HANNA LANS om författandet, betraktandet och andra livsnödvändigheter
fredag 25 mars 2011
Skrattar hjärtligt
Här sitter jag och skrattar hjärtligt åt mig själv. Ska grovredigera en video på mig själv som i slutänden ska bli ett författarporträtt. Det var längesedan jag såg mig själv på film. Oj, finns det något skojigare än att se sig själv på film? Jag kan dock stolt meddela att jag håller fast vid det jag skrev i föregående inlägg. Att jag inte bryr mig om sne näsa, stora öron o. dyl. Men hår ... Nej, jag får nog ta och raka av det. Som sagt, päls på så små ytor ser bara konstigt ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Att se sig själv på film tycker jag är hemskt lägg sedan till ljud/prat så blir det ännu värre. Ser man det dessutom i ett format som gör att man ser ut som en ladgårdsvägg, ja då vill jag bara gråta, gömma mig och komma fram någon mörk kväll.
Min svärmor gillar att filma och i bland undra jag om hon gör det för att jävlas.
Trevlig helg, snart åker jag och hälsar på NYC-mamman!
Din lyckost! Hoppas vädret visar sig från sin allra trevligaste sida så att ni kan strosa runt i bara t-shirt!
Ja, men är väl Viking =)
Fast kanske ändå inte, men en lättare jacka kanske. Hoppas att K inte känner super stressad bara med skolan och allt.
Då får ni ta med de där flash-card:sen och öva på stan medan ni shoppar!
Jag kan tänka mig ca 1 miljon saker som är roligare än att se sig själv på film. Hos mig hamnar den sysslan ungefär på samma plats som rotfyllningar. Det tog tio år innan jag tittade på filmen från mitt bröllop.
Det skall bli spännande att se vad du hittar på med håret.
Ariel: Tio år? Hur kändes det när du tittade på den då?
HAhaa... kan tro. FY. Och jag håller med dig om håret - det är ett elände. Men.. man får vara glad att man har något alls. KRAM!
Det kändes ganska okej, ungefär som att göra rotfyllningen under narkos. Jag kanske skall titta på den igen (22 år har det gått nu), när jag tittar på bröllopsfotona kan jag nu tycka att jag var riktigt vacker, men filmen känns fortfarande läskig.
Jag älskar verkligen INTE att vara med på film (särskilt inte rösten) så jag ser alltid till att det är jag som håller i kameran i stället.
Rösten!! Att man aldrig kan hålla klaffen heller!
När svärmor filmer blir alla tysta så det är hon som står för snacket för annars blir det ju en stumfilm säger hon!
Skicka en kommentar