamt tittade hon på min roman och sa att hon inte kände igen den. Då hände det. Jag blev fruktansvärt förlägen! Jag kunde inte för mitt liv få ur mig att det var jag som var författarinnan. Snabbt hasplade jag ur mig att den fått fin kritik och blivit jämförd med "Inte utan min dotter". Sedan grabbade jag åt mig Denise Rudbergs bok ur hennes händer, lämnade min egen och försvann från platsen. Ibland förundras jag över mig själv. Är inte jag en kaxig person? En sådan som kan prata för mig? Tydligen inte. Jag var tvungen att lugna mig med lite blommor. Fluffblommor, brukar jag kalla dem i brist på bättre namn. Men nu vet jag att de heter Lövkoja. Sedan köpte jag två kaffekoppar av bara farten. Nu har jag lugnat ner mig och ska lapa lite sol på baksidan innan jag går på drop-in på skolan. En kaffe skulle sitta fint.

Uppdatering: Tjohopp, där i mitten av GPTVs reportage om bokbyterdagen dyker ju faktiskt min bok upp! Och tjejen vars Rudberg bok jag hastigt och olustigt sprang iväg med.