söndag 5 juni 2011

Ovcharka

Tog en sväng med hundarna. Helt lösa. Korv i fickan. När det kommer någon så tar jag fram korv, så är det inte intressant att hälsa på någon. Det går jättebra, hundarna är måttligt intresserade av människor ändå och kommer det en hund så vädrar de bara i luften efter den, så går vi vidare. Ibland är dock människor intressanta också. Särskilt om de utstöter ljud av den pipigare sorten. Ofta blir det så eftersom våra hundar är hysteriskt söta. Nej, jag är inte partisk one bit. På promenaden nyss utsöttes dock en massa andra ljud som var intressanta. En kvinna pep hysteriskt något på vad som för mig verkade vara ryska, men det kan ha varit något annat språk. Hundarna gick närmre för att ta reda på vad det var för ljud och varför de utstöttes på detta sätt. Korven till trots. Hon pep och skrek och gömde sig bakom mannen hon var med. Ett ord uppfattade jag."Ovcharka". Hon stirrade hysteriskt på hundarna och pepskrek ovcharkaovcharkaovcharka. Jag fick förklara att detta inte var den hundrasen, utan den betydligt mindre Keeshonden och att de var så snällla sååå. Har man bara sett Ovcharkan på bild, så förstår jag att man kan blanda ihop dem. Men har man sett en sådan i verkligheten så är det omöjligt att blanda ihop. Ovcharkan är nämligen ca tio gånger så stor och tio gånger så tung. Samt har hängande öron.

Ovcharka

Keeshond


Ovcharkan är en av de hundraser man funderar på ska förbjudas. Tillsammans med olika pitbuller och andra kamphundar. Ovcharkan ser mycket beskedlig ut, men är framavlad för att kunna slåss med varg och björn om de skulle ge sig på fårhjorden just den hunden vaktar. De har tydligen ett sjutusan till revirtänk och en herrans massa muskler under all den där pälsen.

Sådär, ett inlägg om mina hundar. Det finns nästan inget tråkigare än att läsa inlägg om andra folks djur. Jag ska försöka att inte upprepa detta misstag.

8 kommentarer:

Sofie sa...

Oj, jisses vilka sötnosar!

camillos sa...

Men vilka söta hundar!!

NEWYORKMAMMAN sa...

Ovcharka, hade jag ingen aning om. Maste jag genaste googla. Ja du vet ju hur folk ar I den har staden med sina pitbulls. Och kom nu inte och sag att de ar lika snalla och beskedliga som alla andra hundar!! (Da blir jag smatt Galen). Maste tanka efter hur manga ovcharkas jag har sett. Snalla, sag att de inte ar sarskilt vanliga...
Dina hundar ar ju for gosiga. Ovcharkas in disguise.

Hanna sa...

Ovcharkan är inte särskilt vanlig. Vi har en här i området som är jättefin, men husse kan inte hålla honom alls. Husse hävdar dock att hunden är beskedlig som ett lamm. Ev. har de sådana som polishundar i USA, eller är det alskan malamute? Också en mycket "tuff" hund som inte väjer för en fight men ser ut som en teddybjörn. Nej Kajsa, jag tycker inte att pitbullarna är lika beskedliga som en Cavalier exempelvis, men de kan vara det. Däremot har de kortare stubin och ett svårt kroppsspråk så andra hundar kan ha svårt att förstå dem, och även för oss ärd et svårt. Samt en herrans massa muskler...

NEWYORKMAMMAN sa...

Jag har inte sett nagra ovcharkas har I new York. De ar ju gigantiska! Pitbullar ar jag livradd for. Mest beror val det tyvarr pa deras uppfostran som I den har stan oftast kommer fran idioter som misshandlar hundarna sa att de hamnar pa "shelter" och sedan blir omhandertagna av snalla manniskor som kanske tror hundarna ar lite snallare an vad de egentligen ar. Vi har minst fem pitbulls fran shelters I vart hus. *rysning*
New York, what a wonderful place!

Hanna sa...

I Montclair gick ynglingar omkring med sina pitbullar lösa med stora kedjor som de drog efter sig för att få större muskler. Alltså, är man inte rädd för dessa hundar (och deras ynglingar...) så blir man det då. :(

Marina sa...

Erkänner att det var en för mig helt okänd ras! Det är ju nästan värre när vovven är söt, och kanske inte helt kramvänlig...bättre att den då ser ut så att man helst vill gå åt ett annat håll.

Hanna sa...

Haha, ja, det är ju också ett sätt att se på saken! Våra är väldigt kramgoa, men den där Ovtjarkan är tydligen lite svår.