Livet är skört

Idag har jag tänkt extra mycket på hur skört livet är. De senaste dagarna har jag fått insikt i flera olika människors öden och hur de nu tar en ny vändning. Ingen i positiv riktning. En har fått ett chockartat besked om sitt barns hälsa. Ett barn har förlorat sin ena förälder. En kvinna har mer att bära än någon ska behöva.

När jag själv hade det som allra värst, hängde jag omedvetet upp min fysiska och psykiska hälsa på olika saker. Kunde jag bara få se eller träffa den eller den igen, så skulle jag klara framtiden. Det handlade inte om något magiskt tänkande, utan rätt och slätt att faktiskt klara av framtiden oavsett vilken form den skulle ta. Att hitta styrka helt enkelt. För mig handlade det mycket om naturen. Jag tankade styrka från naturen. Det kunde vara havet eller vitsipporna. Doften när tjälen gick ur jorden. Man måste hitta sina egna tankstationer i sitt liv. Jag hittade mina. Nu när de omedelbara hoten har försvunnit, så märker jag att mina energiställen inte längre behövs. Jag var hemma hos mina föräldrar idag. På väg hem åkte jag förbi trädgårdarna från barndomen. Där stod den. En av mina allra största energipåfyllare under den värsta tiden: Ängsbräsman. Fortfarande underbar, men inte alls längre med den innebörden för mig. Nu kunde jag njuta som vem som helst, över denna vackra blomma. Och jag önskar att jag aldrig någonsin mer behöver tanka energi från den. Att den i framtiden kan få vara precis det den är: En vacker livsbejakande blomma som blommar om våren. Bland annat i de gamla trädgårdarna i Krokslätt.