Naiv

Jag måste erkänna för mig själv att jag var naiv som trodde att jag skulle hinna klart med min andra roman till slutet av mars. Nu är det slutet av april och jag inser att jag kanske kommit två tredjedelar. Om jag kämpar på med mina 10.000 tecken per dag, så kanske kanske jag har ett färdigt råmanus i slutet av maj. Jag råddar om och stryker samtidigt. Inser att logiken inte håller, ändrar den. Måste då ändra placeringen på flera stycken. Unt so weiter. (Nä, jag kan inte tyska så bra, kanske ska det stavas unD?) Från början hade jag fyra kvinnor och en man i manuskriptet. Även om jag har hela scenariot klart för mig, så inser man under skrivandet att flera saker inte fungerar trots allt. Fyra kvinnor var en för många. Så, bort med en. Men, allt som hände henne behövde ändå vara med i berättelsen. Då var jag tvungen att portionera ut hennes händelser på de andra kvinnorna. Allt sådant där tar ju mer tid än man från början hade trott. Jag är dessutom en något taktil person, så jag vill kunna se allt rent fysiskt framför mig. På papper. Jag vill klippa och klistra på riktigt, inte i en dator. Jag vill ta med händerna på papper, klippa med sax, en riktig sax, inte en symbol på datorn. Klistra med riktigt klister. Inte en ikon på datorn. Inga kortkommandon. Det är bara att inse: Jag är både naiv och gammaldags.