Mitt avslutande arbete på juristlinjen handlade om djuren som objekt i svensk lagstiftning. Jag läste en ansenlig mängd rättsfall om ofattbart grymma handlingar mot djur. När jag läste till förskollärare (ja, jag gillar att plugga tydligen ...) så läste vi om Mary Bell, den lilla flickan som var mördare. Gemensamt för de rättsfall som jag läste, och i bakhuvudet hade jag även Mary Bell, var att förövarna tidigt visat grymhet mot djur. Alla mördare är naturligtvis inte grymma mot djur, och långt ifrån alla djurplågare kommer förgripa sig på människor, men det finns en klar koppling. Empatistörningar bland annat.
Så läser jag i nyheterna om en elvaårig kille som blivit utsatt för ett grymt mordförsök. Jag mår illa. Först tänker jag att "tyvärr finns det alltför många som inte förstår vidden av sitt handlande. Så många som inte förstår att utgången kan bli döden." Sedan läser jag igen, när tidningarna fått mer information. Förövarna har inte bara vetat hur en strypsnara knyts, utan har även hållit för ögonen på killen samt satt en gren bakom huvudet på honom så att snaran drogs åt. Det är där illamåendet tar över hela min kropp. Här ska gränsen för oförstånd vara nådd för länge sedan. Dessa förövare har planerat, i samförstånd genomfört och på det grymmaste sätt nära nog tagit död på ett barn. Det finns inga förmildrande omständigheter här.
Och än en gång undrar jag: Vad kan vi göra för att förhindra att dessa människor utvecklar dessa grymma egenskaper? Hur ska vi kunna skydda alla barn? Vad för straff kan förhindra att detta sker igen?
Inte i ett enda av de rättsfall jag har gått igenom var förövaren flicka/kvinna/tant. Av någon anledning tror jag inte heller att förövarna i fallet ovan är det. Jag behöver en vettig förklaring till detta för jag börjar känna mig alldeles uppgiven.
HANNA LANS om författandet, betraktandet och andra livsnödvändigheter
9 kommentarer:
Visst är det otäckt, och man undrar ju ändå om det är nåt medfött...
Men du skriver att det inte är nån kvinna i det material du gått igenom; men den tyska kvinnan som mördade två barn och skadade deras mamma, vad dömdes hon till? Var hon sjuk? Minns du?
Jag refererade till de rättsfall jag gick igenom som handlade om djurplågeri. Förlåt om jag var lite otydlig. Vad gäller "tyskan" så har jag för mig att hon bedömdes vara sjuk, men egentligen ska jag nog inte sitta här och gissa.
Fy fan, rent ut sagt!
Ja man mår minst sagt illa när man läser om detta!...
Någon kom förbi från helvetet.
Ja, Vally, något sådant måste det ha varit. Grenen satt högt upp och pojken blev upplyft av någon. Alltså någon måste ha varit lång, stark. Äldre tonåren? Något är helt klart snett hos vissa individer.
Ett läskigt mord i Frankrike, som kommer upp när de fâr tag pâ honom, är den fina men luspanka adelspappan som sköt sina 4 vackra barn i sömnen och sin likaledes sköna rättrogna katolska hustru. Sen grävde han metodiskt ner dem i trädgården i säckar med osläckt kalk och meddelade omvärlden att dessa var bortresta till Australien....Det var sâ ofattbart bestialiskt att det maktlöst knöt sig i magen pâ mig och jag skyndar snabbt och osynligt... till matbutiken för att hämta mitt "pain riche" (?!?) ! (baguette). Jakten pâgår och det franska folket sitter pâ första bänk och fattar ingenting sedan långfredagens ev "ritualmord" visat sig vara slutet pâ en härva dubbelliv och solochvårareliv sedemera kvalificering till lustmördare...och om man skulle döma av klädstilen och utsidan, hade det kunna vara någon av mina slutna grannar i staden...
Varför läser vi deckare ! En slags lätt analytisk träning för att kunna läsa sina medmänniskor, rädsla för döden, slentrianmässig skumning av tredje världen och deras regelverk....vet inte, men när det finns känsliga barn inblandade eller oskyldiga människor blir jag empatiskt nedklubbad av individer från helvetet och påmind om att helvetet finns pâ jorden, i närheten...att det i alla människor finns ett frö till en predator om vi blir utsatta eller vägrar att ta konsekvenserna för vârt sjuka handlande.
Men de svenska deckarna jag läser är snällare eller mänskligare och lättare att förstå sig pâ. Det tackar jag för.
Om massmördaren döms efter 2012 med Martine le Pen som president i Frankrike, kanske slutet blir halshuggning. Hon lär vilja ha tillbaka dödsstraffet och giljotinen.
Gammlemor i Paris
Gammelmor: Jag läste en ytterst kort artikel om detta mord i svenska dagstidningar idag. Nu fick jag mer information av dig än av medierna. Bloggar är bra! Dödsstraff är jag inte för, då gör man mördare av exekutorn, inte bra. Martine, är hon så populär att det är risk för att hon vinner alltså?
Hanna
Vem har sagt att de som vinner är bra ?
Det är som alltid en avvägning mellan skrikhalsen och kompetensen för vilken det är nödvändigt att kunna läsa och skriva...
Martine le Pen har blivit populärare än förväntat men sâ har ocksâ tiderna blivit sämre.
Jag är politiskt ointresserad, men pâ min vakt. Börjar de slâss, flyttar jag hem, eller bort !!
Gamlemor i Paris
Skicka en kommentar