Rusig

Det kan ha varit så att jag hoppade på utmaningen att springa Vårruset med jobbet i maj. Det verkade som en bra morot tyckte jag. Att komma upp ur soffan och faktiskt få lite kondition igen. Kvinna är ändock fyrtio och borde tänka på hälsan. Just nu känns fem kilometer helt oöverstigligt. Jag som blir andfådd bara av att springa ner till havet som ligger på fem minuters promenadavstånd. Så läser jag om Linnéa som tänker göra en Tough Muddler, och känner mig som världens slappaste människa. Fem kilometer, Hanna, det får du baske mig fixa, annars är du bara en liten lort!