Göteborgskravallerna

Jag läser att det är tio år sedan Göteborgskravallerna utbröt. Men det är ingen neutral artikel. Demonstranter vittnar om polisbrutalitet men ingen polis får komma till tals. Jag har förstått att allt spårade ur på alla sätt och vis. Både från demonstranters sida och från polisens. Däremot är det bara demonstranterna som får uttala sig.

Jag kommer ihåg ett förhör med en polis efter skottlossningen vid Vasaplatsen. Det enda som har visats. Han förklarade vad som gått snett. Utan att försöka få medlidande, endast sakligt förklara. Som sagt. En enda gång har detta sänts, annars är det demonstranternas sida vi får ta del av. Vad var det polisen försökte förklara? Jo, det faktum att hans kollega höll på att få skallen krossad av en demonstrant. Kollegan hade fallit och en demonstrant hade tagit en gatsten och slog nu för allt han var värd mot polisens huvud. Hur hade jag själv reagerat i den situationen?

Polisen finns till för att skydda allmänheten. När aggressiva demonstranter kommer från Europas alla hörn, för att störa ett toppmöte, då vet man från början att här kommer det bli bråk. Det kommer inte handla om fredliga demonstrationer. Inte ens lite halvupprörda demonstrationer. Dessa "proffsdemonstranter" kommer för en enda anledning: Att bråka. Med tanke på hur oerhört mycket skit de ställde till med, tycker jag att poliserna ska ha en eloge för att de överhuvudtaget orkar ha det jobb de har.

Att det fortfarande finns folk som söker sig till Polishögskolan. Att det fortfarande finns folk som tycker att lag och ordning ska upprätthållas. Som frivilligt erbjuder sig att vara just dessa som står i främsta ledet. Det blir ingen polisstat av detta. Det blir inte heller anarki. Det blir en demokrati.