En riktigt dålig bok

I natt när jag försökte att inte tänka på döden, så läste jag. Jag läste en bok som var riktigt dålig. Jag tänkte att då kanske jag skulle somna av ren tristess. Så fort jag la ner boken så började jag gråta igen. Så jag fortsatte att läsa. Ända tills boken var slut. Sedan grät jag ännu mer. I alla fall. Det där med smaken. Ja, den är ju som baken och tur är väl det. När jag skulle googla efter en bild på den kassa boken för att skriva ett inlägg om den för att kunna varna andra, då hittade jag en massa bloggare som höjde den till skyarna. Hur? Varför? Jag har ingen aning.

Översättningen var under all kritik. Jag fullständigt avskyr när man omedelbart förstår att det är en datoröversatt bok som en översättare sedan bara putsat till. Författarinnan hade snott historierna i den av flera andra böcker. Däribland från "Den hemliga trädgården" en av mina favoriter som barn. Titeln på denna förkräckliga roman då? Jo: "Den glömda trädgården". Wow, vilken fantasi ... Hodgson-Burnett figurerar dessutom på ett ställe i boken. Kanske är boken ett försök till tribut till H-Burnett? Jag vet inte. Ett sjukligt barn som ligger instängd i ett rum i en stor herrgård finns också med. Samt den naturliga vildungen. Som naturligtvis är rasande vacker.

Jag hade nog tyckt om den här boken när jag var femton år. Kanske. Nej, förresten, jag hade behövt vara tolv för att uppskatta den. Och dessa eländiga s.k. sagor som är insprängda här och där? Isch. Nej, förlåt, jag ska kanske sluta racka ner på den här boken nu. Men med tanke på hur oerhört olika smaken är bland oss läsare, så inser man ju att det finns en marknad för precis alla böcker som någonsin skrivits. Så: Skriv mer ni som skriver, och ge ut!

Och om någon nu kände sig påhoppad för att jag rackat ner på hennes favoritbok, så kan jag bara säga att jag uppskattar att du finns! Det är underbart med alla dessa olika smaker, hur tråkigt hade det inte varit att leva om alla hade tyckt samma?

Den förskräckliga boken