Shit pommes frites!

Det kan absolut inte vara sant! Är han verkligen verkligen död? På något sätt hade jag tänkt mig att Usama skulle bli en vandringssägen. En sådan som aldrig dog. En sådan som kommer att leva eller vara på tapeten i några hundra år.

Jag är dock emot allt vad dödande heter. Jag gillar inte mentaliteten som florerar i alla media i alla länder, att bara det är en ond snubbe, så kan man ta livet av honom, hans familj och satan och hans faster. Men det där med vem som bestämmer vilka som är the bad guys? Det skulle inte jag vilja lägga på mitt samvete. Jovisst, jag förstår att det finns människor som världen skulle bli bättre utan. Och som jag inte kommer sörja om de försvinner. Men det är ju mitt svenska sk västerländska sinne som tänker så. Jag slår vad om att några miljoner människor tycker att det är hemskt tragiskt att UBL nu är död.

Men framförallt så gillar jag inte att avrättningar tydligen är helt comme il faut bara det är någon som världen anser vara för ond för att leva. Men vi har inte dödsstraff i Sverige. Man får inte vara med i EU om man har dödsstraff (Turkiet-snackisen) men ändå jublar världen och Europa med den, att UBL nu är död. Det är något som gnager i mig när jag läser om detta jubel. Jag ska fundera vidare över detta gnag. Återkommer när deklarationen är inlämnad. Jag har mina egna triviala problem just nu. Pengar.