HANNA LANS om författandet, betraktandet och andra livsnödvändigheter
tisdag 3 januari 2012
Gåtor
Jag tyckte att jag hade en sådan fin idé till mitt barnboksmanus. Mystik, natur och kärlek. Men jag har gjort ett jättestort misstag. Jag har byggt upp min historia runt det faktum att det ska lösas gåtor. Då har jag glömt en väsentlig sak: Jag suger på gåtor! Både att lösa dem och att komma på dem. Lösningen? Tills vidare skriver jag tramsiga ord bara för att komma vidare. Men det duger ju inte i längden. Någon som anmäler sig till frivillig gåtpåhittare?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Tyvärr inte inte. Jag är inget vidare på gåtor heller :)
Ojdå, knepigt... Ska fundera!
Komma på gåtor är inte det lättaste! Hade aldrig kunnat skriva deckare jag ...
Haha! Tyvärr inte jag heller... ;)
Jag kan en gåta.
Alla som trillar i skön blir våta.
Passar på att gratta inför den instundande namnsdagen.
Grattis Hanna!
Kram
Vilket magplask. Var det någon som märkte?
:-)
Vilket magplask. Var det någon som märkte?
:-)
Vally: Jag förstod inte vad du menade först. Jag läste "snön". :)
Alla: Inte lätt det här! Jag får fundera vidare. Men eftersom jag inte vill fastna i historien så skriver jag något enkelt till en början. Jag kan ju alltid gå tillbaka och redigera om jag får en gåtsnilleblixt. :)
Tyvärr är gåtor inte min grej! Men detta löser du säkert! Lycka till!
Skicka en kommentar