HANNA LANS om författandet, betraktandet och andra livsnödvändigheter
måndag 10 januari 2011
Genusfrågor
Det här med feminism. Eller det här med jämställdhet. Att det ska behöva föras en debatt om det? Nu, år 2011. Jag läser, jag förfasas, jag håller med, jag blir upprörd, jag gäspar, jag piggas upp... En tid nu har det varit de s.k. husmorsbloggarna som får stå för det onda i jämställdheten. Men: Om vi alla bara kunde enas om att det ena inte är bättre än det andra. Att inte värdera allt så himla mycket, då tror jag vi skulle komma längre mycket snabbare. Istället för att kritsera och värdera: Acceptera. Ett fint ord. Men vill man läsa välformulerade tankar kring detta med husmorsbloggar, så kan man läsa här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Nu när jag läser igen så blir jag upprörd över att pengar är något negativt för kvinnor att eftersträva. Varför är det inte ok för kvinnor att tjäna pengar på det de tycker om, det har ju varit ok för män i alla tider att ta betalt för det de tycker om? Egentligen blir debatten i blogginlägget ju ett ectra nedtryckande mot de som gillar s.k. husmorsarbete. Man SKA tydligen inte kunna försörja sig på detta. Det är fult. Det är att nedvärdera sin farmor och mormor? Eller läser jag fel? Måsta ta mig tid i eftermiddag och läsa igen tror jag.
Hej Morran. Det är jag som har skrivit inlägget, Moa heter jag. Min poäng är definitivt inte att kvinnor inte ska kunna tjäna pengar på att pyssla, eller på hushållsarbete (jag tycker nog att det finns en rätt stor skillnad mellan dem båda), att jag nämner att vissa gör det på betald arbetstid är bara för att påpeka att det inte alltid är en hobby. Det var ingen gliring alltså. Men jag tycker att frågan är större än bara feministisk, det är också en klassfråga. Min mormor och farmor kokade väl knäck ibland eller inredde, men mest utförde de en massa tunga och tråkiga arbetsuppgifter som en pysselblogg aldrig skulle handla om, för det skulle bara vara deprimerande och inte speciellt pastellfärgat. Dessutom finns det en stor skillnad mellan att sticka för att det är så man får nya strumpor, punkt slut, och att sticka för nöjes skull. Det är ju jättebra att vi idag kan sticka och inreda och koka knäck eller baka för att det är roligt och för att det är ett intresse, men om vi vill kan vi ju lika gärna gå och köpa en limpa eller ett par strumpor, och det var nog inte riktigt ett alternativ då. Om man verkligen vill uppvärdera sin farmors och mormors arbete så borde man kanske prata om det verkliga arbetet de gjorde istället. Det är det ena. Jag tycker inte att man nedvärderar sin mormors eller farmors arbete genom att tjäna pengar på det man gör eller genom att tycka att det är roligt att pyssla, det är väl snarare bra, men frågan är vilka som tjänar mest på pysslet, om det är kvinnorna eller till exempel Panduro. Det som började som en gör-det-själv-rörelse, av det du har till hands, har ju blivit mer och mer big business med en massa tillbehör, dyra material och mönster som man kan köpa. Exempelvis så gjorde man ju förr i tiden lapptäcken av gamla stuvbitar och utslitna kläder i ett fint mönster som man hade hemma, och numera köper man jättedyra lappar från speciella lapptäckestillbehörsaffärer, för att kunna sy lapptäcken i gammal stil. Det är något lite bakvänt över det, tycker jag, och det är inte speciellt likt det liv som farmor och mormor levde, i de flesta fall. Men är det vad man tycker är kul att göra så fattar jag det. Jag ville bara peka på att det finns en annan sida av saken också.
Hej Moa! Åh, vad härligt att få ett långt och utförligt svar direkt av dig, tack!
Nu förstod jag bättre, men känner mig lite kluven till det där med manligt och kvinnligt som ändå kommer in i dessa debatter.
Det var framförallt bloggerksan UnderbaraClara som jag hade i bakhuvudet. En ung kvinna som verkar leva precis sådär som våra far-och mormödrar gjorde, men med privilegiet att kunna välja om hon vill ha det så eller inte. Jag tycker att det refereras till henne som en bakåtsträvare vad gäller jämställdheten, när hon i själva verket har valt själv hur hon vill leva och dessutom tjänar pengar på det. Det vill jag se som något bra. Hon propagerar ju inte för att kvinnor ska ställas vid spisen igen, utan snarare att alla borde få välja det som passar dem. Det är det där med acceptansen jag vill åt.
Att man inte borde behöva värdera det hela, utan mer lev och låt leva, Laissez faire och andra uttryck.
Tack igen!
Inga problem, jag tycker att det känns bättre att svara än att du går och undrar!
Jag fattar vad du menar, och jag håller med dig i stort; det är inte heller Clara jag vill åt. Texten handlar inte egentligen om någon specifik bloggare utan om en tendens, som jag tycker mig se eftersom jag har haft pysslet runtom mig nu i mer än femton år. Sen kan man ha olika åsikter om huruvida den tendensen är dålig eller helt okej. Det är väl både och antar jag. Jag försöker mest vinkla frågan, inte hacka på någon annan bloggare.
Ha det så bra!
Skicka en kommentar