måndag 9 maj 2011
Fetto
Om jag inte vore så pryd, så hade jag lagt upp ett foto på min lekamen nu. Alltså. Lite övervikt är säkert bara sunt. Men vad är det med allt det där lösa dallret? Kom det i present på 40-års dagen? Jag satte på mig fjolårets bikini för en stund i solstolen. Jag fick knappt på mig den. Den här jäkla (ja, jag får svära, det är min blogg) vintern har gjort att jag totalt havererat. Inte tusan åkte jag skidor fram och tillbaka till stan, och inte promenerade jag heller. Jag tog bilen. Det syns klart och tydligt på mig att jag tog bilen. Nu är det läge att ta cykeln. Varje dag. Och strunta i chipsen och godiset och all glass jag satte i mig för att inte förgååås de där långa kalla månaderna. Men idag har sonen varit sjuk och hemma från skolan. Vad gjorde han då? Jo, bakade världens godaste kladdkaka. Den lymmeln.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Sist jag såg dig "live" vilket inte var så många veckor sedan var det en SMAL Hanna som jag träffade. Och vet du att det finns större bikinis på butikerna. H&M har delar för 49:50, helt överkomligt. Andra alternativet är ju en ståplats i vassen, vi kanske är många som samlas där =)
Tredje alternativet är att bara njuta och tänka att det finns de som har det värre än en liten dallervalk här och där.
Vi får se om vi syns i vassen i sommar, vi kanske skall bjuda in Newyorkmamman till en ståplats?
Min dotter frågade igårkväll om jag kunde göra en kladdkaka och jag ba:Nej.
Nån gång måste jag ju börja dra ner.
Det var r-a-r-t av dig att säga så, men du såg mig fullt klädd... NYC-mamman har så snygga ben så hon får faktiskt inte stå i vassen. ;) Ja, här köps bikinidelar spearat sedan många år tillbaka. Vid närmare eftertanke har jag aldrig kunnat ha en hel bikini i samma storlek.
Men Nilla, när de börjar göra dem helt av sig själva, hur hindrar vi oss då..? Jag var finurlig och gav bort halva till grannen. Ja, då hade jag ätit största delen av det som var borta så jag var tvungen att göra något drastiskt.
Hej där!
Åh vilken befrielse att du sätter ord på mina känslor och mitt jag. Tack så mkt!!
Jag undrade med, när solen tittade fram för första gången efter en 6månaders dvala, näst intill ide, hur sjutton alla mina byxor kunde vara så små. Strax där efter trippade jag på vågen och upptäckte till min förskräckelse att det var fel på en siffra, ja ett helt tiotal för mycket. Nr jag kollade lite närmare i spegeln hade jag ta mig sjutton fått fet rygg. Till och med. Katastrof och lite till.
Och hör och häpna, vi är ett gott gäng på lekparken som upptäckt detsamma.
Allt är den där satans vinterns fel, allt.
Till och med min hälsa!
Spännande blogg du har förresten, jag ska kika vidare...
kram
det finns ingen sjo kvar nar jag stallt mig i vassen.
bikini? what's that???
hanna du ar snygg!!!!
vad gor man inte for sina barn?;-)
Hej Caroline! Skönt att höra att jag inte är ensam om detta fenomen. :) Välkommen tillbaka!
Jodu det finns gott om sjö kvar NYC-mamma även om Hanna står brevid, värre blir det om jag kliver i, haha! Så jag sitter nog kvar uppe på land under ett skynke, en burka kanske!!
Men Hanna även fullt påklädd var du ju smal! Lite hull måste man ha för annars blir man så himla sjuk när man väl blir sjuk och det inte finns något att ta av, så det så!
Om det är på det sättet Marie, så kan det förklara varför jag inte varit så himla sjuk det senaste året... (Peppar peppar!)
Asså... förra hösten gjorde min kropp något helt makalöst - den ägnade sig åt "speed weight gain" (eller motsvarande). Alltså precis motsatt effekten av speed dieting... *suck* Jag köpte nya badshorts till den planerade semestern (för att de gamla bikinibrallorna mystiskt nog blivit för små). Tre veckor senare befinner jag mig på en strand på Mallorca och kan bara med knapp nöd få igen badshortsen.
What the??
Denna sommar kan jag bara konstatera att jag absolut inte kan ha nämnda badshorts. :-[ Bleh.
Men men, jag köper nya i ny storlek och känner att jag förlåter min kropp även detta år - DÄREMOT kanske jag får lov att lägga ned det där med godisätande. Åtminstone på vardagarna.
Skicka en kommentar