I natt drömde jag om en elefant som rymt från sin inhängnad. Därefter hade han (tror att det var en han) sprungit in i en park och blivit biten i snabeln av en hund. Nu låg elefanten i en pytteliten sjö i parken och skrek för att det gjorde så ont. Bara huvudet syntes på elefanten och nyheterna rapporterade om att den var döende p.g.a. bettet. Ibland undrar man hur hjärnan fungerar när man sover.
3 kommentarer:
Ja hjälp så knas det kan bli.
Jag kommer att tänka på din fantastiska berättelse om den lilla hunden. Den värmde hjärtat.
Och jag skrattar ihjal mig! Ja snabeln ar val en snopp forstas, snusk-Hanna!
Jag minns aldrig mina drommar nufortiden...
Vally: Jag har skrivit en barnbok om den lilla hunden! Den är inte tryckfärdig än dock, jag behöver bilder och putsa på språket.
Kajsa: *Fniss*
Skicka en kommentar