Diamonds are a girl's best friend

Newyorkmamman tyckte att jag skulle blogga om Oscarsklänningarna. Jag såg ett sammandrag och jag har tittat på nätet. Gäsp. Nej, i år var det inget som varken satte känslorna i lågor eller var upprörande. Däremot tänkte jag på diamanterna. Jag gillar diamanter. Konfliktfria såklart. Once upon a time hade jag en ansenlig summa pengar på mitt vänstra ringfinger. Amerikanskt så det förslår. I alla fall, det här kommer låta konstigt om man inte har haft tunga ringar på sig, men: Ett tunt band, (eller hur säger man i Sverige?) håller liksom inte ringen på plats. Det är ganska så obekvämt att ha en ring som glider hela tiden. Om man inte håller ringfingret klämt mellan lillfinger och långfinger, så glider diamanten istället ner på undersidan av handen. Sådant satt jag och tänkte på under Oscarsgalan. Och ringarna gled och kvinnorna knep med sina lill- och långfingrar. Titta på bilden av Reese Witherspoon så förstår ni vad jag menar. Som hon kniper med lillfingret för att kunna klappa i händerna. Som ringen glider. Dessutom lämpar sig inte dylika ringar för ett klimat där man behöver använda vantar. Oj, var man förstör vantar med stora infattningar! Nej, jag må älska diamanter, men bekvämlighet går före. Därför har jag numera ett platt band med många små diamanter istället. Det gnistrar fint det också. Och fastnar absolut ingenstans.

Bild från people.com