Agatha Christie har varit min favoritsommarförfattarinna sedan tidiga tonåren. Ja, jag har vissa böcker som bara kan läsas på somamren. En Christie mitt i vintern är inte alls samma sak. När jag bodde i New York upptäckte jag Cleo Coyle. En pseudonym. Anyways, precis lika snälla mord som Christie och lagom detektivarbete. Jag gillar inte sliskiga mord, hjärnsubstans och tortyr. Ett stort plus i kanten med Coyleböckerna, är att de alltid avslutas med goda kafferecept. Jag rekommenderar varmt dessa detektivromaner i sommar för er som har haft nog av avbrutna fingrar och alkoholiserade kommissarier.
5 kommentarer:
Ska skriva upp det här nånstans! Förut, innan jag läste Christies böcker, trodde jag att jag inte tyckte om deckare. Men så läste jag Mordet i prästgården och kom på att näe, det var all brutalitet jag inte gillade. Annars är det spännande med komplicerade mord som löses av exempelvis smarta gamla tanter.
Kan hålla med om att temat med försupna poliser med ett trassligt hemförhållande börjar bli rätt uttjatat. Undrar om det skulle sälja om polisen ifråga vore både lyckligt gift och älskade sitt arbete där samtliga kollegor kommer överens med varandra...
I Coyles böcker är det en ensamstående mamma som arbetar som barista i New York som är hjältinnan. Kanske blir hon älsdre för varje bok och blir en go gumma i slutet hon också. :)
Marina: Nej, det upplägget kommer nog aldrig att fungera... ;)
Jag läser gärna deckare där själva pusslandet är det viktiga och relationer och atmosfär. Blod och andra kroppsvätskor som beskrivs i minsta detalj, kan jag gärna vara utan.
Jag har inte läst något av Christie. Påminner hon om Maria Lang? Det låter i alla fall som något jag skulle gilla. Jag är inte heller särskilt förtjust i frossandet av otäckheter.
Maria: Ja, det är faktiskt väldigt likt Lang i skrivsätt och miljöer. Även om jag har för mig att Lang är lite mer raffinerad. Man lär sig snart hur Christie skriver. Giftmord=kvinnlig mördare, två unga misstänkta som är kära i varandra=oskyldiga. :)
Skicka en kommentar